Kommunal
Kommunal organiserar en stor del av landets busschaufförer. Lite egendomligt då de flesta jobbar för privata bolag som visserligen genom upphandlingar kör för för kommunägda trafikbolag som Västtrafik.
Man kan konstatera att Kommunal varit usla förhandlare, ett "kärringfack", som en kollega uttryckte det, kanske onyanserat, men med ett korn av sanning.
De som går på bussbranschens avtal har drygt 1600 kr mer i månaden, en inte obefintlig skillnad. En ironi i sammanhanget är att de förare som kör för de kvarvarande kommunägda företagen redan fått den löneförhöjning som Kommunal nu är beredda att strejka för!
De privata bolagen, vars medlemmar Kommunal organiserar, tycker dock detta är på tok för dyrt.
Trafikhuvudmännen, som Västtrafik, tycker förstås detta är utmärkt, de vill förstås punga ut så lite som möjligt.
Förmodligen skulle en avreglering gynna både duktiga privata företag och dugliga förare, som kan välja mellan fler arbetsgivare.
Jag är inte motståndare till facket eller kollektivavtal. Dock funderar jag på att lämna Kommunal, av flera skäl.
Skäl ett: Dåliga förhandlare. Skäl två: Oskäliga avgifter.
Skäl tre: Kommunal ägnar sig åt otillbördigt avtalstecknande med Folksam. Bara att man blir tvångsansluten till Folksams hemförsäkring är illa, jag ogillar Folksam och gillar Länsförsäkringar.
Det vet man dock om när går med i Kommunal.
Droppen som fick bägaren att rinna över är när jag häromdagen fick beskedet att jag tecknat en gruppförsäkring för 125 kr per månad.
Jag har inte godkänt detta, ringde Folksam och fick beskedet att ett brev skickats ut i april, var man inte intresserad skulle man meddela detta, annars gällde försäkringen automatiskt!
Jag har inte ens sett brevet, har det skickats, har det förmodligen kastats som värdelös reklam, oöppnat.
En släkting, som är jurist, ringde mig idag. Hans svar var glasklart, så får det inte gå till.
Jag kommer gå till botten med detta. Imorgon ska jag kontakta Konsumentverket och Expressen för att se om de vill skriva om denna skandal. Eventuellt kommer jag göra en polisanmälan.
Sedan, adjö Kommunal, och jag kan lägga 500 spänn per månad på något roligare, som en tioårig Tallisker och ändå få 100 kr över.
Man kan konstatera att Kommunal varit usla förhandlare, ett "kärringfack", som en kollega uttryckte det, kanske onyanserat, men med ett korn av sanning.
De som går på bussbranschens avtal har drygt 1600 kr mer i månaden, en inte obefintlig skillnad. En ironi i sammanhanget är att de förare som kör för de kvarvarande kommunägda företagen redan fått den löneförhöjning som Kommunal nu är beredda att strejka för!
De privata bolagen, vars medlemmar Kommunal organiserar, tycker dock detta är på tok för dyrt.
Trafikhuvudmännen, som Västtrafik, tycker förstås detta är utmärkt, de vill förstås punga ut så lite som möjligt.
Förmodligen skulle en avreglering gynna både duktiga privata företag och dugliga förare, som kan välja mellan fler arbetsgivare.
Jag är inte motståndare till facket eller kollektivavtal. Dock funderar jag på att lämna Kommunal, av flera skäl.
Skäl ett: Dåliga förhandlare. Skäl två: Oskäliga avgifter.
Skäl tre: Kommunal ägnar sig åt otillbördigt avtalstecknande med Folksam. Bara att man blir tvångsansluten till Folksams hemförsäkring är illa, jag ogillar Folksam och gillar Länsförsäkringar.
Det vet man dock om när går med i Kommunal.
Droppen som fick bägaren att rinna över är när jag häromdagen fick beskedet att jag tecknat en gruppförsäkring för 125 kr per månad.
Jag har inte godkänt detta, ringde Folksam och fick beskedet att ett brev skickats ut i april, var man inte intresserad skulle man meddela detta, annars gällde försäkringen automatiskt!
Jag har inte ens sett brevet, har det skickats, har det förmodligen kastats som värdelös reklam, oöppnat.
En släkting, som är jurist, ringde mig idag. Hans svar var glasklart, så får det inte gå till.
Jag kommer gå till botten med detta. Imorgon ska jag kontakta Konsumentverket och Expressen för att se om de vill skriva om denna skandal. Eventuellt kommer jag göra en polisanmälan.
Sedan, adjö Kommunal, och jag kan lägga 500 spänn per månad på något roligare, som en tioårig Tallisker och ändå få 100 kr över.
Folkrätt
Det finns tydligen någon paragraf i FN som heter "Folkrätt". Tvärtemot mot vad man kan tro handlar det inte om att skydda ett lands medborgare mot förtryck och onda diktatorer, utan ett lands suveränitet som inte skall kränkas, oavsett regim.
I Sveriges riksdag har vi ofta hört Ohly indignerat med darr på rösten klaga på att USA kränkte Folkrätten när Irak invaderades.
Jag tycker alla som ensidigt klankar ner på Bush för att man eliminerade en ond diktator kommer lite väl lätt undan.
Alternativet hade varit att Saddam eller hans sadistiske son Uday kunnat förtsätta sitt förtryck.
Jag har träffat irakier som uttryckt stor tillfredställelse över Saddams fall.
Jag vågar sticka ut hakan och påstå att läget idag är bättre än under Saddam! Den som kan övertyga mig om motsatsen är välkommen att argumentera!
Felet med Irakinvasionen var att man inte säkrade freden med tillräckliga resurser. Det är förstås lätt att vara efterklok.
Med folkrättsanhängarnas logik var det fel att bekämpa Hitler, åtminstone på tyskt territorium.
Med facit i hand vet vi att Västtyskland blev ytterst fredligt och demokratiskt och ett ekonomiskt under som drog igång otroligt på 60 talet.
Avnazifieringen kostade stora resurser som USA var beredda att satsa. Marshallplanen slukade enorma summor, men var värt varenda dollar.
