Triumph TR6
Idag förstod jag hur en hund känner det som får korn på ett stycke rå oxfilé. Dregelreflexer sätts igång och man får ett otyglat habegär.
Föremålet för denna reaktion var en "old english white" Triumph TR6 med oxblodsfärgad läderklädsel och en massa runda smithinstrument med kromsargar i en instrumentpanel som förtjänar epitetet "instrumentbräda".
Dessutom hade skönheten synnerligen läckra, men opraktiska ekerfälgar.
Den raka sexcylindriga motorn hade ett underbart ljud. För motorintresserade kan motorljud vara minst lika välljudande som Jussi Björling för en operafantast. BMW och Alfa Romeo är nog annars de tillverkare som mest seriöst jobbat med motorakustik.
TR6: ans design är helrätt: kort överhäng fram, lång motorhuv och runda lyktor och stänkskärmar med upphöjda flyglar, karaktäristiskt för 50- 60 talsbilar.
Hade jag haft ett välfyllt checkkonto, hade jag hejdat killen och lagt ett bud. Rent körmässigt kan en gammal TR6 inte mäta sig med en Miata, eller för inte tala om Honda S2000. Långt ifrån. Men på det rent estetiska planet.........
Triumph TR eran är en succes story, som slutade tragiskt.
Först kom TR2 och väldigt lika TR3 i slutet på 50 talet. En synnerligen enkel, rent primitiv sportbil med stor fyrcylindrig motor på 100 hästar. De var ruggigt snabba för sin tid och lätta, 6- 700 kg.
Toppfart över 170 km/h var ohyggligt i en tid då det knappt fanns motorvägar och en Volkswagen hade 25 hästar och knappeligen gick över 100 km/h.
Succén fortsatte under hela sextiotalet, med TR4, TR5 och nämda TR6. Sagan tog ett abrupt och tragiskt slut i och med TR7 som kom 1977.
Brittisk bilindustri låg i dödsrosslingar och TR7 var sanslöst ful och dålig. Den spelade i samma division som ett antal öststatsbilar.
Direktörerna på Brittish Leyland måste snabbt insett att de gjort bort sig. Gamla MGB som skulle läggas ner sålde avsevärt bättre.
Triumph har gjort några andra läckra bilar, som Spitfire, GT6 eller den kompakta, sportiga sedanen Dolomite Sprint.
Sagan om Triumph är dock sedan länge över. BMW ägde i samband med det misslyckade Roverköpet namnrättigheterna. Jag vet inte vem som äger namnet idag, kanske kineserna som köpte resterna av Rover.
Det är tveksamt om vi någonsin får se Triumph återuppstå.
Bilindustrin befinner sig nu i en turbulent period. Volvo gör miljardförluster och att SAAB fortfarande existerar är en gåta med tanke på att SAAB nästan aldrig gått med vinst.
Varken Volvo eller SAAB gör dåliga bilar, men det verkar som de har svårt att konkurrera med tyska prestigemärken.
Det talas så himla mycket om bilindustrins "kluster", och hur viktig högteknologi som finns med forskningcentra och underleverantörer.
Samtidigt verkar tillverkningslandet allt mindre viktigt: Toyota bygger i Tjeckien och England, BMW i USA och Mexiko, AUDI i Ungern osv.
Engelsk bilindustri är körd, med några undantag. Lotus går lysande med malajsiska ägare, kanske kommer indiska TATA lyckas med Jaguar, där Ford misslyckades.
En komisk revansch om den fd kolonin Indien lyckas rädda en brittisk kronjuvel!
Om nu Volvo och SAAB går åt pipan, kanske det ändå inte behöver betyda slutet på biltillverkning i Sverige. Vi har fabrikerna, välutbildad arbetskraft och relativt låga löner.
För en biljobbare i Trollhättan spelar det kanske inte så stor roll om han eller hon monterar en SAAB eller Honda. Bara jobb finns och lön flyter in på kontot varje månad.
Engelsk bilindustri är som sagt körd, ändå tillverkas massor med bilar i England, framförallt japanska Nissan, Honda och Toyota.
Föremålet för denna reaktion var en "old english white" Triumph TR6 med oxblodsfärgad läderklädsel och en massa runda smithinstrument med kromsargar i en instrumentpanel som förtjänar epitetet "instrumentbräda".
Dessutom hade skönheten synnerligen läckra, men opraktiska ekerfälgar.
Den raka sexcylindriga motorn hade ett underbart ljud. För motorintresserade kan motorljud vara minst lika välljudande som Jussi Björling för en operafantast. BMW och Alfa Romeo är nog annars de tillverkare som mest seriöst jobbat med motorakustik.
TR6: ans design är helrätt: kort överhäng fram, lång motorhuv och runda lyktor och stänkskärmar med upphöjda flyglar, karaktäristiskt för 50- 60 talsbilar.
Hade jag haft ett välfyllt checkkonto, hade jag hejdat killen och lagt ett bud. Rent körmässigt kan en gammal TR6 inte mäta sig med en Miata, eller för inte tala om Honda S2000. Långt ifrån. Men på det rent estetiska planet.........
Triumph TR eran är en succes story, som slutade tragiskt.
Först kom TR2 och väldigt lika TR3 i slutet på 50 talet. En synnerligen enkel, rent primitiv sportbil med stor fyrcylindrig motor på 100 hästar. De var ruggigt snabba för sin tid och lätta, 6- 700 kg.
Toppfart över 170 km/h var ohyggligt i en tid då det knappt fanns motorvägar och en Volkswagen hade 25 hästar och knappeligen gick över 100 km/h.
Succén fortsatte under hela sextiotalet, med TR4, TR5 och nämda TR6. Sagan tog ett abrupt och tragiskt slut i och med TR7 som kom 1977.
Brittisk bilindustri låg i dödsrosslingar och TR7 var sanslöst ful och dålig. Den spelade i samma division som ett antal öststatsbilar.
Direktörerna på Brittish Leyland måste snabbt insett att de gjort bort sig. Gamla MGB som skulle läggas ner sålde avsevärt bättre.
Triumph har gjort några andra läckra bilar, som Spitfire, GT6 eller den kompakta, sportiga sedanen Dolomite Sprint.
Sagan om Triumph är dock sedan länge över. BMW ägde i samband med det misslyckade Roverköpet namnrättigheterna. Jag vet inte vem som äger namnet idag, kanske kineserna som köpte resterna av Rover.
Det är tveksamt om vi någonsin får se Triumph återuppstå.
Bilindustrin befinner sig nu i en turbulent period. Volvo gör miljardförluster och att SAAB fortfarande existerar är en gåta med tanke på att SAAB nästan aldrig gått med vinst.
Varken Volvo eller SAAB gör dåliga bilar, men det verkar som de har svårt att konkurrera med tyska prestigemärken.
Det talas så himla mycket om bilindustrins "kluster", och hur viktig högteknologi som finns med forskningcentra och underleverantörer.
Samtidigt verkar tillverkningslandet allt mindre viktigt: Toyota bygger i Tjeckien och England, BMW i USA och Mexiko, AUDI i Ungern osv.
Engelsk bilindustri är körd, med några undantag. Lotus går lysande med malajsiska ägare, kanske kommer indiska TATA lyckas med Jaguar, där Ford misslyckades.
En komisk revansch om den fd kolonin Indien lyckas rädda en brittisk kronjuvel!
Om nu Volvo och SAAB går åt pipan, kanske det ändå inte behöver betyda slutet på biltillverkning i Sverige. Vi har fabrikerna, välutbildad arbetskraft och relativt låga löner.
För en biljobbare i Trollhättan spelar det kanske inte så stor roll om han eller hon monterar en SAAB eller Honda. Bara jobb finns och lön flyter in på kontot varje månad.
Engelsk bilindustri är som sagt körd, ändå tillverkas massor med bilar i England, framförallt japanska Nissan, Honda och Toyota.
Androgyn
De flesta av oss attraheras av personer av det motsatta könet och försöker förstås framstå som så attraktiva som möjligt. Det gäller förstås också de som dras till personer av samma kön.
Jag har en känsla av att både män och kvinnor tenderar att bli mer androgyna. Undantag finns förstås, män som odlar stort yvigt skägg eller kvinnor som vägrar raka benen eller under armarna och som vill vara "naturliga".
Numera är det inte bara bögar som sminkar sig eller färgar håret. Intimrakning har blivit poppis både bland män och kvinnor. För män är detta förmodligen något nytt, men tillåt mig påminna om att de gamla egypternas skönhetsideal bland kvinnor var total befrielse från kroppshår, utom på huvudet, där långt vackert hår uppskattades.
Inget nytt under solen!
Jag har en känsla av att vi går mot en "androgynisering". För några decennier sedan var kvinnor mera ljuva och feminina. Frisyrerna var påkostade, klänningar framhävde kvinnliga former.
Numera går flickor ofta i korta pojkfrisyrer, jeans och gympaskor.
Män sminkar sig, färgar håret och har modekläder.
Bilar är fortfarande en manlig bastion. Visserligen köper många tjejer balla bilar, men det fanatiska intresset saknas.
Extrema sportbilar eller ombyggda bilar representeras nästan bara av män.
Bosse "bildoktorn" skrev en intressant krönika för några år sedan då han skrev en hyllningsartikel om klassikern Austin Healy.
