miata

För några veckor sedan skrev jag om Swedbanks problem i Baltikum och att det kan bli en en huvudvärk för svenska staten med ytterligare värdefall av den svenska valutan.
Dessa farhågor verkar nu dessvärre besannas, kronan har fallit kraftigt under de senaste dagarna. Tänk om vi haft euron....

Konstigt nog är allt sig likt. Handelsbanken hamnar aldrig i samma krisläge som andra banker, det var samma visa på 90 talet, fast då hette de Gotabanken och Nordbanken.
Inget nytt under solen.

Ett annat bekymmer är hur européer och amerikaner ska kunna konkurrera med asiatiska tillverkare. Idag läste jag om Volkswagen som har problem med havererade kamkedjor. En kamkedja ska hålla bilen ut eller 30.000 mil.
Jag törs påstå att problemet inte förekommer hos japanska eller koreanska tillverkare.
Om någon idag skulle fråga mig vilken bil i "Golfklassen" man ska välja blir mitt svar blir Honda Civic, läckrare, tuffare, "mer dynamisk" än någon konkurrent, särskilt R modellen som skåpar ut alla GTI.

De bästa cykelramarna görs numera i Taiwan, stolta cykelländer som Frankrike eller Italien kan fortfarande stoltsera med fina exklusiva ramar i små serier.
Men inte " value for money".

Det görs exklusiva, handbyggda klockor i Schweiz. Men enligt alla objektiva kriterier har japanska Casio bäst kvalitet och mest avancerad teknologi med solcellsdrivning och exakt radiokontrollerad tid.

Asiatisk mat är också god och nyttig, inte massa fett och kolestorol.

Jag kan på rak arm bara hävda europas överlägsenhet på några få områden: Bästa whiskyn kommer från Skottland och synnerhet från öarna Skye och Islay.
Bästa ölen är Guinness från Irland, Jever från Tyskland och Urquell från Tjeckien.

Sedan har vi massa läcker arkitektur, gamla centraleuropeiska städer med ringmurar och mysiga torg och gränder  som överglänser allt!

Snart är det val igen. Själva valet verkar mötas av stort ointresse och orsaken till det kan andra bena ut, jag har också åsikter om det, men känner själv ett visst ointresse....

Ett  som påminner om "vanliga" val är förekomsten av valaffischer och hur fullständigt taffliga och ointressanta slogans som målas upp, budskap som är så vaga att de flesta med en gäspning kan instämma.

En egendomlighet är exempelvis Folkpartiet som har bilder på stylade Malmström och Paulsson också har en bild på en milt blickande Björklund. Mig veterligt är han inte kandidat till EU- parlamentet!

Från tidigare val minns jag nog Centerpartiets bäst: En vacker, fyllig kvinna, som skulle kunnat figurera på en Zorntavla, som helt näck vadar ut i en sjö i solnedgången, man ser hennes tilltalande bakre del.
Texten lyder: " Välkommen till Mittens Rike"........
Frågan är: Var de som skapade denna affisch sinnesrubbade? Mittens Rike, är inte det Kina?
Bilden och budskapet är lika obegripligt som centerns politik var vid den tidpunkten med en partiledare som talade i gåtor. Oraklet i Delfi var ett under av klarspråk i jämförelse.
Kanske fanns där en poäng som jag missade, men jag tvivlar....

En affisch som blev väldigt häcklad, anser jag däremot vara glasklar och fyndig: Ni kanske minns bilden på en välklädd man sittandes i en öppen bil med handen elegant utsträckt över en dalmatiner som satt i höger framsäte. Budskapet löd: " Jag röstar på Socialdemokraterna för jag vill ha ordning på Sveriges ekonomi".

Kritiken lät inte inte vänta på sig. " En yuppie i en sportbil!" utropades det indignerat.
En för mig obegriplig kritik. Det var på den tiden borgerliga regeringar var ökända för att både sänka skatter och öka statens utgifter, en ekvation som inte går ihop.

Affischen förmedlade budskapet att inte bara undersköterskor eller arbetare i blåställ hade skäl att rösta på sossarna.

Hade det varit en töntig yuppie i en pärlemorvit Porsche med en välspacklad blondin hade jag kanske instämt.

Alla som har lite koll såg direkt att bilen var en VW typ 1 Karman Ghia, en nobel veteranbil, knappast något en finansvalp susar runt i.
En kille med smak och förmåga till kritiskt tänkande!