Antalet diktaturer minskar glädjande nog, men än är vi långt från en heldemokratisk värld. Länder som Kina eller Ryssland är inte fullvärdiga demokratier, men mycket bättre att leva i än under Stalins eller Maos dagar.
Tre diktaturer är nu på tapeten: Burma, Nordkorea och Zimbabwe. Förutom förtryck svälter folk bokstavligen i dessa länder!
FN och omvärlden gör inget, utom verbala protester och bojkotter som inte drabbar ledargarnityret, men redan svältande människor.
I Zimbabwe är frustrationen total. Desmund Tutu ansåg läget så prekärt att Storbritanien borde intervenera militärt.
Förmodligen vore en sådan operation inte alltför svår.
Skicka in ett gäng SAS elitsoldater och ryggraden på den onde Mugabes regim knäcks.
En Zimbabwier som intervjuades träffade nog huvudet på spiken när han bittert konstaterade att Zimbabwe inte är värt att försvara.
"Hade vi haft olja eller varit strategiskt viktiga hade jänkarna redan plockat bort Mugabe".
Cynismen styr dessvärre.
I Sveriges riksdag har vi ofta hört Ohly indignerat med darr på rösten klaga på att USA kränkte Folkrätten när Irak invaderades.
Jag tycker alla som ensidigt klankar ner på Bush för att man eliminerade en ond diktator kommer lite väl lätt undan.
Alternativet hade varit att Saddam eller hans sadistiske son Uday kunnat förtsätta sitt förtryck.
Jag har träffat irakier som uttryckt stor tillfredställelse över Saddams fall.
Jag vågar sticka ut hakan och påstå att läget idag är bättre än under Saddam! Den som kan övertyga mig om motsatsen är välkommen att argumentera!
Felet med Irakinvasionen var att man inte säkrade freden med tillräckliga resurser. Det är förstås lätt att vara efterklok.
Med folkrättsanhängarnas logik var det fel att bekämpa Hitler, åtminstone på tyskt territorium.
Med facit i hand vet vi att Västtyskland blev ytterst fredligt och demokratiskt och ett ekonomiskt under som drog igång otroligt på 60 talet.
Avnazifieringen kostade stora resurser som USA var beredda att satsa. Marshallplanen slukade enorma summor, men var värt varenda dollar.
Antalet diktaturer minskar glädjande nog, men än är vi långt från en heldemokratisk värld. Länder som Kina eller Ryssland är inte fullvärdiga demokratier, men mycket bättre att leva i än under Stalins eller Maos dagar.
Tre diktaturer är nu på tapeten: Burma, Nordkorea och Zimbabwe. Förutom förtryck svälter folk bokstavligen i dessa länder!
FN och omvärlden gör inget, utom verbala protester och bojkotter som inte drabbar ledargarnityret, men redan svältande människor.
I Zimbabwe är frustrationen total. Desmund Tutu ansåg läget så prekärt att Storbritanien borde intervenera militärt.
Förmodligen vore en sådan operation inte alltför svår.
Skicka in ett gäng SAS elitsoldater och ryggraden på den onde Mugabes regim knäcks.
En Zimbabwier som intervjuades träffade nog huvudet på spiken när han bittert konstaterade att Zimbabwe inte är värt att försvara.
"Hade vi haft olja eller varit strategiskt viktiga hade jänkarna redan plockat bort Mugabe".
Cynismen styr dessvärre.
Cykeltur
Imorgon sker en repris på förra årets cykeltur till Jönköping. Från Skövde bär det av till Tidaholm via Blikstorp, genom natursköna Hökensås till Habo, Bankeryd.
Det är nästan exakt 10 mil och jag siktar på att det tar 5 timmar. Min Specialized är lättrampad, så det borde inte vara några problem.
I Jönköping väntar vännerna, kvällen kommer bl.a ägnas åt ölprovning. Det blir dock städat och sansat, på söndag cyklar jag hem igen.
Enligt SMHI blir det inget toppenväder, men endast någon eventuell mindre skur, så jag viktoptimerar och lämnar regnstället hemma.
Det är nästan exakt 10 mil och jag siktar på att det tar 5 timmar. Min Specialized är lättrampad, så det borde inte vara några problem.
I Jönköping väntar vännerna, kvällen kommer bl.a ägnas åt ölprovning. Det blir dock städat och sansat, på söndag cyklar jag hem igen.
Enligt SMHI blir det inget toppenväder, men endast någon eventuell mindre skur, så jag viktoptimerar och lämnar regnstället hemma.
Svensk bilindustri
Hjärtat och motorn för svensk bilindustri finns i västsverige. SAAB i Trollhättan, Volvo i Göteborg.
Nu börjar lågkonjunkturens vindar anta stormstyrka, och senaste dagars chockbesked från Volvo är en skrämmande bekräftelse på dettta.
Starka aktörer som Toyota, Honda eller BMW kan fortsätta skörda framgångar i dessa bistra tider. Nya aktörer, som sydkoreanska Hyundai med systermärket Kia kan fortsätta sin expansion.
Svensk bilindustris kräftgång är lite sorglig. Idag lever svenska bilar på gammal god rennomé, men den bistra sanningen är att de inte längre tillför något unikt.
Annat var det förr. SAAB gjorde synnerligen originella bilar, designade av Sixten Saason. Ursaaben, 92, var härligt droppformad och speciell på ett sätt som kanske bara franska Panhard, som också gjorde säregna bilar, kunde matcha.
Saason ritade även 99, en kultbil, som var hur rätt tänkt som helst. Kvaliteten var dock inte den bästa, men bilhistorien vimlar av smarta konstruktioner som var undermåligt utförda, som Alfa Romeo Alfasud, och motsatsen, primitiva bilar med hög kvalitet som blev succéer, som Toyota Corolla.
Den svenska bil som nu tillverkas jag tycker bäst om idag är SAAB 9-3, en diskret designad bil med bra köregenskaper.
Volvos stjärna har alltid lyst starkt, men börjar nu dessvärre slockna. Volvo har haft några kärnvärden, nästan unika för märket: Kvalitet, säkerhet och högt andrahandsvärde.
