Snart är det val!
I höst kommer det politiska landskapet i Sverige förändras radikalt. Kanske Sd blir största eller näst största parti. Det kommer skaka om det politiska landskapet likt en jordbävning. Möjligen S går samma öde till mötes som i andra europeiska länder och går från ett stolt statsbärande parti till ett marginaliserat parti.
Det som förbryllar är de positionsbyten som skett under senaste decennier. Ta EU. För 30 år sen var det vänstern som var emot EU. Nu hörs inget ont ord om EU från Jonas Sjöstedt, däremot är den så kallade populisthögern nu mot EU och förespråkar nationell bestämmanderätt. Samma sak gäller Ryssland. Nu är alla vänsterliberaler mot Ryssland, de så kallade högerpopulisterna diggar däremot Putin. Jag hör ingen vänsterpartist som idag hyllar Putin, trots att han var KGB general på den tiden för inte så länge sedan då VPK kallade sig kommunistiskt och hyllade Sovjet och dess lydstater i det kommunistiska östeuropa. På den tiden skickades gratulationsbrev till Brezjnew, Honecker och Ceocescu. Dock är min slutsats att inget parti i Sveriges idag vill avskaffa parlamentarismen och införa vare sig en kommunistisk eller fascistisk diktatatur. Av det skälet känner jag inte alls någon oro för svensk demokrati. Men det duger inte inte att sitta på höga hästar och mobba någon, man får nog förhandla ödmjukt efter valet.