Hans tes var att dagens bilar, även sportbilar är så softa och komfortabla att de inte längre lyckas med missionen att fostra grabbar som ännu inte är torra bakom öronen, till att bli riktiga män.
Den som har kört en gammal brittisk sportbil, förstår vad han menar. Primitivt, rått och kräver fysisk styrka.
Min far hade en Triumph TR3 och fick således rätt prägling. Idag är han närmast ointresserad av bilar, men har många andra kvaliteter. Bilen såldes när jag bara var tre, fyra år. Jag har inget minne av bilen, kanske den satte något avtryck i min karaktär.
Själv är jag nog trots allt lite androgyn. Min fru som aldrig skvallrar eller snackar skit, tycker jag pratar och skvallrar för mycket. Hon har rätt.
Jag färgar inte håret eller har skägg eller mustasch. Däremot avlägsnar jag skyndsamt eventuellt hår i näsa eller öron.
Synnerligen oestetiskt. Min inställning till intimrakning behåller jag för mig själv.
Mazda Mx5 miata är också androgyn. Å ena sidan en kompetent sportbil med suveräna vägenskaper, byggd för att smiskas hårt på bana.
Å andra sidan relativt komfortabel och modesta prestanda i dessa tider då många familjebilar har långt över 200 hästar och närmast sjukliga prestanda.
Jag har en känsla av att både män och kvinnor tenderar att bli mer androgyna. Undantag finns förstås, män som odlar stort yvigt skägg eller kvinnor som vägrar raka benen eller under armarna och som vill vara "naturliga".
Numera är det inte bara bögar som sminkar sig eller färgar håret. Intimrakning har blivit poppis både bland män och kvinnor. För män är detta förmodligen något nytt, men tillåt mig påminna om att de gamla egypternas skönhetsideal bland kvinnor var total befrielse från kroppshår, utom på huvudet, där långt vackert hår uppskattades.
Inget nytt under solen!
Jag har en känsla av att vi går mot en "androgynisering". För några decennier sedan var kvinnor mera ljuva och feminina. Frisyrerna var påkostade, klänningar framhävde kvinnliga former.
Numera går flickor ofta i korta pojkfrisyrer, jeans och gympaskor.
Män sminkar sig, färgar håret och har modekläder.
Bilar är fortfarande en manlig bastion. Visserligen köper många tjejer balla bilar, men det fanatiska intresset saknas.
Extrema sportbilar eller ombyggda bilar representeras nästan bara av män.
Bosse "bildoktorn" skrev en intressant krönika för några år sedan då han skrev en hyllningsartikel om klassikern Austin Healy.
Hans tes var att dagens bilar, även sportbilar är så softa och komfortabla att de inte längre lyckas med missionen att fostra grabbar som ännu inte är torra bakom öronen, till att bli riktiga män.
Den som har kört en gammal brittisk sportbil, förstår vad han menar. Primitivt, rått och kräver fysisk styrka.
Min far hade en Triumph TR3 och fick således rätt prägling. Idag är han närmast ointresserad av bilar, men har många andra kvaliteter. Bilen såldes när jag bara var tre, fyra år. Jag har inget minne av bilen, kanske den satte något avtryck i min karaktär.
Själv är jag nog trots allt lite androgyn. Min fru som aldrig skvallrar eller snackar skit, tycker jag pratar och skvallrar för mycket. Hon har rätt.
Jag färgar inte håret eller har skägg eller mustasch. Däremot avlägsnar jag skyndsamt eventuellt hår i näsa eller öron.
Synnerligen oestetiskt. Min inställning till intimrakning behåller jag för mig själv.
Mazda Mx5 miata är också androgyn. Å ena sidan en kompetent sportbil med suveräna vägenskaper, byggd för att smiskas hårt på bana.
Å andra sidan relativt komfortabel och modesta prestanda i dessa tider då många familjebilar har långt över 200 hästar och närmast sjukliga prestanda.
Ljuvliga värme
Solen har precis gått ner bakom Billingen, sitter på balkongen med en aningens vattenutspädd 10- årig Talisker från Skye och en cigarrill som avnjuts utan halsbloss (därför är cigarr det mest civiliserade och minst skadliga sättet att röka)
Det är fortfarande 25 grader varmt, från att ha varit vindstilla, fläktar nu en behaglig bris. Livet känns underbart och det är ofattbart skönt för att vara Sverige.
Badkruka som jag är har jag fortfarande inte begått premiärdopp, men nästa vecka är det nog dags att uppsöka Vänern, Vättern eller någon närbelägen sjö.
Vi är alla produkter av vårt arv, jag mår toppen i värme och kör gärna fysisk aktivitet i 30 grader, som vi nu haft några dagar. Min mor som tyvärr gick en för tidig död till mötes, var av samma kaliber.
Både igår och idag har jag tagit min snabba Specialized cykel och trampat upp till Billingens topp. Svetten rinner, belöningen kommer när man rullar ner från Billingehus i närmare 70 km/h utan att röra tramporna.
Farten i sig är inget skrämmande, det farligaste är om cykeln havererar, det överlever man inte i de farterna.
Därför gäller det att ha en bra cykel i bra skick.
En cykel är ett fordon, inte leksak. Därför är det ofattbart att myndigheterna tillåter försäljning av svinbilliga cyklar där i princip allt kan gå sönder, när som helst.
Det är fortfarande 25 grader varmt, från att ha varit vindstilla, fläktar nu en behaglig bris. Livet känns underbart och det är ofattbart skönt för att vara Sverige.
Badkruka som jag är har jag fortfarande inte begått premiärdopp, men nästa vecka är det nog dags att uppsöka Vänern, Vättern eller någon närbelägen sjö.
Vi är alla produkter av vårt arv, jag mår toppen i värme och kör gärna fysisk aktivitet i 30 grader, som vi nu haft några dagar. Min mor som tyvärr gick en för tidig död till mötes, var av samma kaliber.
Både igår och idag har jag tagit min snabba Specialized cykel och trampat upp till Billingens topp. Svetten rinner, belöningen kommer när man rullar ner från Billingehus i närmare 70 km/h utan att röra tramporna.
Farten i sig är inget skrämmande, det farligaste är om cykeln havererar, det överlever man inte i de farterna.
Därför gäller det att ha en bra cykel i bra skick.
En cykel är ett fordon, inte leksak. Därför är det ofattbart att myndigheterna tillåter försäljning av svinbilliga cyklar där i princip allt kan gå sönder, när som helst.
Humor
Det finns för lite humor i mitt liv. Vissa saker var faktiskt bättre förr, på 90- talet jobbade jag på en arbetsplats där framförallt en grandios humortalang gav krydda åt tillvaron.
Han har tyvärr lämnat detta jordeliv, men kommer alltid finnas i ljust minne så länge jag lever.
Det finns totalt humorbefriade människor, och sedan finns det många olika sorters humor. Själv är jag inte road av "under bältet "humor, inte därför att jag är speciellt pryd, utan för att det helt enkelt inte enligt min mening är speciellt roligt.
Samma sak med "roliga" historier, dels har man ofta hört de till leda i olika versioner, dels ingår det i spelet att man ska skratta, fast man inte har lust att skratta.
Det påtvungna, väluppfostrade "skrattet" som kommer från ens strupe liknar mest ett plågsamt väsande.
Min morfar var en historieberättare av rang, och han drog sig inte för absurda överdrifter. Det var ofta anekdoter ur det verkliga livet, som han skruvade upp till oanade höjder, och han fick hjärtliga gapskratt som kvittens.
En morbror till mig har ärvt denna talang.
Jag roas nog mest av verkliga händelser, som sedan kan återges som en god anekdot.
Som ett exempel, min morbror och jag och en kille till åkte bil till Paris en novembervecka i slutet på åttiotalet i en rymlig Ford Scorpio. Det var förresten i den bilen jag körde Paris- Puttgarden på 8 timmar på hemvägen, en sträcka på 120 mil.
Trafiken var gles, hastighetsmätaren stod närmast parkerad mellan 160 och 180 Km/h.
Endast korta kiss och tankpauser tilläts.
Detta var dock inte det roliga, även om det kan vara roligt att berätta om snabba bilfärder, eftersom det är totalt politiskt inkorrekt och kanske rent av töntigt macho att skryta om snabba bilfärder nuförtiden. Annat var det för några decennier sedan, då rådde andra värderingar.
Nu till det roliga, ett minne att skratta åt: På den tiden drabbades Frankrike av diverse terrorist och bombdåd, och hade infört stränga visumkrav, bl.a mot Sverige, som ansågs (förmodligen korrekt) ha för slappa kontroller.
Dåvarande utrikesminister Sten Andersson tuggade fradga och hotade att infinna sig till ett toppmöte i Paris utan giltigt visum. (Hur den historien slutade minns jag inte)
Sent på kvällen kom vi till franska gränsen, det var fredagkväll. En tullare stegade fram, rödbrusig i ansiktet av Brieost och rödvin.
Han gick in i sitt kyffe och bad oss vänta. En kvart gick, inget hände. Vi var hungriga och hade siktat in oss på middag i Compiegne, (Där Versaillesfreden slöts och där Hitler senare förödmjukade fransmännen att skriva på kapitulationen)
Min morbror är en spjuver och jag är ibland beklagansvärt lättledd. Efter en kvart, akademisk eller inte, ingen tullare i sikte, framkastade morbrodern, "Äh vi drar".
