Rättelse
Regnsommar
Att denna sommar hittils har varit ovanligt regnig har väl knappast undgått någon. Är det naturliga variationer eller klimatförändringar?
Själv påverkas jag inte mycket av väderlek, jag gillar såväl regn och rusk som sol och värme. Det enda jag inte gillar är minusgrader, även om en vacker vinterdag kan ha sin charm.
Det är en härlig grönska, och luften blir underbart fuktigt aromatiskt väldoftande syrerik i regnet.
Det är skönt att cykla i regnet och låta däcken spruta vattenkaskader.
Det går alldeles utmärkt att sitta ute, blir svalkan för påtaglig drar man på sig en skön tröja.
Jag tycker att det gnälls alldeles för mycket på vädret: Aldrig är det bra, antingen är det för varm, för kallt, för torrt eller för blött. Jag är också en gnällspik, men nöjer mig att gnälla på snö och kyla.
Sedan finns det dom som har verklig anledning att klaga: De som drabbas av naturkatastrofer, som nu den extrema hettan i sydöstra Europa, eller översvämmningsdrabbade i England.
Med tanke på att de flesta experter är ense om att jorden drabbas av klimatrubbningar är detta skrämmande, även om extremt väder och naturkatastrofer alltid funnits, men det tycks som om oväder blir allt vanligare, helt enligt klimatforskares teser.
Jag har upplevt två kriser i mitt liv (inte personlig förutom en 40-årskris, men jag köpte en Mazda Miata och drog iväg på en lång bilresa i det nya Europa, bytte jobb och vidtog några andra åtgärder, krisen dog ut, för mig var detta roligare och bättre än att konsultera någon dyr hjärndoktor).
De kriser jag syftade på är dels oljekrisen på sjuttiotalet. Jag var bara grabb på den tiden och tyckte mest det var spännande. Jag bodde med mina föräldrar i Bryssel på och minns bensinransoneringarna.
För att spara olja var all trafik, utom nyttotrafik förbjuden. Det var riktigt pittoreskt: Man såg enstaka häst och vagnekipage och hästspill på gatorna. Äldre damer som säkert inte vågat cykla på decennier plockade fram sina gamla damcyklar. Luften var hög och klar, vilket den aldrig annars är i Bryssel.
Efter några månader var krisen över, oljan flödade igen, och alla var glada och lyckliga, även om jag tyckte det var tråkigt att inte kunna cykla obehindrat på min pojkracer.
Den andra krisen var Sveriges självförvållade finanskris i början på nittiotalet. Inkompetent politiskt styre bar skulden och Bengt Dennis och Carl Bildts försök att rädda kronan genom att höja räntan till ofattbara 500% var ett tragiskt misslyckande som kostade astronomiska 50 miljarder.
Sverige var bankrupt, men S och C lyckades i stundens allvar ena sig om ett smärtsamt, men nödvändigt besparingsprogram. Mona Sahlin var den som ansågs bäst skickad att förklara för bortskämda svenskar att Sverige blivit ett mycket fattigare land. Hon gjorde det bra.
Även den krisen gick snabbt över när besparingsåtgärderna sattes in, till priset av en kraftigt försvagad valuta, kronan är alltjämt en svag valuta.
Jag har obehaglig känsla att vi står inför en ny kris, som inte kommer blåsa över snabbt, som dramatiskt kan förändra levnadsvillkoren och som kräver ett helt annat politiskt ledarskap än vi hittils sett.
Då talar jag inte om petitesser som bolånekrasch i USA som sedan sprider sig eller ny börskrasch.
Nej, jag syftar på en ny energikris som kommer kräva helt andra lösningar än sjuttiotalets.
Såg TV programmet "Peak oil", där experter hävdar att oljeproduktionen nått sin topp, för att snart plana ut och minska, samtidigt som Indien och Kina får högre levnadsstandard och ökar konsumtionen.
