Judo
Judo är en sport man numera sällan hör talas om. Min stad är hyfsat dynamisk, har högskola och ett sjudande näringsliv, drygt 50.000 invånare, men mig veterligt ingen judoklubb. Jag tror läget är likadant överallt.
Jag har alltid avskytt sport, bland det värsta jag vet är sportkommentatorer som alltid skriker forcerat i radion som den värsta fascist. Jag gillar inte motsatsen heller, präster i morgonandakten som talar tillgjort mjukt.
Alla har inte talets gåva, men personer med en mix av mjukt och bestämt tal, kryddat med en behaglig röst lyssnar jag gärna på, även om ämnet inte intresserar speciellt.
Churchill är favorit, jag får rysningar av välbehag när jag hör bandupptagningar av hans tal.
Hitler är hans givna motsats, när man hör hans hatfyllda skrik har jag svårt att första att han kunde attrahera och förföra så många.
Däremot fanns det i nazismen en koreografi och estetism som jag mycket väl förstår kunde förföra. Nurnbergparaderna var mästerverk, liksom Leni Riefenstals filmer.
Det verkar som totalitära ideologier är skickligare på detta: Nordkorea, Ceacescos Rumänien, Sovjets parader saknar motstycke i den fria världen.
Nu åter till den ädla, defensiva sporten judo.
Som grabb pysslade jag lite med judo.
Det är nu många år sedan men viktiga reflexer sitter kvar.
Karate är i motsats till judo en aggressiv sport som syftar till att utdela slag. Judo handlar om att fälla motståndaren och att ramla rätt.
I det verkliga livet har jag aldrig fällt någon och lyckligtvis heller aldrig blivit angripen. Däremot har jag vurpat några gånger till fots och på cykeln i halkan.
Då har reflexen att aldrig ta emot med handen, utan fördelat fallets kraft med hela armen och undvikit att slå i huvudet fungerat.
Lite blåmärken, men inget brutet. Ingen sjukskrivning, inga allvarliga skador.
En vännina till min mor hade ett ganska "högt" bälte i judo.
En späd kvinna som en kväll blev angripen av en våldsman. Hon tog ett effektivt grepp på fanskapet och slängde honom i backen och sprang med lätta steg därifrån.
I min judogrupp var den bästa killen en tämligen tunn "plugghäst" som inte gillade sport. Men han var intelligent och hade gudabenådad teknik.
Det finns så mycket flummigt österländskt som haussas idag.
Men judo borde få en renässans.
Jag har alltid avskytt sport, bland det värsta jag vet är sportkommentatorer som alltid skriker forcerat i radion som den värsta fascist. Jag gillar inte motsatsen heller, präster i morgonandakten som talar tillgjort mjukt.
Alla har inte talets gåva, men personer med en mix av mjukt och bestämt tal, kryddat med en behaglig röst lyssnar jag gärna på, även om ämnet inte intresserar speciellt.
Churchill är favorit, jag får rysningar av välbehag när jag hör bandupptagningar av hans tal.
Hitler är hans givna motsats, när man hör hans hatfyllda skrik har jag svårt att första att han kunde attrahera och förföra så många.
Däremot fanns det i nazismen en koreografi och estetism som jag mycket väl förstår kunde förföra. Nurnbergparaderna var mästerverk, liksom Leni Riefenstals filmer.
Det verkar som totalitära ideologier är skickligare på detta: Nordkorea, Ceacescos Rumänien, Sovjets parader saknar motstycke i den fria världen.
Nu åter till den ädla, defensiva sporten judo.
Som grabb pysslade jag lite med judo.
Det är nu många år sedan men viktiga reflexer sitter kvar.
Karate är i motsats till judo en aggressiv sport som syftar till att utdela slag. Judo handlar om att fälla motståndaren och att ramla rätt.
I det verkliga livet har jag aldrig fällt någon och lyckligtvis heller aldrig blivit angripen. Däremot har jag vurpat några gånger till fots och på cykeln i halkan.
Då har reflexen att aldrig ta emot med handen, utan fördelat fallets kraft med hela armen och undvikit att slå i huvudet fungerat.
Lite blåmärken, men inget brutet. Ingen sjukskrivning, inga allvarliga skador.
En vännina till min mor hade ett ganska "högt" bälte i judo.
