Ekorrhjulet
Jag är inte särskilt materialisk av mig. Som vanlig, icke överbetald knegare har jag förstås inte resurserna att köpa massa statusprylar.
Men jag tror mig kunna fastslå att jag inte skulle införskaffa en massa dyra lyxvaror, även om jag hade haft råd. Jag känner ingen längtan att flytta från vår trivsamma lägenhet till en lyxig kåk på gräddhyllan.
Jag skulle fortsätta att köra Mazda MX5 miata, även om jag hade råd med en Porsche.
Jag tror man är präglad av uppfostran att inte sticka ut för mycket. Jag minns när jag jobbade som bilförsäljare, då hade jag ibland förmånen att få låna en exklusiv bil.
Visst var det roligt att köra en BMW M3 under några dagar, man blev snabbt bortskämd och tyckte en vanlig BMW 330 var svampig och seg, jämfört med den knivskarpa körupplevelse en M3 förmedlade.
Men jag kände mig aldrig riktigt väl till mods i en exklusiv bil, blickarna och kommentarerna var inte alltid beundrande, många tänkte nog "djävla kapitalistsvin".
Jag har de prylar jag behöver, visst en ny Miata NC eller en lite nyare ersättare till min andrabil, en Nissankombi, vore kul, men känns ändå inte angeläget.
Bägge rullar problemfritt och bör hänga med ett tag till.
Även jag befinner mig ekorrhjulet, pengar måste in, räkningar betalas. Mer fritid vore välkommet, men fritid kostar pengar, alltså gnetar jag.
Med mer pengar skulle jag satsa på mer resor.
Årets resor är inplanerade: I november åker vi till Thailand, jag ska snart börja jaga billigast tänkbara biljetter.
Ko Chang och möjligen Koh Samet är givna mål.
I år har jag bara två veckors sommarsemester och har inte bestämt resmål: Cykelsemester vid de Masuriska sjöarna i östra Polen?
Fast det lutar åt en favorit i repris, Balatonsjön i Ungern. Vattnet är underbart klart och rent och varmt, stränderna ljuvliga. Och som grädde på moset finns varma termalbad.
Ungern har utmärkt matkultur, goda viner och angenämt låg prisnivå.
Det finns nu tre sätt att ta sig till Balaton: Flyg med Ryanair för några hundralappar till Budapest, därifrån är det bara drygt 15 mil till Balaton.
Nytt för i år är tågcharter, miljövänligast förstås, fast det kostar på att vara miljövän, det går långsamt och är betydligt dyrare än lågprisflyg.
Alternativ tre är förstås bilen, det lutar åt att jag tar miatan som längtar efter att sniffa på utrikes vägar, som de kurviga härliga vägarna i Tatrabergen.
När det gäller frihetskänsla kan inget transportsätt matcha bilen!
Det skulle möjligen vara att uppleva ungerska pustan med häst och gammal zigenarvagn. Man kan tydligen hyra ett sånt ekipage och ta sig genom pustan på ett par, tre dagar (Ungern är inget stort land, efter Trianonfreden).
Att göra halt och slå upp lägereld och sitta och filosofera med ett gas tokajervin medans hästen frustande knaprar på havret som ingår i hyran, under gnistrande stjärnklar himmel, ensam eller kanske hellre med den kvinna man älskar, är väl frihet och romantik på en och samma gång?
Men jag tror mig kunna fastslå att jag inte skulle införskaffa en massa dyra lyxvaror, även om jag hade haft råd. Jag känner ingen längtan att flytta från vår trivsamma lägenhet till en lyxig kåk på gräddhyllan.
Jag skulle fortsätta att köra Mazda MX5 miata, även om jag hade råd med en Porsche.
Jag tror man är präglad av uppfostran att inte sticka ut för mycket. Jag minns när jag jobbade som bilförsäljare, då hade jag ibland förmånen att få låna en exklusiv bil.
Visst var det roligt att köra en BMW M3 under några dagar, man blev snabbt bortskämd och tyckte en vanlig BMW 330 var svampig och seg, jämfört med den knivskarpa körupplevelse en M3 förmedlade.
Men jag kände mig aldrig riktigt väl till mods i en exklusiv bil, blickarna och kommentarerna var inte alltid beundrande, många tänkte nog "djävla kapitalistsvin".
Jag har de prylar jag behöver, visst en ny Miata NC eller en lite nyare ersättare till min andrabil, en Nissankombi, vore kul, men känns ändå inte angeläget.
Bägge rullar problemfritt och bör hänga med ett tag till.
Även jag befinner mig ekorrhjulet, pengar måste in, räkningar betalas. Mer fritid vore välkommet, men fritid kostar pengar, alltså gnetar jag.
Med mer pengar skulle jag satsa på mer resor.
Årets resor är inplanerade: I november åker vi till Thailand, jag ska snart börja jaga billigast tänkbara biljetter.
Ko Chang och möjligen Koh Samet är givna mål.
I år har jag bara två veckors sommarsemester och har inte bestämt resmål: Cykelsemester vid de Masuriska sjöarna i östra Polen?
Fast det lutar åt en favorit i repris, Balatonsjön i Ungern. Vattnet är underbart klart och rent och varmt, stränderna ljuvliga. Och som grädde på moset finns varma termalbad.
Ungern har utmärkt matkultur, goda viner och angenämt låg prisnivå.
Det finns nu tre sätt att ta sig till Balaton: Flyg med Ryanair för några hundralappar till Budapest, därifrån är det bara drygt 15 mil till Balaton.
Nytt för i år är tågcharter, miljövänligast förstås, fast det kostar på att vara miljövän, det går långsamt och är betydligt dyrare än lågprisflyg.
Alternativ tre är förstås bilen, det lutar åt att jag tar miatan som längtar efter att sniffa på utrikes vägar, som de kurviga härliga vägarna i Tatrabergen.
När det gäller frihetskänsla kan inget transportsätt matcha bilen!
Det skulle möjligen vara att uppleva ungerska pustan med häst och gammal zigenarvagn. Man kan tydligen hyra ett sånt ekipage och ta sig genom pustan på ett par, tre dagar (Ungern är inget stort land, efter Trianonfreden).
Att göra halt och slå upp lägereld och sitta och filosofera med ett gas tokajervin medans hästen frustande knaprar på havret som ingår i hyran, under gnistrande stjärnklar himmel, ensam eller kanske hellre med den kvinna man älskar, är väl frihet och romantik på en och samma gång?
Kommentarer
Trackback
