Turbulent tid

Inspirationen och tiden för bloggandet är lite skralt för tillfället, men jag återkommer....


nystart

Mitt tidigare inlägg har gått fram till de närmast berörda, och är därför borttaget.

Vi får se hur landet ligger till framöver. Med dessa kryptiska rader avslutar jag dagens inlägg.

Konkurs 17-2-2009

Endast ett dygn återstår innan GM begär sig själva i konkurs och SAAB upphör att existera.

Det är tragiskt, men det enda rätta. Delar av GM går fortfarande hyfsat, de asiatiska tillverkarna Izuzu, Daewoo (prydda med Chevroletemblem) och tyska Opel gick med vinst före finanskraschen kan säljas och inbringa välbehövliga pengar.

Märket Chevrolet och något till kommer man försöka köra vidare på amerikansk mark. Kanske det lyckas att behålla denna spillra av vad som återstår av världens största tillverkare, elbilen Volt kan bli en succé.

Att svenska regeringen ska pytsa in 5 miljarder i SAAB är fel och hjälper inte. Det kommer inte heller ske, och Reinfeldt kommer oförskyllt få en del av skulden när SAAB läggs ner.

SAAB har aldrig lyckats sälja mer än runt 100.000 bilar om året, och det räcker inte om man inte är en väldigt nischad specialtillverkare eller verkar i en planekonomi som östtyska Trabant, som också gjordes i 100.000 exemplar årligen.
För bilnörden kan det vara en kuriositet att SAAB och Trabant faktiskt är kusiner, ursaaben 92 och Trabant bygger på samma DKW- teknik med tvåtaktsmotor, framhjulsdrift och hade exakt kuggstångsstyrning.

Kapitalister beskylls för att vara hjärtlösa girigbukar: I fallet SAAB stämmer det inte. SAAB har bara gått med vinst något enstaka år, bara under GM tiden uppges förlusten till svindlande 17 miljarder kronor!

Även Wallenbergarna var sentimentala, det var prestige med ett bilmärke och lönsamma Scania fick subventionera tills man tröttnade och försökte fusionera med Volvo, när inte det gick sålde man till GM.

Helt klart har GM misskött SAAB och försökt krama ur så mycket av varumärket till så liten kostnad som möjligt.
Sista 900 var en katastrof, ett mediokert Opelchassi, kass kvalitet och sämre än föregångaren i flera avseenden.
Den var rekordbillig att utveckla, "bara" 3 miljarder ( Volvos lyckade 850 kostade 17 miljarder).

GM insåg sitt misstag, den senaste 9-3 är en fin bil på alla sätt, men idag är programmet ålderstiget och förra årets försäljning rasade till 87.000 bilar, i år faller SAAB som en sten med mer än 60% försäljningsminskning.

SAAB kommer få en plats i bilhistorien med modeller som 92, 99, 900 cab (första modellen) och 9000 Turbo. Det kommer bli samlarbilar.

När Rover gick i kunkurs kunde man köpa den fina 75 till vrakpris, en bilmodell som nu tillverkas i Kina under namnet Roewe.
Samma kommer ske med SAAB och andra bilmärken, det är köparens marknad nu.


Fria resor

Som en kontrast mot mitt tidigare inlägg om hur snålt allt blivit, kostnader ska pressas mot botten, kan jag berätta hur bra det var på SJ tiden.

Jag var inte med på den tiden, men äldre kollegor har berättat.

Så fort man hamnade utanför stationeringsort utgick väl tilltagna traktamenten. Idag utgår skrattretande 50 kr, det räcker inte ens till en dagens lunch.

Dessutom hade personal fria resor i hela Sverige. Man kunde även ta tåget i hela Europa för några hundralappar!

Även negativa aspekter av avregleringar och den fria marknaden bör diskuteras. Inkomstskillnaden mellan direktörer och löntagare har aldrig varit större. Toppskicktet har generösa fallskärmar och bonusar, vanligt folk får otryggare och sämre anställningsvillkor, facket är lamt och maktlöst och tvingas spela med.

Krisen gör det förstås inte bättre, är det ont om jobb är det bara att gilla läget.

Kanske kommer pendeln svänga, alltfler kanske tycker att avreglering och fri marknad gått för långt.
Även den gamle moderatledaren Adelson  protesterar inför regerigens planer på att släppa in fler aktörer på rälsen.

Västtragik

Det bussbolag jag jobbar hos kör som entreprenör hos Västtrafik.

Vi har inga förmåner alls. Västtrafik går med stora underskott, kommunerna i Västra Götaland knorrar och tvingas skjuta till pengar.

