Besiktningsdags
Igår var jag hos tandhygienisten och skrapade bort den sedvanliga tandstenen. Som vanligt inga hål, de enda hål jag haft var när jag var i 13-15 årsåldern och som är lagade med gammalt hederligt amalgam.
Jag är imponerad över amalgamets kvalitet, vid nyss fyllda 47 håller fyllningarna än.
Jag tvivlar starkt på att dagens fyllningar håller lika bra och kommer absolut inte ersätta amalgamet förräns den dag jag måste.
Miatan håller också sedvanligt hög kvalitet. 16 år gammal, inga anmärkningar på dagens besiktning. Jag har inte ens bytt en glödlampa under de sju åren i min ägo.
Däremot däck, speciellt bak, vilket naturligtvis beror på inspirerad körning som möjligen kan skyllas på bilens inneboende körglädje.
Jag är imponerad över amalgamets kvalitet, vid nyss fyllda 47 håller fyllningarna än.
Jag tvivlar starkt på att dagens fyllningar håller lika bra och kommer absolut inte ersätta amalgamet förräns den dag jag måste.
Miatan håller också sedvanligt hög kvalitet. 16 år gammal, inga anmärkningar på dagens besiktning. Jag har inte ens bytt en glödlampa under de sju åren i min ägo.
Däremot däck, speciellt bak, vilket naturligtvis beror på inspirerad körning som möjligen kan skyllas på bilens inneboende körglädje.
Burma
Antalet diktaturer minskar glädjande nog, dessvärre inte fort nog.
Burma är ett vackert land, med fantastisk natur och ett pärlband av paradisöar längs med Indiska oceanen.
I motsats till grannlandet Thailand finns massa vackra byggnader, dock i starkt förfall, ett arv från den koloniala tiden.
När Burma blev fritt 1947, såg allt ljust ut: Fria val hölls, levnadsstandarden var högre än för grannländerna.
Sedan har allt gått snett. Förtryck råder, ekonomin går kräftgång.
Jag hoppas verkligen oppositionen denna gång, i motsats till 1988, kan rycka undan benen från den avskyvärda militärregimen.
Som vanligt blir man beklämd att stödet utifrån inte är mer komplett och solitt. USA och EU talar klarspråk, och fördömer förbehållslöst. Halvdemokratin Ryssland och diktaturen Kina mumlar i skägget. FN saknar i vanlig ordning kraft, Ryssland och Kina kan inlägga veto.
I ankdammen Sverige är det betecknande nog tyst från proffstyckarna på vänsterkanten: Guillou, Myrdal, Engqvist, Ohly m.fl. som alltid har negativa synpunkter på USA eller Israel är osedvanligt osynliga.
Fast några av dem har ju hyllat diktaturen i Kina, så det kanske inte är så konstigt.
Burma är ett vackert land, med fantastisk natur och ett pärlband av paradisöar längs med Indiska oceanen.
I motsats till grannlandet Thailand finns massa vackra byggnader, dock i starkt förfall, ett arv från den koloniala tiden.
När Burma blev fritt 1947, såg allt ljust ut: Fria val hölls, levnadsstandarden var högre än för grannländerna.
Sedan har allt gått snett. Förtryck råder, ekonomin går kräftgång.
Jag hoppas verkligen oppositionen denna gång, i motsats till 1988, kan rycka undan benen från den avskyvärda militärregimen.
Som vanligt blir man beklämd att stödet utifrån inte är mer komplett och solitt. USA och EU talar klarspråk, och fördömer förbehållslöst. Halvdemokratin Ryssland och diktaturen Kina mumlar i skägget. FN saknar i vanlig ordning kraft, Ryssland och Kina kan inlägga veto.
I ankdammen Sverige är det betecknande nog tyst från proffstyckarna på vänsterkanten: Guillou, Myrdal, Engqvist, Ohly m.fl. som alltid har negativa synpunkter på USA eller Israel är osedvanligt osynliga.
Fast några av dem har ju hyllat diktaturen i Kina, så det kanske inte är så konstigt.
Förkylt
Åter hemma efter några underbara dagar i Skåne och polska bärnstenskusten.
Veckan bjöd på sensommarväder, cykling längs kusten genom bokskogar och festliga kvällar i goda vänners lag.
Endast små missöden, i Wohlinskogen körde jag på en sten med mitt "punkteringsskyddade" framdäck, och fick just ... punka. Bara att promenera en dryg mil till Miedzyzdroje och uppsöka stans enda cykelaffär och köpa en ny slang.
Swinoujscie är också en trevlig stad, vi besökte ett par intressanta fort, byggda i början av nittonhundratalet, som nyttjats av både tyska nazister och sovjetkommunister.
En snäll vakt släppte in oss i ett låst rum med originalrekvisita i form av uniformer och mausergevär.