En späd kvinna som en kväll blev angripen av en våldsman. Hon tog ett effektivt grepp på fanskapet och slängde honom i backen och sprang med lätta steg därifrån.
I min judogrupp var den bästa killen en tämligen tunn "plugghäst" som inte gillade sport. Men han var intelligent och hade gudabenådad teknik.
Det finns så mycket flummigt österländskt som haussas idag.
Men judo borde få en renässans.
Gnällspikar
Medelålders gubbar i min ålder är påfallande ofta gnällspikar. Jag måste vara självkritisk och medge att jag själv ofta tillhör gnällspikarnas gäng.
Givna ämnen är skatter, inkompetenta politiker, eller företag som brister i kundpolicy eller etik.
Vi gnällspikar sitter ofta på läktaren och basunerar ut vårt missnöje. Möjligen skriver vi arga insändare eller kontaktar ett misshagligt företags kundtjänst för att lufta vårt missnöje.
Att engagera sig politiskt eller i nån förening är något vi ofta skyr som pesten. För mycket slitsamt jobb, för lite utdelning.
Som tonåring var jag med några veckor i Folkpartiets ungdomsförbund, men trötttnade snabbt. De bästa kompisarna var SSU:are, en tjej jag tyckte om tillhörde VPK.
Jag hade en synnerligen sympatisk SSU kompis som jag älskade att reta på bussen på väg till skolan, som stördes enormt av Olivecronas skickliga utfrågning av Palme, ett perfekt ämne att diskutera kl 8 på morgonen.
Visst var det bättre förr, vad diskuterar dagens ungdomar på skolbussen?
Som vuxen har jag tillhört ett ordenssällskap med rötter från järnvägsfolk från 1870 talet, men lade det på hyllan efter några år.
Sedan var jag med i Lions, en vettig förening som utträttar mycket gott. Men det krävdes för mycket engagemang, så jag tackade för mig.
Numera är jag endast med i två föreningar, Skaraborgs sportvagnsklubb och en obskyr whiskyklubb, den förstnämnda för en tynande tillvaro, storhetstiden, om det nu är rätt ord, var på 60-talet, då rallylopp ordnades.
Whiskyklubben håller på att avveckla sig själv, då alla möjliga, och omöjliga, single malt redan är utforskade.
Dagens gnäll och upprördhet heter NIX, denna utmärkta spärr mot telefonförsäljare som hittils fungerat oklanderligt.
I dagens SvD stod att läsa att dessa samvetslösa telemarketingsföretag nu börjat kringå denna lag. I sann orwellsk anda kallar man nu denna krämarverksamhet för " marknadsundersökning".
Jag råkade själv ut för denna telefonterror häromdagen: En tjej med tillgjort käck röst störde mig på mobilen vid det absolut minst lämpliga tillfället, när jag tog en tupplur mitt på dagen, och hann haspla ur sig att det gällde en "marknadsundersökning" avseende rakhyvlar.
Jag avslutade samtalet utan artighetsfraser.... Dessutom använder jag rakapparat.
Nu ska jag för omväxlings skull vara positiv: Vi har fantastiska myndigheter! ( Okej, jag har lite erfarenhet av slöa poliser, men tar det en annan gång).
Min fru och jag har startat ett företag, och jag är imponerad över den smidiga byråkratin.
Kommunens miljö och hälsoförvaltning och dess inspektör har varit väldigt hjälpsamma och dessutom ringt upp för att bekräfta att allt är ok.
Hur ofta har man inte råkat för motsatsen, ingen ringer upp, ärendet bollas mellan massa olika personer, ingen har personligt ansvar.
Samma sak med skatteverket, idag ringde en dam och gav mig värdefulla upplysningar, då vi sökt F skattsedel.
Dessutom ska hon skicka ett brev med uppgifter. Hon blir vår handläggare, det är toppen att veta vem man ska prata med.
Även en gnällspik har anledning att vara positiv ibland.
Givna ämnen är skatter, inkompetenta politiker, eller företag som brister i kundpolicy eller etik.
Vi gnällspikar sitter ofta på läktaren och basunerar ut vårt missnöje. Möjligen skriver vi arga insändare eller kontaktar ett misshagligt företags kundtjänst för att lufta vårt missnöje.
Att engagera sig politiskt eller i nån förening är något vi ofta skyr som pesten. För mycket slitsamt jobb, för lite utdelning.