Jag kanske inte tillhör de som står i frontlinjen bland Vänsterpartiets supporters. Men även V lanserar ibland vettiga förslag.

Nu har Vänsterpartiet fört fram det riktiga förslaget i Göteborg att Västtrafik ska fixa så att cyklister kan ta med sig cyklarna på tåg, båtar, (på regionbussar går det redan idag)

Det verkar som Västtrafik lyssnar och är beredda att genomföra förslaget.

Jag älskar att cykla, men jag tillhör inte entusiasterna som gladeligen trampar 20- 30 mil på en helg. För jobbigt och tar för lång tid.
Att kunna kombinera tåg eller buss, och avrunda de sista, eller första milen är perfekt, och skulle få mig och säkert andra att åka kollektivt mer.

Som förra helgen, när jag drog till Göteborg. Jag slängde in cykeln i bilen och trampade de sista milen från Alingsås. Hade jag fått ta med cykeln på tåget, hade jag gärna gjort det.

Jag minns en tågresa i Danmark för ett tag sedan. På deras motsvarighet till Intercitytåg fanns särskilda vagnar där man enkelt och smidigt kan ta med cykeln.

På SJ är det dyrt och besvärligt, cykeln ska polliteras och emballeras.... Nä, man skiter i det och tar bilen istället.

Idag var det dags att väcka Miatan från vinteridet. Så sent har det aldrig blivit under de snart nio år hon varit i min ägo.
Men jag var bortrest under en stor del av april, och maj var ovanligt kall i år.

Sedan september har ingen startat motorn, batteriet får sitta kvar, endast ena kabeln lossas då stereon tjuvdrar lite stöm.

Som vanligt tände motorn igång direkt, men gick lite orent de första minuterna och dog ett par gånger, tändstiften blev lite sura, men det var bara att hålla gasen i botten tills motorn började tända  och sedan hålla ett par tusen varv under några minuter, sedan kom den jämna fina gången och motorn fick sin arbetstemperatur.

Jag studerade cementgolvet och konstaterade att inte en droppe olja läckt. Det är ofattbart att Mazdas ingenjörer lyckas konstruera en så tät motor.
Bilen är 18 år gammal, och motorn är aldrig renoverad eller något är bytt, förutom kamremmen.
Hur är detta möjligt!

Suffletten håller också tätt, det regnade, dagen till ära.

Maskinellt är allt perfekt, men visst finns skavanker. Rost på vänster sidobalk, bilprovningen tolererar ganska mycket innan de protesterar, men visst är det lite synd.
Tidigare ägare hade den dåliga smaken att utsätta Miatan för vintersaltslask..... Det borde vara straffbart!

Först om några år kommer bilprovningen slå ner på rosten, då får jag ta ställning, renovera eller byta till en nyare Miata.

Ibland fastnar saker som sägs. Som en kurs jag var på när jag jobbade i bilbranschen.
Kursledaren påtalade det självklara, men som man inte alltid tänker på, att ju mer åsikt och ju mindre fakta, ökar risken för konflikter och meningsskillaktigheter.

Ett exempel på fakta: De flesta EU- stater har infört Euron, ett faktum som endast en dåre kan argumentera emot.
Säger man däremot att det är ren idioti att inte Sverige ännu infört euron kommer många resa ragg och häftigt argumentera emot. Då kommer genast känslor fram, som inte är förnuftsmässiga, oavsett vilken ståndpunkt man har.

Tidigare i veckan hörde jag en TV. interjvu med George Soros, onekligen en intressant person. Han tjänade bl.a miljarder på att spekulera mot den svenska kronan under 90- talskrisen.
Bildt och Dennis chockhöjde räntan till 500% och förlorade ändå, debaclet kostade svenska skattebetalare i runda slängar 50 miljarder.
Sedan kom Göran Persson överens med Centerpartiet och räddade faktiskt Sverige från bankrupt.
Kronan föll som en sten, men börsen tjurrusade och industrin blev rejält dopad.
Samma sak kommer snart hända i Litauen, Swedbank och svenska staten kommer stå med svarte petter.

Soros sade inte så mycket intressant under intervjun, förutom att det behövs mer reglering på finansmarknaden.
Men han sade en sak som gjorde intryck: Han flydde från de nazistiska pilkorsarna i Ungern. Han sade: " Då blev jag varse vilken skillnad det gör under vilket samhällssystem man lever i".
Det var klockrent och gjorde djupt intryck på mig.

