SAAB
Bilmärket SAAB har sedan länge gjort konkurs. Andra märken som bitvis varit geniala har gått samma dystra väg. Minns Panhard, NSU, Studebaker, Borgward och många fler.
Kanske inget att vara sentimental över, enligt kapitalismens hårda logik slås livsodugliga företag ut.
Men visst kan man sörja ett bolag som gått i graven. Volvo var mer framgångsrikt och hade högre kvalitet, men var inte först med ny teknik som SAAB.
SAAB kanske aldig fick ihop helheten hundraprocentigt, men i vissa avseenden var man föregångare. Stötfångare som klarade småkrockar och som var självreparerande finns tyvärr inte längre.
I dag downsizar alla tillverkare sina motorer och behåller prestanda med hjälp av turbo. Det hade SAAB redan på 70- talet. Nu går BMW, Toyota och andra tillbaka till trecylindriga motorer. Det hade SAAB på 50 och 60- talet. Dock med tvåtakt och förstås inte så miljövänligt.
Många SAAB entusiaster gillar bäst 92, 96, 99 och tidiga 900. Visst är de originella och särpräglade. Själv håller jag 9000 högst, som vissa anser är för utslätad. Jag tycker de har fel, SAAB har aldrig gjort en mer konkurrenskraftig bil och samarbetet med FIAT och Alfa Romeo som renderade syskonbilarna FIAT Chroma och Alfa Romeo 164 var lyckat. Modell 9000 var stliligt funkisdesignad, lite som en stor VW Golf, med fyrcylindrig turbomotor med prestanda som BMW:s vassare sexcylindriga maskiner. Trots kompakta mått var den rymlig som en Chevrolet Caprice. Fantastisk förarmiljö med instrument och reglage som står sig än idag. Och oerhört komfortabel med bekväma stolar, och en av få bilar man gärna sitter i baksätet. Vägenskaper och krocksäkerhet var andra paradgrenar.
Närmaste konkurrenten Volvo 740 var rena traktorn i jämförelse. Dock håller Volvo osedvanligt hög kvalitet, det rullar fortfarande förvånansvärt många 740 och 940 på våra vägar. Numera är SAAB 9000 ett sällsynt inslag i gatubilden.
