miata

Jag önskar alla ett gott 2008.

Som vanligt kommer det nya året bjuda på stora och små händelser, glädjeämnen och dessvärre även katastrofer.

Man kan som vanligt trösta sig med att jordens undergång troligen inte kommer ske det kommande året heller, domedagsprofeter har funnits i alla tider, och de har hittils alltid haft fel.

Det verkligt oroande är förstås den globala uppvärmningen, rädslan för detta ganska nya hot är nu större än den för terrorismen.

Det svänger onekligen fort i debatten, för bara tjugo år sedan var skogsdöden i Europa ett stort problem, men efter murens fall, när miljöförstörande fabriker i öst stängde, katalysatorbilar infördes, slutade granskogarna glädjande nog dö.

För tjugo år sedan trodde forskarna att vi gick mot en ny istid, ordet klimatförändringar var ännu inte uppfunnet.

Men världen blir också bättre, antalet demokratier ökar, liksom välståndet i tidigare fattiga länder.
Vi får nog anledning att tänka om, en industriarbetare i Sydkorea har nu bättre lön än en svensk.
Grattis Sydkorea, men samtidigt ett underbetyg år svensk politik, näringsliv och fackförening som borde jobba bättre för svenskars välstånd.

Hur vi ska klara ett högt välstånd och en god miljö blir en enorm utmaning.

Den som lever får se, framtiden blir spännande.

Det är fruktansvärt sorgligt och dystert med mordet på Bhutto, man känner missmod.

Man blir inte gladare till sinnet när man läser vänsterbloggar som på något sätt får till det att detta illdåd, liksom allt annat ont är USA:s fel. Enligt deras enögda världsbild är Bush en större skurk än Bin Ladin.

Nu frodas konspirationsteorierna. Jag avskyr oftast konspirationsteorier, sanningshalten kan sällan bevisas, men de sår ofta misstro och motsättningar.

En konspirationsteoretiker är Ola Tunander. Han är någon sorts professor, men verkar trots detta ha synnerligen tunna belägg för sina ståndpunkter.
Han reste till Iran och talade sig varm för ståndpunkten att neokonservativa amerikanska intressen låg bakom 11/9 attacken, naturligtvis utan tillstymmelse till bevis för dessa sensationella uppgifter.
Denne man hävdar också att NATO ubåtar låg bakom kränkningarna av svenskt territorium. Inga fakta för att underbygga dessa infama påståenden, förstås.

Den dagen det bevisas att U 137 i själva verket var en förklädd amerikansk ubåt, där amerikanerna hade det djävulusiska syftet att så misstro och hat till det fredsälskande Sovjetunionen, är jag beredd att revidera min uppfattning att Sovjet och Warszawapakten låg bakom kränkningarna.

Jag undrar varför Maj Weschelman och Tunander sprider sån dynga. De kan inte gärna tro på det själva.

Det är fredag kväll och det ska bli skönt att koppla bort den stora världen, och istället låta sig omfamnas av den lilla världen och lite välbehövlig eskapism från den stora världens ondska.

Jag ska snart dra på mig dunjackan och gå ut och sätta mig på balkongen med en 10 årig Laphroig, denna ljuvliga skottska öwhisky, med smak av sälta, tång och tjära och puffa på en Ritmeestercigarill.

Om en stund kommer en god vän på besök, vi kommer som ett komplement till Laphroigen även smutta på en Johny Walker Black Label, Nixons favoritwhisky, med detta drar jag slutsatsen att Nixon inte var rakt igenom ond.

Resten av kvällen ägnas åt film, en Chabrol från sextiotalet.

För oss sextitalister är det självklart att dua. Jag tycker tilltalet är mjukt och vänligt, som engelskans "you"

Efter vad jag hört var det mackkillar som inledde reformen och började tilltala alla med "du", hög som låg.
Bruket spred sig blixtsnabbt i det allt jämlikare sextiotalet.

Trots att jag bara var liten grabb på den tiden, känner jag ibland stark sextiotalsnostalgi. Klädmodet var snyggt, kvinnorna hade tjusiga frisyrer.
Musiken var spännande och många jazzlegender levde fortfarande och besökte ibland Sverige, inte bara Stockholm, utan även Folkets Park i någon småländsk avkrok.

Jolo skrev underbara reseskildringar från något stadshotell och beskrev stilsäkert ett samhälle i snabb omvandling.