I Sverige kanske det inte spelar jättestor roll om sossar eller moderater styr, även om det förstås skiljer.
Men för en östtysk var livet definitivt ofriare och materiellt sämre, jämfört med en västtysk, några mil bort, på andra sidan muren. (Om Ohly råkar läsa detta, hoppas du får dig en tankeställare.....)

Nu har vi snart EU- valet. Många skiter i det, och visst känns Bryssel fjärran och byråkratiskt.
Själv är jag varken insatt eller jätteintresserad. Men jag kommer rösta, på känsla.

Jag gillar Marit Paulsson: Ja till Euron (utan folkomröstning, det ska partierna besluta), Folkpartiet är mest EU positivt.
Vidare förordar hon en så human djurhantering som möjligt, nej till koscherslakt ; man ska inte stryka religösa medhårs, djur kan känna ångest och dödsskräck precis som människor, förbjud detta barbari, om några judar och muslimer tar illa upp, låt dem ta illa upp!!

Som jag kan minnas har jag haft två nära dödenupplevelser under mitt snart halvsekel långa liv.
En verklig, en i en dröm häromnatten.

Den första inträffade för många år sedan, jag var nybakad körkortsinnehavare. Det var vår, jag hade köpt en sämre begagnad Alfa Romeo, det mesta var slut i den bilen, men motorn drog friskt och var varvillig.
Det var inget vettigt bilköp för en 18 åring, förnuftiga människor i min omgivning ansåg att jag borde köpa en Volvo 142 eller en Mazda 323.
De hade naturligtvis rätt, men dumdristighet och envishet har tyvärr varit ett framträdande karaktärsdrag hos mig, i synnerhet i yngre år.
Även min mormor, som egentligen inget visste om bilar, hade synpunkter. Men hon visste tillräckligt för att avråda köp av en folka bubbla. "Bensintanken fram, livsfarligt" mässade mormor.
Nu stod inte en bubbla högt i kurs hos mig, hellre en 118 hästars Alfa Romeo, än en 40 hästars bubbla för 6,000 kr, så löd min logik.

Nåväl, en vacker vårdag, utanför Mullsjö, orutinerad som jag var, gjorde jag en omkörning inför ett backkrön och missbedömde avstånd och fart.
Jag hann inte om tillräckligt snabbt, Alfan var trots allt ingen Ferrari och jag upptäckte en mötande SAAB med en äldre herre vid ratten i sista stund.
Att avbryta omkörningen var det inte tal om, det var försent, istället gick jag ner i halva diket och vi var tre bilar i bredd på denna smala väg.

Det gick vägen, om man säger så, men det var verkligen på håret!
Jag minns chocken efteråt, adrenalinkicken och den berusande känslan av befrielse! Jag hade precis med en hårsmån klarat mig från ond bråd död och en tidningsnotis som tyvärr är alltför vanlig: "18 årig i dödsolycka utanför Mullsjö".
Men jag minns lyckoruset, att jag tackade Gud, trots att jag inte är religiös.

Jag läste någonstans om Stig Dagerman, som var  depressiv, hade varit mycket nära en allvarlig trafikolycka. Efteråt var han tydligen euforisk flera timmar.

Själv är jag numera en försiktig människa och försöker minimera onödiga risker, men kan på ett psykologiskt plan förstå folk som ägnar sig åt farliga sporter.

Häromnatten var det dags igen: Jag drömde att jag satt i ett stort flygplan (jag kan inte svara på om det var en Jumbojet eller Airbus)
Jag satt i mitten och tittade ut över molnen, plötsligt svischade ett annat flygplan förbi, så nära att den krockade med vänster vinge, en dov smäll hördes, och så störtdök planet.
Drömmen var kusligt realistisk, jag tänkte: "Nej, jag vill inte dö, jag vill leva många år till". Men samtidigt ett accepterande av det oundvikliga och ingen dödsångest.

Drömmen hade dock ett lyckligt slut, strax innan vi slog i marken, lyckades piloten räta upp planet och nödlanda på en motorväg, utan bilar!

Jag tror vi applåderade, som charterturister brukar, sedan vaknade jag, utsövd och hungrig.

Jag har jobbat några timmar idag, på eftermiddagen. Gårdagen var hektisk, med en del måsten, så jag bestämde mig för att varva ner idag.

Lyckligtvis var vädret dåligt, med regn och blåst och lite åska, så efter en lång frukost kunde jag med gott samvete inta sängen igen och sova en stund till.
Efter en timma ringde telefonen, och jag blev väckt av min flickvän, vilket gladde mig enormt. Hade en telefonförsäljare ringt hade jag inte låtit lika sockersöt på rösten....

