Krossa terrorismen!
Så var det nära ögat att en terrorist lyckades spränga ett flygplan i luften med hundratals oskyldiga människor!
Jag blir så förbannad, och de som raljerat över senare års förbättrade flygsäkerhet bör ställa sig i skamvrån och skämmas, men jag tvivlar på att så kommer ske....
Jag hatar terrorister, oavsett om de är kommunister, fascister eller religiösa fanatiker. Apologeter framträder alltid och menar att det egentligen är USA:s eller Israels fel att terrorismen frodas.
Skitsnack, är mitt svar. Terrorister är galna psykopater och fanatiker som kraftfullt måste bekämpas. De skiter i oskyldiga människors liv, ändamålet helgar medlen.
Vi ser en linje, med massmördare som Hitler, Stalin, Pol Pot och dagens Al Qaida. Samma djävla ondskefulla pack allihop!
Hatet och kampen mot terrorismen bör förstås inte förblinda och ledare i den fria världen måste förstås hålla huvudet kallt och vara realpolitiska.
Naturligtvis skulle man kunna detonera en atombomb över Al Qaidas fäste i Afghanistan, men det är knappast realistiskt.
Det kanske rentav är så illa att Afghanistan inte kan vinnas för demokrati och frihet. En cynisk, men antagligen realistisk CIA- tjänsteman fastslog för ett tag sedan att bäst är att lämna Afghanistan och koncentrera resurserna på allt djävulskap som emanerar därifrån.
Om så sker, att NATO och USA lämnar Afghanistan kommer Lars Ohly och Jan Guillou bli glada. Kanske även Gudrun Schymann, som jämfört svenska män med talibaner(!)
Själv kommer jag bli sorgsen, även om det är realpolitiskt motiverat. Afghanistan kommer åter falla tillbaka i ett medeltida mörker: Flickor får inte gå i skola, kvinnor får varken rättigheter eller sjukvård. Vad säger den militanta kvinnorörelsen i väst om detta?
Förmodligen inte mycket, det är bekvämare att kräva 50% representation i börsbolagens styrelse här hemma....
Det positiva med den senaste händelsen är att flygsäkerheten nu måste förbättras ytterligare, och vi får vara tacksamma över det rådiga ingripandet som gjorde händelsen till endast en incident.
Med rätt rutiner kan terrorbrott kanske inte helt elimineras, men kraftigt minimeras. Trots Israels utsatta läge har inte ett enda El Al- plan varken kapats eller sprängts.
Kontrollen är rigorös, och beväpnade vakter följer alltid med, beväpnade med vapen med speciella gummikulor som oskadliggör terrorister, men som inte skadar flygplanets skrov.
Vi minns den fantastiska fritagningen i Entebbe, galningen och psykopaten Idi Amin stod och kliade sig i huvudet och fattade inget, när planet redan lyft med alla i gisslan oskadda!
Så ska man handskas med ondskan!
Jag blir så förbannad, och de som raljerat över senare års förbättrade flygsäkerhet bör ställa sig i skamvrån och skämmas, men jag tvivlar på att så kommer ske....
Jag hatar terrorister, oavsett om de är kommunister, fascister eller religiösa fanatiker. Apologeter framträder alltid och menar att det egentligen är USA:s eller Israels fel att terrorismen frodas.
Skitsnack, är mitt svar. Terrorister är galna psykopater och fanatiker som kraftfullt måste bekämpas. De skiter i oskyldiga människors liv, ändamålet helgar medlen.
Vi ser en linje, med massmördare som Hitler, Stalin, Pol Pot och dagens Al Qaida. Samma djävla ondskefulla pack allihop!
Hatet och kampen mot terrorismen bör förstås inte förblinda och ledare i den fria världen måste förstås hålla huvudet kallt och vara realpolitiska.
Naturligtvis skulle man kunna detonera en atombomb över Al Qaidas fäste i Afghanistan, men det är knappast realistiskt.
Det kanske rentav är så illa att Afghanistan inte kan vinnas för demokrati och frihet. En cynisk, men antagligen realistisk CIA- tjänsteman fastslog för ett tag sedan att bäst är att lämna Afghanistan och koncentrera resurserna på allt djävulskap som emanerar därifrån.
Om så sker, att NATO och USA lämnar Afghanistan kommer Lars Ohly och Jan Guillou bli glada. Kanske även Gudrun Schymann, som jämfört svenska män med talibaner(!)
Själv kommer jag bli sorgsen, även om det är realpolitiskt motiverat. Afghanistan kommer åter falla tillbaka i ett medeltida mörker: Flickor får inte gå i skola, kvinnor får varken rättigheter eller sjukvård. Vad säger den militanta kvinnorörelsen i väst om detta?
Förmodligen inte mycket, det är bekvämare att kräva 50% representation i börsbolagens styrelse här hemma....