Som tonåring var jag med några veckor i Folkpartiets ungdomsförbund, men trötttnade snabbt. De bästa kompisarna var SSU:are, en tjej jag tyckte om tillhörde VPK.
Jag hade en synnerligen sympatisk SSU kompis som jag älskade att reta på bussen på väg till skolan, som stördes enormt av Olivecronas skickliga utfrågning av Palme, ett perfekt ämne att diskutera kl 8 på morgonen.
Visst var det bättre förr, vad diskuterar dagens ungdomar på skolbussen?
Som vuxen har jag tillhört ett ordenssällskap med rötter från järnvägsfolk från 1870 talet, men lade det på hyllan efter några år.
Sedan var jag med i Lions, en vettig förening som utträttar mycket gott. Men det krävdes för mycket engagemang, så jag tackade för mig.
Numera är jag endast med i två föreningar, Skaraborgs sportvagnsklubb och en obskyr whiskyklubb, den förstnämnda för en tynande tillvaro, storhetstiden, om det nu är rätt ord, var på 60-talet, då rallylopp ordnades.
Whiskyklubben håller på att avveckla sig själv, då alla möjliga, och omöjliga, single malt redan är utforskade.
Dagens gnäll och upprördhet heter NIX, denna utmärkta spärr mot telefonförsäljare som hittils fungerat oklanderligt.
I dagens SvD stod att läsa att dessa samvetslösa telemarketingsföretag nu börjat kringå denna lag. I sann orwellsk anda kallar man nu denna krämarverksamhet för " marknadsundersökning".
Jag råkade själv ut för denna telefonterror häromdagen: En tjej med tillgjort käck röst störde mig på mobilen vid det absolut minst lämpliga tillfället, när jag tog en tupplur mitt på dagen, och hann haspla ur sig att det gällde en "marknadsundersökning" avseende rakhyvlar.
Jag avslutade samtalet utan artighetsfraser.... Dessutom använder jag rakapparat.
Nu ska jag för omväxlings skull vara positiv: Vi har fantastiska myndigheter! ( Okej, jag har lite erfarenhet av slöa poliser, men tar det en annan gång).
Min fru och jag har startat ett företag, och jag är imponerad över den smidiga byråkratin.
Kommunens miljö och hälsoförvaltning och dess inspektör har varit väldigt hjälpsamma och dessutom ringt upp för att bekräfta att allt är ok.
Hur ofta har man inte råkat för motsatsen, ingen ringer upp, ärendet bollas mellan massa olika personer, ingen har personligt ansvar.
Samma sak med skatteverket, idag ringde en dam och gav mig värdefulla upplysningar, då vi sökt F skattsedel.
Dessutom ska hon skicka ett brev med uppgifter. Hon blir vår handläggare, det är toppen att veta vem man ska prata med.
Även en gnällspik har anledning att vara positiv ibland.
Ljuvliga vår
Alla årstider har sin charm, men våren är härligast. Den värmande solen, den spirande grönskan, fågelkvittret och mer lättklädda vackra kvinnor skänker skönhet och välbehag.
Som vanligt kommer jag med beklagan konstatera när den korta våren är över att jag ägnat allt för lite tid att njuta.
En konsekvens av att jag arbetar mer än heltid.
Det gäller även sommaren. Den gamle skomakaren gjorde helt rätt som stängde mellan hägg och syrén.
Som busschaufför är jag ändå priviligerad som får njuta av naturen och alla årstider, sittandes högt bakom det stora panoramafönstret till vindruta.
Aldrig i livet att jag återgår till att jobba på ett kontor eller fabrik igen !
Den här våren är extra hektisk. Kring månadsskiftet april- maj slår vi upp portarna till vår affär som kommer ligga i Kvantumhuset i Skövde.
Min fru kommer sköta försäljningen, jag kommer agera mer i kulisserna.
Om affären går bra och genererar vinst har jag planer på att framöver införskaffa en bättre begagnad turistbuss och köra lite beställningstrafik och lägga egna resor.
Att kombinera mitt intresse med att köra och uppleva nya miljöer känns vettigt.
Fast det fodras en seriös affärsplan innan jag sjösätter detta. Bussbranschen är en lågmarginalbransch och konkurrensen är hård.
Som vanligt kommer jag med beklagan konstatera när den korta våren är över att jag ägnat allt för lite tid att njuta.
