Säkerhetsutrustning

Det har hänt mycket på bilars säkerhetsutrustning de senaste decennierna. Volvo var pionjär med säkerhetsbur och trepunktsbälten redan på 60- talet. Volvo var även först med dubbla kretsar på bromssystemet, gick ett bromsrör sönder fanns ett reservsystem. Innan dess blev man helt enkelt utan bromskraft, i bästa fall kunde situationen räddas med en klent verkande handbroms!
 
På 80-talet kom ABS bromsar och krockkudde på Mercedes S- klass.
 
Antissladdsystem kom på 90- talet. Då handlade det om enkla system som förhindrade hjulspinn. På 2000- talet utvecklades systemet ytterligare med en sorts gyrosensor som känner av g- krafter och som gå in med bromskraft på ett visst hjul för att stabilisera bilen.
 
Nu kommer även autobromsar, som reagerar om föraren missar en fotgängare som kliver ut framför bilen.
 
Allt detta är förstås bra, men överlåter man inte ibland lite väl mycket åt tekniken? Vi som anser oss vara alerta och skickliga bilförare ( Rätt eller fel!) oroas förstås över att den genuina körglädjen ska försvinna och en massa sövande system ska ta över.
 
Det är nog en oro som alltid funnits i bilismens historia. Gamla Morgan-förare ansåg att en sportbil ska vara öppen, rambyggd med stel bakaxel och såg med misstro på dekadenta komfortbilar.
 
Idag finns nog ännu enstaka stofiler som anser att antisladd är till för kärringar ( av bägge könen!) som inte kan hantera en bil...
 
På den punkten är de nog inte helt rätt ute. För att reda ut begreppen, det finns olika tillämpningar. Vissa standardbilar har antisladd som griper in brutalt och bromsar vid minsta antydan till hjulspinn. Och det går inte att koppla ur. Det är förstås trist om man vill sladda lite....
 
Sedan har vi sportbilar där systemet är kalibrerat för att tillåta hjulspinn utan att det går överstyr. För den som vill drifta går det att med ett knapptryck koppla ur helt, eller delvis, då reagerar det enbart på kraftiga g- krafter.
 
Min gamla Miata hade hederlig diffbroms som skickar ner kraften över bägge bakhjulen vid forcerad kurvtagning. Min nya har elektroniskt stabilitetssystem. Det går att koppla ur, men oftast är det bättre ( och går snabbare när det inkopplat). Jag är mycket imponerad, speciell på fuktig vägbana. Systemet medger viss sladd, men oerhört kontrollerbart.
 
Även på torr asfalt är systemet överlägset. Häromdagen närmade sig en pippigul Volvo C30, en vässad version . Säkert 250 hästar mot mina 126. Jaha, tänkte jag, nu ska vi se hur den annalkande rondellen tas.... Jag slängde i trean och drog igenom rondellen i 90 knyck. Det skrek lite om däcken, men Miatan rann igenom rondellen med endast lätt kontrollerad sladd, och vid utgången låg jag på drygt 70 km/h. C30 var långt bakom....
 
Men ska man ut och drifta på bana gäller förstås bara avstängningsknappen!

Miata NC 1.8. Färg: Nordic Green


Min nya Miata


Debaclet inom socialdemokratin

Turerna kring islamisten Omar Mustafa antar smått tragikomiska proportioner. Veronica Palm har hamnat i ett prekärt läge. Minns att hon figurerade i turerna som tänkbar ledare efter katasstrofen Juholt....Troligen hade haveriet blivit totalt med henne som kapten på skutan,
 
Sverige är förvisso en demokrati, där man utan risk för att hamna i fängelse kan uttrycka sin åsikt fritt. Men demokratin har sina begränsningar. Den som har åsikter utanför de politiskt korrekta blir brännmärkt och kan glömma att göra karriär i etablissemanget.
 
Så här förhåller det sig: Veronica Palm och andra företrädare vill ha en muslim i socialdemokratins mäktiga VU. Tyvärr kollade man inte Omars kontroversiella hållning särskilt nogrant. Att kvinnor är underordnade männen och att man borde skicka JAS- plan att bomba Israel är inte PK. Som en parentes sagt, skulle nog aldrig Veronica Palm och Stockholmsdistriktet nominera en katolsk, stockkonservativ jesuitpräst, vars åsikter i mångt och mycket överenstämmer med Omar.
 
Vissa tunga opinionsbildare, som Åsa Linderborg anser att man inte ska ta debatten med folk med " fel" åsikter. Själv får jag rysliga vibbar av öststatskommunism när jag hör sånt. Heder åt Stina Dabrowski som tycker man ska ta debatten!
 
Stefan Löfwén är i vanlig ordning vettig. Det är oförenligt att vara islamist och dela Socialdemokraternas värderingar. Men bråket lär fortsätta ett tag till! 

Vår!

Vintern har varit rent sibirisk i år. Växthuseffekten känns avlägsen. För något år sedan kunde man läsa om att de milda, regniga vintrarna var en följd av växthusgaser och att snö snart är en sällsynthet i södra Sverige. Nu har vi istället fått några rejält kalla och långa vintrar. Enligt nya rön kan den paradoxala effekten av Jordens uppvärmning bli kallare vintrar i norra Europa pga jetströmmar som bidrar till att parkera isande högtryck....
 
Nu ska jag inte raljera för mycket, klimatvetenskap är extremt komplicerad och forskarna får bättre data för varje år. De gör nog så gott de kan och jag tror inte på några grumliga konspirationsteorier.
 
Nu verkar dock våren äntligen vara på gång. SMHI spår sol och upp mot 15 grader nästa vecka. Min i höstas inköpta Mazda MX5 Miata har stått avställd i varmgarage under vintern.
Förra veckan skedde premiärturen. Solen gassade, men det var endast någon plusgrad. Jag fällde ner suffletten en stund, men det drog obehagligt kallt.
 
Egentligen är det väl ingen vettig människa som köper cab i Sverige, med vårt usla klimat. Ändå är det ett mycket vettigare alternativ till MC. Man slipper svettiga skinnställ och kan njuta av frisk luft iförd shorts och pikétröja. När regnet öser ner är det bara att fälla upp suffletten. Långa transportsträckor sitter man bekvämt med stängd sufflett och AC:n på, som i vilken trist komfortbil som helst.
Är det mer körglädge i en MC? Personligen skulle jag aldrig våga piska en potent MC, ens på bana. Men att ladda på en kurvig bergsväg med gles trafik eller på en lämplig bana är ett sant nöje i en Miata, där känslan av kontroll är total.
 
I år firar svenska Miataklubben 20 år. Aktiviter kring detta är förstås inplanerade. Bl.a en roadshow genom Sverige i juni. Kanske jag hänger med en delsträcka, Trollhättan- Halmstad.
 
Jag kommer jobba hela sommaren. Men några dagar, kanske en vecka drar jag någonstans söderut. Eventuellt bara Skåne, men det skulle vara kul att dra utomland, exempelvis Tatrabergen, Zakopane- Kosice, en underbart kurvig väg genom vackra trakter. Eller ta färjan till Polen och sniffa längs med bärnstenskusten....

RSS 2.0