Vi smög iväg med släckt lyse, efter en kvart var vi ute på motorvägen, vi svängde av mot närmaste stad och åt en god, sen middag.
Efter middagen hade vi ingen större brådska, utan tog den vanliga landsvägen "Route nationale" istället för autorouten.
När vi i snabbt närmade oss en nordfransk by noterade jag en vit skåpbil, troligen en Renault. Ut for en uniformsklädd kille med stoppspade.
"Helvete, tänkte jag, polis och fortkörning, ingen bra kombination."
Lugnet infann sig dock när jag såg att det stod "Douane" på spaden, alltså "Tull".
Killen var barsk och förhörde sig ingående över vad vi skulle göra i Frankrike. Dock inte ett ord beträffande vår smitning från tullen.
Empatisk som jag är, hoppas jag att den rödbrusige tullaren inte fick alltför mycket skäll av chefen.
Engelsmän är överlägsna på humor. Understatement kan vara oerhört roande. En semester jag minns försökte en god vän limma på en kvinna som inte var mottaglig för dennes charm.
En engelsman i sällskapet fällde då den träffsäkra kommentaren, "well, they seems to have nice konversation".
Engelsmännen är även bäst på officiell humor. Jag älskar John Cleese och har läst alla Woodhouseböcker.
Närbesläktat men väsensskilt från humor är förstås ironi. Jag tycker inte ironi är speciellt roligt, oftast missar jag ironiska poänger.
Jag kan själv vara ironisk, men då handlar det inte om att vara rolig, utan att förlöjliga en företeelse eller person jag finner misshaglig.
Han har tyvärr lämnat detta jordeliv, men kommer alltid finnas i ljust minne så länge jag lever.
Det finns totalt humorbefriade människor, och sedan finns det många olika sorters humor. Själv är jag inte road av "under bältet "humor, inte därför att jag är speciellt pryd, utan för att det helt enkelt inte enligt min mening är speciellt roligt.
Samma sak med "roliga" historier, dels har man ofta hört de till leda i olika versioner, dels ingår det i spelet att man ska skratta, fast man inte har lust att skratta.
Det påtvungna, väluppfostrade "skrattet" som kommer från ens strupe liknar mest ett plågsamt väsande.
Min morfar var en historieberättare av rang, och han drog sig inte för absurda överdrifter. Det var ofta anekdoter ur det verkliga livet, som han skruvade upp till oanade höjder, och han fick hjärtliga gapskratt som kvittens.
En morbror till mig har ärvt denna talang.
Jag roas nog mest av verkliga händelser, som sedan kan återges som en god anekdot.
Som ett exempel, min morbror och jag och en kille till åkte bil till Paris en novembervecka i slutet på åttiotalet i en rymlig Ford Scorpio. Det var förresten i den bilen jag körde Paris- Puttgarden på 8 timmar på hemvägen, en sträcka på 120 mil.
Trafiken var gles, hastighetsmätaren stod närmast parkerad mellan 160 och 180 Km/h.
Endast korta kiss och tankpauser tilläts.
Detta var dock inte det roliga, även om det kan vara roligt att berätta om snabba bilfärder, eftersom det är totalt politiskt inkorrekt och kanske rent av töntigt macho att skryta om snabba bilfärder nuförtiden. Annat var det för några decennier sedan, då rådde andra värderingar.
Nu till det roliga, ett minne att skratta åt: På den tiden drabbades Frankrike av diverse terrorist och bombdåd, och hade infört stränga visumkrav, bl.a mot Sverige, som ansågs (förmodligen korrekt) ha för slappa kontroller.
Dåvarande utrikesminister Sten Andersson tuggade fradga och hotade att infinna sig till ett toppmöte i Paris utan giltigt visum. (Hur den historien slutade minns jag inte)
Sent på kvällen kom vi till franska gränsen, det var fredagkväll. En tullare stegade fram, rödbrusig i ansiktet av Brieost och rödvin.
Han gick in i sitt kyffe och bad oss vänta. En kvart gick, inget hände. Vi var hungriga och hade siktat in oss på middag i Compiegne, (Där Versaillesfreden slöts och där Hitler senare förödmjukade fransmännen att skriva på kapitulationen)
Min morbror är en spjuver och jag är ibland beklagansvärt lättledd. Efter en kvart, akademisk eller inte, ingen tullare i sikte, framkastade morbrodern, "Äh vi drar".
Vi smög iväg med släckt lyse, efter en kvart var vi ute på motorvägen, vi svängde av mot närmaste stad och åt en god, sen middag.
Efter middagen hade vi ingen större brådska, utan tog den vanliga landsvägen "Route nationale" istället för autorouten.
När vi i snabbt närmade oss en nordfransk by noterade jag en vit skåpbil, troligen en Renault. Ut for en uniformsklädd kille med stoppspade.
"Helvete, tänkte jag, polis och fortkörning, ingen bra kombination."
Lugnet infann sig dock när jag såg att det stod "Douane" på spaden, alltså "Tull".
Killen var barsk och förhörde sig ingående över vad vi skulle göra i Frankrike. Dock inte ett ord beträffande vår smitning från tullen.
Empatisk som jag är, hoppas jag att den rödbrusige tullaren inte fick alltför mycket skäll av chefen.
Engelsmän är överlägsna på humor. Understatement kan vara oerhört roande. En semester jag minns försökte en god vän limma på en kvinna som inte var mottaglig för dennes charm.
En engelsman i sällskapet fällde då den träffsäkra kommentaren, "well, they seems to have nice konversation".
Engelsmännen är även bäst på officiell humor. Jag älskar John Cleese och har läst alla Woodhouseböcker.
Närbesläktat men väsensskilt från humor är förstås ironi. Jag tycker inte ironi är speciellt roligt, oftast missar jag ironiska poänger.
Jag kan själv vara ironisk, men då handlar det inte om att vara rolig, utan att förlöjliga en företeelse eller person jag finner misshaglig.
Mazda MX5 Miata
Idag var jag ute och luftade miatan. Jag hade ett ärende till Hjo och valde de vackra, kurviga vägarna över Varola, Blikstorp och Korsberga.
Väl framme i Hjo öppnade jag den lätta motorhuven i aluminium (är det någon förbättring jag önskar är att Mazda laddar in ytterligare aluminium i karossen, eller varför inte kolfiber som avancerade cyklar?)
Hellre betalar jag extra för viktsänkande material än löjliga tillbehör som elstolar, elhissar eller absurt feta däck och fälgar som bara bidrar till en farsot som drabbar både bilar och mänskligheten, nämligen övervikt.
Jag lät motorn gå på tomgång och blickade ömt på den vackra twincammotorn med de två aluminiumkåporna och tändstiften i mitten. Motorn gick rent och fint och jag kollade oljan som var lätt gyllenbrun och krämig. Att Mazda härmat de klassiska twincammotorerna från klassiska Alfa Romeo stör mig inte alls.
Jag hade en Alfa Romeo Alfetta en gång i tiden, en trevlig, körglad, vacker bil. Akilleshälen var synnerligen dålig kvalitet.
Jag minns en intressant resa till Slovenien och norra Italien med denna Alfetta. Det mesta gick sönder, och det var ett under att jag kom hem med bilen.
Visserligen var Alfan gammal vid denna tidpunkt, men inte lika gammal som min Miata, som snart fyller 18 år.
Jag har faktiskt hittat två fel på Miatan: Cigarrettändaren har aldrig fungerat under de åtta år bilen varit i min ägo. För några veckor sedan vred jag på stereon på hög volum, drabbades höger högtalare av en spricka.
Troligtvis inget jag kan reklamera hos Mazdas garantiavdelning.
Detta är förstås bagateller. Enligt Svensk Bilprovning är MX5 närmast totalt felfri. På Suven Volvo XC90 är varannan bil underkänd pga glappa styrleder. Kommentarer överflödiga!
Miata lanserades nådens år 1989. Vatten har runnit under broarna sedan dess, men även dagens Miata, världens mest producerade sportbil är konceptet trogen: Lätt, körglad och förhållandevis billig och bränslesnål.
På några punkter är originalmiatan överlägsen: Den är ännu lättare. Vissa detaljer är vackrare, mer klassiska som instrumenttavlan eller de små läckra kromade dörrhanttagen( påminner om Alfa Romeo Duetto från sextiotalet)
Eller twincammotorn. Nya Miatan har samma konstruktion, men motorn skyls av fula plastkåpor som alla dagens bilar.
Den nya, eller NC som den kallas är annars förstås en ännu bättre bil. Rostskyddet med hela 12 års garanti. Bromsarna är helt överlägsna med supereffektiva ABS.
Vägegenskaperna är egentligen inte bättre med urkopplat antisladd, men systemet är så effektivt att det ikopplat ger ännu bättre varvtider oavsett hur skicklig och rutinerad förare som kör.
Det är bara att kapitulera och inse att en utveckling skett.
Att Miatan numera har krockkuddar och ABS måste även en antiutrustningsfanatiker som jag bejaka. Elhissar ser jag dock på med skepsis.
Däremot har jag efter lång tvekan accepterat att AC numera är standard. Det höjer visserligen vikten, men på längre distanser i hög fart är det inte alltid charmigt att köra nercabbat, och alla cabägare vet att det blir synnerligen kvavt att köra uppcabbat i gassande sol.