En konsekvens av att jag arbetar mer än heltid.
Det gäller även sommaren. Den gamle skomakaren gjorde helt rätt som stängde mellan hägg och syrén.
Som busschaufför är jag ändå priviligerad som får njuta av naturen och alla årstider, sittandes högt bakom det stora panoramafönstret till vindruta.
Aldrig i livet att jag återgår till att jobba på ett kontor eller fabrik igen !
Den här våren är extra hektisk. Kring månadsskiftet april- maj slår vi upp portarna till vår affär som kommer ligga i Kvantumhuset i Skövde.
Min fru kommer sköta försäljningen, jag kommer agera mer i kulisserna.
Om affären går bra och genererar vinst har jag planer på att framöver införskaffa en bättre begagnad turistbuss och köra lite beställningstrafik och lägga egna resor.
Att kombinera mitt intresse med att köra och uppleva nya miljöer känns vettigt.
Fast det fodras en seriös affärsplan innan jag sjösätter detta. Bussbranschen är en lågmarginalbransch och konkurrensen är hård.
DNA
Det finns så mycket ondska i världen att man oftast cyniskt konstaterar faktum utan att beröras nämnvärt.
Mordet på Engla, berör dock den mest hårdhudade. En levnadsglad liten tjej som glatt cyklar i vårsolen möter en ond seriemördare som utför ytterligare ett bestialiskt lustmord.
Rent spontant instämmer jag i dekalen som man ibland ser på raggarbilar, "Våldtäktsmän och pedofiler är också människor, tre meter under jord !".
Det finns gott om kriminella, men lyckligtvis är andelen lustmördare extremt liten, och borde gå att ringa in innan de hinner bli seriemördare.
DNA tekniken har utvecklats enormt bara det senaste decenniet, och är ett väldigt tillförlitligt instrument att binda brottslingar till utförda brott, speciellt sex och våldsbrott.
Att ta DNA på hela befolkningar som av vissa debattörer föreslagits är onödigt och kostsamt. De flesta av oss gör en ringa karriär på brottets bana, man kanske trampar för hårt på gaspedalen någon gång när man kör bil, köper smuggelsprit eller tjänar någon krona svart.
Dessa brott löses inte genom DNA test.
Däremot de som begår våldsbrott eller sexbrott bör direkt hamna i DNA registret.
Monstret som utförde mordet på Engla borde ha kunnat stoppats tidigare. Det finns uppenbarligen brister hos polisen.
Till sist, många kyrkor har hållit öppet och haft förbön. Ett bittert konstaterande från mig är att det inte finns en allsmäktig, god gud.
Jag får det inte att gå ihop: Hur kan en allsmäktig god gud tillåta all denna ondska? Alternativt är han god men inte allsmäktig, en teori som Descartes höll som trolig.
Religöst präglade människor skrämmer mig, de glöder av övertygelse, men går inte att resonera förnuftsmässigt med.
Ondskan är verklig, och finns på jorden, och bekämpas bäst av goda människor i verkligheten.
Gott polisarbete är en del av denna eviga kamp, med vettiga instrument, som modern DNA teknik.
Mordet på Engla, berör dock den mest hårdhudade. En levnadsglad liten tjej som glatt cyklar i vårsolen möter en ond seriemördare som utför ytterligare ett bestialiskt lustmord.
Rent spontant instämmer jag i dekalen som man ibland ser på raggarbilar, "Våldtäktsmän och pedofiler är också människor, tre meter under jord !".
Det finns gott om kriminella, men lyckligtvis är andelen lustmördare extremt liten, och borde gå att ringa in innan de hinner bli seriemördare.
DNA tekniken har utvecklats enormt bara det senaste decenniet, och är ett väldigt tillförlitligt instrument att binda brottslingar till utförda brott, speciellt sex och våldsbrott.
Att ta DNA på hela befolkningar som av vissa debattörer föreslagits är onödigt och kostsamt. De flesta av oss gör en ringa karriär på brottets bana, man kanske trampar för hårt på gaspedalen någon gång när man kör bil, köper smuggelsprit eller tjänar någon krona svart.
Dessa brott löses inte genom DNA test.
Däremot de som begår våldsbrott eller sexbrott bör direkt hamna i DNA registret.