Själv går jag mer igång på gamla bilar, och intresset var ljumt.
Därför var det ödets ironi, när två av mina vänner, som när ett närmast passionerat intresse för militärhistoria, dagen efter, besökte detta " Fort Gerharda" och vänligt frågade om de fick se det "heligaste". Svaret var häpnadsväckande nej !
Polen är idag ett normalt EU land, men där fick mina vänner onekligen uppleva lite vresig östatsreminecens....
Väl i Swinoujscie njöt jag av härligt strandliv, solen glöder lagom skönt nu i sena september, inte steker och bränner som på sommaren.
Om ni såg den utmärkta tv- serien om Thomas Mann, kanske ni minns de ljuvliga strandsofforna i rotting med marinblå dynor.
Sådana fanns rikligt representerade och folk i alla åldrar njöt av det vackra soliga vädret.
Sedan besökte vi marknaden nära tyska gränsen, jag passade på att köpa några Lacostetröjor till lågpris, jag förutsätter att de är äkta, fast jag fick visst inget kvitto....
Sammanfattningsvis en synnerligen lyckad vecka, smolket i glädjebägaren är en otrevlig förkylning, förmodligen överskattade jag sensommarvärmen och skalade av mig för mycket kläder.
Många hävdar att de behöver semester för att vila upp sig och "ladda batterierna".
För mig är det oftast tvärtom, när jag jobbar är jag pigg och frisk, efter semester infinner sig en känsla av utmattning och jag blir ofta förkyld av alla nya baciller jag råkat på.
Fast det är ett pris värt att betala, att byta miljö och insupa nya intryck skänker mening åt livet.
Veckan bjöd på sensommarväder, cykling längs kusten genom bokskogar och festliga kvällar i goda vänners lag.
Endast små missöden, i Wohlinskogen körde jag på en sten med mitt "punkteringsskyddade" framdäck, och fick just ... punka. Bara att promenera en dryg mil till Miedzyzdroje och uppsöka stans enda cykelaffär och köpa en ny slang.
Swinoujscie är också en trevlig stad, vi besökte ett par intressanta fort, byggda i början av nittonhundratalet, som nyttjats av både tyska nazister och sovjetkommunister.
En snäll vakt släppte in oss i ett låst rum med originalrekvisita i form av uniformer och mausergevär.
Själv går jag mer igång på gamla bilar, och intresset var ljumt.
Därför var det ödets ironi, när två av mina vänner, som när ett närmast passionerat intresse för militärhistoria, dagen efter, besökte detta " Fort Gerharda" och vänligt frågade om de fick se det "heligaste". Svaret var häpnadsväckande nej !
Polen är idag ett normalt EU land, men där fick mina vänner onekligen uppleva lite vresig östatsreminecens....
Väl i Swinoujscie njöt jag av härligt strandliv, solen glöder lagom skönt nu i sena september, inte steker och bränner som på sommaren.
Om ni såg den utmärkta tv- serien om Thomas Mann, kanske ni minns de ljuvliga strandsofforna i rotting med marinblå dynor.
Sådana fanns rikligt representerade och folk i alla åldrar njöt av det vackra soliga vädret.
Sedan besökte vi marknaden nära tyska gränsen, jag passade på att köpa några Lacostetröjor till lågpris, jag förutsätter att de är äkta, fast jag fick visst inget kvitto....
Sammanfattningsvis en synnerligen lyckad vecka, smolket i glädjebägaren är en otrevlig förkylning, förmodligen överskattade jag sensommarvärmen och skalade av mig för mycket kläder.
Många hävdar att de behöver semester för att vila upp sig och "ladda batterierna".
För mig är det oftast tvärtom, när jag jobbar är jag pigg och frisk, efter semester infinner sig en känsla av utmattning och jag blir ofta förkyld av alla nya baciller jag råkat på.
Fast det är ett pris värt att betala, att byta miljö och insupa nya intryck skänker mening åt livet.
Bensinskattehöjning
Man kan tycka vad man vill om dagens bensinpris: För lågt, för högt eller lagom.
I Alliansens senaste budget framgår att skatten ska höjas med med 29 öre litern efter årsskiftet.
Vi kan förstås tacka Centern för detta, som anser att ständigt högre energiskatter är lösningen på miljöproblemen.
Problemet är egentligen inte Centern, som haft höjda skatter på sin agenda länge och de som inte gillar detta kan strunta i att rösta på Centern, vilket också runt 95 % av de röstberättigade gör.
Däremot framstår Reinfeltds moderater och Hägglunds kristdemokrater som alltmer ryggradslösa.
Hägglund propagerade före valet helt korrekt för sänkta bensinskatter för att gynna en levande landsbyggd.
Reinfeldt beskyllde också helt korrekt miljöpartiet för att vilja höja bensinskatten (före valet).