Suffletten i Miata har alltid varit otroligt smidig. På några sekunder fäller man upp eller ner. Otroligt nog har Mazdas ingengörer gjort konstruktionen ännu smidigare på senaste NC.
För ett par somrar sedan körde jag ombord på polenfärjan. I kön såg jag en kille i en gammal MG Midget. Väl ombord på färjan monterade han suffletten med hjälp av stativpinnar som på ett gammalt tält. Trots att han var rutinerad tog det säkert 10 minuter.
Han hade polskt påbrå, men var anglofil när det gällde bilar. Han skulle hälsa på sin flickvän i Warszawa. Han tyckte nog jag åkte i en onödigt modern sportbil, men det dög ändå att hälsa och småprata lite.
Vi tog en drink i baren och gjorde därefter båda tidig kväll.
Dagen efter hägrade många landsvägsmil, jag siktade på Jelenia Gora, en trevlig "tysk" stad med ringmurar nära tjeckiska gränsen.
Väl framme i Hjo öppnade jag den lätta motorhuven i aluminium (är det någon förbättring jag önskar är att Mazda laddar in ytterligare aluminium i karossen, eller varför inte kolfiber som avancerade cyklar?)
Hellre betalar jag extra för viktsänkande material än löjliga tillbehör som elstolar, elhissar eller absurt feta däck och fälgar som bara bidrar till en farsot som drabbar både bilar och mänskligheten, nämligen övervikt.
Jag lät motorn gå på tomgång och blickade ömt på den vackra twincammotorn med de två aluminiumkåporna och tändstiften i mitten. Motorn gick rent och fint och jag kollade oljan som var lätt gyllenbrun och krämig. Att Mazda härmat de klassiska twincammotorerna från klassiska Alfa Romeo stör mig inte alls.
Jag hade en Alfa Romeo Alfetta en gång i tiden, en trevlig, körglad, vacker bil. Akilleshälen var synnerligen dålig kvalitet.
Jag minns en intressant resa till Slovenien och norra Italien med denna Alfetta. Det mesta gick sönder, och det var ett under att jag kom hem med bilen.
Visserligen var Alfan gammal vid denna tidpunkt, men inte lika gammal som min Miata, som snart fyller 18 år.
Jag har faktiskt hittat två fel på Miatan: Cigarrettändaren har aldrig fungerat under de åtta år bilen varit i min ägo. För några veckor sedan vred jag på stereon på hög volum, drabbades höger högtalare av en spricka.
Troligtvis inget jag kan reklamera hos Mazdas garantiavdelning.
Detta är förstås bagateller. Enligt Svensk Bilprovning är MX5 närmast totalt felfri. På Suven Volvo XC90 är varannan bil underkänd pga glappa styrleder. Kommentarer överflödiga!
Miata lanserades nådens år 1989. Vatten har runnit under broarna sedan dess, men även dagens Miata, världens mest producerade sportbil är konceptet trogen: Lätt, körglad och förhållandevis billig och bränslesnål.
På några punkter är originalmiatan överlägsen: Den är ännu lättare. Vissa detaljer är vackrare, mer klassiska som instrumenttavlan eller de små läckra kromade dörrhanttagen( påminner om Alfa Romeo Duetto från sextiotalet)
Eller twincammotorn. Nya Miatan har samma konstruktion, men motorn skyls av fula plastkåpor som alla dagens bilar.
Den nya, eller NC som den kallas är annars förstås en ännu bättre bil. Rostskyddet med hela 12 års garanti. Bromsarna är helt överlägsna med supereffektiva ABS.
Vägegenskaperna är egentligen inte bättre med urkopplat antisladd, men systemet är så effektivt att det ikopplat ger ännu bättre varvtider oavsett hur skicklig och rutinerad förare som kör.
Det är bara att kapitulera och inse att en utveckling skett.
Att Miatan numera har krockkuddar och ABS måste även en antiutrustningsfanatiker som jag bejaka. Elhissar ser jag dock på med skepsis.
Däremot har jag efter lång tvekan accepterat att AC numera är standard. Det höjer visserligen vikten, men på längre distanser i hög fart är det inte alltid charmigt att köra nercabbat, och alla cabägare vet att det blir synnerligen kvavt att köra uppcabbat i gassande sol.
Suffletten i Miata har alltid varit otroligt smidig. På några sekunder fäller man upp eller ner. Otroligt nog har Mazdas ingengörer gjort konstruktionen ännu smidigare på senaste NC.
För ett par somrar sedan körde jag ombord på polenfärjan. I kön såg jag en kille i en gammal MG Midget. Väl ombord på färjan monterade han suffletten med hjälp av stativpinnar som på ett gammalt tält. Trots att han var rutinerad tog det säkert 10 minuter.
Han hade polskt påbrå, men var anglofil när det gällde bilar. Han skulle hälsa på sin flickvän i Warszawa. Han tyckte nog jag åkte i en onödigt modern sportbil, men det dög ändå att hälsa och småprata lite.
Vi tog en drink i baren och gjorde därefter båda tidig kväll.
Dagen efter hägrade många landsvägsmil, jag siktade på Jelenia Gora, en trevlig "tysk" stad med ringmurar nära tjeckiska gränsen.
Blocket
Blocket är i särklass Sveriges överlägsna annonsplats. Där finns allt bokstavligt talat och det är en utmärkt kanal att stämma av priser.
Naturligtvis dras även skojare dit, stöldgods och varor med dubiös bakgrund bjuds ut. Viss försiktighet är rekommendabelt, men tvivelsutan går det att göra fynd.
Själv behövde jag en rejäl, bränslesnål kombibil när frugan och jag öppnade affär. Min gamla bil började dessutom chansera, en Nissan Primera från 92. Som alla japanare funkade den förstås perfekt maskinellt, men rosten började härja och diverse småfel som kärvande bromsok och värme som inte gick att stänga av gjorde att jag inte ville kosta på några reparationer.
Begagnade bilar har nu blivit riktigt billiga i Sverige, jag sålde Primeran för 4.000 kr och gav mig ut på Blocket och hittade till sist en Primera Combi från 2000 som jag lyckades pruta ner till 35.000 kr.
Inte pedantskött, men endast 11.000 mil, svensksåld och en ägare. Bensinsnål 1.8 litersmotor är bara en fördel med dagens bensinpriser, drar ca .0.75 liter milen.
Prestandan räcker, toppfarten ligger på dryga 190 km/h och det är inga problem att marscha 150- 160.
Jag har nu haft bilen i snart ett år och inte behövt reparera något. Ingen anmärkning på besiktningen, men besikningsmannen höjde ett litet varnande finger för ett aningens kärvande bromsok fram.
Jag älskar Svensk Bilprovning, för endast dryga 300 kr får man ett kompetent utlåtande över ens bils skick.
När grabben flyttade hemifrån ville han ha en 32 tums TV. I Skara fanns en 3 år gammal DAEWO för 1.500 kr. Jag var skeptisk och såg framför mig en knarkare som säljare med stöldgods och flackande blick.
Det visade sig vara en välanpassad villaägare som hängt på "måstetrenden" och köpt en ny platt- tv. Kvitto fanns.
Daewon må vara tjock, men håller hög klass, ett fynd.
Som bilintresserad studerar jag Blocket med intresse, trots att jag inte har någon tanke på att byta min Nissan eller Mazda Mx5 Miata. Två bilar räcker, fast ibland umgås jag med tanken på en tredje. En Honda Civic R, eller kanske en Lexus Is. Priserna börjar bli intressanta....
Jag har alltid avskytt biltypen SUV. Hög vikt, hög tyngdpunkt, högt luftmotstånd bidrar till taskiga vägegenskaper, hög bränsletörst och låga prestanda i förhållande till vikt.
Jag gillar optimerade bilar och känner därför respekt för riktiga, rambygda jeepar med seriös fyrhjulsdrift som billiga ryska Lada Niva eller Toyota Landcruiser med bedövande kvalitet och framkomlighet i svår terräng.
Suvar är dock inte särskilt bra på något, en patetisk biltyp.
Kanske Suvens saga snart är över. På Blocket hittar man hundratals Volvo XC90 och BMW X5 från 135.000 kr. Dessa bilar är iskalla på begagnatmarknaden och närmast osäljbara.
Priserna kommer sjunka ytterligare, då kommer nog ryska bilhandlare och köper. I Ryssland finns inte den miljödebatt som i väst och SUV är fortfarande populärt.
För mig får de gärna exportera varenda SUV, de förfular gatubilden.
Sverige har nu bland europas lägsta begagnatpriser. Tack vare Blocket kan den medvetne konsumenten bilda sig en relevant prisuppfattning.
Naturligtvis dras även skojare dit, stöldgods och varor med dubiös bakgrund bjuds ut. Viss försiktighet är rekommendabelt, men tvivelsutan går det att göra fynd.
Själv behövde jag en rejäl, bränslesnål kombibil när frugan och jag öppnade affär. Min gamla bil började dessutom chansera, en Nissan Primera från 92. Som alla japanare funkade den förstås perfekt maskinellt, men rosten började härja och diverse småfel som kärvande bromsok och värme som inte gick att stänga av gjorde att jag inte ville kosta på några reparationer.
Begagnade bilar har nu blivit riktigt billiga i Sverige, jag sålde Primeran för 4.000 kr och gav mig ut på Blocket och hittade till sist en Primera Combi från 2000 som jag lyckades pruta ner till 35.000 kr.