Hur duktiga teknikerna än är, är exempelvis vätgasbilar långt borta. Och även om det blir verklighet, fodras mycket elektricitet och massproduktion av billiga solceller dröjer också.
Kärnkraften måste byggas ut, det finns gott om uran bl.a i Ranstad. Pluginhybridbilar kan byggas redan idag och köras helt utan utsläpp upp till 50 km. Men då fodras rikligt med billig el!
Så Reinfelt sänk elskatten, sparka Josefsson och beordra Vattenfall att leverera billig el genom att ta bort Vattenfalls övervinster som används till att köpa smutsiga, tyska brunkolsgruvor.
Sedan måste vi nog dessvärre utnyttja kolkraften som är väldigt användbar. Vi får nog leva ett tag till med explosionsmotorn i bilar och bussar, och det går utmärkt att framställa syntetisk diesel från kol.
Att påstå att domedagen är nära är ta i. Men kommer världen bli en ogästvänlig plats med sönderfallande stater, accelererande miljöproblem, konflikter om råvaror, samhällen som genom fattigdom får ökad kriminalitet och ökade klyftor?
Det kommer bli en turbulent tid!
Hyckleri
Läser Ulf Nilsson på Expressens nätupplaga där han beskyller Reinfelt och Vattenfalls Vd Josefson för hyckleri.
Jag instämmer till fullo!
Färg på inlägg
Det hände något konstigt med tidigare inlägg, vit text mot vit botten ger ingen vidare kontrast, men vinkla skärmen så kan ni läsa.... Ja, jag är oteknisk, det händer alltid obegripligheter med datorn....
Politiska halvlögner
Birgitta Rydberg, folkpartistiskt landstingsråd i Stockholm är en av dessa beklagansvärda politiker som vägrar tänka realpolitiskt.
Jag har tidigare häpnat över hennes halstarrighet och vägran att låta sprutnarkomaner åtminstone få slippa AIDS genom ett program för rena sprutor.
Finska politiker är ofta mer realpolitiker, mindre snack och mer verkstad. I Helsingfors finns förstås sedan flera år ett program med rena sprutor. Där varnar nu politiker knarkare att besöka Stockholm pga pågående aidsepidemi!
Det är mycket upprörande att denna skandal förbigås med tystnad, endast i dagens Expressens nätupplaga skriver professor Björn Johnsson mycket initierat. Läs denna artikel!
Konstigt nog är kritiken från den politiska oppositionen väldigt lam, kanske är man där oenig också?
Morgan Johansson är den enda som kommit med välformulerat kritik, men förvånansvärt hovsam.
Snälla alliansen, avskeda Rydberg, jag bryr mig inte om politisk kulör, bara vi får ett vettigt landstingsråd!
Expressens Ulf Nilsson är en person som många tycker illa om. Helt förståeligt eftersom han är konservativ och inte politiskt korrekt, en så nära dödssynd man komma i konsensus och lagomsverige.
Jag minns att Christina Jutterström sparkade Nilsson, han ansågs för extrem.
När väl Jutterström själv fick sparken var han dock välkommen tillbaka .
Hans profetior har väl inte alltid slagit in, men ibland träffar han mitt i prick, som häromdagen när han raljerade över politerfrälsets nya mjölkko, att genom diverse miljöavgifter straffa bilåkande och flygresor.
Det tycks vara gemensanm nämnare bland många politiker att vilja ha mer av medborgarnas pengar, som sedan ska fördelas "rättvist".
Miljöpartister avskyr bilar, precis som kommunister avskyr entrepröner.
Det är därför befriande att höra Göran Persson, som nu lobbar för Bilsweden,att nostalgiskt redogöra för familjens helgutflykter i deras Opel Rekord till Örebro någon gång på 50-talet.
Bilen som frihetsmaskin kan inte underskattas.
Jag cyklar till jobbet, bra för miljö och hälsa, men på semestern vill jag inte att någon politiker med von oben perspektiv bestämmer att jag måste åka tåg, jag vill ta miatan och nosa upp nya miljöer i det nya Europa, eller besöka någon mysig stad med lågprisflyg.