Den här årstiden är förstås ljuvlig, men kan ibland vara lite stressande. Jag menar, är man trött och behöver relaxa en novemberdag, är det inga problem, det är garanterat mörkt och ruskväder utanför.
Hade solen strålat från en klarblå himmel, fåglarna kvittrat, hade jag tvunget, trött eller inte, tagit en cykeltur, eller följt min ursprungliga plan att hämta Miatan som fortfarande befinner sig i ide på hemlig ort nära Skövde.

Nästa vecka är fullbokad, så jag siktar på premiärtur med Miatan nästa helg.

Var det någon som sa att det är vansinne att ha en hobbybil som bara körs några hundra mil varje sommar? I år blir det i så fall ännu vansinnigare, då jag lovat att jobba hela sommaren, endast någon kort helgtur kommer hinnas med.
Tidigare somrar styrde jag kosan söderut, mot centraleuropa med Miatan. Inga såna resor är inplanerade denna sommar.

Jag ryggar instinktivt inför besserwissers. Ni har säkert råkat på dem, killar, gubbar, det finns säkert kvinnliga också, som med bestämd, grötmyndig röst fastslår den enda sanningen.

Jag har råkat ut för typer som sagt om en viss aktie; "Superbra, bara att köpa".
Själv är jag inte så insatt, men även om så vore fallet, skulle jag aldrig våga uttala mig så självsäkert.

Det finns så mycket oförutsett som kan inträffa. Ett av de sista jobb jag skulle önska vore att vara placeringsrådgivare på en bank.
Där om någonstans vore en varningstext vara på sin plats: " Dessa råd är mina personliga, och varken jag eller banken tar något som helst ansvar om prognoserna visar sig felaktiga".

Bilbranschen anses ibland vara en rufflarbransch. Frågan är om inte bankbranschen är värre.
Säg att du köper en ny Hyundai eller Kia. Du får 5 år eller 15.000 mils garanti, förutsatt att du sköter service. Det är ganska riskfritt för dessa asiatiska tillverkare av kvalitetsbilar att lämna så generösa garantier.

När din bankman föreslår att du ska satsa i en Rysslandsfond eller Kinafond, och du spänner ögonen i honom och frågar om han kan garantera en hög avkastning, lär han skruva på sig besvärat och lämna ett vagt, negativt svar.

Själv har jag pysslat med aktieaffärer, i blygsam skala. Ibland har det gått skapligt, som med Ericsson, tills det gick åt helvete.

Jag tror att det nu, innan krisen kulminerat, finns chans till verkligt goda aktieaffärer. Om ett par, tre år kommer folk himla med ögonen och säga, den och den aktien skulle man köpt.

Jag minns nittiotalskrisen. Snacket gick att SE- banken skulle gå omkull. Kursen stod i några kronor. De smarta, smartare än mig, insåg att staten aldrig skulle tillåta en konkurs och köpte på sig för allt vad tygen höll....
Hävstångseffekten var sanslös, dagarna efter statens garanti tiofaldigades kursen och vissa blev miljonärer med en blygsam insats.

Nu får ni ett gratistips: Ratos. Har leverarat historiskt bra avkastning till låg risk och har dessutom bra direktavkastning.
SSAB: Har gått som tåget i alla år, har tagit stryk under finanskrisen. Jag har länge velat köpa, men först nu haft en slant över att köpa för.

Dessa två aktier har jag själv satsat på, men kom nu inte och skäll på mig om något eller några år om dessa råd är käpprätt fel, ni är fria myndiga människor som fattar era egna beslut, kom ihåg detta!

Jag är förvånad att unga småbarnsföräldrar drar till exempelvis Thailand med sina småttingar, om inte absoluta skäl föreligger.

För det första är det störande för medpassagerarna att tvingas lyssna på bebisskrik när man precis avslutat måltiden, tagit en whisky och fällt tillbaka ryggstödet för att sova några timmar, så man kommer fram fräsch och utvilad och pigg på nya intryck.

För bebisarna är resan förmodligen bara obehaglig, av skriken att döma, konstiga ljud, ont i öronen av tryckluftsskillnader.

Dessa unga föräldrar borde rest av sig innan de skaffar barn, sedan kan de vänta några år till barnen åtminstone hunnit passera fem innan det är dags igen.