En förmån hade vi: Ett gult kort som berättigade till tjänsteresor, men som naturligtvis kunde användas till privata resor också.

En kollega till mig stötte på VT:s informationschef Gunilla Victor och uttryckte sitt missnöje över tingens ordning och blev avsnäst.

Jag tänker nu maila Victor och klaga jag också.

Jag fick dock ett tips, reser man i uniform kan man även fortsättningsvis åka gratis.

Ser ni en kille i uniform på tåget till Göteborg en lördagkväll, som sedan smyger in på toaletten på centralstationen och svidar om till civil klädsel för att sedan bege sig till Nefertiti, ring inte polisen, det är bara jag, en harmlös figur.

Konspirationsteoretiker

Konspirationsteoretiker skrämmer mig. Människor som inte besväras av fakta driver en tes in absurdum.

Nu har kvinnan i Liza Marklunds roman "Gömda" trätt fram.

Detta gynnar förstås Marklund som nu kan bemöta kritiken.

Ikväll kollade jag på Monica Antonssons blogg. Hon är nu lite defensiv och påstår att det är positivt att Aftonbladet publicerar en  intervju med kvinnan som nu trätt fram, men vill i övrigt inte kommentera.
Jag tror inte hon egentligen är fullt så glad. Smutskastningen av Liza Marklund måste nu tonas ner. Någon kanske stämmer Antonsson för förtal.

Kommentarerna på Antonsons blogg är beklämmande: De tror inte på att kvinnan blivit misshandlad och att hela historien är uppdiktad i något dunkelt vinningssyfte.

Antonssons smutskastningsbok har dock inte blivit någon större succé, 5000 exemplar är tryckta och många är fortfarande osålda.
Piratförlaget kan nog däremot gnugga händerna och trycka några tusen nya exemplar av "Gömda".

Antonssons fanclub kommer förstås framhärda i sin uppfattning, hur överbevisade de än blir.

Min Miata


Mazda MX5 miata, 20 års jubileum

Nådens år, 1989, föll muren och öststatskommunismen gick upp i ragnarök.

Samma år föddes en av bilhistoriens viktigaste modeller: Mazda MX5.
En oblyg kopia på Lotus Elan, men med byggkvalitet som bara Mazda mäktar med.

Konkurrenter har kommit och gått, efter några år har de försvunnit, men MX5 har överlevt och är nu världens mest tillverkade sportbil, tidigare rekordhållaren MG MGB har lämnat över staffettpinnen.

Mer körglädje för rimliga pengar finns inte.

Ingenting varar för evigt, även MX5 vidareutvecklas. Risken finns att MX5 blir för välutrustad, tung, och övermotoriserad.

Jag skulle gärna se att Mazda gjorde en snikversion utan en massa tung utrustning, men med lätta material som kolfiber och alumininum och en tjänstevikt klart under 1000 kg.
Då räcker 160 hästar för att köra ifrån det mesta.

Upphandlingselände

En gång i tiden, för bara ett par decennier sedan, var Sverige bitvis en planekonomi.

Sedan kom 80- talet och käcka nyliberaler lyckades lansera avreglering, som lösning på alla problem,

Naturligtvis hade de rätt i mångt och mycket, men jag anser att avregleringen gått för långt.

Ta taxi som exempel. Förr bestämde länsstyrelsen hur många trafiktillstånd som beviljades samt taxan(!), som justerades i takt med inflationen.
Vissa åkare och chaufförer kunde leva gott, jag minns själv hur bra kommersen gick på Arlanda Taxi som hade monopol på Arlanda.

Länsstyrelsens kontroll gjorde att ytterst få busar körde taxi, inga turister blev uppskörtade.

Nackdelen blev som i alla planekonomier, en utbudsbrist, speciellt, helgkvällar, vilket resulterade i en massa svarttaxi med ofta skurkar bakom ratten.

Nu har man visserligen stramat upp igen med mer utbildningskrav och hårdare kontroller, efter ett antal år med rena vilda västern, men ingen myndighet bryr sig längre om hur många trafiktillstånd som utfärdas.

Resultatet är att det råder ett överutbud, vilket kan ge köparens marknad, men den som lyckas prispressa hårt kanske bör fundera om åkaren kan vara seriös med skatter och annat.
Många taxiåkare går på knäna ekonomiskt, i värsta fall med konkurs som följd, personlig tragedi och massa kostnader även för samhället.

Det borde även kommuner och landssting fundera över när de gör upphandlingar. Det verkar som lägsta pris vinner, utan krav på kvalitet eller att företaget är solvent och har bra anställningsvillkor.

Det finns gott om exempel när anställda får godta sämre villkor efter en upphandling.

