miata

Jag lyssnade på P1 igår, man diskuterade humor och hur det möjligen ändrats över tid. Jag associerar humor mycket till något brittiskt, tänk John Cleese, " Mr Bean" eller författare som PG Woodehouse.

 

Göran Hägglund gästade, en av få politiker som gett prov på humor. Bland dagens partiledare finns ingen humorist.

 

Jag har ibland funderat över varför vi lever i en sån humorlös tid. Så kallade komiker som Jonas Gardell eller Henrik Schyffert är inte alls särskilt roliga. Förvisso påtalar de missförhållanden, men skrattet uteblir. Då roas jag mer av Johan Hakelius, han skriver elegant med en god portion humor. Alltid en fröjd att läsa!

 

God humor som Göran Hägglund gav prov på som partiledare, är snäll. Även en politisk motståndare kan le uppskattande åt en god poäng.

 

Humor har två derivat: Satir och ironi. De har bägge sin plats förstås. Men där finns en portion elakhet och en vilja att förlöjliga som inte finns i begreppet humor.

 

Inom politiken finns gott om ironi. Palme var en mästare i att raljera över politiska motståndare. Men var det roligt? Var det ens särskilt effektivt som vapen? Jag är gammal nog att minnas debatterna med dåvarande Centerledaren Torbjörn Fälldin. Palme var rapp och vältalig och "vann" ofta över den sävlige piprökande Fälldin. Men Palme framstod ofta som elak och arrogant. Fälldin vann sympati.

 

Frågar ni mig önskar jag mig mer humor under 2020- talet, och mindre ironi, mindre elakhet i debatten. Man ska förstås vara fortsatt skarp i kritik, men på ett vänligare och mer respektfullt sätt. En from förhoppning de sista dagarna på 10- talet i detta nya decennium.

 

 

Jag har inte skrivit på min blogg på länge. Kanske det blir fler inlägg under 2020.