En glädjens dag?

Idag kan man läsa om att "viktiga steg" tagits för att rädda krisande euroländer från skuldkrisen. Samtidigt kom nyheten att kinesiska bolag är beredda att köpa SAAB för 900 miljoner kr.

(EU)forin vet inga gränser, spaltmeter med glada tillrop kan läsas, några kritiska röster höjer dock ett varnande finger.

Kanske är jag en bitter, misantropisk gubbe som passerat bäst före- datum, men jag känner mig inte ett dugg lugnad: För att ta det stora problemet först, Leif Pagrotsky, en man jag tidigare häcklat, på den tiden jag fortfarande var varm anhängare av euron (minns att det inte var så länge sedan en euro stod i 13 kronor, då var det inte så kul), denne man har fått rätt med råge i sin spådom. Detta inger respekt, och man måste därför ompröva tidigare åsikter.

Denne Pagrotsky lär nyligen framhållit det isländska sättet att agera i krisen som föredömligt, där banker faktiskt tilläts gå omkull.
Kanske framtidens ekonomer och historiker kommer framhålla det fruktlösa att till varje pris rädda krisande ekonomier och prestigeprojektet euron.

Ikväll, på Svd:s websida, kan man bisatsvis läsa att Italiens räntor åter stiger till kritiska nivåer... Trots gårdagens massiva räddningsutfästelse! Hur mycket pengar mäktar man med att pytsa ut? Om Kina och PIGS- länderna ska hjälpa vill man tvivelsutan ha trygga garantier.

Tyvärr, detta elände kommer inte sluta lyckligt!

Beträffande SAAB, har nog advokat Åbjörnsson rätt när han konstaterar att ingen vettig människa kan tro på denna rekonstruktion. Med viss beskhet noterar han något som knappt framkommer, att dagens uppgörelse inte är ett bindande avtal, utan en "åsiktsförklaring".

Av någon outgrundlig anledning vill Muller segdra SAAB så länge det över huvudtaget är möjligt. Om något år kommer dimmorna skigras, och hans verkliga motiv kanske klarna...

Min gissning är att resterna av SAAB kommer hamna i Kina, precis som Rover, där skrupelfria engelska affärsmän tog över efter BMW, koncernen hade det olycksbådande namnet Phoenix..... Intressant kallar SAAB sin nya plattform där basen för nya modeller ska se dagens ljus för just Phoenix... En dyster parallell!

Kort sagt, mycket kommer gå åt helvete, men livet går vidare för de flesta av oss.

Till sist, låt oss ägna alla thailändare en tanke, som nu drabbas hårt av översvämningar. Kanske vi kan bidra med hjälpinsatser?

Hjulglädje och galenpannor

Som busschaffis, cyklist, privatbilist och mer sällan tågresenär och flygresenär (det sista dock bara vid start och landning), njuter jag till fullo av en mänsklighetens mest gudomliga uppfinningar: Hjulet. ( Och dess naturliga derivat, däcket)

Vid mogen medelålder har jag själv kört några hundra tusen mil, åkt som passagerare ytterligare ett antal tusen mil.... Bara min nyaste cykel, en sporthybrid av märket Specialized Sirrus, har snart rullat 900 mil.

Undrar hur många varv mina hjul rullat på alla fordon jag upplevt frihet och mobilitetens eufori med? Att med bussen susa fram en sen kväll med fullmåne som blänker i asfalten och stjärnhimmel och stänga av stereon för att njuta av däckens vinande mot asfalten.

Eller när jag rullar på cykeln i medvind i nerförslutning, mätaren visar 35 km/h utan ansträngning, och det där ljuvliga frasande lätet från däcken.

Minns även hjulglädje med min Mazda Miata, som jag försett med hyffsat kompetenta Barum-däck. Med 3 kilos tryck var det glädjeskrik när jag laddade för fullt på Kinnekulle- Ring eller nerför bergspassen i Tatrabergen, eller i lugnt tempo tog ljudintryck från det sonora ljud som stålradialdäck framkallar.