Därför känner jag sympati med sopåkarna och anställda som nu protesterar mot försämringar.
Typiskt nog tycker vissa att sopgubbarna som kan tjäna upp till 34.000 kr i månaden och bara jobbar 30 timmar i veckan har det för bra.
De som säger så skulle själva aldrig stå ut med smutsen och släpa flera ton om dagen.

De som tycker att man borde ta in estniska sopgubbar till lägre lön borde nog passa sig; inget jobb är egentligen  oersättligt.
En dataprogrammerare kan jobba från Indien till låg kostnad, man skulle även kunna tänka sig att DN lät en välutbildad journalist från Baltikum bli ledarskribent och därmed spara en massa pengar.

Är det så vi vill ha det, att ständigt konkurrera med lägre löner och villkor och kräva allt lägre pris vid varje upphandling?

Kontrollsamhälle

Det målas i svart från många debattörer hur orwellskt vårt samhälle blivit. Jag känner inte igen mig. Jag känner mig fri att välja hur jag vill leva mitt liv,  jag hade varit en mycket ofriare människa om jag levt för 50 eller 100 år sedan. Förmodligen fattigare materiellt och en stat och kyrka som lagt sig i mitt liv på ett helt annat sätt.

Men kontrollsamhället har jag inget emot. Modern teknik som övervakningskameror och DNA har gjort att brottslingar kan fällas, som tidigare gick fria.
Tack vare effektiv brottsbekämpning i New York, nolltolerans, har staden blivit säker, ren och snygg och vanligt folk vågar åter åka tunnelbana på kvällen.

På 70-talet var Baader Meinhofligan ett gissel. Tyska staten lyckades till slut knäcka terrororganisationen utan att Västtyskland blev en "fascistiskt diktatur" som vissa vänsterdebattörer hävdade.
Samma vänsterdebattörer förhöll sig rent av positiva till polisstaten DDR. (Efter murens fall hittades en del RAF medlemmar i fd DDR)

På 70-talet var flygplanskapningar vanliga, många oskyldiga dog. Vi minns sprängningen av en fullsatt Boeing över Lockerby.

Idag förekommer knappast flygplanskapningar. Passagerarlistor, skannade ögoniris och rigörös bagagehantering.
Det känns väldigt skönt att flyga i vetskap att säkerhetskontrollen fungerar, vem säger emot?

Kampen mot Al Qaida har också fungerat i USA och Europa. Trots hot om totalt krig har de inte lyckats med sina onda intentioner, med Madrid och London som tragiska undantag.
Hade regeringarna i väst inte agerat kraftfullt hade läget varit katastrofalt.

Det går inte att förhandla med terrorister som med vanliga, förnuftiga människor. Om det går, måste det ske från en styrkeposition.
Det visade sig efter Lockerby, till slut kunde en uppgörelse ske med Kadaffi, de skyldiga ställas inför rätta.

I Irak börjar läget äntligen bli bättre, men Pakistan och Afghanistan oroar. Där ökar Talibanerna sin onda makt.
Enligt vänstern ska väst och NATO lämna Afghanistan åt sitt öde. Jaha....



Klockor

Jag gillar klockor, fast jag är ingen samlare. Ett tag hade jag nog 10 olika klockor, om jag räknar in reklamklockor som ofta ingår i något erbjudande. Den finaste var en Citizen, som såg  ut som Cartier med skruvar och allt, fast avsevärt billigare och med bättre kvalitet.
Den höll 26 år utan en enda reparation, den drog extremt lite ström, batterierna höll i uppåt fem år!

Egentligen skulle man inte behöva ge en spänn för en klocka, även billiga kvartsklockor är förvånansvärt bra.

Efterhand gav jag bort mina klockor, det räcker egentligen med en, om man inte likt Gyllenhammar behöver en på var arm, en med Londontid, en med New York tid.

För 12 år sedan köpte jag en Seiko Kinetic, vill minnas att den kostade 4.000 kr. Inte billig, men inte heller absurt dyr.
Den är fantastisk, en liten manick går igång på handledens rörelse som snurrar fortare än en formel ett motor och skickar strömmen till kvartsverket via en kondensator.
Inga batterier behövs!
Den går fortfarande hur bra som helst, kondensatorn fick dock bytas efter tre år, men Seiko tog det gratis på garantin.
Så jag är mer än nöjd.

Egentligen behöver jag ingen ny klocka, men idag kunde jag inte låta bli att slå till på en Casio. Designen är sportig och stilren och den är både soldriven och radiokontrollerad, vilket innebär extrem livslängd på batterier, uppåt tio år, kanske mer, och exakt tid på sekunden.
Priset avgjorde, 1.190 kr hos Pagolds Ur i Skövde. Det var riktig rea, priset på både radiokontrollerad och soldrivna har hittils legat på 3-4.000 kr.

