Dyra cykelmil

Min Specialized har nu rullat 350 mil. Förra veckan dök corden upp på bakdäcket, idag var det dags för punka på framdäcket, trots skapligt mönster.

Enligt min cykelmekaniker Bengt, var bägge däcken slut, fulla med sprickor.

Nya Continentaldäck har inköpts för runt 600 spänn inkl. montering. Nästan kronan milen, bara för däckskontot!
Dock har jag goda erfarenheter av Continental, de lämnar ett års punkteringsgaranti, får man punka ändå, får man ett nytt däck. Jag har fått utnyttja garantin en gång, vilket är ett bra betyg.

Enligt Bengt ska jag inte klaga alltför mycket. Han cyklade själv på tubdäck tidigare, de höll bara 80-90 mil!

Enligt Bengt och andra cykelexperter, var cyklarna bättre förr, rent kvalitetsmässigt. Förmodligen var guldåren på 80-talet. Det var gedigen metall överallt. Överdimensionerat.

Jag har fyra cyklar, min 80- tals Crescent utmärker sig. Inte lika lätt och ergonomisk som min två år gamla Specialized förstås.
Tung stålram, men vilket rull när man väl fått upp farten! Allt är original, utom Trelleborgdäcken som gav upp efter 10 år!

Dagens cyklar må vara lätta och sportiga, men med en ganska hög milkostnad för reparationer och service.

Jag sade till Bengt halvt på skämt att min cykel kostar mer per mil än min pålitliga Nissanbil. Kanske påståendet inte ligger altför långt från sanningen. 

Bilupplevelser under senaste veckan

Förra helgen gjorde jag och en vän en resa i en hyrd Audi A4. Som gammal bilnörd kan man inte låta bli att bli impad; Otroligt tyst, förutom lite vägljud från lågprofildäcken på den grova, svenska asfalten.
I Tyskland, med bättre asfalt är förmodligen även däcken tysta.
Otroligt kursstabil, även i farter långt norr om laglig svensk motorvägsfart. Jag tänker inte bena ut var och när dessa högfartsorgier ägde rum....

Turbomotorn var sanslöst kraftfull, men förvånansvärt snål enligt färddatorn. I svensk motorvägsfart snurrade motorn obetydligt över tomgångsvarv med högsta växeln i.

Audin kändes gedigen, som den var gjuten i ett stycke. Påkostade material, kassaskåpskänsla.

Jaha, innebär detta att jag blivit Audifanatiker och nu springer till banken och tar ett lån, så jag kan köpa en fin Audi?

Nej, och åter nej. Efter några mil sade jag till kompisen: Visst, detta är fantastiskt, men titta på designen, visst är det sterilt och tråkigt, som ett operationsrum?
Inredningen är svart, med aluminiumpaneler som ska muntra upp stämningen. Inte ens särskilt snyggt: Fyrekrad, ganska klumpig ratt, ganska tråkiga instrument.

Folk som känner mig brukar ibland beskylla mig för att vara en bakåtsträvare som hävdar att allt var bättre på 60-talet.
Visst, pratar vi bildesign kanske det ligger ett korn av sanning i påståendet. Enligt min mening är en sextiotals Jaguar svårslagen designmässigt, såväl exteriört som interiört.

Fast jag kan även gilla det moderna: Honda Civic har en spännande design och futuristisk interiör, men logisk och utan trams.
Kanske en framtida klassiker?


Underbart svenskt sommarväder

Ibland begriper jag mig inte på folk. Minns värmeböljan i juni, det var många som klagade över den "olidliga" hettan. Själv njöt jag och drack mycket vatten och mådde toppen.

Nu när det regnar klagar folk, trots att detta är normalt svenskt sommarväder. Bönderna är dock för en gångs skull nöjda, skördarna kommer bli 10- 20% bättre än normalt.

Själv trivs jag med regn och svalka också, och tänker på den italienare som jag hörde på radion som emigrerat till Skåne och lovprisade det bättre(!) klimatet i Sverige med svala och gröna somrar, i bjärt kontrast till heta och sönderbrända italienska somrar....

Det som kan få mig att klaga är vinter och en massa minusgrader. Februari är den värsta månaden i Sverige. Därför drar jag till Thailand nästa februari och blir borta minst en månad.

Ett starkt varumärke, vem äger rättigheterna?


Dekorativ thailändsk buss fotad innifrån en taxi


Bussutflykt med fadäser

Under juli månad har jag varje tisdag kört en kvällsutflykt kallad "Turista hemmavid" med kunnig guide runt Västergötlands vackra landskap.

De två första turerna rullade som smort. Jag såg fram mot en lättsam, behaglig utflykt idag.