Om dessa energiskattehöjartalibaner tillåts fortsätta, kommer bilresor och flygresor åter endast bli tillgängliga för överklassen.
Miljöproblemen är enorma. Konstigt nog debatteras inte befolkningsexplosionen. Ett verkligt effektivt miljöarbete vore att genom födelsekontroll begränsa tillväxten och på sikt minska jordens befolkning.
Ett bra liv innebär hög energikonsumtion, det vore bättre om vi var färre och alla jordens invånare levde på en bra standard i samklang med moder jord.
Att tokhöja skatter för svenskar bidrar inte dyft för att motverka den apokalyps som dessvärre kan bli verklighet.
Sossesverige
Man tar sig för pannan. Visst, jag avskyr tunga stadsjeepar, som egentligen inte är bra på något. De är varken speciellt rymliga, prestanda och bränsleförbrukning är miserabla i förhållande till effekt. Hög tyngdpunkt ger vältrisk vid forcerad körning. Inte ens krocksäkerheten är speciellt god, däremot mejar de garanterat ner lättare och mer optimerade bilar vid en kollision. Tyvärr måste man konstatera att köpare av dessa fordon är fullblodsegoister, en människotyp som dessvärre tycks ha blivit vanligare, som skiter i miljö, i andra, ja i allt, enligt devisen "jag skiter i andra".
Inför gärna extraskatt på dessa monster.
Annars representerar bilen, liksom flyget, ja alla transporter en frihet för människan att upptäcka nya miljöer.
Den nya regeringen med Centern i spetsen traskar vidare i det rödgröna spåret, med ständigt nya avgifter och skatter och sänker levnadsstandarden för vanligt folk, de rika bryr sig förstås inte dugg om bensinen kostar 20 kr.
Sverige står för mindre än (1) % av världens växthusgaser. Flyget globalt för mindre än 3%.
Nästa steg blir säkert en flygskatt, trots alliansens tidigare löften.
Ska Sverige bli som Ceaceskos Rumänien, där folk tvingades bo i hyreskaserner nära arbetet, med avfolkad landsbyggd och med en bilpark bestående av skrot, eftersom vanligt folk inte har råd med nyare bilar pga alla pålagor?
Andreas Carlgren, sluta jävlas med vanligt folk, starta Barsebäck och bygg ny kärnkraft och vips har du minskat C02 utsläppen.
Vi har gott om uran i Sverige, starta prospektering i Ranstad igen.
Vi har två sosseblock i Sverige, om inget händer kommer jag rösta blankt i nästa val.
Zimbabwe
Jag delar hans åsikt.
Den svenska kulturvänstern, som tidigare stött Mugabe är nu tysta som möss. Någon avbön är förstås inte aktuell, ty dessa människor är intellektuellt högstående och ofelbara.
Vid en invasion skulle de förstås råma högt och välformulerat protestera.
Tyvärr kommer detta inte ske, Storbrittanien har bränt sina fingrar i Irak och aktar sig noga.
Så förtrycket och svälten fortsätter, dubbelt tragisk, eftersom ett välskött Zimbabwe gott och väl kan försörja sin befolkning och skulle junna vara ett behagligt land att leva i.
Semesterminnen
Thailand är på många sätt ett underbart land att turista i, vilket alltfler svenskar tycks upptäcka.
Men allt är förstås inte underbart, så jag börjar med det negativa: Jag såg i någon ekonomistatistik att drygt 12% av befolkningen lever i fattigdom, vad det innebär vet jag inte, men det är säkert en tuff tillvaro.
Social trygghet saknas, istället ställer familjen upp för varandra i en utsträckning som är otänkbar i Sverige. Här låter vi gladeligen en släkting gå i konkurs, dels får han eller hon skylla sig själv, dels ställer "samhället" alltid upp.
