miata

Vi som lever i demokratier tror oftast på det levereras i press och TV. Det är kanske dags att revidera och bli mer kritisk.

Jag hittar ofta faktafel i artiklar som handlar om sånt jag känner till. Hur ofta händer det att man sväljer uppgifter om saker man inte känner till med hull och hår?

Tidskriften Forbes har listat världens genom historiens viktigaste bilmodeller. Listan kan ifrågasättas, men det är förstås mycket tycke och smak, inte rena fakta.
Själv tycker jag det är anmärkningsvärt att Mazda MX5 inte finns med.

Det verkligt upprörande är Expressens slarviga och bitvis felaktiga översättning. Det påstås att Trabanten tillverkats i 30 miljoner(!) exemplar, den verkliga siffran är 3 miljoner.
Hade uppgiften stämt, hade det varit en sensation: 15 miljoner fler än T- forden, kring 8 miljoner mer än VW typ 1!
DDR kommunister hade säkert kluckat förtjust över att ha presterat åtminstone ett rekord som inte har med dopade idrottsmän att göra, just VW ansågs vara huvudkonkurrenten, fast det gick ju som bekant inte så bra...

Att just VW typ 1 finns på listan är givet, men varför slänger Expressen in en bild på en Beetle? Den är baserad på Golf och räknas inte in i statistiken över typ 1, bilden är helt irrelevant.

Idag nåddes vi av dödsbeskedet, han blev endast 50 år. Han var förstås en mycket sjuk människa, fysiskt som psykiskt.
Kanske hans tragiska barndom med en extremt tyrannisk far spelar in.

Hans död berör mig inte särskilt, han upplevs som extremt overklig. Andra kändisars död kan beröra mig. Exempelvis Jarl Alfredius: Han kändes så trygg, trovärdig, objektiv, men ändå varm.

Michael var dock en gudabenådad musiker och dansare och med Quincy Jones som producent gjordes "Thriller", världens mest sålda LP.
Jag är glad att äga den bland min samling LP, som annars mest är jazz.

Idag kanske vi också ska ägna hans namne en tanke, som även han dog i förtid för några år sedan: Whiskygurun, öl och vinexperten och gastronomen Michael Jacksson.
Han var även god stilist och skrev flera böcker. Jag har en av hans whiskyböcker.
Det var nog inget fel på denne Jackssons psyke, men kanske fysiken tog stryk av alltför mycket av livets goda och bidrog till en för tidig död.

Något av det mest ointressanta jag vet är kungligheter. Det är faktiskt ännu ointressantare än sport. Jag läser aldrig tidningarnas sportbilagor och zappar snabbt bort sporten om det dyker upp i tv rutan.
På radion stänger jag omedelbart av eller byter kanal när det vankas sportnyheter. Jag orkar inte lyssna på radiosportens kommentatorer, med hysteriskt uppskruvat tonläge.

Nästa sommar kommer bli spännande, då vi närmar oss valet. Jag får aldrig nog av valdebatter.

Tyvärr kommer mycket handla om kronprinssesans bröllop, ett ointressant jippo.

Daniel Westling är säkert en hyvens kille, men totalt ointressant. Dock finns det en viktig sak med att han blivit en kändis: Han har fått en ny njure, donerad av sin egen far.

Organdonation ligger mig varmt om hjärtat, och tydligen har andelen människor som skrivit på att de är beredda att donera kraftigt ökat efter Westlings operation.
Det är förstås utmärkt, och om det blir det enda bestående unge herr Westling kommer bidra med är han värd sin vikt i guld.

Med detta sagt, vore det förbaskat skönt att slippa uppståndelsen runt bröllopet. Om jag är hemma nästa sommar, blir det mycket zappande mellan radio och tv kanaler för att slippa sport och kungligheter.

När jag gick i skolan på 70-talet hade vi en lärare med öknamnet "Plufs" som var politiskt korrekt långt innan denna nedlåtande benämning fanns.