Kvaliteten har dessvärre dalat, statistiken talar sitt bistra språk, Volvo når inte upp till den höga nivå som gamla enkelt konstruerade 940 uppvisade. 240, 740 och 940 var överdimensionerade och gick något mot förmodan sönder var det aldrig dyrt att reparera.
Säkerheten är fortfarande ett adelsmärke, men inte längre unikt för Volvo. Andra märken är numera också säkra.
Andrahandsvärdet är numera kasst för flera Volvobilar. En XC 90 är närmast iskall på begagnatmarknaden. Den som inte vill tappa massa pengar på nybilsköpet väljer med fördel en liten japanare eller korean.
Tyvärr är nog timmen sent slagen för Volvo. 1970 var Volvo och BMW lika stora. Idag har vi facit, den "geniale" diversehandlaren Gyllenhammar var kanske var inte så genial.
Kanske kineserna kan rädda Volvo, kinesiska tillverkare saknar kompetens på säkerhet och kan tycka det är attraktivt att köpa in sig i Volvo.
Oavsett vilket, kommer gamla Volvobilar vara kult. Mycket tack vare Wilsgaard som ritade Amazonen, en vacker, stilren design. Och en kvalitet som slog allt på 60 talet.
Nu börjar lågkonjunkturens vindar anta stormstyrka, och senaste dagars chockbesked från Volvo är en skrämmande bekräftelse på dettta.
Starka aktörer som Toyota, Honda eller BMW kan fortsätta skörda framgångar i dessa bistra tider. Nya aktörer, som sydkoreanska Hyundai med systermärket Kia kan fortsätta sin expansion.
Svensk bilindustris kräftgång är lite sorglig. Idag lever svenska bilar på gammal god rennomé, men den bistra sanningen är att de inte längre tillför något unikt.
Annat var det förr. SAAB gjorde synnerligen originella bilar, designade av Sixten Saason. Ursaaben, 92, var härligt droppformad och speciell på ett sätt som kanske bara franska Panhard, som också gjorde säregna bilar, kunde matcha.
Saason ritade även 99, en kultbil, som var hur rätt tänkt som helst. Kvaliteten var dock inte den bästa, men bilhistorien vimlar av smarta konstruktioner som var undermåligt utförda, som Alfa Romeo Alfasud, och motsatsen, primitiva bilar med hög kvalitet som blev succéer, som Toyota Corolla.
Den svenska bil som nu tillverkas jag tycker bäst om idag är SAAB 9-3, en diskret designad bil med bra köregenskaper.
Volvos stjärna har alltid lyst starkt, men börjar nu dessvärre slockna. Volvo har haft några kärnvärden, nästan unika för märket: Kvalitet, säkerhet och högt andrahandsvärde.
Kvaliteten har dessvärre dalat, statistiken talar sitt bistra språk, Volvo når inte upp till den höga nivå som gamla enkelt konstruerade 940 uppvisade. 240, 740 och 940 var överdimensionerade och gick något mot förmodan sönder var det aldrig dyrt att reparera.
Säkerheten är fortfarande ett adelsmärke, men inte längre unikt för Volvo. Andra märken är numera också säkra.
Andrahandsvärdet är numera kasst för flera Volvobilar. En XC 90 är närmast iskall på begagnatmarknaden. Den som inte vill tappa massa pengar på nybilsköpet väljer med fördel en liten japanare eller korean.
Tyvärr är nog timmen sent slagen för Volvo. 1970 var Volvo och BMW lika stora. Idag har vi facit, den "geniale" diversehandlaren Gyllenhammar var kanske var inte så genial.
Kanske kineserna kan rädda Volvo, kinesiska tillverkare saknar kompetens på säkerhet och kan tycka det är attraktivt att köpa in sig i Volvo.
Oavsett vilket, kommer gamla Volvobilar vara kult. Mycket tack vare Wilsgaard som ritade Amazonen, en vacker, stilren design. Och en kvalitet som slog allt på 60 talet.
Subvention
Ord som missbrukas eller används felaktigt är enormt störande. Vissa ord är överrepresenterade, som "subvention".
Om en vara säljs billigt därför att staten går in med medel för att kunna sälja under produktionspris har vi en glasklar subvention.
I EU:s jordbrukspolitik kan vi hitta exempel. Andra exempel är olönsam kollektivtrafik som hålls under armarna av stat eller kommun.
Hur otroligt det än kan låta har vissa länder subventionerade oljepriser!
De senaste chockhöjningarna av livsmedel och oljepris orsakar mycket huvudbry hos våra ledare. Fattiga länder drabbas extremt hårt.
Fiskare och åkare protesterar högljutt i Europa. Svenskar är tysta som möss, som vanligt.
Sydeuropeiska ledare har föreslagit sänkta skatter för att motverka de höjda prisernas skadliga inverkan på ekonomin.
Reinfeldt vill inte höra talas om sänkta skatter, vilket naturligtvis är upp till honom, men det som stör mig är att han säger sig "inte vilja subventionera olje och bensinpris, marknaden ska bestämma priset".
Att rödgröna politiker kör med denna falska retorik och gör våld på korrekt svenska är inte att förvåna, men att Reinfeltd lånar sig till dessa billiga knep är beklämmande.
Bensinen kostar fortfarande inte mer än drygt 5 kr litern före skatt, ett pris under fem kronor är subvention, ett pris över fem kronor är beskattat, glasklart eller hur?
Vi ska minska konsumtionen av fossila bränslen och CO2- utsläppen. Det ska ske genom chockhöjda skatter som händelsevis också ger klirr i statskassan.
Dubbelmoralen manifesteras dock övertydligt när politiker ogillar stigande oljepris som sänker konjunkturen och gör arabiska och ryska oljemagnater rika.
Däremot tycker samma politiker att det är utmärkt när energiskatter höjs!
Effekten för konsumenten blir dock densamma, höjda priser och sänkt levnadsstandard.
Hoppet står inte att finna hos inkompetenta politiker eller utvecklingsfientliga forskare, utan i teknikutveckling.
Vi vill fortsätta köra bil och flyga. Vätgas är framtiden.