Monstret som utförde mordet på Engla borde ha kunnat stoppats tidigare. Det finns uppenbarligen brister hos polisen.
Till sist, många kyrkor har hållit öppet och haft förbön. Ett bittert konstaterande från mig är att det inte finns en allsmäktig, god gud.
Jag får det inte att gå ihop: Hur kan en allsmäktig god gud tillåta all denna ondska? Alternativt är han god men inte allsmäktig, en teori som Descartes höll som trolig.
Religöst präglade människor skrämmer mig, de glöder av övertygelse, men går inte att resonera förnuftsmässigt med.
Ondskan är verklig, och finns på jorden, och bekämpas bäst av goda människor i verkligheten.
Gott polisarbete är en del av denna eviga kamp, med vettiga instrument, som modern DNA teknik.
Läget just nu
Nu börjar polletten trilla ner, jag är uppbokad med jobb i helgen men hoppas få lite tid över och köpa hyllor, de har extrapris på stålhyllor på Jula.
Hittils har det endast varit utgifter, visserligen blygsamma, men jag ser fram mot när vi kan dra igång och dra in pengar. Enligt plan handlar det nu om veckor.
En knapp veckas lillsemester i mitten av maj är inplanerad. Ett tag gick snacket att åka till Berlin, en fascinerande stad som jag egentligen bara gjort ett seriöst besök förut.
Jag åkte en bussresa, vi skulle egentligen bo nära Kurfurstendamm, men det var lågsäsong, så vi hamnade i Spandau i ett alldeles nybyggt hotell i ett höghus där bussföretaget Neoplan hade en elegant utställningshall i bottenvåningen.
Neoplanbussarna är snygga och det var roligt att knalla runt och titta i utställningshallen.
Spandau är en trevlig stadsdel med många restauranger och pubar, vi besökte närbelägna stadion där OS hölls 1936, man kände historiens vingslag slå.
Däremot fick jag aldrig kläm på Spandaufängelset där Hess satt i ensamt majestät till åren innan murens fall.
Av någon anledning utgör inte det någon turistattraktion.
Gamla östzonen är förstås fascinerande, Check Point Charlie, resterna av muren och Unter der Linden, för att hitta en liknande stalinistisk arkitektur måste man bege sig till Moskva.
Stasimuséet är också ett måste för varje seriös östatsintresserad.
Vi hade en engagerad och kunnig guide, som gav resan en extra kick.
Som bilintresserad kan man inte bortse från det faktum att DDR hade en bilindustri, produkter de flesta helst vill glömma, frånsett några knäppa östatsnördar.
En duglig entreprenör har insett behovet och införskaffat ett antal Trabanter för uthyrning, folkbilen som var avsedd att konkurrera med Volkswagen.
Under några decennier producerades runt 100.000 Trabanter årligen, ungefär som SAAB.
Under en dryg timme (det räckte!), stånkade vi fram i en tvåtaktosande Trabant cab med Kalasnikovfästen (utan Kalasnikov!)
Styrningen (kuggstång) var förvånansvärd exakt, den 26 hästars tvåtaktaren var rätt pigg upp till 60 km/h. I övrigt har jag inga superlativer att ösa över denna bilmodell.....
Den cab vi körde var militärgrön och användes uteslutande av gränspolisen för att skjuta individer som flydde denna arbetarnas paradisstat.
Jag valde att inte tänka på vad "vår" Trabant upplevt....
Killen som hyrde ut Trabanter var dock misslynt. Berlins myndigheter har nyligen infört stränga miljökrav, i praktiken är alla äldre bilar numera portade från city.
Den som nu vill uppleva trabantnostalgi får bege sig till Dresden, där han tillsvidare kör sin affärsverksamhet.
Vi har lagt Berlin på hyllan för denna gång, istället åker vi till Kolosbrzeg vid polska bärnstenskusten. Där finns härliga vita sandständer, en fint renoverad medeltidsstadskärna och tilltalande utbud på nöjen och restauranger.
Jag tar förstås med cykeln och kommer leta upp intressanta utflycktsmål.
Hittils har det endast varit utgifter, visserligen blygsamma, men jag ser fram mot när vi kan dra igång och dra in pengar. Enligt plan handlar det nu om veckor.
En knapp veckas lillsemester i mitten av maj är inplanerad. Ett tag gick snacket att åka till Berlin, en fascinerande stad som jag egentligen bara gjort ett seriöst besök förut.