Plufs hade en nasal röst som vi älskade att härma, och jag minns bäst på en kafferast då han hävdade, citat, "Det värsta jag vet är cigarretter och sportbilar".

Själv har jag aldrig gillat cigarretter, det skulle möjligen vara franska Gitane med mörk tobak. Jag är i den åldern då man mer och mer inser att livet är kort och inte vill sabba hälsan, men lite whisky och en cigarrill unnar jag mig ibland.

Sportbilar har alltid fascinerat, även om min budget och andra intressen som resor gjort att jag aldrig lagt stora pengar på bilar.

Låt mig slå fast en sanning: Ska man ha endast en sportbil i livet, är Mazda MX5 Miata det givna valet. Finns begagnad för lite pengar, driftsäker och körglad i unik kombination.

Sedan kan man förstås drömma.... Porsche 911 är en ikon, Porsche Boxster riktigt överkomlig, som begagnad. Lotus gör underbart lätta och snabba vagnar.
Kanske en Dodge Viper eller härliga retrobilen Dodge Challenger.....

För att travestera Tage Danielsson, behöver en pojkes, eller en mans våta drömmar inte nödvändigtvis vara av sexuell natur.

Under förra årets semester läste jag Naomi Kleins senaste bok Chockdoktrinen. Den var bra och spännande och innehöll mycket tänkvärt. Men kanske bör även den boken läsas med kritiska ögon.

Ingenting är sig likt efter finanskrisen. Milton Friedman ifrågasätts inte bara av vänsternissar numera, Keynes som ansågs vara roten till allt ont på den ekonomiska arenan, har nu dammats av och hyllas även bland borgerligt sinnade människor.

Neokonservativa anses allmänt vara hjärtlösa människor som är imperialister och bara vill maximera vinster åt stora transnationella koncerner.

Med den logiken handlade irakkriget bara om olja, syftet att avsätta en avskyvärd diktator viftas bort som desinformation.

Det må vara hur det vill med den saken, men det bekymmersamma med att utveckligen mot ett demokratiskt, fredligt Irak verkar misslyckas är att det gynnar diktaturer.
Det vet förstås Al Qaida och andra som slänger bomber och dödar oskyldiga, civila.

Hade Irak blivit en succé, hade mullorna i Iran, militären i Burma och kommunisterna i Nordkorea varit skitskraja.
Nu kan de sova lugnt om natten. Obama kommer tassa försiktigt.

Om något decennium kommer kanske en omprövning ske. Studerar man historien ser man att varken nazityskland eller det kejserliga Japan var mottagliga för förhandlingar.
Det var rå militär överlägsenhet som knäckte dessa ondskans axelmakter. Idag är både Tyskland och Japan demokratier med hög levnadsstandard.

Idag anses det knäppt att med skärpa hävda ideologins betydelse. Både Obama och Reinfeldt är utpräglade pragmatiker.
I Sverige, bland alla gråmelerade politiker, har vi bara ett fåtal folkpartister, med Carl B Hamilton i spetsen, som envist vältaligt pratar ideologi.

Det borde vara fler, och det kommer förhoppningsvis.

Kronans sorgliga resa söderut fortsätter, någon botten tycks inte finnas. Enligt senaste opinionundersökningar har stödet för euron ökat kraftig, bland befolkningen som helhet övervikten i opinionen nu endast 1 %  till kronans favör.

Bland alliansväljare råder nu en klar majoritet för euron. Alliansen borde därför enas om att införa Euron vid en valseger.

När valutorna i Baltikum kraschar kommer kronan rasa ytterligare, förhoppningsvis är en stor del redan diskonterad i dagens kurs.
Vi kan bl.a tacka skitbanken Swedbank för detta (Jag har själv Swedbank, men kommer inte byta bank, personalen i Skövde är bra, öppettider, och inte minst har Swedbank den bästa internetbanken, där även en datorklant som jag kan köpa och sälja aktier och göra alla nödvändiga överföringar).
Handelsbanken, som jag hade innan, var mycket krångligare. Men en välskött bank, som aldrig kostat skattebetalarna något.
Höjdarna på Swedbank borde få smaka på straffarbete i Sibirien och sedan tvingas leva resten av sina liv på samma miserabla levnadsstandard som de stackars balter som nu tvingas lämna allt.