Vätgasflygplan sägs ligga rätt långt i framtiden, 25- 30 år. Bilar kanske närmare än man tror.
Honda ligger långt framme, redan om något år kommer vätgasbilar nå de första kunderna, visserligen prototyper.
Honda är ett gudabenådat företag som styrs av tekniker, inte ängsliga marknadsförare.
I väntan på vätgas kommer Honda relansera Insight, den första hybridbilen, som presenterades fem år före Toyota Prius.
Toyota har visserligen pinkat in reviret med Prius, men kommer möta formidabel konkurrens från Honda, vars Insight kommer bli avsevärt billigare.
Om en vara säljs billigt därför att staten går in med medel för att kunna sälja under produktionspris har vi en glasklar subvention.
I EU:s jordbrukspolitik kan vi hitta exempel. Andra exempel är olönsam kollektivtrafik som hålls under armarna av stat eller kommun.
Hur otroligt det än kan låta har vissa länder subventionerade oljepriser!
De senaste chockhöjningarna av livsmedel och oljepris orsakar mycket huvudbry hos våra ledare. Fattiga länder drabbas extremt hårt.
Fiskare och åkare protesterar högljutt i Europa. Svenskar är tysta som möss, som vanligt.
Sydeuropeiska ledare har föreslagit sänkta skatter för att motverka de höjda prisernas skadliga inverkan på ekonomin.
Reinfeldt vill inte höra talas om sänkta skatter, vilket naturligtvis är upp till honom, men det som stör mig är att han säger sig "inte vilja subventionera olje och bensinpris, marknaden ska bestämma priset".
Att rödgröna politiker kör med denna falska retorik och gör våld på korrekt svenska är inte att förvåna, men att Reinfeltd lånar sig till dessa billiga knep är beklämmande.
Bensinen kostar fortfarande inte mer än drygt 5 kr litern före skatt, ett pris under fem kronor är subvention, ett pris över fem kronor är beskattat, glasklart eller hur?
Vi ska minska konsumtionen av fossila bränslen och CO2- utsläppen. Det ska ske genom chockhöjda skatter som händelsevis också ger klirr i statskassan.
Dubbelmoralen manifesteras dock övertydligt när politiker ogillar stigande oljepris som sänker konjunkturen och gör arabiska och ryska oljemagnater rika.
Däremot tycker samma politiker att det är utmärkt när energiskatter höjs!
Effekten för konsumenten blir dock densamma, höjda priser och sänkt levnadsstandard.
Hoppet står inte att finna hos inkompetenta politiker eller utvecklingsfientliga forskare, utan i teknikutveckling.
Vi vill fortsätta köra bil och flyga. Vätgas är framtiden.
Vätgasflygplan sägs ligga rätt långt i framtiden, 25- 30 år. Bilar kanske närmare än man tror.
Honda ligger långt framme, redan om något år kommer vätgasbilar nå de första kunderna, visserligen prototyper.
Honda är ett gudabenådat företag som styrs av tekniker, inte ängsliga marknadsförare.
I väntan på vätgas kommer Honda relansera Insight, den första hybridbilen, som presenterades fem år före Toyota Prius.
Toyota har visserligen pinkat in reviret med Prius, men kommer möta formidabel konkurrens från Honda, vars Insight kommer bli avsevärt billigare.
Politik
De senaste veckorna har det varit lite drag i den politiska debatten.
Först partledardebatten, där inget nytt framkom, gamla argument hamrades in gång på gång.
Intressant nog blev det ett nej när Irland folkomröstade. Trots att jag är EU- vän, förstår jag skepsisen mot att flytta mer makt till Bryssel.
Jag tror höjdarna inom EU bör ta sig en funderare över den folkliga skepsisen.
I den svenska ankdammen har det hettat till lite, sedan allianspartierna börjat profilera sig lite, nu när andra halvlek snart börjar.
Anders Flanking, påläggskalv inom Centern har gjort ett utfall mot Folkpartiet av det mera dubiösa slaget.
Flanking är en av få politiker jag träffat live, det gällde dock en bilaffär (Hoppas köpet var lyckat!)
Flanking har gott rykte, han ansågs vara ett bra kommunalråd i Skövde och karriären har knallat bra.
Hans senaste utfall var dock olyckligt, när han något finare uttryckt bad Fp hålla käft.
För det första finns det många, långt utanför Fp:s led, som i likhet med mig anser att vi bör gå med i NATO och bygga ut kärnkraften.
Var det någon som noterade att Tolgfors slog fast i samma andemening när diskussionen om att nyttja gemensamma flygbaser med NATO- landet Norge, "Blir ett grannland angripet kommer Sverige inte stå passivt".
Sverige kan inte ensamt försvara sitt territorium, vi vet vilka våra vänner är. Dags att skrota den förljugna neutraliteten!
Beträffande kärnkraften kommer vi behöva massor med el! Om ett par år kommer de första plugin- elbilar.
Dags att dra igång Barsebäck igen och prospektera uran i Ranstad!
Flankings dåliga humör kanske beror på usla opinionssiffror, lyftet som Maud länge talat har uteblivit.
Direkt parodiskt är att Carlgren samma vecka profilerade sig genom att presentera en tågsatsning för många miljarder, Maud föreslog sänkta arbetsgivargifter (trots att hon som nytillträdd näringsminister höjde dessa skatter!)
Förslag som blankt avvisades av Reinfelt och Borg.
Sedan har vi Federley, denne estradör som ständigt måste stå i rampljuset och vars misslyckande som företagare kostat skattebetalarna och andra inblandade många tusenlappar.
Ett dyrt sätt att protestera mot kollektivavtal!
Nu gäller det FRA, krokodiltårar fälldes i riksdagen, men förslaget går säkert igenom ändå, med minimala förändringar.
I själva sakfrågan om integritetskränkning är jag kluven, den kritiken måste tas på allvar.
Fast en öppen demokrati är sårbar och måste ha effektiva verktyg att bekämpa mörka krafter.
Jag känner viss stolthet över FRA, de gör nytta för sina anslag. Under kriget snappade de mycket information från Nazityskland, information våra egentliga vänner USA och Storbrittanien hade nytta av.