Det viktigaste är att guidemicrofonen fungerar perfekt. Jag bad därför närmast berörda att kolla detta innan avfärd. En begäran som inte hörsammades.

När jag hämtade bussen och kollade micken märktes en viss rundgång, men tiden var knapp. När guiden tog micken tjöt det formligen och han bad mid skruva ner ljudet.
Han gav uttryck för en irritation som var fysiskt påtaglig.
Moderna bussar är dock avancerade och det är inte bara att vrida på en volymknapp. Efter  telefonkontakt med verkstadschefen fick jag härja i elskåpet, jag hade förstås ingen skruvmejsel. utan fick lösgöra en säkring som fick agera skruvmejsel, som blev lätt deformerad....

Gudskelov fick jag ner ljudet och stämningen blev åter hjärtlig och jag fick rentav beröm för mina skruvartalanger, trots att jag egentligen är totalt oteknisk.

Fast egentligen skäms jag ändå, det är mitt ansvar att allt fungerar. Det spelar sedan ingen roll att jag tidigare ringt och bett kollegor kolla funktionen. Inför kunden har jag ansvar och kan inte skylla ifrån mig.

Trots detta vägrar jag bli en kontrollfreak som inte litar på mina medmänniskor, jag kommer även fortsättningsvis ge fan i att kolla att allt blir gjort och fortsätta lita på folk, att vissa saker ibland kan gå snett får man leva med.

Bussbranschen i medvind

Vi befinner oss nu i den värsta krisen sedan 30-talet. I bussbranschen råder däremot ingen  kris. Det finns hur mycket jobb som helst.

När tiderna är hårda ställer många bilen och tar bussen istället. Swebus hade för några år sedan taskig ekonomi. Nu har man lagt i överväxeln och nyanställer och köper nya fräscha bussar.

När Volvo och Scania kraftigt drar ner på lastbilsproduktionen ökar istället produktionen på bussar. Ny och spännande teknik väntar runt hörnet, snart har vi supersnåla hybridbussar och vätgasbussar har redan på prototypstadiet rullat i Stockholm.

Redan dagens bussar är så bränsleeffektiva att de ofta överglänser tåget i miljövänlighet, kanske inte i Sverige där vi har kärnkraft (ja, kärnkraft är miljövänligt och totalt befriat från växthusgaser!), men väl i Europa, där mycket av elen kommer från kolkraft.

En Volvo 9700 tar ca 50 passagerare och mycket last, har bästa tänkbara avgasrening och drar endast runt 3 liter milen!

Vi som jobbar i bussbranschen bör sträcka på ryggen och glädjas åt att vi jobbar i en framtidsbransch.

Överflöd av bloggar

Alex Schulman skrev igår i Expressen, där han intog Guillous ståndpunkt, nämligen hur betydelselösa praktiskt taget alla bloggar är.

Han har förstås rätt, det finns runt en miljon bloggar bara i Sverige, det flesta läses knappt av någon och är i det närmaste inaktiva.

Snacket att "gammelmedia" nu utmanas av bloggar är just snack. Det finns förstås undantag. Carl Bildts blogg läses säkert av många och han kan nog inkassera kulor från bloggen, förutom lönen som utrikesminister och alla styrelseuppdrag. Det är bara att gratulera Carl Bildt!

Ett annat undantag är ett antal unga tjejer som skriver modebloggar som har stor läsekrets och som gör skaplig vinst.
De har uppenbarligen hittat en nisch och jag gläds åt deras framgångar mer än Carl Bildt som redan har sitt på det torra.
Vi är alldeles för avundsjuka i Sverige och jag gör tummen upp för dessa smarta tjejer som lyckats!

Problemet med bloggar är överflödet på information som råder i dagens samhälle. Ta Almedalen: Många är säkert i likhet med mig intresserade, men vem orkar och har tid att läsa tusentals politikerbloggar?
Inte jag, och många med mig, man skummar igenom tidningar och TV, sedan är man nöjd.

Det skrivs säkert mycket intelligent och vettigt, men överflödet gör att man hellre läser från någon riktig journalist.
"Leffe i Säffle" kanske kan skriva lika initierat som DN:s Wojodarski, men vad hjälper det när knappt någon orkar läsa det han skriver?

Schulman var ett undantag, en framgångsrik bloggare. Själv läste jag dock nästan aldrig hans blogg. Nu när han skriver i Expressen läser jag oftast det han skriver.
Han lär visst ha gett ut en bok om sin relation med sin far, som fått skaplig kritik.

Uppenbarligen har han klivit ur bloggträsket och kan titulera sig som journalist och författare.

Avslutningsvis, skulle jag trilla på en riktig sensationell nyhet, skulle jag inte släppa bomben på min blogg. Istället skulle den tidning som betalade bäst få första tjing.

Hasta la vista!

RSS 2.0