Det tragikomiska med kronan som valuta, är alla "experter" som genom åren hävdat att kronan kommer förstärkas.
Detta mantra har nu upprepats i åratal, allt medan försvagningen fortgår, med några tillfälliga uppgångar, som följs av ytterligare fall.

Det här året har gått i separationens tecken. Jag håller alltid stor distans när det handlar om mitt privatliv, ska vi kalla det integritet?

Idag har det otroliga inträffat att jag separerats från min älskade Miata, i stort sett utan ångest.

Min livssituation ser nu lite annorlunda ut, då jag nu jobbar för fullt på sommaren, för att kunna unna mig en vintervistelse i Thailand. Det har inte blivit mycket åka av, och den lite sundare och billigare hobbyn cykling tar också tid i anspråk.
Sedan har jag funderat över när miatan ska renoveras. Rost har börjat dyka upp, det är dags för kamremsbyte.

Så igår slängde jag in en annons på Blocket med en korrekt beskrivning av bilens skick och ett rimligt pris. Telefonen ringde nästan omedelbart, fast det vore en överdrift att påstå att den gick glödhet.
Enda gången telefonen gått glödhet när jag annonserat ut en bil, var på nittiotalet när jag annonserade ut en rostig Volvo 245 med dragkrok. Jag fick runt hundra samtal, dagen efter var bilen såld.

Sedan fick jag massa mail, som jag oartigt nog inte ens svarade på. Det ska skickas bilder och svaras på en massa frågor från folk från hela landet.
Det var samma visa när jag i våras sålde vår förra lägenhet.
Jag skulle verkligen vilja uppmana alla Blocketspekulanter att strunta i att maila, lyft luren istället och åk och titta på objektet snarast, om ni är seriöst intresserade, och gör sedan en snabb affär om det är rätt, annars hinner någon annan före.

Efter nio års samvaro, präglat av ljuvliga bilminnen, ville jag att bilen skulle hamna i rätt händer, faktiskt viktigare än att klämma ut ett så högt pris som möjligt.
Jag ville inte sälja till en totalt okunnig som inte kan bedöma bilens skick korrekt. Inte heller till någon 18 årig grabb med bakvänd keps som kör skiten ur bilen, eventuellt med den tragiska konsekvensen att han kraschar i hög fart och grabben hamnar på kyrkogården och min älskade Miata på skroten.... Vilket som skulle beröra mig värst kanske vi inte ska gå in på.....

Bilens såldes till BKM Convertible i Götene, en firma som specialiserat sig att serva och sälja miator.
"Min" Miata ska nu renoveras, nya tröskellådor, ny röd lack med klarlack, ny sufflett, fullservice med ny kamrem och allmän översyn.
Grabbarna i Götene har mycket att göra, bilen kommer stå till försäljning först nästa sommar, om inte i nyskick, så åtminstone i "mint condition"
Priset kommer hamna runt 50.000 kr och den kommer bli lättsåld, försäkrar firmans ena delägare.

De säljer runt 100 miator om året och får ofta beställningsuppdrag från nöjda kunder.

Jag har faktiskt funderingar på att köpa tillbaks "min" bil..... Fast idag provkörde jag en Miata NB, alltså nästa generation med 140 hästars motorn. Den gick ruskigt fint och var riktigt bekväm med sköna stolar och lite mer utrustning.

För runt 90.000 kr får man en fin NB med stora motorn, nöjer man sig med den mindre maskinen, kan man hitta en fin för ca 75.000 kr.

Om man får leva, ha jobb och hälsa, kommer jag garanterat skaffa en miata igen.

911 är onekligen en laddad siffra. För oss bilentusiaster finns Porsche 911, bilvärldens mest långlivade och framgångsrika sportbil.