Jag åkte en bussresa, vi skulle egentligen bo nära Kurfurstendamm, men det var lågsäsong, så vi hamnade i Spandau i ett alldeles nybyggt hotell i ett höghus där bussföretaget Neoplan hade en elegant utställningshall i bottenvåningen.
Neoplanbussarna är snygga och det var roligt att knalla runt och titta i utställningshallen.
Spandau är en trevlig stadsdel med många restauranger och pubar, vi besökte närbelägna stadion där OS hölls 1936, man kände historiens vingslag slå.
Däremot fick jag aldrig kläm på Spandaufängelset där Hess satt i ensamt majestät till åren innan murens fall.
Av någon anledning utgör inte det någon turistattraktion.
Gamla östzonen är förstås fascinerande, Check Point Charlie, resterna av muren och Unter der Linden, för att hitta en liknande stalinistisk arkitektur måste man bege sig till Moskva.
Stasimuséet är också ett måste för varje seriös östatsintresserad.
Vi hade en engagerad och kunnig guide, som gav resan en extra kick.
Som bilintresserad kan man inte bortse från det faktum att DDR hade en bilindustri, produkter de flesta helst vill glömma, frånsett några knäppa östatsnördar.
En duglig entreprenör har insett behovet och införskaffat ett antal Trabanter för uthyrning, folkbilen som var avsedd att konkurrera med Volkswagen.
Under några decennier producerades runt 100.000 Trabanter årligen, ungefär som SAAB.
Under en dryg timme (det räckte!), stånkade vi fram i en tvåtaktosande Trabant cab med Kalasnikovfästen (utan Kalasnikov!)
Styrningen (kuggstång) var förvånansvärd exakt, den 26 hästars tvåtaktaren var rätt pigg upp till 60 km/h. I övrigt har jag inga superlativer att ösa över denna bilmodell.....
Den cab vi körde var militärgrön och användes uteslutande av gränspolisen för att skjuta individer som flydde denna arbetarnas paradisstat.
Jag valde att inte tänka på vad "vår" Trabant upplevt....
Killen som hyrde ut Trabanter var dock misslynt. Berlins myndigheter har nyligen infört stränga miljökrav, i praktiken är alla äldre bilar numera portade från city.
Den som nu vill uppleva trabantnostalgi får bege sig till Dresden, där han tillsvidare kör sin affärsverksamhet.
Vi har lagt Berlin på hyllan för denna gång, istället åker vi till Kolosbrzeg vid polska bärnstenskusten. Där finns härliga vita sandständer, en fint renoverad medeltidsstadskärna och tilltalande utbud på nöjen och restauranger.
Jag tar förstås med cykeln och kommer leta upp intressanta utflycktsmål.
Söndag
Det är söndag och efter en lång arbetsvecka med tidiga morgnar känns det skönt att slappa. Imorgon är jag ledig, men har lite att stå i med den affär vi ska öppna.
Jag har köpt en begagnad skylt och kassapparat som ska hämtas imorgon. Vi får nycklar till lokalen och ska reka hur hyllor och annat ska stå.
Mycket återstår, men mycket är gjort och det känns skönt. Imorgon ska jag träffa en försäkringsrådgivare och en kille på en revisionsbyrå.
Men jag mjukstartar vid tiotiden, så det blir sovmorgon.
Om en stund tar jag en cykeltur, vägbanorna är tyvärr fortfarande grusiga och lite blöta efter nattens regn, så det blir min snart fyraåriga brukscrescent. Jag vill inte utsätta min nya cykel för salt och grus.
Färddatorn pajade häromdagen på min Crescent, men jag har beräknad att den nyligen passerade 1.300 mil.
Nu börjar det bli dags för renovering, framhjulet glappar lite, kedja och drev börjar bli rejält slitna och bromsbeläggen är snart slut.
Ikväll blir det något gott att äta, ett glas vin. Sedan kommer en god vän på besök, vi ska kolla kultrullen "Easy Rider"
och smutta på en Red Label.
Jag har köpt en begagnad skylt och kassapparat som ska hämtas imorgon. Vi får nycklar till lokalen och ska reka hur hyllor och annat ska stå.
Mycket återstår, men mycket är gjort och det känns skönt. Imorgon ska jag träffa en försäkringsrådgivare och en kille på en revisionsbyrå.