Först partledardebatten, där inget nytt framkom, gamla argument hamrades in gång på gång.
Intressant nog blev det ett nej när Irland folkomröstade. Trots att jag är EU- vän, förstår jag skepsisen mot att flytta mer makt till Bryssel.
Jag tror höjdarna inom EU bör ta sig en funderare över den folkliga skepsisen.
I den svenska ankdammen har det hettat till lite, sedan allianspartierna börjat profilera sig lite, nu när andra halvlek snart börjar.
Anders Flanking, påläggskalv inom Centern har gjort ett utfall mot Folkpartiet av det mera dubiösa slaget.
Flanking är en av få politiker jag träffat live, det gällde dock en bilaffär (Hoppas köpet var lyckat!)
Flanking har gott rykte, han ansågs vara ett bra kommunalråd i Skövde och karriären har knallat bra.
Hans senaste utfall var dock olyckligt, när han något finare uttryckt bad Fp hålla käft.
För det första finns det många, långt utanför Fp:s led, som i likhet med mig anser att vi bör gå med i NATO och bygga ut kärnkraften.
Var det någon som noterade att Tolgfors slog fast i samma andemening när diskussionen om att nyttja gemensamma flygbaser med NATO- landet Norge, "Blir ett grannland angripet kommer Sverige inte stå passivt".
Sverige kan inte ensamt försvara sitt territorium, vi vet vilka våra vänner är. Dags att skrota den förljugna neutraliteten!
Beträffande kärnkraften kommer vi behöva massor med el! Om ett par år kommer de första plugin- elbilar.
Dags att dra igång Barsebäck igen och prospektera uran i Ranstad!
Flankings dåliga humör kanske beror på usla opinionssiffror, lyftet som Maud länge talat har uteblivit.
Direkt parodiskt är att Carlgren samma vecka profilerade sig genom att presentera en tågsatsning för många miljarder, Maud föreslog sänkta arbetsgivargifter (trots att hon som nytillträdd näringsminister höjde dessa skatter!)
Förslag som blankt avvisades av Reinfelt och Borg.
Sedan har vi Federley, denne estradör som ständigt måste stå i rampljuset och vars misslyckande som företagare kostat skattebetalarna och andra inblandade många tusenlappar.
Ett dyrt sätt att protestera mot kollektivavtal!
Nu gäller det FRA, krokodiltårar fälldes i riksdagen, men förslaget går säkert igenom ändå, med minimala förändringar.
I själva sakfrågan om integritetskränkning är jag kluven, den kritiken måste tas på allvar.
Fast en öppen demokrati är sårbar och måste ha effektiva verktyg att bekämpa mörka krafter.
Jag känner viss stolthet över FRA, de gör nytta för sina anslag. Under kriget snappade de mycket information från Nazityskland, information våra egentliga vänner USA och Storbrittanien hade nytta av.
Förkylt
Förra veckans uppskruvade tempo, högsommarvärme som förvandlades till höstkyla och för tunn klädsel, har resulterat i en elakartad förkylning.
För mig är det empiriskt och vetenskapligt bevisat att jag blir förkyld om jag fryser.
Den här veckan är lugn på jobbfronten, idag har jag varit ledig.
Imorse kände jag mig så risig att jag allvarligt övervägde att inställa Örebroutflykten. Men en rejäl frukost och ett varmt bad fick mig att ändra mig.
Vi drog således sena förmiddagen, förkylningen och kylan avhöll oss dock från att cabba ner.
Väl framme i Örebro spatserade vi runt lite, kollade vackra hus och åt lunch i en park där restaurangen var belägen i ett växthus(!)
Sedan gick vi till en välsorterad skivbutik, jag köpte två cd, Dexter Gordon och Stanley Turentine. Bägge avlyssnades på hemvägen och var till stor belåtenhet. Jag har några Turentine LP, men har hittils inte hittat någon cd.
Syftet med utflykten var Ronnie Petersson muséet, beläget i gamla Astoriabiografen. Som bekant gick gamla anrika Astoria i konkurs, sorgligt nog.
Muséet bjöd inte på något överdåd, förutom fotografier, drösvis med pokaler, stod tre racerbilar uppställda, tyvärr inte den svarta Lotus JPS.
Den var tydligen bara utlånad till invigningen.
I en sal bjöds på en nästan timslångs filmvisning, som handlade om GP 1972, där stallchefen, konstruktören, geniet och patriarken Colin Chapman stod i centrum.
Även för en icke F1 entusiast var filmen sevärd, som ett tidsdokument från en nyligen svunnen tid.
Bara frisyrerna och de enorma polisonger folk hade!
Roligast var nog scenerna från Monaco, med hissnande färd på trånga stadsgator.
Hemfärden skedde som planerat genom Tiveden och vackra landskap. Vi cabbade ner, vilket kanske inte var överbegåvat med tanke på mitt tillstånd.
Jag känner mig lätt febrig och skall nu kurera mig med en liten whisky, ett varmt bad och tidigt sänggående.
För mig är det empiriskt och vetenskapligt bevisat att jag blir förkyld om jag fryser.
Den här veckan är lugn på jobbfronten, idag har jag varit ledig.
Imorse kände jag mig så risig att jag allvarligt övervägde att inställa Örebroutflykten. Men en rejäl frukost och ett varmt bad fick mig att ändra mig.
Vi drog således sena förmiddagen, förkylningen och kylan avhöll oss dock från att cabba ner.
Väl framme i Örebro spatserade vi runt lite, kollade vackra hus och åt lunch i en park där restaurangen var belägen i ett växthus(!)
Sedan gick vi till en välsorterad skivbutik, jag köpte två cd, Dexter Gordon och Stanley Turentine. Bägge avlyssnades på hemvägen och var till stor belåtenhet. Jag har några Turentine LP, men har hittils inte hittat någon cd.
Syftet med utflykten var Ronnie Petersson muséet, beläget i gamla Astoriabiografen. Som bekant gick gamla anrika Astoria i konkurs, sorgligt nog.
Muséet bjöd inte på något överdåd, förutom fotografier, drösvis med pokaler, stod tre racerbilar uppställda, tyvärr inte den svarta Lotus JPS.