I den anglosaxiska världen säger man inte "elfte september", utan " nine eleven".

Datumet har fått en tragisk aura kring sig, Al Qaidas terrordåd i New York och Madrid skedde just på detta datum.
Förmodligen är detta en ren tillfällighet, men skrockfulla personer drar genast öronen åt sig när detta datum kommer på tal.

Efter sommaren åker jag till Shanghai igen. Tänkt hemresa var just elfte september, med Turkish Airlines.
Häromdagen fick jag besked från Ticket resebyrå att flighten är inställd, hemfärd sker dagen efter istället.

Trolig orsak är för dålig bokning, och det kanske inte bara har med lågkonjunkturen att göra.

Nu får jag stanna en dag till istället, inte mig emot.

De flesta prylar jag äger är otroligt driftsäkra och hållbara. Mina två japanska bilar går som klockor ska gå, mina klockor likaså, min Kockumsspis är gammal, men fungerar perfekt.
Mina cyklar likaså, lite olja och någon justering ibland så är de pålitligheten själv. Numera finns även däck som är näst intill punkteringssäkra, så jag bryr mig aldrig om att ta med reparationssats ens på längre turer.

Däremot har jag plågats av krånglande datorer. Till viss del kan det tillskrivas att jag är dålig på datorer, så fort något avviker känner jag mig hjälplös.
Men det är ändå anmärkningsvärt att folk accepterar så mycket krångel och konstigheter.

Oftast är det krångel med internet. Tidigare hade jag trådlöst bredband. Det krånglade ofta, ibland flera gånger i veckan.
Då fick man ta en kopp kaffe och fiska fram en bok eller tidning istället.

Numera har jag mobilt bredband endast, och jag har varit lycklig över att det funkar så klockrent. Lite långsammare förvisso, men kapaciteten räcker för mig.

Säg den lycka som varar för evigt, igår krånglade det för första gången, jag kom inte in på nätet.
Idag funkar det åter. Men förtroendet för mobila nätet har fått sig en törn.

Tyvärr har även jag blivit lätt beroende av nätet: Kolla mail, nyheter, bilannonser eller vad det nu är. Även på semestern besöker jag gärna något internetcafé.

Fast beroendet har ännu inte nått den grad att jag drabbas av abstinens om det går några dagar utan internet.

Min dator är gammal och jag bävar för den dagen jag måste köpa en ny: Alla inställningar är gjorda och bara jag använder datorn, så den känns hemtam.
Jag ändrar så lite som möjligt, och blir irriterad när det kommer uppmaningar att saker måste uppgraderas.
Ofta ignorerar jag detta, jag har dåliga erfarenheter, då skiten krånglade. En gång funkade inte datorn alls, som tur är hittade jag funktionen att återställa datorn till en tidigare tidpunkt.
Då funkade allt igen.

Jag försöker dock hänga med tiden. Min flickvän tycker vi ska chatta på MSN Live. Jag har installerat, men inte fått igång själva chattfunktionen.
Det känns frustrerande. Som tur är har jag vänner som är fena på datorer, så jag får väl rådfråga dem.

Alla företag, organisationer och politiska partier försöker stärka sitt varumärke. Ibland lyckas de, ibland sker en degradering, ödesbestämt som ett tragiskt grekiskt drama.

Själv tillhör jag inte de som blir fanatiskt förälskade i ett visst märke. Typ dem som älskar HD- motorcyklar fast det finns bättre och prisvärdare alternativ.

Ett märke jag gillar skarpt är YES diskmedel. Jag har provat alternativ, men alltid kommit till samma slutsats: YES är ohyggligt effektivt och drygt, en flaska räcker i evigheter, dessutom doftar YES gott.
Den töntiga reklamen som fanns för några år sedan då potentiella diskmedelskunder hellre valde YES än någon blaskig konkurrent stämmer: Jag väljer hellre en flaska YES än två flaskor från någon konkurrent.

