EU:s nya budget
De rika länderna i norra Europa, med lokomotivet Tyskland i spetsen, är inte så pigga på att att vara bankomat åt de krisande ekonomierna i Sydeuropa. Minns kraschen i Grekland för några år sedan. Till slut räddades Grekland från konkurs. Nu är Grekland en obetydlig ekonomi, och kostnaden hanterbar.
Det verkligt oroväckande är förstås om Italien skulle komma på obestånd, Europas tredje största ekonomi. Eller Spanien, och i förlängningen Frankrike. Då kraschar euron och till slut hela EU. Att Storbritannien nu lämnar är negativt, en av de största nettobetalarna. Därför åker nu Sverige på 20 miljarder kr eller mer i avgift. Det rimliga vore att banta EU:s budget.
Men pandemin har ställt allt till sin spets. Sverige och Tyskland har tillsvidare gett upp sitt motstånd mot att skyffla pengar till Sydeuropa utan strikta krav på att det ska vara lån. Kanske man resignerat inser att sydeuropa aldrig kommer kunna betala tillbaka. Alternativet att strypa stöd till Italien och Spanien är att dessa länder åter blir fattiga, förvisso vackra turistdestinationer med stolt historia och kultur. Men det går emot hela EU:s tanke att stötta fattigare regioner och utjämna välstånd.
Därför kommer norra Europa fortsätta stötta Sydeuropa.
Trots allt vilar vår västerlänska civilisation i stor utsträckning på högkulturer som det antika Grekland, Romarriket och det koloniala Spanien. Det vill nog inte EU kasta på skräphögen och låta hänsynslösa kommunistkina köpa upp resterna för en spottstyver. Vi ser redan nu hur Kina köper hamnar och annan infrastruktur för att upprätta en modern variant av sidenvägen. Så tyskar och andra nordeuropeiska länder får nog fortsätta öppna plånboken.