Den var tydligen bara utlånad till invigningen.
I en sal bjöds på en nästan timslångs filmvisning, som handlade om GP 1972, där stallchefen, konstruktören, geniet och patriarken Colin Chapman stod i centrum.
Även för en icke F1 entusiast var filmen sevärd, som ett tidsdokument från en nyligen svunnen tid.
Bara frisyrerna och de enorma polisonger folk hade!
Roligast var nog scenerna från Monaco, med hissnande färd på trånga stadsgator.
Hemfärden skedde som planerat genom Tiveden och vackra landskap. Vi cabbade ner, vilket kanske inte var överbegåvat med tanke på mitt tillstånd.
Jag känner mig lätt febrig och skall nu kurera mig med en liten whisky, ett varmt bad och tidigt sänggående.
Nissan GT- R
Nissan är en biltillverkare som fått oförtjänt dåligt rykte att tillverka tråkiga bilar. Min bruksbil är en åtta år gammal Primera Kombi, en rejäl, pålitlig bruksbil med viss körglädje. Chassit håller hög klass, och vägegenskaperna är mycket bra för att vara en familjebil.
När bilnördar pratar bil, landar man ofta på BMW eller AUDI eller Lexus, Mercedes är numera gubbil.
Porsche eller Lamborghini kommer förstås upp bland de ännu exklusivare sportbilarna.
Nissan är dock en tillverkare som vet hur man bygger bilar.
Nu har Nissan visat var skåpet ska stå, med nyligen introducerade GT- R. Den kostar drygt 700.000 kr, men är fullutrustad från början.
GT- R i standardutförande har slagit hastighetsrekord på Nurburgrings krävande nordslinga. Detta är en nesa för snobbtillverkarna från Munchen, Suffenhausen eller Modena.
Nissan har lyckats slå rekord, trots att bilen är relativt tung, drygt 1800 kg. En inte allt för vild gissning är att vi får se en lättad version om något år, med mindre utrustning och mer aluminium och kolfiber, och ytterligare förbättrade varvtider.
När bilnördar pratar bil, landar man ofta på BMW eller AUDI eller Lexus, Mercedes är numera gubbil.
Porsche eller Lamborghini kommer förstås upp bland de ännu exklusivare sportbilarna.
Nissan är dock en tillverkare som vet hur man bygger bilar.
Nu har Nissan visat var skåpet ska stå, med nyligen introducerade GT- R. Den kostar drygt 700.000 kr, men är fullutrustad från början.
GT- R i standardutförande har slagit hastighetsrekord på Nurburgrings krävande nordslinga. Detta är en nesa för snobbtillverkarna från Munchen, Suffenhausen eller Modena.
Nissan har lyckats slå rekord, trots att bilen är relativt tung, drygt 1800 kg. En inte allt för vild gissning är att vi får se en lättad version om något år, med mindre utrustning och mer aluminium och kolfiber, och ytterligare förbättrade varvtider.
Ekorrhjulet
Jag är inte särskilt materialisk av mig. Som vanlig, icke överbetald knegare har jag förstås inte resurserna att köpa massa statusprylar.
Men jag tror mig kunna fastslå att jag inte skulle införskaffa en massa dyra lyxvaror, även om jag hade haft råd. Jag känner ingen längtan att flytta från vår trivsamma lägenhet till en lyxig kåk på gräddhyllan.
Jag skulle fortsätta att köra Mazda MX5 miata, även om jag hade råd med en Porsche.
Jag tror man är präglad av uppfostran att inte sticka ut för mycket. Jag minns när jag jobbade som bilförsäljare, då hade jag ibland förmånen att få låna en exklusiv bil.
Visst var det roligt att köra en BMW M3 under några dagar, man blev snabbt bortskämd och tyckte en vanlig BMW 330 var svampig och seg, jämfört med den knivskarpa körupplevelse en M3 förmedlade.
Men jag kände mig aldrig riktigt väl till mods i en exklusiv bil, blickarna och kommentarerna var inte alltid beundrande, många tänkte nog "djävla kapitalistsvin".
Jag har de prylar jag behöver, visst en ny Miata NC eller en lite nyare ersättare till min andrabil, en Nissankombi, vore kul, men känns ändå inte angeläget.
Bägge rullar problemfritt och bör hänga med ett tag till.
Även jag befinner mig ekorrhjulet, pengar måste in, räkningar betalas. Mer fritid vore välkommet, men fritid kostar pengar, alltså gnetar jag.
Med mer pengar skulle jag satsa på mer resor.
Årets resor är inplanerade: I november åker vi till Thailand, jag ska snart börja jaga billigast tänkbara biljetter.
Ko Chang och möjligen Koh Samet är givna mål.
I år har jag bara två veckors sommarsemester och har inte bestämt resmål: Cykelsemester vid de Masuriska sjöarna i östra Polen?
Fast det lutar åt en favorit i repris, Balatonsjön i Ungern. Vattnet är underbart klart och rent och varmt, stränderna ljuvliga. Och som grädde på moset finns varma termalbad.
Ungern har utmärkt matkultur, goda viner och angenämt låg prisnivå.
Det finns nu tre sätt att ta sig till Balaton: Flyg med Ryanair för några hundralappar till Budapest, därifrån är det bara drygt 15 mil till Balaton.
Nytt för i år är tågcharter, miljövänligast förstås, fast det kostar på att vara miljövän, det går långsamt och är betydligt dyrare än lågprisflyg.
Alternativ tre är förstås bilen, det lutar åt att jag tar miatan som längtar efter att sniffa på utrikes vägar, som de kurviga härliga vägarna i Tatrabergen.
När det gäller frihetskänsla kan inget transportsätt matcha bilen!
Det skulle möjligen vara att uppleva ungerska pustan med häst och gammal zigenarvagn. Man kan tydligen hyra ett sånt ekipage och ta sig genom pustan på ett par, tre dagar (Ungern är inget stort land, efter Trianonfreden).