Inte pedantskött, men endast 11.000 mil, svensksåld och en ägare. Bensinsnål 1.8 litersmotor är bara en fördel med dagens bensinpriser, drar ca .0.75 liter milen.
Prestandan räcker, toppfarten ligger på dryga 190 km/h och det är inga problem att marscha 150- 160.
Jag har nu haft bilen i snart ett år och inte behövt reparera något. Ingen anmärkning på besiktningen, men besikningsmannen höjde ett litet varnande finger för ett aningens kärvande bromsok fram.
Jag älskar Svensk Bilprovning, för endast dryga 300 kr får man ett kompetent utlåtande över ens bils skick.
När grabben flyttade hemifrån ville han ha en 32 tums TV. I Skara fanns en 3 år gammal DAEWO för 1.500 kr. Jag var skeptisk och såg framför mig en knarkare som säljare med stöldgods och flackande blick.
Det visade sig vara en välanpassad villaägare som hängt på "måstetrenden" och köpt en ny platt- tv. Kvitto fanns.
Daewon må vara tjock, men håller hög klass, ett fynd.
Som bilintresserad studerar jag Blocket med intresse, trots att jag inte har någon tanke på att byta min Nissan eller Mazda Mx5 Miata. Två bilar räcker, fast ibland umgås jag med tanken på en tredje. En Honda Civic R, eller kanske en Lexus Is. Priserna börjar bli intressanta....
Jag har alltid avskytt biltypen SUV. Hög vikt, hög tyngdpunkt, högt luftmotstånd bidrar till taskiga vägegenskaper, hög bränsletörst och låga prestanda i förhållande till vikt.
Jag gillar optimerade bilar och känner därför respekt för riktiga, rambygda jeepar med seriös fyrhjulsdrift som billiga ryska Lada Niva eller Toyota Landcruiser med bedövande kvalitet och framkomlighet i svår terräng.
Suvar är dock inte särskilt bra på något, en patetisk biltyp.
Kanske Suvens saga snart är över. På Blocket hittar man hundratals Volvo XC90 och BMW X5 från 135.000 kr. Dessa bilar är iskalla på begagnatmarknaden och närmast osäljbara.
Priserna kommer sjunka ytterligare, då kommer nog ryska bilhandlare och köper. I Ryssland finns inte den miljödebatt som i väst och SUV är fortfarande populärt.
För mig får de gärna exportera varenda SUV, de förfular gatubilden.
Sverige har nu bland europas lägsta begagnatpriser. Tack vare Blocket kan den medvetne konsumenten bilda sig en relevant prisuppfattning.
Ryanair
Tack vare Ryanair kan vanligt folk, studerande, löntagare och pensionärer resa häpnadsväckande billigt i Europa.
Jag gillar företag som levererar kvalitet till lågpris. Det är en i sann mening positiv socialistisk princip att ge vanligt folk köpkraft och välfärd. I den meningen är jag socialist.
Det har inget med kommandoekonomi eller där byråkrater bestämmer. Dessa byråkrater är ofta usla entreprenörer och deras klåfingrighet bidrar till sänkt levnadsstandard för vanligt folk. De rika klarar sig alltid.
Det finns några företag som sticker ut. Tack vare Henry Ford kunde även jobbarna på hans fabriker köpa bilarna de byggde.
Tack vare Kamprad och IKEA har folk tillgång till snyggt designade möbler till vettigt pris och någorlunda hög kvalitet.
Lågpris till bra kvalitet lönar sig, Citizen är världens största klocktillverkare, rumänska Logan säljer bilar så det ryker när Volvo och SAAB sviktar. Sydkoreanska KIA tror på sin kvalitet och lämnar garantier som exempelvis Mercedes aldrig skulle våga lämna. Exemplen kan göras många.
Indiska TATA tillverkar nu en bil för under motsvarande 20.000 kr, en bil som även vanliga indier har råd med.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, drar jag om några veckor till Balatonsjön i Ungern om några veckor för endast 750 kr t.o.r !
Nu läste jag idag på SvD nätupplaga om Ryanair. Trots höjda bränslepriser tror man på fortsatt expansion och kommer utöka linjerna till östra Europa i höst från Skavsta.
Speciellt glädjande var beskedet att det kommer direktflyg Skavsta- Prag.
Prag är min favoritstad och jag ser fram mot några dagar där i höst. För några hundralappar åker jag hellre till Prag än till Stockholm eller eller åker finlandsfärja till Helsingfors.
Jag gillar företag som levererar kvalitet till lågpris. Det är en i sann mening positiv socialistisk princip att ge vanligt folk köpkraft och välfärd. I den meningen är jag socialist.
Det har inget med kommandoekonomi eller där byråkrater bestämmer. Dessa byråkrater är ofta usla entreprenörer och deras klåfingrighet bidrar till sänkt levnadsstandard för vanligt folk. De rika klarar sig alltid.
Det finns några företag som sticker ut. Tack vare Henry Ford kunde även jobbarna på hans fabriker köpa bilarna de byggde.
Tack vare Kamprad och IKEA har folk tillgång till snyggt designade möbler till vettigt pris och någorlunda hög kvalitet.
Lågpris till bra kvalitet lönar sig, Citizen är världens största klocktillverkare, rumänska Logan säljer bilar så det ryker när Volvo och SAAB sviktar. Sydkoreanska KIA tror på sin kvalitet och lämnar garantier som exempelvis Mercedes aldrig skulle våga lämna. Exemplen kan göras många.
Indiska TATA tillverkar nu en bil för under motsvarande 20.000 kr, en bil som även vanliga indier har råd med.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, drar jag om några veckor till Balatonsjön i Ungern om några veckor för endast 750 kr t.o.r !
Nu läste jag idag på SvD nätupplaga om Ryanair. Trots höjda bränslepriser tror man på fortsatt expansion och kommer utöka linjerna till östra Europa i höst från Skavsta.
Speciellt glädjande var beskedet att det kommer direktflyg Skavsta- Prag.
Prag är min favoritstad och jag ser fram mot några dagar där i höst. För några hundralappar åker jag hellre till Prag än till Stockholm eller eller åker finlandsfärja till Helsingfors.
FRA
Ibland är Sverige en sandlåda, där debatten befinner sig på samma nivå.
FRA debatten har totalt spårat ur. Alla utvecklade länder har signalspaning. Innan internet fanns bara luftburen information att hämta, att spana på nätet är en anpassning till ny teknik.
I länder som Tyskland eller Frankrike råder teknikneutralitet, det diskuteras inte alls om det som spanas går via luften eller nätet. Där skrattar man nog åt den svenska diskussionen. Man spanar och har redan förhindrat terrorbrott, senast några herrar som planerade en flygplanskapning.
Tyvärr kan detta debacle bli ytterligare en spik i kistan för alliansen. Reinfeldt har rätt i sak, men har inte hanterat frågan rätt.
Eftersom kritiken från vänsternissar och liberaler nu är så massiv, borde Reinfeldt tagit ett steg tillbaka och sagt sig återkomma med ett nytt förslag i samförstånd med oppositionen.
Nu har sossarna istället kammat poäng och sagt att lagen kommer rivas upp vid en S- seger. Detta tror jag inte ett dugg på. S är maktpartiet och realpolitiskt framför andra och släpper inte möjligheten till effektiv underrättelseverksamhet.
Man kommer opportunistiskt stöpa om lite och FRA kan fortsätta som vanligt efter en valseger.
Det som naturligtvis gör historien pikant är att underrättelse är en gråzon där samarbete sker med USA och Israel, länder som är ett rött skynke för många svenskar.
Där tassar sossar försiktigt fram, i dubbelmoralens namn.
Ytterligare ett pikant inslag är att Stig Bergling försvarar FRA. Att en gammal förrädare och sovjetagent gillar FRA kan naturligtvis skada FRA. Vore jag konspiratoriskt lagd skulle jag hävda att det just är meningen.
Nu är jag inte konspiratoriskt lagd, utan tror att han menar vad han säger. Som förrädare och spion är han väl införstådd med hur en hotbild ser ut. Bergling var dessutom vad jag förstår en opportunist som drevs av pengabegär, inte en glödande, övertygad kommunist.
En person som däremot drevs av ideologisk övertygelse och till varje pris tjäna sitt land var DDR:s spionchef Marcus Wolf.
Hans självbiografi "Mannen utan ansikte" är en fascinerande bok. Han förtjänar både respekt och sympati, även fast han tjänade en ond diktatur.
Marcus Wolf konstaterade enkelt efter kalla kriget att väst vunnit och motsatte sig straff då han lytt under sitt lands lagar, ett land som inte längre existerade.
DRR var ett skitland ur de flesta aspekter, men dess underättelsetjänst var troligen världens bästa.
Paradoxalt nog bör vi vara tacksamma över detta och Marcus Wolf. DDR och Sovjet var paranoida, men tack vare korrekta uppgifter från underrättelsetjänsten kanske vi slapp undan med blotta förskräckelsen, det kalla kriget övergick aldrig i ett riktigt krig.
FRA debatten har totalt spårat ur. Alla utvecklade länder har signalspaning. Innan internet fanns bara luftburen information att hämta, att spana på nätet är en anpassning till ny teknik.
