Svensk bilindustri
Hjärtat och motorn för svensk bilindustri finns i västsverige. SAAB i Trollhättan, Volvo i Göteborg.
Nu börjar lågkonjunkturens vindar anta stormstyrka, och senaste dagars chockbesked från Volvo är en skrämmande bekräftelse på dettta.
Starka aktörer som Toyota, Honda eller BMW kan fortsätta skörda framgångar i dessa bistra tider. Nya aktörer, som sydkoreanska Hyundai med systermärket Kia kan fortsätta sin expansion.
Svensk bilindustris kräftgång är lite sorglig. Idag lever svenska bilar på gammal god rennomé, men den bistra sanningen är att de inte längre tillför något unikt.
Annat var det förr. SAAB gjorde synnerligen originella bilar, designade av Sixten Saason. Ursaaben, 92, var härligt droppformad och speciell på ett sätt som kanske bara franska Panhard, som också gjorde säregna bilar, kunde matcha.
Saason ritade även 99, en kultbil, som var hur rätt tänkt som helst. Kvaliteten var dock inte den bästa, men bilhistorien vimlar av smarta konstruktioner som var undermåligt utförda, som Alfa Romeo Alfasud, och motsatsen, primitiva bilar med hög kvalitet som blev succéer, som Toyota Corolla.
Den svenska bil som nu tillverkas jag tycker bäst om idag är SAAB 9-3, en diskret designad bil med bra köregenskaper.
Volvos stjärna har alltid lyst starkt, men börjar nu dessvärre slockna. Volvo har haft några kärnvärden, nästan unika för märket: Kvalitet, säkerhet och högt andrahandsvärde.
Kvaliteten har dessvärre dalat, statistiken talar sitt bistra språk, Volvo når inte upp till den höga nivå som gamla enkelt konstruerade 940 uppvisade. 240, 740 och 940 var överdimensionerade och gick något mot förmodan sönder var det aldrig dyrt att reparera.
Säkerheten är fortfarande ett adelsmärke, men inte längre unikt för Volvo. Andra märken är numera också säkra.
Andrahandsvärdet är numera kasst för flera Volvobilar. En XC 90 är närmast iskall på begagnatmarknaden. Den som inte vill tappa massa pengar på nybilsköpet väljer med fördel en liten japanare eller korean.
Tyvärr är nog timmen sent slagen för Volvo. 1970 var Volvo och BMW lika stora. Idag har vi facit, den "geniale" diversehandlaren Gyllenhammar var kanske var inte så genial.
Kanske kineserna kan rädda Volvo, kinesiska tillverkare saknar kompetens på säkerhet och kan tycka det är attraktivt att köpa in sig i Volvo.
Oavsett vilket, kommer gamla Volvobilar vara kult. Mycket tack vare Wilsgaard som ritade Amazonen, en vacker, stilren design. Och en kvalitet som slog allt på 60 talet.
Nu börjar lågkonjunkturens vindar anta stormstyrka, och senaste dagars chockbesked från Volvo är en skrämmande bekräftelse på dettta.
Starka aktörer som Toyota, Honda eller BMW kan fortsätta skörda framgångar i dessa bistra tider. Nya aktörer, som sydkoreanska Hyundai med systermärket Kia kan fortsätta sin expansion.
Svensk bilindustris kräftgång är lite sorglig. Idag lever svenska bilar på gammal god rennomé, men den bistra sanningen är att de inte längre tillför något unikt.
Annat var det förr. SAAB gjorde synnerligen originella bilar, designade av Sixten Saason. Ursaaben, 92, var härligt droppformad och speciell på ett sätt som kanske bara franska Panhard, som också gjorde säregna bilar, kunde matcha.
Saason ritade även 99, en kultbil, som var hur rätt tänkt som helst. Kvaliteten var dock inte den bästa, men bilhistorien vimlar av smarta konstruktioner som var undermåligt utförda, som Alfa Romeo Alfasud, och motsatsen, primitiva bilar med hög kvalitet som blev succéer, som Toyota Corolla.
Den svenska bil som nu tillverkas jag tycker bäst om idag är SAAB 9-3, en diskret designad bil med bra köregenskaper.
Volvos stjärna har alltid lyst starkt, men börjar nu dessvärre slockna. Volvo har haft några kärnvärden, nästan unika för märket: Kvalitet, säkerhet och högt andrahandsvärde.
Kvaliteten har dessvärre dalat, statistiken talar sitt bistra språk, Volvo når inte upp till den höga nivå som gamla enkelt konstruerade 940 uppvisade. 240, 740 och 940 var överdimensionerade och gick något mot förmodan sönder var det aldrig dyrt att reparera.
Säkerheten är fortfarande ett adelsmärke, men inte längre unikt för Volvo. Andra märken är numera också säkra.
Andrahandsvärdet är numera kasst för flera Volvobilar. En XC 90 är närmast iskall på begagnatmarknaden. Den som inte vill tappa massa pengar på nybilsköpet väljer med fördel en liten japanare eller korean.
Tyvärr är nog timmen sent slagen för Volvo. 1970 var Volvo och BMW lika stora. Idag har vi facit, den "geniale" diversehandlaren Gyllenhammar var kanske var inte så genial.
Kanske kineserna kan rädda Volvo, kinesiska tillverkare saknar kompetens på säkerhet och kan tycka det är attraktivt att köpa in sig i Volvo.
Oavsett vilket, kommer gamla Volvobilar vara kult. Mycket tack vare Wilsgaard som ritade Amazonen, en vacker, stilren design. Och en kvalitet som slog allt på 60 talet.
Kommentarer
Trackback