Bilarna var fortfarande personliga och snygga. Vägarna var inget vidare, i gengäld gavs tillfälle att insupa landskap och städer för bilresenären, på ett helt annat sätt än med dagens motorvägar.

Det rådde fri fart på vägarna, det fanns 100 oktanig bensin som jag minns doftade ljuvligt. Det var aldrig långt till bensinstationerna med fina namn som Carltex, Gulf och Nynäs. Stationerna var små nätta byggnader som sålde fläktremmar och tändstift, inte som dagens stormarknader till bensinstationer.

Tillväxten var god, skatterna låga. Visst är Sverige idag ett rikare samhälle ekonomiskt och materiellt. Men har vi det så mycket bättre?
Pratar man med äldre tyckte de att de hade det alldeles utmärkt. En familj klarade sig ofta på en lön, en omöjlighet i dag.
Visst är pretentionerna högre idag. Många lever på stor fot och måste jobba hårt för att få det att gå runt. Skatterna är höga, en normal svensk betalar 50- 55 % i skatt.

Allt kostar förstås mer, sjukvården är oerhört avancerad och dyr idag, och måste finansieras.

På 70 talet började nergången, skatterna tokhöjdes till i vissa fall 102 %, inflationen tog fart, kronans väg till skräpvaluta inleddes.

Vi vet hur det gick, i början på 90 talet var Sverige bankrupt, Persson sanerade och vi fick ett hårdare och tuffare samhälle.

Eftersom jag inte har någon tidsmaskin att förflytta mig tillbaka till 60 talet med, får jag hålla till godo med böcker, film och musik från denna härliga tid.

För att återknyta till "du" reformen, den ser ut att vara hotad. Jag har märkt en otrevlig tendens att fler börjar säga "ni" till mig, speciellt i affärer och på restauranger. Visst har jag blivit äldre, men jag tror inte det beror på det.

Det är bara yngre som säger ni, de lever i villfarelsen att de är artiga och visar respekt.
Ingenting kan vara felaktigare, "ni" låter kallt, arrogant och otrevligt.
Det är dags att vi som tror på det jämlika, vänliga tilltalet "du" med kraft tar avstånd från denna tråkiga utveckling.

Jag är hjärtligt trött på den elit, som alltid vet bäst, och anser sig veta bäst hur man ska styra vanligt folk, helst även skriva folk på näsan vad de ska tycka.

En tjej uttryckte saken ganska väl när en reporter frågade om hon för miljöns skull tänkte avstå från flygresor: "Varför då", svarade hon, "poltiker flyger kors och tvärs över jordklotet, de föregår inte med gott exempel, varför ska då jag som högst åker en gång om året på charter avstå?"

Verkligt upprörande var när hela EU kommisionen helt i onödan åkte till Lissabon för att skriva på det nya fördraget, förutom att det kostar massa pengar för skattebetalarna innebär det massa CO2 utsläpp.

Politiken börjar allt mer likna Orwells Grisfarmen, där ledarna lever i sin egen gräddfil, medborgarna ska fostras och beskattas till ett korrekt leverne.

Alf Svensson kallade alliansens jobbpolitik för hjärtlös, han har en poäng. Att piska en 55 plusare, utsliten och sjukskriven, lågutbildad med käcka tillrop, "du måste flytta hundra mil och fixa ett jobb", är tufft.
Det  som retar mig är detta öde aldrig kan drabba Sven Otto Littorin, han kommer drabbas av en behagligt hög pension om han inte hittar ett nytt jobb efter nästa val som alliansen solklart kommer förlora.
Poltiker ger sig själva förmåner vanligt folk bara kan drömma om.

I Thailand åkte eliten på ett bakslag i dagens val, eliten där består av välsituerada bangkokbor, militären och kungahuset, som dock fortfarande hyllas av folket.

Taksin Shinawatra var och är mycket popular bland vanligt folk på landsbygden. Han fixade elektricitet och annan infrastuktrur, billig sjukvård.

Han rensade i drog och sexträsket, men utmanade samtidigt mäktiga intressen, därav militärkuppen för 15 månader sen.

Nu har dock delar av eliten också tröttnat. Militären kan inte sköta landets ekonomi, vilket även drabbar städernas medelklass.

Under Taksins tid gick ekonomin bra, även fattiga fick det bättre. Det bevisar att denne stenrike entreprenör inte bara kan sköta företag, utan även ett land.