I länder som Tyskland eller Frankrike råder teknikneutralitet, det diskuteras inte alls om det som spanas går via luften eller nätet. Där skrattar man nog åt den svenska diskussionen. Man spanar och har redan förhindrat terrorbrott, senast några herrar som planerade en flygplanskapning.
Tyvärr kan detta debacle bli ytterligare en spik i kistan för alliansen. Reinfeldt har rätt i sak, men har inte hanterat frågan rätt.
Eftersom kritiken från vänsternissar och liberaler nu är så massiv, borde Reinfeldt tagit ett steg tillbaka och sagt sig återkomma med ett nytt förslag i samförstånd med oppositionen.
Nu har sossarna istället kammat poäng och sagt att lagen kommer rivas upp vid en S- seger. Detta tror jag inte ett dugg på. S är maktpartiet och realpolitiskt framför andra och släpper inte möjligheten till effektiv underrättelseverksamhet.
Man kommer opportunistiskt stöpa om lite och FRA kan fortsätta som vanligt efter en valseger.
Det som naturligtvis gör historien pikant är att underrättelse är en gråzon där samarbete sker med USA och Israel, länder som är ett rött skynke för många svenskar.
Där tassar sossar försiktigt fram, i dubbelmoralens namn.
Ytterligare ett pikant inslag är att Stig Bergling försvarar FRA. Att en gammal förrädare och sovjetagent gillar FRA kan naturligtvis skada FRA. Vore jag konspiratoriskt lagd skulle jag hävda att det just är meningen.
Nu är jag inte konspiratoriskt lagd, utan tror att han menar vad han säger. Som förrädare och spion är han väl införstådd med hur en hotbild ser ut. Bergling var dessutom vad jag förstår en opportunist som drevs av pengabegär, inte en glödande, övertygad kommunist.
En person som däremot drevs av ideologisk övertygelse och till varje pris tjäna sitt land var DDR:s spionchef Marcus Wolf.
Hans självbiografi "Mannen utan ansikte" är en fascinerande bok. Han förtjänar både respekt och sympati, även fast han tjänade en ond diktatur.
Marcus Wolf konstaterade enkelt efter kalla kriget att väst vunnit och motsatte sig straff då han lytt under sitt lands lagar, ett land som inte längre existerade.
DRR var ett skitland ur de flesta aspekter, men dess underättelsetjänst var troligen världens bästa.
Paradoxalt nog bör vi vara tacksamma över detta och Marcus Wolf. DDR och Sovjet var paranoida, men tack vare korrekta uppgifter från underrättelsetjänsten kanske vi slapp undan med blotta förskräckelsen, det kalla kriget övergick aldrig i ett riktigt krig.
Modeblogg
Många bloggar handlar om mode. Det är uppenbarligen ett ämne som intresserar många, särskilt kvinnor. Många avfärdar modeintresse som ytligt och ointellektuellt.
Personligen är jag ointresserad av mode, men tycker det är ett intresse lika gott som något annat.
Däremot har jag synpunkter på mode. Som ungdomsmodet bland grabbar att gå med nerhasade jeans och visa kalsongerna, gärna röda.
Det kommer visst från fängelserna, där straffångarna inte får ha skärp.
Det ser rent ut sagt för djävligt ut. Det är en klen tröst att på 70- talet, när jag var ung, var jeansen nästan lika förskräckliga; otroligt lågt skurna, sjukligt tighta och med abnormt utsvängda ben.
Jag är allmänt skeptisk till modeindustrins ständigt nya trender, vars baktanke naturligvis är att vi ska konsumera mycket och ofta.
Mode är förstås mycket mer än kläder, det kan omfatta livsstil, politiska åsikter. Även prylar är modeinfluerade. Ta bilar där designtrender varierar eller färger. Nu är vita bilar inne igen, som varit totalt ute sedan 80-talet.
Stadsjeepar har länge varit inne, en enligt min mening förkastlig biltyp.
Nu verkar det dock som dessa bilar tappar i popularitet i väst, men inte i Ryssland och Mellanöstern bland de nyrika.
Fast pengar och god smak går som bekant inte alltid ihop.
I väst har dessutom många snart inte råd med dessa bilar, lika bra att göra en dygd av nödvändigheten och avfärda de som avskyvärda miljösvin.
När det gäller skor finns en avgörande könskillnad. Jag har träffat män som samlar på klockor, Märklintåg eller gamla bilar, men inte en enda kvinna.
Däremot verkar påfallande många kvinnor samla på skor, Imelda Marcos torde ha värdsrekord.
Män däremot, har ofta ett fåtal par skor, endast för de behov som finns på skofronten.
Själv köper jag hellre kvalitetsskor för en tusenlapp som håller länge, men min fru köper hellre trendriktiga skor för några hundralappar och köper nytt efter några månader.
Designers idag har det inte lätt, det snyggaste är redan gjort. Titta på en gammal Bogartfilm, så snyggt kvinnor och män var klädda, vem överträffar det?
Går det överhuvudtaget att göra en snyggare bil än Jaguar E- type?
Dagens bildesigners har så många krav på sig att resultatet alltid blir en kompromiss.
Jag imponeras inte av tillfälliga trender, föredrar tidlös elegans och prylar som håller. Min Mazda MX5 är nu 17 år, med klassisk design, konstruerad för högsta körglädje och problemfritt bilägande kommer MX-5 förbli en klassiker.
Alla dessa "alternativ", framhjulsdrivna, trista, plåtcabbar kommer vara totalt ute om något decennium.
Ibland kan det bli överdrivet elegant, som det italienska modet. När jag var i Milano för några år sedan var det påfallande många eleganta människor.
På något sätt blev det för tjusigt och blankt, själv skulle jag inte känna mig väl till mods utstyrd på detta vis.
Däremot blev jag hänförd när jag besökte Skottland: Härliga tweedkläder och sköna material som lammull. Visst, det var långtifrån lågpris, men vilken kvalitet och tidlöshet!
Kläder som inte blir omoderna och håller i många år.
Nu när lågkonjunkturen kommer och vi dessutom måste tänka på miljön, kanske det äntligen kan bli på modet med kvalitet och tidlöshet.
Personligen är jag ointresserad av mode, men tycker det är ett intresse lika gott som något annat.
Däremot har jag synpunkter på mode. Som ungdomsmodet bland grabbar att gå med nerhasade jeans och visa kalsongerna, gärna röda.
Det kommer visst från fängelserna, där straffångarna inte får ha skärp.
Det ser rent ut sagt för djävligt ut. Det är en klen tröst att på 70- talet, när jag var ung, var jeansen nästan lika förskräckliga; otroligt lågt skurna, sjukligt tighta och med abnormt utsvängda ben.
Jag är allmänt skeptisk till modeindustrins ständigt nya trender, vars baktanke naturligvis är att vi ska konsumera mycket och ofta.
Mode är förstås mycket mer än kläder, det kan omfatta livsstil, politiska åsikter. Även prylar är modeinfluerade. Ta bilar där designtrender varierar eller färger. Nu är vita bilar inne igen, som varit totalt ute sedan 80-talet.
Stadsjeepar har länge varit inne, en enligt min mening förkastlig biltyp.
Nu verkar det dock som dessa bilar tappar i popularitet i väst, men inte i Ryssland och Mellanöstern bland de nyrika.
Fast pengar och god smak går som bekant inte alltid ihop.
I väst har dessutom många snart inte råd med dessa bilar, lika bra att göra en dygd av nödvändigheten och avfärda de som avskyvärda miljösvin.
När det gäller skor finns en avgörande könskillnad. Jag har träffat män som samlar på klockor, Märklintåg eller gamla bilar, men inte en enda kvinna.
Däremot verkar påfallande många kvinnor samla på skor, Imelda Marcos torde ha värdsrekord.
Män däremot, har ofta ett fåtal par skor, endast för de behov som finns på skofronten.
Själv köper jag hellre kvalitetsskor för en tusenlapp som håller länge, men min fru köper hellre trendriktiga skor för några hundralappar och köper nytt efter några månader.
Designers idag har det inte lätt, det snyggaste är redan gjort. Titta på en gammal Bogartfilm, så snyggt kvinnor och män var klädda, vem överträffar det?
Går det överhuvudtaget att göra en snyggare bil än Jaguar E- type?
Dagens bildesigners har så många krav på sig att resultatet alltid blir en kompromiss.
Jag imponeras inte av tillfälliga trender, föredrar tidlös elegans och prylar som håller. Min Mazda MX5 är nu 17 år, med klassisk design, konstruerad för högsta körglädje och problemfritt bilägande kommer MX-5 förbli en klassiker.
Alla dessa "alternativ", framhjulsdrivna, trista, plåtcabbar kommer vara totalt ute om något decennium.
Ibland kan det bli överdrivet elegant, som det italienska modet. När jag var i Milano för några år sedan var det påfallande många eleganta människor.
På något sätt blev det för tjusigt och blankt, själv skulle jag inte känna mig väl till mods utstyrd på detta vis.
Däremot blev jag hänförd när jag besökte Skottland: Härliga tweedkläder och sköna material som lammull. Visst, det var långtifrån lågpris, men vilken kvalitet och tidlöshet!
Kläder som inte blir omoderna och håller i många år.
Nu när lågkonjunkturen kommer och vi dessutom måste tänka på miljön, kanske det äntligen kan bli på modet med kvalitet och tidlöshet.