Lite större barn älskar resor, jag minns själv italienresorna med föräldrarna på 60-talet.

TV är en fantastisk uppfinning, fast jag har aldrig tittat särskilt mycket på TV.

Själva apparaterna är också fascinerande. Jag minns barndomens svartvita TV på sextiotalet, det var stor sensation när vi fick en andra kanal.
Min mor, som var så fascinerad av ishockey, det var Sovjet- Sverige, det var Sverige- Tjeckoslovakien och jag minns att farsan fick steka fiskbullar åt mig och brorsan när det var hockeykvällar.
De där runda findusbullarna som inte längre finns med stuvad spenat och potatis.

Sedan kom färgteve och jag minns besöket hos en släkting 1968 som var direktör som hade köpt en Philips färgteve för hårresande 4.000 kr, en Volvo Amazon kostade c,a 16.000 kr. Det säger en del om bilars och teveapparaters prisutveckling......
Vi tittade fascinerat på en fotbollsmatch, jag minns än idag de sjukligt gröna och oranga färgerna på rutan.

Nuförtiden är det platt- tv, LCD och prisma och allt vad det heter. Det senaste är visst projektorteve som sägs ge biokänsla.

Visst har bild och ljud blivit bättre, även om jag inte alltid är så imponerad över platt-tevens bild. Det verkar som de är känsligare för störningar än gamla hederliga tjockteve.
Med DVD blir bilden däremot alltid klockren.

Apparaterna var som så mycket annat snyggare förr. Jag minns mina farföräldrars TV, jag tror det var en Philips. Den var svartvit i fint träslag med snygga luckor att stänga framför bildröret.
Då såg den ut som ett bättre barskåp.

Vi har nu hur många kanaler som helst, men får allt sämre television. Att de kommersiella kanalerna sänder massa dålig underhållning må vara hänt, men även SVT har gradvis chanserat.
Eländet började med Expedition Robinsson, ett löjligt underhållningsjippo.

För bara ett par decennier sedan hade vi Guillous Rekordmagasin, Filmkrönikan som varade i två timmar, för att nämna något.
SVT hade filmspecial då man körde Bergman, Rohmer eller Kieslowsky varje vardagkväll.

Idag är det mest skräp och dålig underhållning. Det enda jag numera tittar på är nyheterna, trots en ny platt-teve.
Jag har alltid lojalt betalt TV- licens. Fast nu känner jag att jag vill slippa, men det finns inget val.
Om SVT dristar sig till att tacka för att jag betalar min licens kommer jag surt svara "Vad har jag för val?"

Hade jag stannat någon dag längre i Kina, hade jag fått uppleva ett kommunistiskt förstamaj firande.
Säkert pampigare och mer påkostat än här hemma.

Jag kollade TV- nyheterna och tycker vänstern verkar trött och defensiv. Jag noterade Mona Sahlins löfte att även låta pensionärerna få ta del av jobbskatteavdraget.

När Sahlin skäller på Reinfeldt för denna förmenta orättvisa, kanske man bör påminna sig om att sossarna inte hade sänkt skatten för vanligt folk, varken de som jobbar, eller pensionärer, om de haft makten.

Det ska bli intressant att få ett klart svar från Sahlin och Östros hur mycket vänsterkartellen tvingas höja skatten även för vanliga löntagare vid en eventuell valseger för att finansiara alla vallöften........

Besöker man ett land under ett par veckors tid får man förstås en fragmentarisk bild, dessutom ett av världens folkrikaste och största länder.

Åker man dessutom som nöjesturist, utan ambitionen att förstå hur allt fungerar får man ödmjukt inse att man inte begriper mer än man gör.

Politiken känns lite schitsofren: Röda fanor, byster på ordförande Mao och statyer föreställande Marx och Engels. Däremot inget förfall och stagnation som utmärkt de kommunisstater jag tidigare besökt.
Snarare superkapitalistiskt med exklusiva gallerior och dyra märkesvaror. De senaste två decennierna en tvåsiffrig tillväxt och reallöneökningar i paritet.

Att Kina kommer med stormsteg står klart. Handlar du en pryl är sannolikheten stor att den är gjord i Kina. Redan idag är Kina en stor biltillverkare, än är inte bilarna konkurrenskraftiga, men inom fem år kan de utmana både japanska och koreanska tillverkare, för att inte tala om europeiska.
Kineserna är fräckare än japanerna var för några decennier sedan: De nöjer sig inte med att göra snarlika kopior, de gör exakta kopior!