Taksin blir troligen välkommen tillbaka till Thailand från sin ofrivilliga exil. Om han händelsevis har tid över, skulle jag gärna se honom som rådgivare åt regeringen, det kan alliansen, som kört vilse, behöva.
Ge honom en ordentlig lön, det är han värd, eller hellre aktier i V&S, som då får en delägare som kan inverka positivt på V&S, som måste säljas ut, trots miljardvinster till statskassan.

Här hemma är ankdammen sig lik. Ulf Adelsson uppmanar till bojkott av SVD, som genom sin kritiska hållning tydligen bär skuld till alliansens usla stöd.
Det är en häpnadsväckande nyhet att SVD har så stort genomslag på opinionen! Jag är verkligen imponerad....

Jag har enkel förklaring: Alliansen har visserligen fokuserat på jobben, arbetslösheten har förvisso gått ner, men den var på väg redan under sossarna, så den utvecklingen var väntad och ger inga större ovationer.

De rika har fått det bättre, de sjuka, arbetslösa har fått det tuffare. Rätt, tycker många ur medelklassen om det samtidigt innebär sänkt skatt.
Pudelns kärna, enligt min mening är samtidigt som man genomför nerdragningar och försämringar, så håller man på och hattar med skatter, sänker inkomstskatter, men höjer andra, för de flesta blir det ett nollsummespel, samtidigt som villkoren försämras om man blir sjuk eller arbetslös.
Då kan man lika gärna ha vänsterkartellen,med lika höga skatter, men högre social trygghet!

Reinfelts tusenlapp som han nu viftat med så många gånger med är nu rejält utnött. Visst, sänkt inkomstskatt, men chockhöjd skatt på bilförsäkringar och fackavgifter, kanske en löntagare går någon hundralapp i vinst, andra inte.

Sedan har alla partier blivit gröna, att höja el och bensinskatt är fint och den som ifrågasätter detta blir idiotförklarad. Fördelnings och regionalpolitiskt slår dessa höjningar orättvist, det behöver man inte vara så värst begåvad för att begripa.

Idiot är man numera också om man förespråkar sänkta alkoholskatter, viktigare att Anitra Steen får höjd lön i miljonklassen.

Det är genant att en vanlig löntagare betalar 50- 55 % av sin inkomst i skatt.

Det är på sikt skadligt för demokratin att det nu råder konsensus att politikerna ska kamma in så mycket i skatt.

Rött eller blått lag, skillnaden är minimal, utom för de rika, de arbetslösa och sjuka. För oss andra spelar det ingen roll.

Fast vem vet, man kan bli rik, eller hemska tanke, sjuk eller arbetslös.

Charlie Parker var en gudabenådad jazzsaxofonist. Det finns mycket ljuvlig jazz, men " The Bird" Parker lirar i en särskild division.

Trots att han bara levde 34 år initierade han bee bop eran tillsammans med en annan favorit, Miles Davies, som i motsats till Parker blev tämligen gammal, trots att även Miles hade ett liv kantat av droger och alkohol.

Clint Eastwood är en sann Parker beundrare, regisserade  filmen " The Bird", en film som gjorde både Parker rättvisa och bevisade Clintans storhet som regissör.
Jag gillar Clintan, även hans lågbudget spagettivästernfilmer, som har en underbar estetik.

Tyvärr har jag aldrig haft förmånen att uppleva Charlie Parker live, utan får nöja mig med att när stämningsläget är det rätta, knäppa på en cd.

Jag minns särskilt en bilresa, vi var på väg till Ungern.
Vi körde den klassiska vägen, med färja Rödby- Puttgarden, efter Lubeck väg 404 mot Berlin, Dresden, vidare mot Prag.

Någonstans efter Tjeckiska gränsen började magin.  Klockan hade passerat midnatt, trafiken var obefintlig, vägen var behagligt kurvig, jag körde snabbt utan överdrift.
Samma Charlie Parker skiva snurrade hela natten, " The Parkers Mood".
Vi passerade de industrisialiserade norra delarna av Tjeckien. Fabriker spydde ut rök, oranga rökpelarare lyste upp natthimlen. 

Stämningen var som sagt magisk, men ingenting varar för evigt, efter ett par, tre timmar nådde vi norra Prags förorter, tröttheten började göra sig påmind, vi hittade ett värdshus och efter en kall Pilsner Urquell kröp vi till kojs lyckliga och somnade omedelbart djupt, kompromisslöst som Karin Boye så träffsäkert beskriver i sin dikt , vad den nu heter.