Ett tåg som rullar fram genom natten är något verkligt romantiskt, utan att börja dra alltför ekivoka associationer med dunket över skarvar,  och ett förälskat par i en lyxhytt...Jag bor någon kilometer från stambanan i Skövde, och verkligen älskar ljudet av godståg som passerar genom natten... Där där dröjande, sakta avtagande ljudet. lagom avlägset ger samma behagligt sövande effekt på mig, som jag minns att man som barn blev vaggad till sömns av en öm moder.

De flesta människor gillar musik, även om smaken varierar enormt, liksom vad som anses vara kvalitetsmusik. Däremot diskuteras rätt sällan vackra ljud som industrisamhället erbjuder.

Exempelvis det vinande, klangfulla ljudet som stålradialdäck avger. Eller motorljudet från en Scania V8. Just motorljud kan vara väldigt vackra ( Och hemskt fula, som tvåtaktsknattret från en trimmad moped) Alfa Romeos klassika twincam fyrcylindriga maskin har ett gudomligt ljud, liksom BMW:s raka sexcylindriga maskiner. Exemplen kan mångfaldigas....

Mänskligheten är fantastisk, som kan uppfinna sånt som hjulet. Samtidigt tar man sig för pannan över hur mycket galenskap som råder i världen.

Låt mig nämna något: Snart blir vi 7 miljarder, och det är på tok för mycket! Alla länder borde följa Kinas exempel, och införa en maxgräns på två  barn. De som väljer att inte skaffa barn borde premieras. Skulle vi genom födelsekontroll kunna hålla en befolkning på sikt mellan 2 och 3 miljarder, skulle vi kunna rädda miljön och alla kunna leva på en västeuropeisk standard.

Eurokrisen: Idag enades man om att skjuta till ohyggligt mycket pengar, skriva av Greklands skulder med 50%, börserna över hela världen tog ett glädjeskutt, ändå är detta bara ett litet steg på en ytterst osäker stig...
Sedan kan man undra över den grekiska mentaliteten, de är förbannade att EU nu kräver att att kontrollera att åtgärder verkligen sker... Hallå, har man inte fattat att den som är satt i skuld inte är fri?
Det mest tvivelaktiga är det tyskhat som nu sprids i Grekland, där man gör kopplingar till nazismen... Hallå igen, är det inte ( som vanligt!) tyskar som betalar för konsekvenserna av det rent kriminella vanstyret som Grekland uppvisat! Lite ödmjukhet kanske....

Parallellen till SAAB kan göras, även om det inte är av samma dignitet: Jag gissar att man i framtiden kommer slå fast att det hade varit bättre att kånka såväl SAAB som Grekland från början, utan pardon. Den här segslitrna tragedin vi nu bevittnar kommer få ett ohyggligt högt pris, som även skötsamma länder och medborgare måste betala.

Det hade varit bättre att kränga såväl Grekland som SAAB till Kina, redan för något år sedan. Det sorgliga drama som nu utspelar sig, gynnar bara patetiska halvfigurer. Igår läste jag att Muller gett sig själv en ersättning på 18 miljoner. Frågan är om han sitter i så kul sits, vid den oundvikliga konkursen blir han skyldig skurken Antonov rätt mycket pengar, Antonov är inte en kille man vill vara skyldig stålar, det finns stories om dödsfall och rena maffiafasoner kring Antonov, visserligen obekräftade....

Vi lever i en rätt obehaglig tid, det är tur det går att ätt ägna sig åt eskapism: En Tatifilm, Ben Webster på stereon, eller vackra fordon som avger ljuvliga ljud och som rullar på hjul.

För att avrunda: Idag retade jag mig på Louise Epstein: Apropå de tragiska översvämningarna I Thailand, hon hade bjudit in ett par meteorologer som förklarade att det inte går att fastslå att det har med ett förändrat klimat att göra. Svaret var inte det önskade, och hon var grinig, det känns inte journalististiskt seriöst.

