Volvo blir kinesiskt
Skodas grundare var beundrare av en viss indianstam, i loggan finns en stiliserad indianpil.
Det kan inte vara en slump, och får jag någon gång tillfälle, ska jag fråga Geely.
Jag tror affären kan vara bra för Volvo, men inte nödvändigtvis för Sverige. Även om inte all produktion och forskning försvinner från Sverige kommer mycket flytta till Kina.
BMW och AUDI, som är framgångsrika lyxtillverkare, upplevs som tyska, och det anses positivt. Ändå är den tyska finbil du kanske köper inte alls nödvändigtvis gjord i Tyskland, utan i Ungern eller Mexico.
Din Toyota eller Nissan är troligen byggd i Tjeckien eller England.
Kanske din Volvo du köper om några år är tillverkad i Kina! Vad gäller SAAB tror jag definitivt det blir så, efter konken kommer pressverktyg skickas till Kina och man kommer köra gamla 9-5 och 9-3 några år till.
9-3 är förresten fortfarande en attraktiv bil med fina köregenskaper, kan kineserna sälja den för 150.000 kr blir den säljbar i Sverige också.
Det snackas mycket om Volvos varumärke och spetskompetens. Tyvärr har varumärket eroderat mycket under Fords era.
Förr var Volvo tråkiga, men världsbäst på kvalitet och säkerhet. Tekniken var enkel men hållbar, service och reparationskostnaderna var låga och Volvo blev i Sverige en folkbil, en ekonomisk bil att äga i det långa loppet, trots att Volvo aldrig varit en lågprisbil.
Sedan kom 850, som blev en dundersuccé. Kostade astronomiska 16 miljarder kronor att utveckla. En Volvo med väghållning och vass femcylindrig motor som lät som en Alfa Romeo.
Senare års volvofemmor har av någon anledning inte alls samma läckra ljud.
Men 850 nådde aldrig upp till gamla bakhjulsdrivna 940:s höga kvalitet. Första året var hypen kring 850 så stor att ägarna kunde få tillbaka pengarna om de sålde, begagnatmarknaden är dock obönhörlig i sin logik, 940 kom med tiden att få ett bättre andrahandsvärde.
940 är Volvos bästa bil kvalitetsmässigt, gjord för att gå 50.000 mil eller mer utan större problem. Händer det något gör låga reservdelspriser och enkel, reparationsvänlig teknik att det aldrig blir dyrt att serva eller laga något.
Idag kan inte Volvo skryta med överlägsenhet på något område, det skulle möjligen vara komfort, man sitter skönt i en Volvo.
Tänker man hög kvalitet nuförtiden, tänker man Lexus, Toyota eller rentav KIA.
Tänker man säkerhet, tänker säkert många fortfarande på Volvo, men numera är de flesta bilar säkra, även asiatiska, som låg efter för 10- 20 år sedan.
Volvo ska vara "premium", men når inte alltid till Fordklass. Ford är vassast bland masstillverkarna på fina köregenskaper, en ställning man hållit sedan Focus och Mondeo.
Numera har fordbilar skaplig kvalitet, inte sämre än Volvo.
En Mondeokombi har bäst väghållning i klassen, klarar fullastad älgprovet i otroliga 70 km/h. En V70 har slappt chassi, oprecis styrning, är trängre och dyrare än Mondeo.
Hur har Ford tänkt med Volvos premiumstatus?
I Kina är Volvo välkänt. Man ser en och annan S60, men framförallt Volvobussar, det klart vanligaste bussmärket.
Jag kollade inte närmare på någon Volvobuss, men de såg ut att hålla hög klass, ungefär som de Carrusvolvo jag själv ofta kör.
Kina är världens snabbast växande bilmarknad. BMW säljer runt 100.000 bilar om året, många tillverkade i Kina.
Ett kinesiskt Volvo kan mycket väl producera 600.000 bilar årligen, den siffra Volvo och Ford själva nämt som nödvändigt för att bli lönsamt.
Idag är man långt därifrån.
Det är bara att konstatera att Ford misslyckats med Volvo, precis som GM med SAAB.
Guillouaffären rullar på
Att karln ljuger verkar uppenbart. En gissning som jag tror på är att KGB matade Guillou med uppgifter. Som tack för scoopet fick Guillou ställa upp och samarbeta.
En bekräftelse på den teorin är att Guillou inte nämt KGB eller sin sovjetiske kontaktman med ett ord innan "bomben" släpptes.
Den vanligen så arrogante och självsäkre Guillou verkar nu vara på defensiven.
Alla vettiga svenskar har insett att Sovjet var ett "Ondskans Imperium" som Ronald Reagan så fyndigt och korrekt konstaterade.