Nu gör han precis samma sak själv!
Är det någon som är förvånad över Alliansens usla opinionssiffror?
Att höja bensinskatten är omvänd fördelningspolitik, killen i Porsche Cayennen skrattar åt 29 öre, den lågavlönade landsbyggsbon i sin gamla SAAB har bara att betala och knyta näven i fickan.
Sverige står för för mindre än (1) procent av CO2 utsläppen, ändå väljer regeringen att låta piskan vina över de med minst ekonomiska marginaler.
Dessutom höjs i vanlig ordning elskatten, vilket konstigt nog enligt Leijonborg inte skulle påverka vanligt folks elräkningar, jag lyckades inte klura ut hur den ekvationen ser ut...
Det ska bli skönt med semester, och slippa den svenska politiska ankdammen.
Till sist, Alan Greenspan spår en ny ekonomisk kris, jag tror han har rätt, dags att ta fram svångremmen!
I Alliansens senaste budget framgår att skatten ska höjas med med 29 öre litern efter årsskiftet.
Vi kan förstås tacka Centern för detta, som anser att ständigt högre energiskatter är lösningen på miljöproblemen.
Problemet är egentligen inte Centern, som haft höjda skatter på sin agenda länge och de som inte gillar detta kan strunta i att rösta på Centern, vilket också runt 95 % av de röstberättigade gör.
Däremot framstår Reinfeltds moderater och Hägglunds kristdemokrater som alltmer ryggradslösa.
Hägglund propagerade före valet helt korrekt för sänkta bensinskatter för att gynna en levande landsbyggd.
Reinfeldt beskyllde också helt korrekt miljöpartiet för att vilja höja bensinskatten (före valet).
Nu gör han precis samma sak själv!
Är det någon som är förvånad över Alliansens usla opinionssiffror?
Att höja bensinskatten är omvänd fördelningspolitik, killen i Porsche Cayennen skrattar åt 29 öre, den lågavlönade landsbyggsbon i sin gamla SAAB har bara att betala och knyta näven i fickan.
Sverige står för för mindre än (1) procent av CO2 utsläppen, ändå väljer regeringen att låta piskan vina över de med minst ekonomiska marginaler.
Dessutom höjs i vanlig ordning elskatten, vilket konstigt nog enligt Leijonborg inte skulle påverka vanligt folks elräkningar, jag lyckades inte klura ut hur den ekvationen ser ut...
Det ska bli skönt med semester, och slippa den svenska politiska ankdammen.
Till sist, Alan Greenspan spår en ny ekonomisk kris, jag tror han har rätt, dags att ta fram svångremmen!
Semester
Veckan har varit hektisk med mycket jobb.
Nu väntar en veckas semester, som jag helt utan ironi, anser är välförtjänt.
Först vänder vi kylaren söderut och besöker en god vän i Skåne.
Därefter tar vi färjan till Polen och tillbringar resten av veckan i Miedzyzdroje.
Cykelturer längs med bärnstenskusten, god mat och dryck i goda vänners sällskap väntar.
I Wohlins nationalpark kan man njuta av den fantastiska bokskogen, byar med kullerstensgator där tiden stått stilla, fantastiska stränder med finfördelad gulvita stränder.
Vissa trakter man besöker känner man instinktivt att man trivs, rentav älskar, trots att det inte tillhör ens hemtrakter.
Bärnstenskusten är för mig just sådana trakter.
Ett besök på såna ställen kan få mig att entusiastiskt utbrista: "Livet är inte bara en dans på rosor, utan även en fest".
Naturligtvis är livet mer mångfacetterat än så, ostpreussen drabbades oerhört grymt under andra världskriget.
Jag läste idag i DN om Jens Orback, vars tyska mor sannolikt blev våldtagen av ryska soldater under krigets slutskede, ett öde som drabbade många tyskor, vanliga och relativt oskyldiga människor.
Dagens Ryssland visar dessvärre inte någon större ambition att göra upp med sitt mörka förflutna, tvärtom, den gamle KGB generalen Putin väljer att glorifiera den sovjetiska historien.
Att dessa vackra trakter drabbats av sådan ofattbar ondska känns overkligt. Förnuftet säger att skönhet och ondska inte går ihop.
Tyvärr, skönhet och ondska kan gå hand i hand.
En rockartist, som jag inte minns namnet på, påtalade den estetism som fanns i nazismen, och blev naturligtvis påhoppad av folk som inte lyssnade på vad han sade.
Jag förstår precis vad han menade: Leni Riefenstals filmer om naziparaderna i Nurnberg är estetiska mästerverk.
Det är inget försvar för nazisternas ideologi, som ingen vettig människa kan försvara, utan ett fullt korrekt konstaterande.