Att göra halt och slå upp lägereld och sitta och filosofera med ett gas tokajervin medans hästen frustande knaprar på havret som ingår i hyran, under gnistrande stjärnklar himmel, ensam eller kanske hellre med den kvinna man älskar, är väl frihet och romantik på en och samma gång?
Men jag tror mig kunna fastslå att jag inte skulle införskaffa en massa dyra lyxvaror, även om jag hade haft råd. Jag känner ingen längtan att flytta från vår trivsamma lägenhet till en lyxig kåk på gräddhyllan.
Jag skulle fortsätta att köra Mazda MX5 miata, även om jag hade råd med en Porsche.
Jag tror man är präglad av uppfostran att inte sticka ut för mycket. Jag minns när jag jobbade som bilförsäljare, då hade jag ibland förmånen att få låna en exklusiv bil.
Visst var det roligt att köra en BMW M3 under några dagar, man blev snabbt bortskämd och tyckte en vanlig BMW 330 var svampig och seg, jämfört med den knivskarpa körupplevelse en M3 förmedlade.
Men jag kände mig aldrig riktigt väl till mods i en exklusiv bil, blickarna och kommentarerna var inte alltid beundrande, många tänkte nog "djävla kapitalistsvin".
Jag har de prylar jag behöver, visst en ny Miata NC eller en lite nyare ersättare till min andrabil, en Nissankombi, vore kul, men känns ändå inte angeläget.
Bägge rullar problemfritt och bör hänga med ett tag till.
Även jag befinner mig ekorrhjulet, pengar måste in, räkningar betalas. Mer fritid vore välkommet, men fritid kostar pengar, alltså gnetar jag.
Med mer pengar skulle jag satsa på mer resor.
Årets resor är inplanerade: I november åker vi till Thailand, jag ska snart börja jaga billigast tänkbara biljetter.
Ko Chang och möjligen Koh Samet är givna mål.
I år har jag bara två veckors sommarsemester och har inte bestämt resmål: Cykelsemester vid de Masuriska sjöarna i östra Polen?
Fast det lutar åt en favorit i repris, Balatonsjön i Ungern. Vattnet är underbart klart och rent och varmt, stränderna ljuvliga. Och som grädde på moset finns varma termalbad.
Ungern har utmärkt matkultur, goda viner och angenämt låg prisnivå.
Det finns nu tre sätt att ta sig till Balaton: Flyg med Ryanair för några hundralappar till Budapest, därifrån är det bara drygt 15 mil till Balaton.
Nytt för i år är tågcharter, miljövänligast förstås, fast det kostar på att vara miljövän, det går långsamt och är betydligt dyrare än lågprisflyg.
Alternativ tre är förstås bilen, det lutar åt att jag tar miatan som längtar efter att sniffa på utrikes vägar, som de kurviga härliga vägarna i Tatrabergen.
När det gäller frihetskänsla kan inget transportsätt matcha bilen!
Det skulle möjligen vara att uppleva ungerska pustan med häst och gammal zigenarvagn. Man kan tydligen hyra ett sånt ekipage och ta sig genom pustan på ett par, tre dagar (Ungern är inget stort land, efter Trianonfreden).
Att göra halt och slå upp lägereld och sitta och filosofera med ett gas tokajervin medans hästen frustande knaprar på havret som ingår i hyran, under gnistrande stjärnklar himmel, ensam eller kanske hellre med den kvinna man älskar, är väl frihet och romantik på en och samma gång?
Ronnie Petterson
Ronnie var en gudabenådad racerförare som dog en alltför tidig död i ett lopp i Italien. På 70 talet var racerförare moderna gladiatorspelare, varje säsong dog någon toppförare.
Numera dör ingen, Kenny Bräck ådrog sig visserligen skador, men överlevde en krasch i över 300 km/h !
Ronnie började sin karriär med gocart och är Örebros store son.
Äntligen har Örebro öppnat ett Ronniemuseum, beläget i en gammal biograf. Intressantast är att hans snygga Lotus JPS, svart med de snygga guldränderna är på plats.
Nästa tisdag ska jag och en kompis ta miatan och åka vackra småvägar genom Tiveden och göra en dagsutflykt till Ronnies museum.
Numera dör ingen, Kenny Bräck ådrog sig visserligen skador, men överlevde en krasch i över 300 km/h !
Ronnie började sin karriär med gocart och är Örebros store son.
Äntligen har Örebro öppnat ett Ronniemuseum, beläget i en gammal biograf. Intressantast är att hans snygga Lotus JPS, svart med de snygga guldränderna är på plats.
Nästa tisdag ska jag och en kompis ta miatan och åka vackra småvägar genom Tiveden och göra en dagsutflykt till Ronnies museum.
Nationalism
Ikväll, när jag cyklade hem från jobbet hörde jag några otäcka, ociviliserade avgrundsvrål från några lägenheter. Ingen har kunnat undgå att känna till att Sverige spelade mot Grekland, så tydligen gjorde Sverige mål.
Klockan hade passerat tio, och jag tycker uppriktigt synd om grannar som försöker sova.
I mitt hus är det gudskelov tyst, jag har civiliserade grannar.
Numera är det politiskt korrekt att säga att man ska vara nationalist, gilla den nya nationaldagen och tycka att det är så himla käckt att vråla sig hes om Sverige vinner en fotbollsmatch, det anses numera även av kultureliten vara ett "fint" uttryck för nationalism.
Jag betackar mig, nationaldagen är onödig när vi har midsommar, unikt för Sverige.
Och vi är många som kommer vara glada när det uppskruvade fotbolljippot är över.
Hummer
Fisken hummer är god, men bilmärket Hummer gör nog världens fulaste, onödiga, bränsleslukande monster. Lägg till låg amerikansk tekniknivå och kvalitet, blir slutsatsen att denna skapelse är ett rent missfoster.
Arnold Schwarzenegger gjorde nyligen det häpnadsväckande uttalandet att "varje man drömmer om att äga en Hummer".
Han ska visst föreställa miljövän.
Om jag till äventyrs drömmer våta bildrömmar, handlar det nog om Lotus Elan eller Exige, Mini Cooper, Triumph TR6, Jaguar E- type.... listan kan göras hur lång som helst.
