Miata, den perfekta kompromissen
Ordet krompromiss låter trist. Ändå är nästan allt vi gör, köper, tycker just kompromisser. Vissa saker är förstås kompromisslösa. En cykel i ett Tour de France lopp är bara extremt lätt och vridstyv. Pris och hållbarhet eller om den är praktisk är ointressant. Samma gäller extrema sportbilar ämnade för formel ett. Om motorn bara håller 50 mil saknar betydelse, bara den levererar kraft i loppet.
Därför är vanliga konsumentprodukter oftast mer eller mindre lyckade kompromisser. Det finns förvisso några befriande undantag. Nya Alfa Romeo 4c är en renodlad körmaskin med usel komfort.
Kompromiss låter trist, men är inte så dumt om den är vettigt balanserad. Mazda MX5 är ett utmärkt exempel. Det finns hårigare körmaskiner, men ingen bil kombinerar bättre krispig körkänsla till ett vettigt pris. Visst innebär det standardkomponenter, men anrättningen bjuder på en sund konstruktion med låg vikt, viktfördelning, låg tyngdpunkt, ett bra chassi, knivskarp styrning och exakt växellåda.
Miata, en klassiker som nu är världens mest tillverkade sportbil.