Jag fascineras själv av den koreografi som finns i nordkoreanska parader. Nordkoreanska ledare har stilrena uniformer istället för dessa tråkiga kostymer och vit skjorta med slips som västerländska ledare har.
Det må heta Armani, men tråkigt och stereotypt är det ändå.
Till sist, jag läser just ännu en utmärkt bok av Antony Beevor som handlar om krigskorresponden Grossman som tjänstgjorde i Röda Armén.
För att vara akademiker som skriver faktaspäckat, skriver Beevor förvånansvärt levande och med ett vardagligt språk och läsningen blir spännande som en roman, ja, egentligen mer spännande eftersom han sakligt skildrar verkliga händelser.
Nu väntar en veckas semester, som jag helt utan ironi, anser är välförtjänt.
Först vänder vi kylaren söderut och besöker en god vän i Skåne.
Därefter tar vi färjan till Polen och tillbringar resten av veckan i Miedzyzdroje.
Cykelturer längs med bärnstenskusten, god mat och dryck i goda vänners sällskap väntar.
I Wohlins nationalpark kan man njuta av den fantastiska bokskogen, byar med kullerstensgator där tiden stått stilla, fantastiska stränder med finfördelad gulvita stränder.
Vissa trakter man besöker känner man instinktivt att man trivs, rentav älskar, trots att det inte tillhör ens hemtrakter.
Bärnstenskusten är för mig just sådana trakter.
Ett besök på såna ställen kan få mig att entusiastiskt utbrista: "Livet är inte bara en dans på rosor, utan även en fest".
Naturligtvis är livet mer mångfacetterat än så, ostpreussen drabbades oerhört grymt under andra världskriget.
Jag läste idag i DN om Jens Orback, vars tyska mor sannolikt blev våldtagen av ryska soldater under krigets slutskede, ett öde som drabbade många tyskor, vanliga och relativt oskyldiga människor.
Dagens Ryssland visar dessvärre inte någon större ambition att göra upp med sitt mörka förflutna, tvärtom, den gamle KGB generalen Putin väljer att glorifiera den sovjetiska historien.
Att dessa vackra trakter drabbats av sådan ofattbar ondska känns overkligt. Förnuftet säger att skönhet och ondska inte går ihop.
Tyvärr, skönhet och ondska kan gå hand i hand.
En rockartist, som jag inte minns namnet på, påtalade den estetism som fanns i nazismen, och blev naturligtvis påhoppad av folk som inte lyssnade på vad han sade.
Jag förstår precis vad han menade: Leni Riefenstals filmer om naziparaderna i Nurnberg är estetiska mästerverk.
Det är inget försvar för nazisternas ideologi, som ingen vettig människa kan försvara, utan ett fullt korrekt konstaterande.
Jag fascineras själv av den koreografi som finns i nordkoreanska parader. Nordkoreanska ledare har stilrena uniformer istället för dessa tråkiga kostymer och vit skjorta med slips som västerländska ledare har.
Det må heta Armani, men tråkigt och stereotypt är det ändå.
Till sist, jag läser just ännu en utmärkt bok av Antony Beevor som handlar om krigskorresponden Grossman som tjänstgjorde i Röda Armén.
För att vara akademiker som skriver faktaspäckat, skriver Beevor förvånansvärt levande och med ett vardagligt språk och läsningen blir spännande som en roman, ja, egentligen mer spännande eftersom han sakligt skildrar verkliga händelser.
Yttrandefrihet
Med anledning av senaste veckans "rondellhund" och Fredrik Reinfeldts helt korrekta agerande att bjuda in ambassadörer från muslimska länder har debatten om yttrandefrihet tagit fart.
Jag tycker debatten hamnat snett. Det ropas upprört att vi minnsann har yttrandefrihet i väst. Visst har vi det, men är det verkligen till 100%? EU har lagar,hets mot folkgrupp är förbjudet t.ex. i Tyskland är det straffbart att hävda att förintelsen inte ägt rum.
Själv är jag övertygad om att förintelsen ägt rum, och beundrar historiker som Antony Beevor som förtjänstfullt beskriver andra världskrigets fasor.
För att komma till pudelns kärna, vi har begränsad yttrandefrihet även i väst, inte som Iran eller Kina, men ändå.
Jag var i Thailand i somras, ett mycket tolerant land, men ingen verklig demokrati.
En "falang", västerlänning, kan göra bort sig rejält, thailändarna ler bara överseende. Men ve den som skändar Budda eller porträtt på kungen!
Några västerlänningar gjorde häromåret bort sig i fyllan och villan.
De skakar nu galler på "Bangkok Hilton", bland knarksmugglare, ingen behaglig tillvaro.
För mig, som sekulär ateist är det självklart att visa respekt inför religiösa helgedomar. Det skulle aldrig falla mig in att gå in iett buddistiskt tempel och sätta fötterna mot Buddha.