Bilmardrömmar kan gälla Mercedes CLS, Porsche Cayenne eller nämnda Hummer. Skulle jag tvingas åka i något sådant skulle jag vara tvungen att maskera mig med lösskägg och mörka solglasögon för att inte bli igenkänd.
Att köra terräng kan vara skoj och givande. Det organiseras en del sådana körningar.
Vill man ha en duglig terrängbil för små pengar finns rejäla ryska Lada Niva.
Den som ska göra en djungeltripp genom Australien eller korsa Afrika, finns bara ett alternativ: Toyota Landcruiser. Dunderframkomlighet och dunderkvalitet.
Numera ses inga Landrover längre när man ser FN- fordon. Engelsk bilindustri är en spillra av sin forna storhet, liksom imperiet.
Indiska Tata har köpt Jaguar, kanske indierna får stil på detta nobla bilmärke.
Arnold Schwarzenegger gjorde nyligen det häpnadsväckande uttalandet att "varje man drömmer om att äga en Hummer".
Han ska visst föreställa miljövän.
Om jag till äventyrs drömmer våta bildrömmar, handlar det nog om Lotus Elan eller Exige, Mini Cooper, Triumph TR6, Jaguar E- type.... listan kan göras hur lång som helst.
Bilmardrömmar kan gälla Mercedes CLS, Porsche Cayenne eller nämnda Hummer. Skulle jag tvingas åka i något sådant skulle jag vara tvungen att maskera mig med lösskägg och mörka solglasögon för att inte bli igenkänd.
Att köra terräng kan vara skoj och givande. Det organiseras en del sådana körningar.
Vill man ha en duglig terrängbil för små pengar finns rejäla ryska Lada Niva.
Den som ska göra en djungeltripp genom Australien eller korsa Afrika, finns bara ett alternativ: Toyota Landcruiser. Dunderframkomlighet och dunderkvalitet.
Numera ses inga Landrover längre när man ser FN- fordon. Engelsk bilindustri är en spillra av sin forna storhet, liksom imperiet.
Indiska Tata har köpt Jaguar, kanske indierna får stil på detta nobla bilmärke.
Miatautflykt
Vädret är rent sydländskt, lågtrycken drar för ovanlighetens skull över Frankrike och Spanien.
Jag har varit ledig ett par dagar och passat på att hälsa på en god vän i Sigtuna och göra svängen över Linköping då jag hade ett ärende där.
Resan har skett nercabbat hela tiden. Med sydländska temperaturer på 25- 30 c är draget bara svalkande även i motorvägsfart.
Det enda som behövs är öronproppar, i högre farter blir vindbrus och vägljud påtagliga och det gäller att skydda öronen.
Miatafolk är som ett brödraskap, möter man en annan Miata vinkar man glatt. Artig som jag är hälsar jag även på andra cabbar om de hälsar först, annars inte.
Jag klockade bränsleförbrukningen till 0, 75 liter milen, vilket i ärlighetens namn inte är supersnålt med tanke på den låga tjänstevikten, men några oekonomiska fullgasaccelerationer ingick, så det finns inte alltför stor anledning att klaga.
Jag har varit ledig ett par dagar och passat på att hälsa på en god vän i Sigtuna och göra svängen över Linköping då jag hade ett ärende där.
Resan har skett nercabbat hela tiden. Med sydländska temperaturer på 25- 30 c är draget bara svalkande även i motorvägsfart.
Det enda som behövs är öronproppar, i högre farter blir vindbrus och vägljud påtagliga och det gäller att skydda öronen.
Miatafolk är som ett brödraskap, möter man en annan Miata vinkar man glatt. Artig som jag är hälsar jag även på andra cabbar om de hälsar först, annars inte.
Jag klockade bränsleförbrukningen till 0, 75 liter milen, vilket i ärlighetens namn inte är supersnålt med tanke på den låga tjänstevikten, men några oekonomiska fullgasaccelerationer ingick, så det finns inte alltför stor anledning att klaga.
Fotbollsterror
Även den mest genuint fotbollsointresserade kan inte undgå att känna till att fotbolls- EM äger rum om några veckor. Eftersom jag avskyr fotboll, är det inte en kunskap jag känner stolthet över, ungefär som att känna till vissa ointressanta nöjesprofiler, avskyvärda stureplanskändisar eller vissa kändisbloggare vars livsluft är att vara oförskämda och förnedra andra.
När sådant kommer på tal, är det skönt att ställa motfrågan; "Vem är det?", och inte vara enbart koketterande, utan verkligen ha en genuin okunskap.
Jag har full respekt för att det finns de som är fotbollsfreak. Problemet är att de fotbollsintresserade får dominera spelplanen så totalt under veckor då spelen pågår.
Lyssnar man på P1, undrar de om man inte är frisk som inte har matchen på istället.
Tittar man på en Truffaut DVD, istället för matchen, undrar de över ens mentala hälsa.
Går man på fest, ska den förbannade teven vara på, istället för stimulerade samtal om livets väsentligheter.
Kanske är jag sur, då mina kunskaper är så rudimentära när ämnet fotboll kommer upp. Jag gillar ju att snacka och föra fram mina åsikter. Även jag får acceptera att samtal förs om saker som inte intresserar mig ett skvatt och helt enkelt hålla käft.
När sådant kommer på tal, är det skönt att ställa motfrågan; "Vem är det?", och inte vara enbart koketterande, utan verkligen ha en genuin okunskap.
Jag har full respekt för att det finns de som är fotbollsfreak. Problemet är att de fotbollsintresserade får dominera spelplanen så totalt under veckor då spelen pågår.
Lyssnar man på P1, undrar de om man inte är frisk som inte har matchen på istället.
Tittar man på en Truffaut DVD, istället för matchen, undrar de över ens mentala hälsa.
Går man på fest, ska den förbannade teven vara på, istället för stimulerade samtal om livets väsentligheter.
Kanske är jag sur, då mina kunskaper är så rudimentära när ämnet fotboll kommer upp. Jag gillar ju att snacka och föra fram mina åsikter. Även jag får acceptera att samtal förs om saker som inte intresserar mig ett skvatt och helt enkelt hålla käft.