Descartes

Descartes, även kallad Cartesius var en gudabenådad filosof och författare och grundare av skepticismen. Jag har bara läst Candide, skarp, humoristisk och tänkvärd.

Även vi med luckor i allmänbildningen känner till att Descartes myntade "Jag kanske avskyr din åsikt, men jag slåss för din rätt att uttala den."

Det är en åsikt jag entusiastiskt delar. Trots detta har jag bestämt mig för att införa censur på denna blogg.

En blogg är för mig och många andra en sorts dagbok, där man skriver om det som faller en in. Jag är den första att erkänna att allt jag skriver inte alltid är genomtänkt eller intelligent.
Alla kan läsa det man skriver och jag har inget emot kritiska kommentarer.

Dock, för att travestera CH Hermansson, måste det råda någon djävla ordning även på en blogg.

Jag kommer därför hädanefter plocka bort kommentarer som är kränkande, lögnaktiga, innehåller förtal och som har ett otäckt språkbruk.
De som vill sprida sådan dynga får skriva någon annanstans.

I motsats till de flesta kommer jag inte godkänna kommentarer innan publicering. Olämpliga kommentarer kan dyka upp, men jag kommer i efterhand ta bort dem utan egen kommentar.
Vissa människor går inte att resonera med.

Allas fria val

Jag spinner vidare på kommentarer till inlägg: "Nils" skriver om allas fria val när det gäller livsstil. På ett plan har han naturligtvis rätt, vi bestämmer själva hur vi vill leva våra liv.

Liberalen i mig bejakar detta, frihet är viktig, staten eller kyrkan eller någon annan ska inte lägga sig.

Samtidigt bor det en socialist inom mig, som konstaterar att alla inte har samma förutsättningar: Vissa föds med silversked i mun och har manegen krattad. De blir sedan snygga, smarta, välutbildade och friska.

Andra hamnar på skuggsidan; hur lätt är det för ett gatubarn i Rumänien att kravla sig upp på karriärstegen?

Staten har som uppgift att skapa förutsättningar till välstånd för alla. Det innebär inte nivellering. Jag tror på meritokrati, därför är det helt rätt med elitskolor där man fångar upp begåvningar och ger de allt stöd, oavsett vilken samhällsklass barnen kommer från.
Alla är inte intellektuella, praktisk begåvning borde uppgraderas och lärlingssystemet återupprättas.
Ta Tyskland som föredöme!

 

Obama

Hyllningarna till Obama vill aldrig sluta. Han kommer få en lång och välförtjänt smekmånad. Han är svart, snygg, bildad och otvivelaktigt mer politiskt korrekt än de arroganta neokonservativa republikanerna som nu kört fast i diket.

Han verkar dessutom offensiv och har rivstartat i Vita Huset och tagit beslut om Guantanamo och politiken i Mellanöstern.

Så långt allt väl. Naturligtvis kommer smekmånaden övergå i hård verklighet, speciellt med tanke på den globala finanskrisen.

Den enda invändningen som idag kan riktas mot Obama är att han inte är ett dugg rolig. Imitatörer och satiriker har än så länge inget att hämta. Att härma Bush alla grodor är jätteroligt.
Obama har behaglig röst, uttrycker sig ofta verbalt, rent av poetiskt.
Satirikerna måste slita sig förtvivlat i håret. Här finns inget gällt tonfall, inga korkade uttryck att imitera.

Heja alliansen!

Alliansen hade en taskig start. Strul med statsråd, Schenströmaffären, löftesbrott med bensinskattehöjningar  och höjda skatter på bilförsäkringar (visserligen aviserade innan valet), höjd A- kassa.

Detta är nu historia. Det märks att Alliansen trivs ihop, i bjärt kontrast till vänsterkartellen.

Partierna är mer samstämda än någonsin. Maud har gjort en remarkabel modernisering av Centern: Fälldin och Olof Johansson var omöjliga att regera med. Maud har öppnat för fortsatt kärnkraft och för införandet av euron.
KD under Hägglund har slutligen tvingats ta ton mot religiösa extremister och Livets Ord. Bra gjort Göran!
Moderaterna reformeras ständigt under den sluge Slingman, traditionella högerväljare föredrar nu Folkpartiet.

Vad har då vänsterkartellen att sätta emot? Otvivelaktigt bättre opinionssiffror, men vad mer?

Mona Sahlin som statsminister, Wetterstrand som miljöminister, Ohly som finansminister, Peter Eriksson som industriminister..... det låter inte ett dugg kul.

RSS 2.0