Ensamvarg
Det bor nog en liten ensamvarg i mig. Missförstå mig rätt, jag är oftast social och trivs med människor omkring mig, speciellt nära och kära. Jag träffar massor med folk på jobbet och trivs med det. Alla är inte trevliga, men de flesta är det. Det beror ofta på vilken attityd man själv har. Är man vänlig och trevlig får man ofta samma bemötande tillbaka.
Ibland stämmer inte personkemin, jag har råkat ut för två riktiga surkartar till kollegor denna vecka. De råkar vara två enligt min mening bittra kvinnor, men jag lägger ingen könsaspekt, det kunde lika gärna vara två vresiga gubbar.
Jag blev visserligen sur, men valde att inte ge igen, jag är aggressionshämmad och avskyr bråk.
Låter vattnet rinna av, som på fåglar som genom sina fantasiska vattenavisande fjädrar inte störs av väta.
Jag beklagade mig hos en kollega som basar på den avdelning jag befann mig i veckan: Han log, och sa "var snäll mot häxan".
Sagt och gjort, när jag stötte på denna dam försökte jag vara trevlig och småprata litet och kunggjorde att jag kommer på fredag. Repliken var obetalbar: "På fredag har jag semester och då slipper jag se dig".
Mitt svar: "Ha en trevlig semester".
Egentligen är jag inte enbart emot vresiga människor, om det finns humor och glimt i ögonen bakom sarkasmerna.
Men bara negativism och bitterhet gör mig trött och den sortens människor ger mig lust att lägga benen på ryggen och avlägsna mig så långt som möjligt.
Efter en lång arbetsvecka är det nu underbart att sitta ensam hemma. Det är fredagkväll, min fru umgås med sina vänner, jag sitter och skriver dessa rader i total tystnad.
Jag ska snart dra igång en DVD. Inget om krig eller annat elände, utan någon komedi. Kanske en Rosa Pantern eller Fawlty Tower med John Cleese.
Världshusvärden Basil är precis den sortens vresiga, otrevliga människor jag uppskattar. Teatralisk och komisk!
Ibland stämmer inte personkemin, jag har råkat ut för två riktiga surkartar till kollegor denna vecka. De råkar vara två enligt min mening bittra kvinnor, men jag lägger ingen könsaspekt, det kunde lika gärna vara två vresiga gubbar.
Jag blev visserligen sur, men valde att inte ge igen, jag är aggressionshämmad och avskyr bråk.
Låter vattnet rinna av, som på fåglar som genom sina fantasiska vattenavisande fjädrar inte störs av väta.
Jag beklagade mig hos en kollega som basar på den avdelning jag befann mig i veckan: Han log, och sa "var snäll mot häxan".
Sagt och gjort, när jag stötte på denna dam försökte jag vara trevlig och småprata litet och kunggjorde att jag kommer på fredag. Repliken var obetalbar: "På fredag har jag semester och då slipper jag se dig".
Mitt svar: "Ha en trevlig semester".
Egentligen är jag inte enbart emot vresiga människor, om det finns humor och glimt i ögonen bakom sarkasmerna.
Men bara negativism och bitterhet gör mig trött och den sortens människor ger mig lust att lägga benen på ryggen och avlägsna mig så långt som möjligt.
Efter en lång arbetsvecka är det nu underbart att sitta ensam hemma. Det är fredagkväll, min fru umgås med sina vänner, jag sitter och skriver dessa rader i total tystnad.
Jag ska snart dra igång en DVD. Inget om krig eller annat elände, utan någon komedi. Kanske en Rosa Pantern eller Fawlty Tower med John Cleese.
Världshusvärden Basil är precis den sortens vresiga, otrevliga människor jag uppskattar. Teatralisk och komisk!
Söndag
Idag lyder jag det kristna påbudet och helgar söndagen åt ren vila. Jag jobbade natt igår och parkerade bussen vid tretiden på morgonen. En antydan till ljusning av den korta sommarnatten kunde redan noteras.
När jag parkerade bussen stötte jag på en kollega, som är trevlig men lite originell. Han jobbar bara hos oss på sommaren och bor då i en trivsam Sävsjöhusvagn.
Han var sällskapsjuk och bjöd in mig på en pilsner och en synnerligen god bit korv från Småland,baserad på något sorts viltkött och lite vitlök.
En halvtimma senare cyklade jag hem och slog mig ner på balkongen med en tungfuktare Red Label och en Ritmeestercigarill, satt en tjugo minuter och njöt av tystnaden och den friska, syremättade luften, efter kvällens åskregn.
Ambitionen idag var att räkna på momsen som ska redovisas senast den 12 varje månad, men beslöt att skjuta på det, jag slutar tidigt under kommande vecka, så tid finns.
Det enda arbete som utförts idag är tvätt. Jag är tacksam över att leva i modern tid och slippa gå ner till sjön och med blåfrusna fingrar tvätta för hand. Det var visst kvinnogöra, vilket inte gör saken ett dugg bättre.
Alla borde skänka tvättmaskinen en tacksamhetens tanke, bara att slänga in tvätten och dosera tvättmedel.
Har man bra centrifug slipper man den onödiga, energislukande torktumlaren som dessutom sliter kläder i förtid (kolla allt ludd!)
Det är bara att hänga upp, några timmar senare är tvätten torr!
Idag såg jag en gastkramande film om terrorattentatet "´9/11" , "Flight 93". Passagerarna gjorde uppror och förhindrade terroristerna att flyga in i Pentagon.
Det var en gripande film.
Säkerheten har skruvats upp sedan dess, vilket är bra.
I Skövde har vi äntligen fått tillstånd till kameraövervakning på nattbussarna. All statistik talar för att busarna lugnar ner sig och våldet minskar.
Banden rullar och raderas efter någon vecka. Om chauffören petar sig i näsan eller om en kille kliver på i sällskap med fel dam intresserar ingen, om ett brott begås däremot kan man slå fast vem den skyldige är.
Vi har sett vad som skett i New York. Guillianos kraftag mot brottsligheten har gjort New York säkrare och trevligare.
Innan "9/11" var israeliska El Al säkraste flygbolag. Inte en enda kapning har skett under El Al:s historia. El Al har som enda bolag beväpnade vakter utrustade med speciella gummikulor som inte skadar flygplanets skrov, men väl terrorister.
Världen behöver kompetens och bra verktyg för att bekämpa onda krafter. DNA register och övervakningskameror är bra och förhindrar att även att oskyldiga döms.
Och FRA behövs....
Efter den den spektakulära fritagningen av Ingrid Betancourt från terrorstämplade Farcgerillan, funderar jag på att fiska fram filmen om Entebbe, historiens mest spektakulära fritagning.
När den grymme, sjuke galningen Idi Amin fortfarande kliade sig i huvudet hade israelerna redan lyft till friheten med den tillfågnatagna gisslan...
När jag parkerade bussen stötte jag på en kollega, som är trevlig men lite originell. Han jobbar bara hos oss på sommaren och bor då i en trivsam Sävsjöhusvagn.
Han var sällskapsjuk och bjöd in mig på en pilsner och en synnerligen god bit korv från Småland,baserad på något sorts viltkött och lite vitlök.
En halvtimma senare cyklade jag hem och slog mig ner på balkongen med en tungfuktare Red Label och en Ritmeestercigarill, satt en tjugo minuter och njöt av tystnaden och den friska, syremättade luften, efter kvällens åskregn.
Ambitionen idag var att räkna på momsen som ska redovisas senast den 12 varje månad, men beslöt att skjuta på det, jag slutar tidigt under kommande vecka, så tid finns.
Det enda arbete som utförts idag är tvätt. Jag är tacksam över att leva i modern tid och slippa gå ner till sjön och med blåfrusna fingrar tvätta för hand. Det var visst kvinnogöra, vilket inte gör saken ett dugg bättre.
Alla borde skänka tvättmaskinen en tacksamhetens tanke, bara att slänga in tvätten och dosera tvättmedel.
Har man bra centrifug slipper man den onödiga, energislukande torktumlaren som dessutom sliter kläder i förtid (kolla allt ludd!)
Det är bara att hänga upp, några timmar senare är tvätten torr!
Idag såg jag en gastkramande film om terrorattentatet "´9/11" , "Flight 93". Passagerarna gjorde uppror och förhindrade terroristerna att flyga in i Pentagon.
Det var en gripande film.
Säkerheten har skruvats upp sedan dess, vilket är bra.
I Skövde har vi äntligen fått tillstånd till kameraövervakning på nattbussarna. All statistik talar för att busarna lugnar ner sig och våldet minskar.
Banden rullar och raderas efter någon vecka. Om chauffören petar sig i näsan eller om en kille kliver på i sällskap med fel dam intresserar ingen, om ett brott begås däremot kan man slå fast vem den skyldige är.
Vi har sett vad som skett i New York. Guillianos kraftag mot brottsligheten har gjort New York säkrare och trevligare.
Innan "9/11" var israeliska El Al säkraste flygbolag. Inte en enda kapning har skett under El Al:s historia. El Al har som enda bolag beväpnade vakter utrustade med speciella gummikulor som inte skadar flygplanets skrov, men väl terrorister.
Världen behöver kompetens och bra verktyg för att bekämpa onda krafter. DNA register och övervakningskameror är bra och förhindrar att även att oskyldiga döms.