Samma med Nokia. jag har haft andra märken, men jag trivs bäst med Nokia. De håller och är underbart intuitivt enkla att använda.
Som tur är tillverkar de "Classicmodeller" för oss som inte vill ha för avancerade och krångliga mobiler. Kommer ni förresten ihåg tiden när mobiltelefon kallades för "Yuppienalle?

Det är få produkter som är så känslomässiga som bilmärken. Jag gillar flera bilmärken, men tvingas jag välja ett blir det Mazda.
Framförallt därför att Mazda tillverkar MX5 Miata, mest körglädje och bedövande kvalitet för rimliga pengar.
Men även övriga modeller är snygga, rappa och körglada och håller hög kvalitet.

Hur är det  med den svenska patriotismen? Lite sämre, dessvärre. Vi har SKF som håller världsklass och JAS.

Men konsumentprodukter? Tyvärr är varken SAAB eller Volvobilar mitt förstahandsval. Då får man gå tillbaka till PV och Amazon eller ursaaben eller en tidig 99:a Turbo för att sätta känslorna i svall.

Som insnöad på fordon klappar mitt hjärta dock starkt för Scania och Volvos tunga fordon. PÅ bussar och lastbilar är dessa märken i en klass för sig.

Det värmer i hjärtat när man rest långt från Sverige och ser hur stora dessa tillverkare är världen över.
Senast när jag besökte Shanghai såg jag massor med Volvobussar.

Snällism är ett ord som jag inte vet om det finns i svenska akademins ordlista, däremot ett effektivt skällsord mot politiskt korrekta människor som alltid har "rätt" åsikter.

Förr var det alltid roligt att använda ordet framförallt mot folkpartister, under eran när Folkpartiet var socialliberalt.
Numera är Folkpartiet ett "kravparti", så benämningen är väl inte längre relevant..

Mera gåtfullt är att även "snäll" blivit närmast ett skällsord. Nuförtiden ska man vara smart, socialt kompetent, vältränad, miljövän, klimatsmart, välutbildad, jämställd...... ja, listan kan göras lång......

Men "snäll", ja då är man mesig och lite bakom flötet.

Det är konstigt. Om jag minns rätt hörde jag för något år sedan på radion en psykolog som slog ett slag för snällhet.
Han menade att det själva verket är ytterst smart att vara snäll.
Den som är snäll får ofta godhet tillbaka och lär garanterat bli mer älskad än en elak skitstövel.

Även i vardagssituationer är snällhet befogad. Är du snäll mot expediten i affären eller mot busschauffören lär du få ett trevligare bemötande.

Även vid situationer där du kanske är missnöjd och kanske ska reklamera en vara lönar det sig att vara snäll mot personen som tar emot ditt klagomål, utan att för den skull ge efter för dina krav.
Många tycks anse att snällhet är synonymt med mesighet, vilket inte stämmer.

Jag tror de flesta reagerar som jag: möter man en arrogant, otrevlig typ som spelar översittare ger man gärna igen med något lämpligt tjuvnyp och situationen blir allt otrevligare.
En snäll människa känner man dock sympati för och vill mer än gärna hjälpa.

Naturligtvis kan en smart människa vara manipulativt snäll, utan att vara särskilt snäll egentligen. Men det är ändå mycket trevligare än att vara elak.

Det är inget fel på proffesionell snällhet eller vänlighet. Som flygvärdinnan som ler vackert och välkommnar en ombord på planet.
Självfallet är det falskt och tillgjort, hon känner förstås ingen äkta glädje att just jag kliver på planet: Men det känns ändå välkommande och trevligt.

I USA har man länge varit överlägsna på denna proffesionella vänlighet.
Sämst var det i de gamla kommunistländerna, där man ofta råkade ut för sura, otrevliga människor som skällde ut en på ett för mig obegripligt centraleuropeiskt språk.
Men nu är det andra tider, även i dessa numera EU- länder är folk oftast jättetrevliga.