Putins Ryssland är förstås att föredra, men långt ifrån en fridfull demokrati.
Jag läser just nu Anna Politkovskajas "Rysk Dagbok". Läs den!
Ulf Nilsson träffade som ofta huvudet på spiken när han konstaterade att Sverige är dubbelmoralens land: Vi har aldrig varit neutrala, vi har alltid förlitat oss på USA, NATO och västmakterna.
Neutralitetssnacket är just fint snack.
En allvarlig effekt av Guillous kontakter med KGB är avslöjandet av källor bakom dåvarande järnridån.
Man kan på goda grunder tro att dessa källor blev torterade, avrättade eller hamnade i läger i Sibirien.
Inte som Guillou och Bratt, som tillbringade något år på ett bekvämt svenskt fängelse.
Sedan försvagades svensk underättelsetjänst när den som bäst behövdes, under kalla krigets mest farliga år.
Det är något konstigt med vänsterapologetismen i Sverige: De som hyllat massmördare som Mao eller Stalin slipper oftast undan med "ungdomligt oförstånd" eller något liknande.
Den som till äventyrs sympatiserat med Pinochet eller ännu värre, Hitler, blir (med rätta!) evigt brännmärkt.
Nu väntar jag bara på att SÄPO offentliggör STASI arkiven. I Tyskland höjs förvånade ögonbryn att Sverige fortfarande hemlighåller detta.
Det kommer garanterat bli intressant, åtskilliga kändisar på vänsterkanten finns säkert där, kanske herr Guillou själv?
Jan Guillou KGB agent
Själv är jag inte överraskad, Guillou tillhör extemvänstern som alltid råskäller på USA och Israel. NATO:s och USA:s krig mot talibanerna i Afghanistan fördöms förstås.
Dock var det tämlígen tyst från Guillou när Sovjet körde sitt imperialistkrig i Afghanistan. Nu har polletten trillat ner och klarhetens ljus sprider sig över Guillous ståndpunkter.
Själv drar jag slutsatsen att SÄPO är bra och behövs för att skydda demokratin i Sverige. Och jag känner mig bra mycket närmare Expressens trotjänares Ulf Nilssons åsikter än extremvänsterns.
Guillou är en överklasspojke som gått på fina internatskolor. Ett intressant fenomen är att några av Englands mest kända spioner och förrädare som gick Sovjets ärenden också gått på exklusiva internatskolor.
Ett faktum som tål att begrundas.
Guillous pondus och trovärdighet som opinionsbildare har med detta fått sig en allvarlig törn, vilket enbart är positivt.
Visst har han varit en framgångsrik författare. Själv har jag sedan länge rensat ut hans böcker från min bokhylla.
Det finns bättre thrillerförfattare som Frederick Forsytht eller John Le Carré som jag hellre pryder bokhyllorna med.
Grådaskig morgon
Idag har jag sovmorgon, har tagit långfrukost och blickar ut över det trista vädret, grått och lite blötsnö faller som dock lyckligtvis inte ligger kvar på marken.
Jag avskyr snö, och förstår inte folk som vill ha "en riktig vinter". Hellre fem plusgrader och regn, än fem minus och snö, lyder min devis.
Jobbveckan har varit bra, jag har kört runt i Västsverige och njutit av de vackra höstfärgerna och den klara, kyliga luften.
Sedan har jag cyklat några mil, kylan gör inte så mycket, så länge man slipper vätan.
Jag har dragit mitt strå till konsumtionssamhället och köpt en minidator, en Samsung NC 10 med pianosvart lock.
Jag läste lite omdömen innan köp, batterikapaciteten lovordades.
Själv föll jag för att den är snygg, med detaljer som kromring på sidan, ett bra tangentbord och allmän kvalitetskänsla.
Min gamla "bärbara" fungerar utmärkt, men är alldeles för klumpig för att släpa med sig. Konstigt nog tyckte jag inte det när den köptes för fem år sedan och ersätte den stationära!
Litet är ju vackert, jag tittade på och provkörde marknadens minsta bilar, Toyota IQ och Aygo.
IQ är liten som en Smart, och bättre, men var ändå en besvikelse.
Den var stötig och instabil vid normal landsvägsfart. Den är för tung för den lilla enlitersmotorn: Efter 140 km/ h var det stopp.
Jag testade även väghållningen genom att brutalt kasta den genom en kurva: antisladdsystemet grep in, som det ska, men även en kraftig varningspip utlöstes!
Rena storebrorsfasoner, systemet går inte heller att koppla ur, om man vill leka lite!