Och FRA behövs....
Efter den den spektakulära fritagningen av Ingrid Betancourt från terrorstämplade Farcgerillan, funderar jag på att fiska fram filmen om Entebbe, historiens mest spektakulära fritagning.
När den grymme, sjuke galningen Idi Amin fortfarande kliade sig i huvudet hade israelerna redan lyft till friheten med den tillfågnatagna gisslan...
700.000 kr
700.000 kr är mycket pengar för en busschaufför och småföretagare och för de flesta andra också.
För runt de pengarna får man en sprillans ny Corvette, USA: s enda supersportbil.
För bara något decennium sedan ansågs Corvette vara en relativt billig sportbil med superprestanda som i övrigt höll låg klass avseende vägegenskaper och kvalitet.
Porsche har alltid varit måttstocken, även om vissa italienska vagnar haft ännu mer horribla prestanda.
Tiderna förändras, får någon månad sedan visade Nissan var skåpet ska stå, genom att med GT-R sätta hastighetsrekord på Nurburgrings nordslinga. Också en "billig" supersportbil.
Rekordet varade inte länge, Corvette har kapat tiden med några tiondelar. I originalutförande och med originaldäck!
Vore jag konsumentupplysare skulle jag härmed utnämna Corvette till bästa köp i supersportbilsklassen, möjligen med reservationen att Nissan GT-R håller högre kvalitet.
Och bästa sättet att spendera 700.000 kr....
För runt de pengarna får man en sprillans ny Corvette, USA: s enda supersportbil.
För bara något decennium sedan ansågs Corvette vara en relativt billig sportbil med superprestanda som i övrigt höll låg klass avseende vägegenskaper och kvalitet.
Porsche har alltid varit måttstocken, även om vissa italienska vagnar haft ännu mer horribla prestanda.
Tiderna förändras, får någon månad sedan visade Nissan var skåpet ska stå, genom att med GT-R sätta hastighetsrekord på Nurburgrings nordslinga. Också en "billig" supersportbil.
Rekordet varade inte länge, Corvette har kapat tiden med några tiondelar. I originalutförande och med originaldäck!
Vore jag konsumentupplysare skulle jag härmed utnämna Corvette till bästa köp i supersportbilsklassen, möjligen med reservationen att Nissan GT-R håller högre kvalitet.
Och bästa sättet att spendera 700.000 kr....
FRA
Det har varit ett djävla liv om detta FRA. Jag hörde att riksdagsledamöter blivit bombade med hotfulla mail som röstat ja, vilket är rena mobbfasonerna.
Personligen tycker jag det är bra med effektiva underättelsetjänster, FRA har varit synnerligen duktiga på att tolka radiokommunikation, inte minst under andra världskriget, vilket Sverige och demokratierna hade nytta av.
Numera sker kommunikationen som bekant inte i luften, utan genom internet.
Jag instämmer inte i påståendet att världen blivit sämre sedan 11/9, tvärtom har underättelsetjänster bevisligen tack vare effektiva metoder förhindrat nya terrordåd.
Al Qaida saknar gudskelov numera kapacitet att genomföra spektakulära terrordåd.
Numera förekommer knappt flygplanskapningar, som var ett gissel på 70- talet, vilket naturligtvis inte beror på att terrorister blivit snällare, utan tack vare effektiva kontroller.
Att jämföra med polisstaten DDR är löjeväckande. I fria demokratier som Sverige får man tycka vad man vill. Dock får man inte göra som man vill, som att spränga folk i luften.
Det är samhällets skyldighet att verka för att oskyldiga inte drabbas av besinningslöst våld.
Personligen tycker jag det är bra med effektiva underättelsetjänster, FRA har varit synnerligen duktiga på att tolka radiokommunikation, inte minst under andra världskriget, vilket Sverige och demokratierna hade nytta av.
Numera sker kommunikationen som bekant inte i luften, utan genom internet.
Jag instämmer inte i påståendet att världen blivit sämre sedan 11/9, tvärtom har underättelsetjänster bevisligen tack vare effektiva metoder förhindrat nya terrordåd.
Al Qaida saknar gudskelov numera kapacitet att genomföra spektakulära terrordåd.
Numera förekommer knappt flygplanskapningar, som var ett gissel på 70- talet, vilket naturligtvis inte beror på att terrorister blivit snällare, utan tack vare effektiva kontroller.
Att jämföra med polisstaten DDR är löjeväckande. I fria demokratier som Sverige får man tycka vad man vill. Dock får man inte göra som man vill, som att spränga folk i luften.
Det är samhällets skyldighet att verka för att oskyldiga inte drabbas av besinningslöst våld.
Rättelse
Kesthely ligger på västra delen av Balaton, som den uppmärksamme läsaren redan noterat.
Semester
Ryanairplanet landar på Balatons flygplats, nära Kesthely på östra delen av Balaton. Via Ryanairs hemsida kan man boka prisvärd hyrbil och pensionat.
En Hyundai Getz för 1700 kr för en en vecka och boende på skapligt pensionat för 25 euro natten är prisvärt.
Fast jag kör nog lågbudget och struntar i bil, kanske jag hyr en moppe eller bil en dag för utflykter.
Från flygplatsen går det lokalbuss till Ketsthely, där jag tänkte hitta ett charmigt pensionat eller privatrum.
Naturligtvis måste jag besöka Heviz, Europas enda hetvattensjö, de varma källorna ger 35 grader på sommaren. Vattnet luktar svavel och är svagt radioaktivt och sägs vara hälsosamt.
Från Ketsthely är det bara 15 km till Heviz, ett perfekt cykelavstånd. Problemet är att hitta en vettig hyrcykel, de flesta länder jag besökt har bedrövliga hyrcyklar.
Seriösa cyklister tar med sina cyklar, men det är samtidigt bökigt, dyrt och med risk för transportskador på älsklingscykeln.
Veckan ska ägnas åt bokläsning i skuggan vid stranden, god ungersk mat och dryck och en och annan cykeltur om jag hittar en någorlunda vettig hoj.
Annars relax, överdrivet aktiva semestrar är inte min melodi.
En Hyundai Getz för 1700 kr för en en vecka och boende på skapligt pensionat för 25 euro natten är prisvärt.
Fast jag kör nog lågbudget och struntar i bil, kanske jag hyr en moppe eller bil en dag för utflykter.
Från flygplatsen går det lokalbuss till Ketsthely, där jag tänkte hitta ett charmigt pensionat eller privatrum.
Naturligtvis måste jag besöka Heviz, Europas enda hetvattensjö, de varma källorna ger 35 grader på sommaren. Vattnet luktar svavel och är svagt radioaktivt och sägs vara hälsosamt.
Från Ketsthely är det bara 15 km till Heviz, ett perfekt cykelavstånd. Problemet är att hitta en vettig hyrcykel, de flesta länder jag besökt har bedrövliga hyrcyklar.
Seriösa cyklister tar med sina cyklar, men det är samtidigt bökigt, dyrt och med risk för transportskador på älsklingscykeln.
Veckan ska ägnas åt bokläsning i skuggan vid stranden, god ungersk mat och dryck och en och annan cykeltur om jag hittar en någorlunda vettig hoj.
Annars relax, överdrivet aktiva semestrar är inte min melodi.
Balaton
Ett av mina favoritställen är Balatonsjön, kontinentaleuropas största insjö, belägen mitt i Ungern.
Jag har bara två veckors semester i sommar, de resterande tre veckorna blir i november, då drar jag och frugan till Thailand.
Jag har nu bestämt mig för att åka till Balaton den 12 augusti och vara borta en vecka. Med tanke på den senare Thailandsresan får det bli lågbudget.
Först tänkte jag ta Miatan och packa ner tält. Dock, det blir närmare 300 mil och färja. Så runt 5000 kr landar man på enbart färja och soppa.
Annars är det ren vinst, boende och restauranger är avsevärt billigare i öst, särskilt Slovakien och Ungern. Och ofta bättre än i Sverige.
Så varför semestra i Sverige, med opålitligt sommarväder som ofta mer liknar höst? Jag gillar visserligen regn och lågtryck när jag jobbar, men vill ha sol och bad under semestern.
Nu åker jag istället med Ryanair, från Skavsta till Frankfurt, sedan Frankfurt- Balaton. Kostnad 750 kr !
Nu måste jag åka ett ärende, jag återkommer om min semester.
Jag har bara två veckors semester i sommar, de resterande tre veckorna blir i november, då drar jag och frugan till Thailand.
Jag har nu bestämt mig för att åka till Balaton den 12 augusti och vara borta en vecka. Med tanke på den senare Thailandsresan får det bli lågbudget.
Först tänkte jag ta Miatan och packa ner tält. Dock, det blir närmare 300 mil och färja. Så runt 5000 kr landar man på enbart färja och soppa.
Annars är det ren vinst, boende och restauranger är avsevärt billigare i öst, särskilt Slovakien och Ungern. Och ofta bättre än i Sverige.
Så varför semestra i Sverige, med opålitligt sommarväder som ofta mer liknar höst? Jag gillar visserligen regn och lågtryck när jag jobbar, men vill ha sol och bad under semestern.
Nu åker jag istället med Ryanair, från Skavsta till Frankfurt, sedan Frankfurt- Balaton. Kostnad 750 kr !
Nu måste jag åka ett ärende, jag återkommer om min semester.