Om det är okej att förolämpa den för muslimer heliga profeten Muhammed, då borde även Faurisson fritt få uttrycka sina avskyvärda teser eller förintelseförnekare
Jag är inte säker på vad jag tycker, ärligt sagt, kanske viss censur behövs, men debatten bör sansas.
Jag tycker debatten hamnat snett. Det ropas upprört att vi minnsann har yttrandefrihet i väst. Visst har vi det, men är det verkligen till 100%? EU har lagar,hets mot folkgrupp är förbjudet t.ex. i Tyskland är det straffbart att hävda att förintelsen inte ägt rum.
Själv är jag övertygad om att förintelsen ägt rum, och beundrar historiker som Antony Beevor som förtjänstfullt beskriver andra världskrigets fasor.
För att komma till pudelns kärna, vi har begränsad yttrandefrihet även i väst, inte som Iran eller Kina, men ändå.
Jag var i Thailand i somras, ett mycket tolerant land, men ingen verklig demokrati.
En "falang", västerlänning, kan göra bort sig rejält, thailändarna ler bara överseende. Men ve den som skändar Budda eller porträtt på kungen!
Några västerlänningar gjorde häromåret bort sig i fyllan och villan.
De skakar nu galler på "Bangkok Hilton", bland knarksmugglare, ingen behaglig tillvaro.
För mig, som sekulär ateist är det självklart att visa respekt inför religiösa helgedomar. Det skulle aldrig falla mig in att gå in iett buddistiskt tempel och sätta fötterna mot Buddha.
Om det är okej att förolämpa den för muslimer heliga profeten Muhammed, då borde även Faurisson fritt få uttrycka sina avskyvärda teser eller förintelseförnekare
Jag är inte säker på vad jag tycker, ärligt sagt, kanske viss censur behövs, men debatten bör sansas.
Födelsedag
Så var det årliga evenemanget över, min födelsedag.
Jag är inte road av födelsedagar, och tycker det är trist att bli påmind om att man hamnat ännu ett år närmare döden.
Jag trivs med livet och känner ingen längtan att kasta in handduken.
Ibland kan jag känna mig avundsjuk på religiösa människor, som tror att de hamnar i paradiset. De som fruktar helvetet känner jag å andra sidan däremot ingen avundsjuka på.
Nåväl, det var ändå trevligt att i goda vänners lag äta och dricka gott. Min älskade fru hade överträffat sig själv när det gällde god mat.
Jag fick whisky och rödvin i present. De som känner mig, känner till mina preferenser. Jag är inte särskilt materialistk av mig, och mer prylar lockar inte. Det skulle i så fall vara en 160 hästars Miata i soft top ( jag har tänkt om!)
Dessvärre är det nog en alltför dyr pryl för mina ickerika vänner.
Helgen bjöd på behagliga nöjen i form av gocartkörning vid Skövde flygfält. Förra gången var det blött, nu rådde torka och bästa tiden var 49.99 sekunder, en hyfsad tid.
Jag tror jag hade kunnat pressa några tiondelar till om jag inte bytt bil, den första hade gudabenådat grepp, den andra var lynnigt överstyrd och släppte blixtsnabbt när gränsen passerades.
På kvällen hade vi filmklubb, jag har glömt namnet, men det var brittiskt sextiotal med många läckra bilar och Jack Nickolson.
Parallelt med filmen hade vi maltwhiskyprovning, vi rangordnade den vi trodde smakade sämst till den bästa.
Jag vill påpeka att vi endast tog små mängder för att inte fördärva smaklökarna.
Det visade sig att våra förutfattade meningar stämde förbaskat väl!
Från sämst till bäst: (1)10 årig Glenmorangie, alltför fruktig högländare. (2) Highland Park, 10 år, påtaglig sherrysmak, inte min cup of tea. (3) 10 årig Oban, från västra högländerna, var riktigt god, men ändå för mycket sherrysmak för att vinna vårt 100 % gillande.
Segrare utan tvekan var Tallisker från Skye med en underbar sälta. Också 10 årig.
Livet är för kort för att slösa bort på dålig whisky, det är öwhisky som gäller, från Islay och Skye.
Om man av ekonomiska skäl väljer lågpriswhisky, finns utmärkt blended som Teachers, Old Glen, Islay Legend och lite dyrare Johny Walker Black label.
Jag är inte road av födelsedagar, och tycker det är trist att bli påmind om att man hamnat ännu ett år närmare döden.
Jag trivs med livet och känner ingen längtan att kasta in handduken.
Ibland kan jag känna mig avundsjuk på religiösa människor, som tror att de hamnar i paradiset. De som fruktar helvetet känner jag å andra sidan däremot ingen avundsjuka på.
