EU valet
Nu festar extremhöger och extremvänster. Socialdemokrater och liberaler veckar pannan i bekymrade veck och försöker finna fotfäste i det nya politiska landsskap som växer fram.
Det här valet rymmer så många dimensioner som är svåra att greppa. Vi kan tacka CDU och Angela Merkel att den konservativa gruppen EPP trots allt blev störst. Det är garant för stabilitet och goda finanser.
Samtidigt är kollapsen i länder som Grekland och i någon mån Frankrike monumental. Att fascistiska partier växer sig starka är korrupta och inkompetenta politikers fel. Francois Hollande är en katastrof. Inte konstigt att nationella fronten växer sig stark.
Läget i Grekland är också en katastrof: Fattigdom och misär breder ut sig. Rena tredje världen fattigdom återkommer till det tidigare välmående Europa. Vänsterpopulister som Syriza och fascister som Gyllene Gryning lockar med enkla, resoluta lösningar.
I Sverige blåser vindar för extremvänster och SD, som dock är rätt moderata jämfört med Front National. Samtidigt som MP och FI dansar av glädje, går inget av deras systerpartier särskilt bra i EU. valet.
Det görs paralleller med 30- talet. Visst finns likheter. Starka fascistpartier. Gatuslagsmål med extremvänster. Nazistpartiet i Tyskland tangerade som mest drygt 30%. Ekonomisk kris, skyhög arbetslöshet.
Alla otrevliga ingredienser finns åter på agendan. Tyvärr tror jag det kommer bli sämre innan vi kan se ljuset i tunneln. Kollar vi ankdammen Sverige kommer de rödgröna troligen segra i höstens val. Det kommer bli en infernalisk röra med kraftigt försämrad ekonomi och ökade konflikter.
Ur detta elände hoppas jag att det någon gång kommer en verkligt pragmatisk politik som bejakar fri handel, sunda statsfinanser, kontrollerad invandring, och som värnar Sveriges konkurrenskraft.