Kinesisk bilindustri har dessutom fördelen att staten har gott om kulor och backar upp med enorma summor. I stor kontrast mot Sverige, som bekant.....

På bilmässan i Shanghai visade Geely en "Rolls Royce", säkert sämre än originalet, men avsevärt billigare.
I Tyskland har det blivit bråk och stämningar när Geely presenterade en kopia på BMW X5, som man fräckt nog tänker sälja i europa.

Jag slogs av stabiliteten, lugnet och fråvaron av brottslighet, säkerheten på gatorna. GP nämde ju detta i kontrast till kaoset i Jeltsins Ryssland och fick på skallen för det, men han hade inte desto mindre rätt.

När jag slank in på en tysk restaurang för lunch och en paulaneröl delade jag bord med en tysk, en bildad karl, universitetslektor som besökte Kina tre, fyra gånger per år.
Efter lunchen smuttade han på sitt vita moselvin (det var happyhour, så man fick två glas till priset av ett)
Vi pratade politik: Han sade "Vi européer och särskilt vi tyskar har anledning att vara ödmjuka med tanke på kolonialism, diktatur och förtryck som varit vår historia".
Han sa vidare att de kineser han träffade var ointresserade av politik, särskilt de yngre. De var nöjda med kommunistpartiet, så länge de levererar tvåsiffriga tillväxttal och höjda reallöner.

Den verkliga utmaningen för kommunistpartiet blir att fortsätta leverera tillväxt och reallönekningar.

Det var en upplevelse, utan tvekan. Skyskrapor som växt som svampar ur jorden på bara något decennium.

Stan var mycket renare och snyggare än jag trott; Jättefina parker med blommor och träd som jag aldrig sett maken till någonstans. Inget skräp, inget klotter som ofta förslummar europeiska städer.

Många vackra hus, både äldre i västlig stil och de fantastiska skraporna, flera av de över 400 meter höga.

Prisnivån var hög, men det är den överallt med våran svenska skitvaluta. Taxi var dock påfallande billigt. Kineserna har inte avreglerat, de gör de rätt i. Bilarna var fräscha, nya VW Santana, chaufförena artiga, och taxametern hamnade inte mer än runt 20 svenska kronor för resor inom centrum.
Till flygplatsen kostar det under 200 svenska kronor, det går annars snabbtåg som kör uppåt 400 km/h som svävar på magnetfält.
Från city till flygplatsen tar det ca 8 minuter......

Kinesiska restauranger är billiga, men menyn är på kinesiska och personalen kan ingen engelska. Dock finns ofta bilder på menyn, så man kan i bästa fall få ett hum om vad man beställer.....

För västerlänningen finns dock allt, även om det kostar. Vi åt ofta på en thailändsk restaurang med rätt usel service, men supergod mat.
I närheten fanns en tysk restaurang med ljuvlig Paulaneröl och rejäla Wienerschnitslar.
Nära vårt hotell fanns en trevlig jazzklubb som hade bra band varje kväll.
En god Guinness kostade närmare 90 svenska kronor, men ingenstans togs det något inträde, ett otyg som ofta får mig att avstå krogbesök hemma.

I min lilla håla Skövde har krogarna mage att ta 100 eller 150 i inträde för att höra på ett veritabelt skitband. Jag säger bara bojkotta!

Shanghai är förstås ett eldorado för shoppare. Själv har jag det jag behöver och shoppar endast då något måste inhandlas.
Jag köpte dock en tändare som går att fylla på, kinesiska cigarrer, inte kubansk klass, men helt ok, en armékniv, samt ett par jeans, vilket säkert kommer förvåna några vänner, då jag är konservativ angående kläder och inte ägt ett par jeans sedan jag var femton.
Tydligen har en viss person haft en viss påverkan, men det behöver vi inte avhandla här......

Jag kan varmt rekommendera Shanghai: Det är rent, säkert och det  finns saker att uppleva för alla besökare. Luften var förstås storstadsmässigt dålig, men jag hade förväntat mig värre.
Brottsligheten är låg, en ensam kvinna kan lugnt promenera hem på natten.
Promenerar man själv, kan man råka ut för typer som vill språka, de säger att de vill öva sin engelska. Ofta vill de att man ska gå någonstans och ta ett glas.
Såna ska man förstås aldrig hänga med, hur trevliga de än verkar. Att var lite street smart är rekommendabelt, var man än befinner sig.