Utsövda och inspirerade fortsatte vi dagen därpå färden mot termalbadens Ungern, men det är en annan historia. 

Jag besökte Tallinn i början på 90- talet, Estland hade precis blivit  fritt från sovjetockuppationen.
Det var innan estoniakatastrofen, Estline körde ännu inte med den fula skokartong till färja som sedan förliste, utan en mindre fd Viking Line båt, jag tror den hette Wellamo under Vikingtiden.

Vi åkte i oktober, men det var brittsommarvärme och totalt vindstilla, månen speglade sig vackert på Östersjöns blanka yta.
Jag stod på däck med en Ritmeestercigarill och filosoferade över baltflyktingar, en kraschad DC 3:a och annat som drabbat detta " fredens hav"

Tallinn var en fascinerande stad med vackra gamla hus och gränder som man annars hittar i det så tilltalande centraleuropa.
Men också en helt annan värld, endast 39 mil från Stockholm, fanns den omisskännliga prägeln av en kommuniststat.

Vid passkontrollen fick vi fylla i sovjetiska formulär, den nya demokratin hade ännu inte hunnit trycka egna.

Varubrist rådde, man såg eländigt klädda människor köa utanför de statliga affärerna.
Luften var grå av avgaser, bilparken bestod nästan uteslutande av avgasrykande sovjetiska Lada och Volga.

Utanför stadskärnan fanns slitna hyreskaserner och ett förfall som man annars förknippar med tredje världen.

Nu är det snart dags igen, i januari åker vi med Silja Line Romantica på en hotellkryssning.

Precis som med Polen eller Tjeckien som jag ofta besöker, kommer upplevelsen nu vara helt annorlanda. Tallinn ser idag ut som vilken välmående väststad som helst.

Vill man uppleva östatsnostalgi, konstigt nog har jag en viss faiblesse för det, en hjärnskrynklare kanske kan förklara vad denna sjuka beror på, räcker det att bege sig ut i förorten eller små byar på landsbygden där tiden stått stilla.

Det lär visst finnas ett bilmuseum med obskyra gamla öststatsbilar, som jag troligen kommer besöka.

Själv är jag lite såld på den sista svansmotordrivna Skodan, en sån som välte i Trafikmagasinet. Politruker skickades från Tjeckoslovakien för att bevisa att kapitalistsvinen på SVT hade fel, även politrukerna välte....

Denna Skoda har samma sorts körglädje som en Porsche 911 av äldre modell, liksom Porschen krävs en synnerligen skicklig förare vid inspirerad körning.

Det finns nog bara två personer i Sverige som charmas av denna egensinniga bil, Teknikens Världs sedan länge pensionerade chefredaktör Åke Borglund och jag själv.

I min stad Skövde, råder tillväxt. Det byggs så det knakar, företag etableras och folk flyttar hit. Drygt 50.000 bor här, om några år räknar man med 55.000.

Skövde har högskola, militär och Volvo motortillverkning, både PV och LV.

Många i likhet med mig tycker det är perfekt att bo i mindre stad och ha cykelavstånd til jobb och affärer, restauranger och pubar.

Att flytta till en storstad lockar absolut inte mig, med trängsel, bilköer, avgaser, långa avstånd och pendlarresor. Dessutom har storstäder sjukligt höga bostadspriser.

Skövde har dessutom perfekt läge om man vill uppleva storstadspulsen: 1,5 timmar med tåg till Göteborg, 2 timmar med X 2000 till Stockholm.

Naturligtvis finns smolk i glädjebägaren även här. En sak som oroar är politikernas spendersamhet och vad som händer när konkunkturen viker.

Kommunalrådet Thord Gustavsson (M), sänkte kommunalskatten med 17 öre.

En god vän till mig, elakare i käften än jag, stötte ihop med Thord på stan, spände ögonen i honom och framkastade; " Thord, varför sänker du bara 17 öre, det är meningslöst, du kan lika gärna låta bli. Sänk 1 krona och tvinga förvaltningar att spara ! "

Istället leker Skövdes politiker affärsmän och bygger ett äventyrsbad för ofattbara 500 miljoner!

En konsult avfärdade projektet som olönsamt, konsulter har inte alltid rätt, men ibland.
Privata investerare har dragit sig ur, men kommunpolitikerna tror på lönsamhet.

