miata

" Alla" verkar ha en åsikt om den nyss avslutade rättegången. Själv är jag rätt oengagerad i denna fråga, men nog verkar det som grabbarna i Pirate Bay pysslar med stöld.

Namnet är onekligen träffande, precis som piraterna utanför Somalias kust handlar det om att hysta in cash, med ett rymligt moraliskt samvete.
Att tro att Pirate Bay är ett friskt, uppkäftigt motståndsfäste till etablissemanget är naivt. De grabbarna drivs av snöd vinning, och har tjänat miljoner.

Imorgon drar jag till Shanghai för en välbehövlig semester. Min vän skickade ett tjusigt kort på de häftiga skyskraporna inramade i en grå smog.
Varje gång jag besöker en storstad imponeras jag, men skattar mig samtidigt lycklig över att bo i en småstad med frisk luft och cykelavstånd till allt.

Är nu hemma igen efter att ha cyklat nästan 20 mil på två dagar. En korrigering: Cyklingen tog längre tid än jag optimistisk hade räknat med, nästan 6 timmar enkel väg.
Vägen över Hökensås är tydligen populär, jag blev ideligen omkörd av racercyklister i slimmade dräkter. Sådana som typ fixar Jönköping- Skövde på halva min tid.
Det är bara att inse att min vardagscykling på 10- 15 km inte räcker för att köra en tiomilaetapp och snitta drygt 30 km/h.

Längre dagsetapper än 10 mil är inte min grej, men gärna inom 10 mil. Man känner behaglig trötthet i kroppen efteråt. Jag avrundar nu kvällen med lågmäld Charlie Parker och några droppar 12 årig Bowmore.

Det var livat i Jönköping. Massa raggare, det var visst någon mässa med gamla amerikanare i Elmia. På hotellet bodde det massa festglada norrmän.
I natt vaknade jag att några sjöng en idiotisk fylleramsa utanför hotellet. Efter 10 minuter tröttnade de, och jag somnade omedelbart om, så där skönt och djupt som Karin Boye beskriver.
Hon har rätt, man sover bäst på resande fot i främmande miljö, även nu inte Jönköping är så himla främmande.....

Vi hade annars en trivsam kväll, med synnerligen goda danska smör och bröd, lite gammeldansk och en Carlsberg.
Jag får revidera min uppfattning lite, den gröna var riktigt god, däremot inte den svarta.

Sedan hade vi frågesport, i allmänbildning, en tvivelaktig tradition som jag initierat. " Allmänbildning" för mig kan handla om obskyra bilmärken.
Sist vi träffades kastade jag i hast ihop några frågor som mina vänner inte har någon större susning om.

Igår fick jag svar på tal, och nu var det mer genomtänkt och raffinerat, där svåra frågor ingick även inom mina intressen, allt för att förhoppningsvis svara fel. Ett exempel handlade om vad bilmärket Citroen producerade under andra världskriget.

Endast en fråga av tretton var jag säker på, resten var gissning. Resultatet var förvånansvärt bra, en fick sju rätt, jag och en till fick 8 var, och jag vann (en öl) på utslagsfrågan som var en ren gissning.

Kvällen avslutades på en mysig pub där tydligen HV71 supporters brukar träffas. Igår kväll var det lugnt där, ingen match tydligen.

Vid elva tackade jag för mig och gick till hotellet och stöp i säng.

Imorgon flyttar jag in i nya lägenheten. Det ska bli skönt att få det hela överstökat. Att flytta är inte roligt, men nyttigt; man inser hur mycket onödigt skräp man samlar på sig under årens lopp.
Miljöstationen har fått mycket skräp att skicka till fjärrvärmeverket.
Jag var förvånad över mängden elektronikskrot, jag är inte den som konsumerar prylar i onödan. Fast är man familj med två barn blir det mycket prylar, även man försöker dra i nödbromsen ibland.

Till påsk ska jag besöka goda vänner i Jönköping, det ska tydligen bli någon dansk afton, det låter gemytligt, även jag avstår det överreklamerade danska ölet.

Det ser ut att bli toppenväder, så jag tar min lättrampade Specialized Sirruscykel. Det är prick 10 mil, så en 4-5 timmar i lungt tempo genom vackra Hökensås.
Belöningen kommer efter Bankeryd med milslång nerförslöpa och vidunderlig utsikt.
Jag ska inte våldgästa mina vänner utan unnar mig en natt på Scandic Hotell. Sedan trampar jag hem igen.

Det är snart dags för lite välbehövlig semester: Den 19/4 drar jag till Shanghai och hälsar på en vän där. Jag lär väl återkomma med en rapport.