Nåväl, det var ändå trevligt att i goda vänners lag äta och dricka gott. Min älskade fru hade överträffat sig själv när det gällde god mat.
Jag fick whisky och rödvin i present. De som känner mig, känner till mina preferenser. Jag är inte särskilt materialistk av mig, och mer prylar lockar inte. Det skulle i så fall vara en 160 hästars Miata i soft top ( jag har tänkt om!)
Dessvärre är det nog en alltför dyr pryl för mina ickerika vänner.
Helgen bjöd på behagliga nöjen i form av gocartkörning vid Skövde flygfält. Förra gången var det blött, nu rådde torka och bästa tiden var 49.99 sekunder, en hyfsad tid.
Jag tror jag hade kunnat pressa några tiondelar till om jag inte bytt bil, den första hade gudabenådat grepp, den andra var lynnigt överstyrd och släppte blixtsnabbt när gränsen passerades.
På kvällen hade vi filmklubb, jag har glömt namnet, men det var brittiskt sextiotal med många läckra bilar och Jack Nickolson.
Parallelt med filmen hade vi maltwhiskyprovning, vi rangordnade den vi trodde smakade sämst till den bästa.
Jag vill påpeka att vi endast tog små mängder för att inte fördärva smaklökarna.
Det visade sig att våra förutfattade meningar stämde förbaskat väl!
Från sämst till bäst: (1)10 årig Glenmorangie, alltför fruktig högländare. (2) Highland Park, 10 år, påtaglig sherrysmak, inte min cup of tea. (3) 10 årig Oban, från västra högländerna, var riktigt god, men ändå för mycket sherrysmak för att vinna vårt 100 % gillande.
Segrare utan tvekan var Tallisker från Skye med en underbar sälta. Också 10 årig.
Livet är för kort för att slösa bort på dålig whisky, det är öwhisky som gäller, från Islay och Skye.
Om man av ekonomiska skäl väljer lågpriswhisky, finns utmärkt blended som Teachers, Old Glen, Islay Legend och lite dyrare Johny Walker Black label.
Miata Na i mint condition
I min stad bor det en kille som heter Stig (jag tänker inte röja hans identitet, eftersom hans Miata inte är till salu)
Precis som mig har han en 91:a, svensksåld i originalutförande.
Det unika med hans bil är att mätaren ännu inte slagit över 3.000 mil, den är bara körd i vackert väder och står i övrigt garagerad i ett svalt, välventilerat garage.
Den har aldrig körts hårt, originaldäcken, Bridgestone Potenza sitter kvar.
Miata är i motsats till Ferrari eller Aston Martin en prisbillig folksportbil, och riktigt fina, gamla exemplar är sällsynta, i motsats till mer exklusiva märken.
Jag känner lite ambivalens. Stig har aldrig piskat sin Miata på bana och njutit av den fantastiska väghållningen.
Stig har aldrig susat fram på dammiga östeuropeiska vägar med sin Miata och lycklig och trött tagit in på ett charmigt världshus på kvällen.
Till mig sa han att hans bil nu är för fin och unik för att utsättas för dylika prövningar, han funderar allvarligt på att att köpa en till Miata i bruksskick för att mer kunna använda bilen.
Samtidigt är Miatan redan en klassiker och några exemplar av "urmiatan", MK1 eller Na, förtjänar att bevaras i nyskick till eftervärlden.
En aldrig så väl utförd renoverad blir inte riktigt samma sak.
Till sist tycker jag japanska Bridgestone borde nytillverka "Potenzadäck" i originaldimensionen 185/60 14.
Den som kör en gammal brittisk klassiker som MG eller Triumph kan köpa nytillverkade Avondäck.
Precis som mig har han en 91:a, svensksåld i originalutförande.
Det unika med hans bil är att mätaren ännu inte slagit över 3.000 mil, den är bara körd i vackert väder och står i övrigt garagerad i ett svalt, välventilerat garage.
Den har aldrig körts hårt, originaldäcken, Bridgestone Potenza sitter kvar.
Miata är i motsats till Ferrari eller Aston Martin en prisbillig folksportbil, och riktigt fina, gamla exemplar är sällsynta, i motsats till mer exklusiva märken.
Jag känner lite ambivalens. Stig har aldrig piskat sin Miata på bana och njutit av den fantastiska väghållningen.
Stig har aldrig susat fram på dammiga östeuropeiska vägar med sin Miata och lycklig och trött tagit in på ett charmigt världshus på kvällen.
Till mig sa han att hans bil nu är för fin och unik för att utsättas för dylika prövningar, han funderar allvarligt på att att köpa en till Miata i bruksskick för att mer kunna använda bilen.
Samtidigt är Miatan redan en klassiker och några exemplar av "urmiatan", MK1 eller Na, förtjänar att bevaras i nyskick till eftervärlden.