Särintressen

Sverige är fyllt av särintressen. Därför är det befriande att höra Fredrik Reinfeld slå fast att de Nya Moderaterna är ett statsbärande parti, som inte gynnar särintressen.

Det blir lite komiskt när Urban Bäckström, fylld av harm, känner sig påhoppad och inte inser att Svenskt Näringsliv är ett särintresse, som exempelvis LO eller LRF.

Moderaterna är det mest regerinskompetenta partiet, och jag är tacksam över de är det överlägset största allianspartiet. De andra koalitionspartierna har kopplingar till särintressen: FP, numera ett högerparti som tar parti för de mest besuttna och högljutt ropar på Nato och ett mer federalt Europa, Centern har en egendomlig ultraliberal " stureplansprofil" och är LRF närstående, KD har koppling till religiösa sekter...

PÅ den rödgröna sidan har vi V, som vill hårdbeskatta alla som jobbar, och dela ut bidrag, struntar i ekonomiskt ansvarstagande, MP, som vill höja skatter och sänka välståndet, en vilsen socialdemokrati som vill lite allt möjligt, och där intern splittring framställer partiet som allmänt opålitligt.

Det är tur att Reinfeldt och Borg styr skutan, i dessa farliga, stormiga vatten!

Frihet och trygghet

För ett tag sedan fick jag frågan vilket ord som betyder mest för mig: Spontant svarade jag " frihet".
Men vad betyder egentligen frihet? Själv tänker jag spontant att kunna leva det liv jag vill, och göra det jag vill.

Konstigt nog har trygghet ibland stått som något motsatsförhållande till frihet. Vissa liberala debattörer har ibland föraktfullt beskrivit svenskar som " trygghetsnarkomaner".

Men de förbiser det faktum att en fri människa också måste vara trygg, vilket inbegriper basala levnadsvillkor som att ha ett jobb, en tillräcklig inkomst för att kunna betala räkningar, ren miljö, och trygghet på gator, torg och bostadsområden och mycket annat...

Först när allt detta ligger stabilt i vågskålen, kan man lyfta blicken och bli en fri människa, " förverkliga" sig själv, vad det nu innebär.

Så frihet och trygghet förutsätter varandra, och kan inte separeras.

S, ett parti på dekis

Juholt har visat sig vara en slarver, och eventuellt en myglare. Om det visar sig att han medvetet lurat till sig pengar, kanske vi ska kalla honom " Ljugholt"?

Ingen ska dock dömas innan rättsinstanser sagt sitt. En egendomlighet i sammanghanget är att ingen kontrollmekanism verkar finnas när riksdagsmän begär ersättningar.

Det som möjligen talar till Juholts fördel, är att han lämnat hyresavi och ersättningskrav, där sambon tydligt står på hyresavin. Hade han verkligen velat mygla, borde sambon vara bortrollad på hyresavin....
Konstigt att ingen reagerade direkt...

En jämförelse kan jämföras med skattedeklarationen, som vi alla måste lämna varje år. Dessa nagelfars av proffesionella granskare, klantar man till det, medvetet eller omedvetet, korrigeras detta, och man tvingas betala en tillägsavgift.

När Juholt valdes till partiorförande, höjde många på ögonbrynen. Han verkade vara en skojfrisk fläkt... Själv tänker jag ( fritt fördomsfullt!) att han påminner en begagnat bilhandlare med tattarblod i ådrorna, vältalig med  bilarna utomhus och en husvagn som kontor, kulörta vimplar.... en kille i rutig kostym som vältaligt snackar omkull alla stackars spekulanter.

Det är märkligt hur fort Socialdemokraterna förfallit. För inte så länge sedan det statsbärande partiet som genomsyrade hela det svenska samhället. Även de som inte gillade deras politik, kunde suckande instämma att de var de mest regeringskompetenta.

Nu är det moderaterna som är det seriösa, statsbärande partiet. Fortfarande är S ett stort parti, men det finns oroande tendenser, som bör göra ledande S- företrädare sömnlösa om nätterna: I storstäderna är numera S relativt obetydliga, i Stockholm är numera Miljöpartiet avsevärt större.