Däremot gillade jag Aygo. Den är tilltalande enkel och är bra mycket lättare än IQ. Samma enliters trepip är här varvvillig, närmast sportig. Ljudisoleringen är sämre, vilket bara är positivt, då motorn har ett härligt ljud när den varvas.
Dessutom är väghållning och styrning riktigt bra och den har även ett fungerande baksäte och finns med bakdörrar.
Fast favoriten bland småbilar är nog Suzuki Swift. Jag körde en 1.3, och redan den var toppen. Sportmodellen med 125 hästar och endast ett ton tjänstevikt hör nog till bland det roligaste man kan köra.
Sedan har vi veckans nyheter: Den ekonomiska krisen har visst planat ut lite, börsen har gått riktigt bra och värdet på bostäder fortsätter öka.
Fast arbetslösheten stiger och många fundamentala systemfel återstår att lösa, så det kommer säkert en ny dipp.
Som vanligt fortsätter vår skräpvaluta rasa, senast 10, 42 mot Euron. Visserligen har den varit och nosat på 10,10 för några veckor sedan, men nu är det som vanligt igen, resan söderut fortsätter.
En ironi i sammanhanget är att även Pundet rasar: De EU skeptiska britterna som också sade nej till euron, hade fått kursen 1,60 mot euron om de gått med.
Nu är det bara en tidsfråga när pundet står i paritet!
Vi hade som bekant låst kursen vid 8, 50, svenskar har förlorat runt 20 % i köpkraft när det åker utomlands och importen blir dyrare.
Så visst har vi förlorat på att stå utanför!
Swedbank fortsätter att hamna i problem, idag var det något pensionsåtagande i Estland som kostar hundratalsmiljoner.
Jag funderar på att byta till Länsförsäkringar, jag har försäkringar och pensionsparande där och kan lika gärna sköta bankärenden där också.
Under alla år har LF gått bra, och vinsten går tillbaka till kunderna i form av återbäring.
Till sist, jag tror det bara är tidsfråga innan SAAB går i konkurs och Lettland tvingas devalvera och kan säga goodbye till euron för lång tid framöver.
Detta kommer få allvarliga konsekvenser, även för Sverige, så jag hoppas verkligen jag har fel.
Nu lättar himlen lite, ska ta cykeln och handla lite och sedan jobba. Efter det långhelg, ska hälsa på släkt och vänner, åter till jobbet först på tisdag.
Hasta la Vista!
Älskade cykel
Sedan har jag en lilametallic DBS, ca 10-15 år (vet ej riktigt, köptes begagnad på Blocket), med vidunderlig kvalitet, den har det närmast outslitliga femväxlade Sachsnavet.
Till sist, en två år gammal Specialized Sirrus, en racerhybrid med lätt aluminiumram och carbongafflar, vikt endast drygt 10 kilo. Utvecklad i USA, med ram från Taiwan, som är bäst på cykelramar.
Den har nu rullat drygt 400 mil, det är en brukscykel, men jag undviker att köra den i saltslasket på vintern.
Jag tog kål på en annan Crescent med vinterkörning, min DBS med inkapslad broms och växel tål däremot vintercykling.
Idag firar Kina 60 år med kommunisterna vid makten. Andra skriver initierat och bra om detta, så jag har inget att tillägga.
Kina är ett cykelland. Alla med minnen från Maos tid minns gatubilder med ett hav av cyklister. Cykelnördar minns också kinesiska cyklar, som fortfarande tillverkas, någon enstaka säljs även i Sverige.
De är svarta eller buteljgröna, extremt tunga men robusta. Man ska kunna frakta en 50 kilos rissäck på ramen utan problem.
Fortfarande ser man många cyklister i Kina. I Shanghai såg jag många, men jag kände ingen jättelust att cykla själv.
Trafiken är tung, men jag såg inga cykelbanor, som nu börjar bli vanliga i europeiska städer.
Jag såg inga läckra cyklar heller, cyklarna var ofta gamla och rostiga.
I exempelvis Sverige har det blivit status med cykling. Ibland går det till överdrift, precis som med olika biltyper, ska det vara sport, crossover, racer, hybrid och allt vad produktutvecklarna hittar på.
För bara några decennier sedan fanns barncyklar, herr och damcyklar och racercyklar. Sedan kom mountainbiken på 80- talet och sedan har det rullat på.
Jag fick förklarat för mig att i Kina är cykling lågstatus, precis som det var i väst för några deccenier sedan.
De som cyklar är fattiga stackare som inte har råd med bil eller ens en moped.
Med tanke på miljöproblemen och hälsoproblemen med ett allt för stillasittande liv kanske cykeln kommer få en rennässans även i Kina.
Devil´s cykelaffär i Shanghai