En aldrig så väl utförd renoverad blir inte riktigt samma sak.
Till sist tycker jag japanska Bridgestone borde nytillverka "Potenzadäck" i originaldimensionen 185/60 14.
Den som kör en gammal brittisk klassiker som MG eller Triumph kan köpa nytillverkade Avondäck.
Fantastiska Mazda MX-5 Miata.
Min klarröda, svensksålda 92:a har nyligen passerat 13.000 mil. Lite mil förvisso, men sjutton, snart arton år för en bil är ändå en respektabel ålder för en bil, där ofta mer en hälften av bilarna är skrotade.
Volvo leder fortfarande, med en medellivslängd runt tjugo år. Vissa märken ligger så lågt som bara 10- 12 år.
Min Miata har visserligen bara två ägare, mig själv och en dam som köpte den ny och behöll den i åtta år.
Den har levt ett hårt liv. Damen före mig körde på vintern och utsatte miatan för saltslask. Själv kör jag bara på sommaren för att skona karossen, däremot har jag piskat på Kinnekulle ring och andra ställen där bilens fantastiska väghållning kan utnyttjas, bl.a på glestrafikerade bergsvägar i Tatrabergen.
Jag har kört i nästan 40 gradig värme på ungerska puztan.
Bilen är helt orörd, förutom vanlig service. Visst syns en viss patina. Den röda lacken har bleknat på huv och bagagelucka. Lite rost finns runt "hundbenet".
Maskinellt är däremot allt i topp. Allt fungerar som det ska. Varenda besikning har varit utan anmärkning.
Originalsuffletten är hur tät som helst.
Häromdagen kom jag att tänka på att jag överhuvud taget aldrig behövt reparera något under de år hon varit min.
Inte ens en glödlampa!
Volvo leder fortfarande, med en medellivslängd runt tjugo år. Vissa märken ligger så lågt som bara 10- 12 år.
Min Miata har visserligen bara två ägare, mig själv och en dam som köpte den ny och behöll den i åtta år.
Den har levt ett hårt liv. Damen före mig körde på vintern och utsatte miatan för saltslask. Själv kör jag bara på sommaren för att skona karossen, däremot har jag piskat på Kinnekulle ring och andra ställen där bilens fantastiska väghållning kan utnyttjas, bl.a på glestrafikerade bergsvägar i Tatrabergen.
Jag har kört i nästan 40 gradig värme på ungerska puztan.
Bilen är helt orörd, förutom vanlig service. Visst syns en viss patina. Den röda lacken har bleknat på huv och bagagelucka. Lite rost finns runt "hundbenet".
Maskinellt är däremot allt i topp. Allt fungerar som det ska. Varenda besikning har varit utan anmärkning.
Originalsuffletten är hur tät som helst.
Häromdagen kom jag att tänka på att jag överhuvud taget aldrig behövt reparera något under de år hon varit min.
Inte ens en glödlampa!
Den svenska ankdammen
De senaste dagarna har det rört sig en hel del i den svenska ankdammen,
Mikael odenberg avgår som förvarsminister, det är så genomkommenterat, så jag har inte mycket att tillägga.
Kanske det ligger ett korn av sanning i att även försvaret behöver spara några miljarder, när vi nu efter kalla kriget inte står inför ett omedelbart invasionshot.
Centerpartiet, ett parti som aldrig någonsin fått min röst (ändå har jag ofta bytt parti), har haft riksting.
Det tycks inte råda brist på självförtroende, siktet är att bli ett dubbelt så stort parti som idag, Tillåt mig tvivla.
Under slutet av Olof Johanssons tid som centerledare, var Centern helt utraderade från storstäderna.
Minns Olof Johansson som stod som första namn på stockholmslistan chockat grät när han inte ens blev invald i riksdagen.
Kalla mig gärna hårdhudad, men jag grät inte, han förtjänade att åka ut. Det är inte synd om honom, i motsats till vanliga jobbare som får sparken väntade ett slappt, välbetalt jobb i Systembolagets styrelse.
Ett tack från sossarna för lojalt samarbete.
De nya, mer taktiska centerpartisterna, med Fredrik Federley i spetsen försöker röstmaximera med en anti facklig, nyliberal framtoning.
Än så länge har inte taktiken lyckats särskilt väl, enligt senaste opinionsundersökniningen får Centern endast 1.8% av stockholmarnas röster.
Federley är faktiskt lite komisk. Med engelsk stavning på förnamnet vore han som klippt och skuren som en inte allt för överbegåvad yngling från någon Woodhouseroman.
Misslyckade affärer omger ofta dessa unga överklassmän, men tack vare någon rik faster klarar de oftast skivan ändå.
Federlay kanske inte har någon rik faster, men väl ett välbetalt riksdagsjobb att falla tillbaka på.