Minns Centern, som på 70- talet attraherade var fjärde väljare, idag ett småparti som surfar strax över riksdagsspärren.

Jag kanske sticker ut hakan, men jag tror Miljöpartiet sakta men säkert kommer fortsätta öka, partiet blir allt mer regeringsdugligt och ett bredare parti, och sossarnas kräftgång kommer fortsätta.

S känns som ett betongparti, som nostalgiskt kan blicka tillbaka till svunna segrar, MP är i många avsenden ett modernt parti som ligger rätt i tiden.


Vanligaste bilfärgen: Vitt!

I dessa ekonomiskt turbulenta tider kanske det finns viktigare spörsmål att diskutera än bilars färg, men jag skiter i det och kommenterar ändå.

Enligt senaste bilstatistiken är nu vitt åter populäraste färg, sist var någon gång på 80- talet. Ska man ta sig för pannan och massera bort eventuell huvudvärk? Minns 80- talets fordar, Sierra XR4i och Scorpio, med " kjolar", spoilers, och " nerlackade" tröskellådor i vitt? Eller yuppisarnas perlemorvita Porsche 911?

Smaklöst och vulgärt förstås!

Nu är inte alla vita bilar avskyvärda: Minns familjens vita 70- tals Peugeot 504 i varm, lite gräddvit nyans och röd matchande inredning. Kromade stötfångare och lister fulländade en estetiskt tilltalande Pininfarinadesignad bil.

Men det jag ser nu är huvudvärksframkallande: Tänk alla dessa dessa tyska premiumbilar och andra som vill lira i samma division: Vita, suvar, förhöjda "livstilsbilar" med absurt groteska fälgar och däck, med fula svarta stötfångare.
Inte ens en gnutta krom eller färg, som förgyller!

Det är avskyvärt och smaklöst, precis som ett trist designhotell eller bostad: Pretentiöst och otrivsamt.

Kolla den snygga Pininfarina Fiaten: Snygga proportioner och läcker gråblå färg!

Nya FIAT 500 är en succé, trots att det inte är en speciellt märkvärdig bil. Den är i stort sett samma bil som Ford KA, och tillverkas i samma fabrik i Polen.

Men.... Den har läcker design, med inspiration från den genialiske Dante Giancarlo, som designade klassiska 500 och 600 från 50 och 60- talet.

Och, den finns också i vitt, en schysst antikvit nyans... och en massa andra läckra kulörer, även nostalgiska bleka pastellfärger.

En sån förgyller gatubilden, inte en vulgobil från någon tysk premiumtillverkare.

FIAT 124 Pininfarina Cab.


Cykling, en ljuvlig hobby

Unde semestern I Prag och Berlin hade vi stor glädje av våra Monark hopfällbara cyklar. Trots en relativt liten bil, en Peugeot 207, fick vi utan problem plats med bagage och två minicyklar.

Naturligtvis kan inte en minicykel mäta sig med en bättre cykel i fullstorlek. Men dessa Monarkcyklar är ändå förvånansvärt kompetenta. Att dra ett par mil per dag i stadsmiljö är inga problem. Relativt lätta aluminiumramar och allmänt stabila inger förtroende.

Berlin är en cykelstad med många cykelbanor och cyklister, men I Prag har utvecklingen inte gått lika långt.

Ett tips till Grimaldi och Cycleurope som äger Monark: Våra hojar väckte stor uppmarksamhet I Prag. Läge för en reklamkampanj, med vackra pragbilder? Jag ställer upp!

Monark, hopfällbara minicyklar


Berlin, september 2011

Som tidigare nämts, hade vi våra smidiga Monarkcyklar med oss i Prag och Berlin. Jag bodde på Fasanerstrasse, på trivsamma Astoria Hotel, nära " Ku- Damm".

Med våra cyklar tog vi oss snabbt och smidigt till alla sevärdheter: Från hotellet till Brandenburger Tor, till Tv- tornet, sen drog vi nästan hela Karl- Marx Strasse till Kreuzberg....