Skatter förekommer i liten utsträckning, endast större väletablerade företag som hotellkedjor och bensinbolag betalar 7% i moms.
De obefintliga skatterna och låga lönerna gör att duktiga entreprenöner, även på ganska blygsam nivå kan tjäna bra och andelen välbärgade thailändare är långt ifrån marginell.
Jag träffade en köpman i den lilla staden Burabu som hade flott kåk och unnade sig två utlandssemestrar om året.
Han hade pondusvikt och ett jovialiskt leende och bjöd på Nixons favoritwhisky, Johny Walker black label.
Bilar kostar nästan som i Sverige, trots detta utgör bilparken av en förbluffande andel nya bilar. I likhet med många svenskar kör jag gammalt, min MX5 och min Nissan är båda drygt 15 år....
Mest förvånande är att taxibilarna är nya Toyota, samtidigt som det är svinbilligt att åka taxi. Hur går ekvationen
ihop?
Arbetslösheten är på imponerande låga 2%. Medaljens baksida är att många tycks vara undersysselsatta. Åker man buss finns förutom chauffören en värdinna som sköter biljetter och dryck, en kille som tar hand om väskorna.
I Sverige får chauffören sköta allt.
Många driver små gatukök eller säljer kläder på stranden, och har naturligtvis väldigt små marginaler.
Städerna i Thailand är fruktansvärt fula och tråkiga. Så långt från min favoritstad Prag man kan komma (även om det även där finns trista förorter från kommunisttiden).
I Vietnam och Laos finns vackra städer med fransk arkitektur, kanske den enda positiva man kan säga om kononialtiden.
Thailand kan tacka sin smala lycka att de lyckades undgå kolonial ockupation och kommunististiskt förtryck.
Det positiva är människorna: Överallt möter man vänlighet och ett lättsamt sätt. Mentaliteten passar mig perfekt.
Jag avskyr gapiga och kaxiga typer. Blir jag oförskämt bemött avstår jag ofta från den dräpande kommentaren eller ger igen. Kanske är jag aggressionshämmad. Däremot glömmer jag aldrig en oförrätt. Det finns personer jag brännmärkt för evigt, även om de inte alltid själva vet om det....
Ett råd jag vill ge alla som besöker Thailand är att alltid bete sig behärskat, även om man mot förmodan skulle bli missnöjd. Den som skäller ut någon gör bort sig för gott, bättre att lungt be att få tala med hotelldirektören om något inte stämmer.
Höjdpunkten var nog ön Koh Chang. Bästa stranden heter White Sand Beach. Vi bodde i en enkel men fräsch bungalow alldeles intill stranden och kunde njuta av solen som sjönk ner bakom havshorisonten ungefär halvsju på kvällen. Därefter väntade middag och en drink på restaurangen intill stranden.
Koh Chang är en nationalpark med stränga restriktioner på byggnation. Förutom kustremsam består ön av berg och regnskog.
Det finns hela sex vattenfall! Vi nöjde oss med att besöka den som låg närmast. Först åkte vi fem-sex km motorcykel, därefter fick vi betala inträde och promenera ett par km till själva vattenfallet, nedanför fanns en underbar lagun med svalkande bad, ca 24c. Glöm inte baddräkt!
Efter några dagar tröttnade vi på stllheten och lugnet och drog till det hektiska Pattaya. Vi bodde centralt mittemellan Hard Rock Café och " The Hops", en pub med eget bryggeri.
Pattaya är verkligen ett ställe att hatälska, där finns formligen allt i form av nöjen och shopping.
Ja, det var lite om detta, nu är det dags att ta på sig tagelskjortan och kavla upp ärmarna och jobba igen.
Fast lite roligt har man att se fram mot, i augusti blir det några dagars cykling på bärnstenskusten och i september sticker min fru och jag till Prag eller eventuellt Ungern.
Vi tar då nog Miatan, som behöver luftas lite inför vintervilan.