Nuförtiden ska allt vara så himla sportigt. Kanske inte så konstigt egentligen, då sportighet ger positiva associationer:
Vältränade, vackra, hälsosamma, dynamiska människor med en aktiv livstil, ett eftersträvansvärt ideal.

Men tidens sportideal har gått för långt.

För inte alltför länge sedan rådde andra ideal. Man kunde se elegant uppklädda herrar och damer ta en söndagspromenad på byn, iförda snygg rock och päls och promenadkäpp.

Nuförtiden ska alla visa upp sin sportiga, dynamiska livsstil och hur aktiva fritidsintressen man har.

Personligen har jag inget emot äkta, genuin sportighet. En tvåsitsig, öppen sportbil  ger rätt associationer.( Mazda Miata)
Men en tung, bekväm familjevolvo med sänkt chassi, absurt feta däck och fälgar är enbart löjeväckande.
Den kommer aldrig bli en kompetent sportbil, hur mycket sportchassi och övermotoriserad turbomotor som helst.
För tung, fel viktfördelning diskvalificerar den för evigt till att bli en kurvkramare av rang.

Även cykelindustrin har hängt på. Riktiga racercyklar är grymt funktionellt vackra, men ruskigt obekväma. Mountainbikes är bra i skogen, men som vardagscyklar rent kassa.

Jag har nu fyra cyklar, men kom på mig själv häromdagen med att favoriten oftast är min 5 växlade DBS klassisk herrcykel, inte ett dugg sportig, men ruskigt bekväm med upprätt sittställning och fjädrad sadel.
Det är som att svära i kyrkan, men kommer jag göra en rejäl långtur är kanske DBS:n bäst...

När jag sätter mig på min Specialized sportcykel, blir postionen genast mer obekvämt framåtlutad. Men visst, det går fort, man kan lätt hålla 30 km/h.

Det gäller allt: Fritidsklädda människor ska gärna ha Fjällrävenbyxor med sidofickor, gäller även folk som aldrig varit i närheten av en skog.
Man ska förstås ha en sportkronografklocka med en massa visare och tidtagningsfunktion som aldrig används, bara man är sportig.....

Det är inte utan att man saknar Jeeves från Woodhouseromanerna, inte det  minsta sportig, men alltid välklädd och korrekt.

Den intressanta frågan är, kommer detta fortsätta, eller kommer en motreaktion?

Det sker häpnadsväckande förändringar i opinionen. För bara några månader sedan ansågs Alliansens chanser till en valseger nästa val var omöjligt.
Sören Holmberg menade att ett sånt försprång  som de rödgröna uppvisade var omöjligt att hämta in.

Nu har det skett! Sören och andra experter måste klia sig i huvudet.

Det enda säkra är att det kommer fortsätta svänga framöver. Vi befinner gudskelov oss långt från den tid då Sverige under decennier var socialdemokratiskt, vars statiska tillstånd påminde om en gammal kommunistisk öststat.

Personligen är jag inte emot facket, det behövs starka parter som kan förhandla tufft. Men jag har lämnat facket: För dyrt, för sossefierat och "förmåner" jag är ointresserad av. Jag vill inte ha med Folksam att att göra, ändå ska facket pracka på medlemmarna hemförsäkringar i den svindyra medlemsavgiften.

Om facket rensar bland massa onödiga ombud och stenhårt ägnar sig åt att förhandla tufft för medlemmarnas bästa och skär hårt i dödköttet samt kapar de osunda banden till Partiet, kan jag tänka mig att bli medlem.

De dåliga opinionssiffrorna skylls nu på AMF- debaclet.  Det är bara att konstatera att AMF är en osund effekt av svenskt "samförstånd", när fack och näringsliv delar säng.

Jag gillar Göran Greider, även om jag inte delar hans politiska åsikt. Han sa direkt när AMF skandalen rullades upp att Wanja Lunby Wedin måste avgå som LO- ordförande. Troligen blir det så. Ikväll hörde vi på radion att hon nu tvingas lämna AMF- styrelsen, förtsättning lär följa.

Jag tror även Mona Sahlin år alltför svag som partiledare och kan satsa en slant på att hon blir ersatt före nästa val.

Jag tror den gamle räven Per Nuder insett detta för länge sedan och nu håller sig långt borta för en eventuell comeback senare.

Personligen hoppas jag på allianseger igen efter nästa val, men jag skulle inte våga satsa alltför mycket på att det  verkligen sker, det svänger grymt mycket och framtiden är oviss.