Karl- Marxstrasse är kusligt fascinerande. Ett socialistiskt skyltfönster, ett skrytbygge, vars likhet inte finns väster om Moskva, inte St Petersburg, inte Warszawa och absolut inte inte i Prag!

En ganska otäck atmosfär, men samtidigt fascinerande, som alla diktaturers skrytbyggen.

Heder åt den nya, demokratiska tyska återförenade staten att man man ograverat bevarat denna miljö och rentav K- märkt den. Vad man än tycker är DDR- eran något man måste minnas.

Karl- Marx Strasse, Berlin


Grekland inte som Indien eller Pakistan?

Det land som hamnar i klorna på IMF har inte stora valmöjligheter, dessvärre. Ändå tycks både greker och dess premiärminister sakna sjukdomsinsikt.

När de hårdföra IMF- männen " föreslår" lönesänkningar för att förbättra konkurrenskraften. reagerar Papandreo med harm och invänder att Grekland inte minsann är något Indien eller Pakistan...

Pakistan är förvisso en krutdurk med gott om fanatiska Al- Quada folk, men Indien är världens största demokrati med en stor och vålmående medelklass och stabil ekonomisk tillväxt. Också en högteknologisk nation.

Grekland har länge unnat sig västeuropeisk levnadsstandard, men har varken råvaror eller exportindustri som motiverar detta.

Som lösning på detta finns ett fåtal alternativ. Ett är att sälja Grekland till Kina, som därmed får ett gammalt kulturland där nyrika kineser kan turista.
Och man får in en fot i EU och dess marknad på några hundra miljoner.

Ett annat alternativ är att de rikare EU. länderna löser ut Grekland, som trots allt är en liten ekonomi, tar förlustsmällen och kickar ut Grekland ur EU och euron, tack och adjö!

Grekland återgår till monopolvalutan Drachmer, turister från hela världen kan åter njuta av grekisk moussaka och retsinavin och härliga öar, sol och bad och en behagligt låg prisnivå.

Hårt arbetande arbetsnarkomaner, vare sig det är nordeuropeer, indier eller kineser, behöver såna oaser för att ladda batterierna!

Eurokrisen

Börsen rasar som en sten, mitt eget blygsamma aktieinnehav har rasat ungefär som börsen, drygt 25 % ... Inte särskilt kul, men inte tillräckligt alarmerande för att jag ska drabbas av en depression.

Jag är trots allt frisk, har jobb och inga större skulder och kan unna mig lite av livets goda. Naturligtvis kan allt bli värre, och ingen går säker ens på det personliga planet, men att deppa och begrava sig i nattsvart pessimism känns inte särskilt konstruktivt.

Skuldkrisen i Europa benämms nu som " eurokrisen". Det är väl i någon mening korrekt, även om vissa euroländer precis som Sverige har starka finanser, som Tyskland och Finland.

En annan pikant detalj är att just euron inte fallit så dramatiskt egentligen, mot andra valutor, senast står den i 9:13 mot kronan, fortfarande sämre jämfört med de 8:50 som var kursen om vi anslutit oss efter folkomröstningen.

Däremot är det ingen underdrift att påstå att hela europrojektet nu är i gungning, och att idag ropa på en euroanslutning är som att ropa ut i en tom öken... Även käcka folkpartisters röster som Carl B Hamilton och Birgitta Olsson har tystnat.. När hörde vi sist Cecilia Malmström uttala sig? Och de stolta parollerna om EU:s utvidgning?

Icke euroanslutna EU- länder ligger nu lågt och avvaktar vad som händer.

Det är onekligen ett drama som utspelar sig just nu, i Europa och USA. Det skrämmande är att ledande politiker upplevs som defensiva och rent inkompetenta.
Tyvärr finns inte ledare av den kaliber som Roosevelt, Churchill eller De Gaulle nuförtiden.

Magnetposters, från Prags kommunistmuseum


RSS 2.0