Ronald Reagan kallade Sovjet " Ondskans imperium".

Thatcher och Reagan var nog de som tuffast sätte sig emot sovjetförtrycket och förmodligen påskyndade dess oundvikliga sönderfall.

Den som besöker Riga bör definitivt besöka ockupationsmuseet.

Fanskapet har blivit inbjuden till EU:s finrum, vilket i sig är tveksamt.

Gubben är helt rabiat, och jag tvivlar på att demokratiska ledare från EU kan deala med en sådan best.

Stalin lurade skjortan av den försvagade, sjuklige Roosevelt i Jalta, Hitler av Chamberlain som naivt viftade med ett värdelöst dokument, "Peace in our time".

Engelska parlamentariker har liksom Folkpartiets Birgitta Ohlsson agerat föredömligt.

Det är tragiskt att världen en bit in på 2000 talet fortfarande inte kan befria människor från diktatur och dess tyrranner till ledare.

Nordkorea, Burma och Zimbabwe är alla länder som skulle behöva hjälp att störta diktaturen, även med militära medel.

Desmund Tutu, en människa med ovanligt mod och godhet av en sort som det dessvärre finns oerhört få av , ansåg att Storbrittanien rentav  militärt borde intervenera och avsätta Mugabe.

Han har förstås rätt, men för många svenskar är "folkrätten" en helig princip, överordnad allt.

Från proffstyckarna från vänsterkanten, varav några tidigare hyllade Mugabe, är det knäpptyst, men vem är förvånad? Bättre att fortsätta skälla på USA och Israel.....

Jag avskyr julhysterin och överkonsumtionen i form av dyra julklappar.
 Läste att många skuldsätter sig över öronen med dyra konsumtionslån.

Inte så konstigt kanske, för många är en fin jul liktydligt med överdrivet mycket fet julmat och julklappar till barnen, snälla som elaka, samt även vuxna släktingar som redan är materiellt övermätta.

Dock har vi alla ett personligt val, den modige vågar gå emot trenden och fira en balanserad jul. Kanske endast måttligt med julmat, det är ju ingen höjdare att behöva banta bort en massa kilo efter jul, eller hur?
Blir barnen besvikna över att de får mindre julklappar än grannens barn, kanske man ska förklara att mamma och pappa inte har lika mycket pengar som grannen, alternativt vägrar skuldsätta sig.
Man kan också förklara att vi har världens högsta skattetryck och lägst köpkraft i norden, barn förstår mer än man tror.

Själv slipper jag inte helt undan. När det gäller föräldrar och släktingar och vänner: Inga julklappar.

Men min fru vill ha julklapp, ett önskemål jag inte burdust kan avvisa, jag tänkte bjuda på en resa i januari istället för ytterligare någon pryl, möjligen blir det ett litet paket också.

Barnen måste förstås få något, sedan räcker det.

Jag är bjuden på två julbord, så det blir ingen ytterligare julmat hemma.Min fru som kommer från ett annat land gillar inte julmat, så på julafton äter vi kryddstark thailändsk mat.

Till sist, jag avskyr inte allt som har med julen att göra. Jag njuter av mörkret ute, all belysning som lyser upp midvinternatten, att hemma kunna tända levande ljus och stillsamt sippa på en god whisky.

När jag ändå är i farten, det finns fler upprörande exempel där politiker skinnar oss medborgare på pengar och därmed försämrar folks köpkraft.

De höga alkoholskatterna sägs gynna folkhälsan, men också smuggling, svarta inkomster och onödiga CO2 utsläppande inköpsresor till Tyskland.
Personligen är jag förbannad över det faktum att jag får betala 2-3 gånger mer än en tysk eller italienare för en flaska whisky.
Däremot skall systembolaget ha en eloge för sitt sortiment och för kunnig personal.

Svenska Spel är ett annat upprörande exempel. Det finns inga belägg för att de är mer socialt ansvarstagande än privata spelbolag, däremot ger de som högst tillbaka 40% av intäkterna till spelarna, vissa privata ger över 90% !
När jag påtalat detta missförhållande på SVD:s kommentarssidor blev jag censurerad....

Jag tycker staten ska behålla Sv Spel, liksom andra statliga bolag som genererar vinst, men visst är det egendomligt att en borgerlig regering förbjuder konkurrens och en fri marknad!

Anders Borg framstår allt mer som en regleringsivrig kryptososse.