Men jag mjukstartar vid tiotiden, så det blir sovmorgon.
Om en stund tar jag en cykeltur, vägbanorna är tyvärr fortfarande grusiga och lite blöta efter nattens regn, så det blir min snart fyraåriga brukscrescent. Jag vill inte utsätta min nya cykel för salt och grus.
Färddatorn pajade häromdagen på min Crescent, men jag har beräknad att den nyligen passerade 1.300 mil.
Nu börjar det bli dags för renovering, framhjulet glappar lite, kedja och drev börjar bli rejält slitna och bromsbeläggen är snart slut.
Ikväll blir det något gott att äta, ett glas vin. Sedan kommer en god vän på besök, vi ska kolla kultrullen "Easy Rider"
och smutta på en Red Label.
Aprilskämt
Det är nu några dagar sedan första april, dags att summera.
Mig veterligt blev jag inte lurad, fast godtrogen som man är kan man ännu ovetandes blivit lurad.
Några skämt är roliga, andra inte. Försäkringskassans personal uppskattade inte skämtet att de skulle drogtestas. Förutom aspekter om integritetskränkning finns det absolut inget roligt i detta.
Ett roligt skämt som jag halv gick på stod att finna i GP, där det förkunnades att Skatteverket vill stimulera cykling och erbjöd gratis cykeldatorer kalibrerade av skatteverket för att undvika fusk.
Den som cyklade till jobbet kunde samla poäng som sedan kunde ge gratis bilparkering. Vid ett visst antal poäng gick det även att erhålla en viss mängd gratis bensin. Då förstod jag......
Sedan fanns det nyheter som var misstänkt lika ett aprilskämt, men som visade sig stämma.
Som den att Mc Donalds vill förbjuda ett konkurrerande bolag att ha öppet på ett idrottsevenemang eftersom de är sponsorer.
Max hamburgare fick en massa gratisreklam och tackar och bugar.
Ett annat stod att läsa i en biltidning om ett nytt, revolutionerande adaptivt dubbdäck, som fäller ut dubbarna vid behov.
Tydligen ska detta däck lanseras om något år.
Mig veterligt blev jag inte lurad, fast godtrogen som man är kan man ännu ovetandes blivit lurad.
Några skämt är roliga, andra inte. Försäkringskassans personal uppskattade inte skämtet att de skulle drogtestas. Förutom aspekter om integritetskränkning finns det absolut inget roligt i detta.
Ett roligt skämt som jag halv gick på stod att finna i GP, där det förkunnades att Skatteverket vill stimulera cykling och erbjöd gratis cykeldatorer kalibrerade av skatteverket för att undvika fusk.
Den som cyklade till jobbet kunde samla poäng som sedan kunde ge gratis bilparkering. Vid ett visst antal poäng gick det även att erhålla en viss mängd gratis bensin. Då förstod jag......
Sedan fanns det nyheter som var misstänkt lika ett aprilskämt, men som visade sig stämma.
Som den att Mc Donalds vill förbjuda ett konkurrerande bolag att ha öppet på ett idrottsevenemang eftersom de är sponsorer.
Max hamburgare fick en massa gratisreklam och tackar och bugar.
Ett annat stod att läsa i en biltidning om ett nytt, revolutionerande adaptivt dubbdäck, som fäller ut dubbarna vid behov.
Tydligen ska detta däck lanseras om något år.
Trött
Bloggen har varit avstängd pga tekniska problem, men nu verkar allt igång igen. Mitt bredband har krånglat. Jag må vara oteknisk, men måste ändå med kraft fördöma hur struligt och opålitligt allt är som har med datorer att göra. Detta är oacceptabelt.
Min Miata är inne på sitt sextonde levnadsår, och totalt driftsäker. Förutom vanlig service har jag aldrig blivit stående vid vägkanten eller behövt reparera.
Hur min dator fungerar efter några år törs jag inte tänka på.
Jag återkommer när jag är mindre trött och har mer tid, det är hektiska dagar nu, min fru och jag håller på och startar upp en affär, fast just den biten går hittils som smort och stressen är inte allt för stor, däremot har jag nu ett par veckor med tidigt morgonjobb och risken att drabbas av sömnbrist gör att jag måste krypa till sängs tidigt, något jag egentligen inte trivs med.