Jag tänker förstås på hans misslyckade karriär som salladsbarägare.
Han var en fanatisk supporter till Sofia Appelgren som vägrade skriva kollektivavtal.
När hon tröttnade och ville sälja vägrade hon sälja till Federley, hon ville inte bli ett slagträ i debatten.
Istället öppnade Federley egen salladsbar med känt resultat: konkurs.
Han var tvungen att erkänna att han var värdelös som entreprenör, det gick inte att skylla på facket.
Nog om den svenska ankdammen, nu är hösten i antågande.
Lite miljöombyte är alltid bra för själen, om ett par veckor drar vi till bärnstenskusten, Miedzyzdroje i Polen.
Jag har beställt sensommarväder och tänker ta tillfället i akt att trampa en 10-15 mil på cykel i Polen och Tyskland.
På kvällarna väntar god mat och dryck i goda vänners sällskap.
Pensionatet vi bor på har ett ljuvligt tornrum där man sitta med en god drink och cigarr och avnjuta solnedgången i Östersjön.
En god vän har idag bokat resa till Berlin, som jag hänger på. Prisvärt faktiskt. Vi åker med SAS den 3 november för 1.240 sek. Med de priserna finns ingen anledning att jaga lågprisflyg.
Via SAS bokar vi på lyxiga hotell Savoy på Ku-damm för 1.400 sek., två nätter, enkelrum.
Savoy är en underbar praktfull jugendbyggnad, Thomas Mann var stamkund där.
Dög det åt honom, duger det åt mig.
Mikael odenberg avgår som förvarsminister, det är så genomkommenterat, så jag har inte mycket att tillägga.
Kanske det ligger ett korn av sanning i att även försvaret behöver spara några miljarder, när vi nu efter kalla kriget inte står inför ett omedelbart invasionshot.
Centerpartiet, ett parti som aldrig någonsin fått min röst (ändå har jag ofta bytt parti), har haft riksting.
Det tycks inte råda brist på självförtroende, siktet är att bli ett dubbelt så stort parti som idag, Tillåt mig tvivla.
Under slutet av Olof Johanssons tid som centerledare, var Centern helt utraderade från storstäderna.
Minns Olof Johansson som stod som första namn på stockholmslistan chockat grät när han inte ens blev invald i riksdagen.
Kalla mig gärna hårdhudad, men jag grät inte, han förtjänade att åka ut. Det är inte synd om honom, i motsats till vanliga jobbare som får sparken väntade ett slappt, välbetalt jobb i Systembolagets styrelse.
Ett tack från sossarna för lojalt samarbete.
De nya, mer taktiska centerpartisterna, med Fredrik Federley i spetsen försöker röstmaximera med en anti facklig, nyliberal framtoning.
Än så länge har inte taktiken lyckats särskilt väl, enligt senaste opinionsundersökniningen får Centern endast 1.8% av stockholmarnas röster.
Federley är faktiskt lite komisk. Med engelsk stavning på förnamnet vore han som klippt och skuren som en inte allt för överbegåvad yngling från någon Woodhouseroman.
Misslyckade affärer omger ofta dessa unga överklassmän, men tack vare någon rik faster klarar de oftast skivan ändå.
Federlay kanske inte har någon rik faster, men väl ett välbetalt riksdagsjobb att falla tillbaka på.
Jag tänker förstås på hans misslyckade karriär som salladsbarägare.
Han var en fanatisk supporter till Sofia Appelgren som vägrade skriva kollektivavtal.
När hon tröttnade och ville sälja vägrade hon sälja till Federley, hon ville inte bli ett slagträ i debatten.
Istället öppnade Federley egen salladsbar med känt resultat: konkurs.
Han var tvungen att erkänna att han var värdelös som entreprenör, det gick inte att skylla på facket.
Nog om den svenska ankdammen, nu är hösten i antågande.
Lite miljöombyte är alltid bra för själen, om ett par veckor drar vi till bärnstenskusten, Miedzyzdroje i Polen.
Jag har beställt sensommarväder och tänker ta tillfället i akt att trampa en 10-15 mil på cykel i Polen och Tyskland.
På kvällarna väntar god mat och dryck i goda vänners sällskap.
Pensionatet vi bor på har ett ljuvligt tornrum där man sitta med en god drink och cigarr och avnjuta solnedgången i Östersjön.
En god vän har idag bokat resa till Berlin, som jag hänger på. Prisvärt faktiskt. Vi åker med SAS den 3 november för 1.240 sek. Med de priserna finns ingen anledning att jaga lågprisflyg.
Via SAS bokar vi på lyxiga hotell Savoy på Ku-damm för 1.400 sek., två nätter, enkelrum.
Savoy är en underbar praktfull jugendbyggnad, Thomas Mann var stamkund där.
Dög det åt honom, duger det åt mig.