Det positiva med den senaste händelsen är att flygsäkerheten nu måste förbättras ytterligare, och vi får vara tacksamma över det rådiga ingripandet som gjorde händelsen till endast en incident.
Med rätt rutiner kan terrorbrott kanske inte helt elimineras, men kraftigt minimeras. Trots Israels utsatta läge har inte ett enda El Al- plan varken kapats eller sprängts.
Kontrollen är rigorös, och beväpnade vakter följer alltid med, beväpnade med vapen med speciella gummikulor som oskadliggör terrorister, men som inte skadar flygplanets skrov.
Vi minns den fantastiska fritagningen i Entebbe, galningen och psykopaten Idi Amin stod och kliade sig i huvudet och fattade inget, när planet redan lyft med alla i gisslan oskadda!
Så ska man handskas med ondskan!
Miljöpartiet
Jag skrev för några dagar sedan om hur milt miljöpartiet granskas av journalistkåren. Svaret kom i dagens SvD: Bland yngre journalister är hela 35% Mp- sympasitörer!
Maria Wetterstrand bjuds in som en "objektiv" expert att uttala sig om miljöfrågor, utan kritiska frågor!
Det är hög tid att granska Miljöpartiet och avslöja hur förödande dess politik är. Troligen får vi en rödgrön majoritet efter nästa val. Då väntar skattehöjningar och stoppade vägbyggen. Det kommer innebära sämre säkerhet på vägarna och fler trafikdödade.
Man kommer förmodligen obstruera den nuvarande borgerliga regeringens vettiga linje att tillåta ny kärnkraft.
Nu gäller det att vara taggad inför den stundande valrörelsen och stå upp för en politik som gagnar tillväxt, trygg energiförsörjning och en bra miljö!
Maria Wetterstrand bjuds in som en "objektiv" expert att uttala sig om miljöfrågor, utan kritiska frågor!
Det är hög tid att granska Miljöpartiet och avslöja hur förödande dess politik är. Troligen får vi en rödgrön majoritet efter nästa val. Då väntar skattehöjningar och stoppade vägbyggen. Det kommer innebära sämre säkerhet på vägarna och fler trafikdödade.
Man kommer förmodligen obstruera den nuvarande borgerliga regeringens vettiga linje att tillåta ny kärnkraft.
Nu gäller det att vara taggad inför den stundande valrörelsen och stå upp för en politik som gagnar tillväxt, trygg energiförsörjning och en bra miljö!
God Jul!
Julen är för mig i många avseenden obegriplig, en gåta.
Det positiva med julen är att det är barnens högtid. Tragiskt nog gäller inte det alla barn, det förekommer alltför ofta fylla och bråk, som drabbar de oskyldiga barnen värst.
Själv har jag haft turen att ha en lycklig barndom och minns med värme jularna hos morföräldrarna med en massa släktingar och härlig stämning.
Man var exalterad över julklapparna. Jag måste vara ärlig och säga att alla julklappar inte uppskattades lika mycket: Stickade vantar och mössor var "bara" kläder, något man fick ändå....
Jag minns särskilt en kälke med vassa medar som gick som ett skott på isig snö. Jag var nära bryta nacken när jag flög flera meter över ett gupp.
Märklintåget var en annan höjdare. En annan uppskattad present var från min morbror, en Lotus formel ett bil.
Den var för fin och detaljerad för att ha epitetet leksaksbil, och jag uppskattade inte när min yngre bror började leka med min fina Lotus....
Numera läser man om all stress kring julen, och astronomiska pengar som spenderas, över 60 miljarder i år, rekord igen.
Det konstiga med julen är att ingen frankt deklarerar: " Jag skiter i julen nu!" Även icke kristna och ateister firar jul.
Det intressanta är att även människor med alternativa perspektiv verkar sluka julen okritiskt.
På 70- talet firade vänsternissar "alternativ" jul. Dock var ingen så radikal att man helt enkelt sket i julen...
Idag klagar kvinnorörelsen över de ojämlika könsrollerna som råder kring julen. Däremot har jag inte hört en enda radikal kvinna deklarera att " Nu skiter jag i att köpa julklapp till svärmor och städa och laga mat. Ni får klara er själva, jag drar till Andalusien och tar in på ett spahotell".
Julen har verkligen blivit konventionernas helg, som ingen verkar utmana på allvar.
Det positiva med julen är att det är barnens högtid. Tragiskt nog gäller inte det alla barn, det förekommer alltför ofta fylla och bråk, som drabbar de oskyldiga barnen värst.
Själv har jag haft turen att ha en lycklig barndom och minns med värme jularna hos morföräldrarna med en massa släktingar och härlig stämning.
Man var exalterad över julklapparna. Jag måste vara ärlig och säga att alla julklappar inte uppskattades lika mycket: Stickade vantar och mössor var "bara" kläder, något man fick ändå....
Jag minns särskilt en kälke med vassa medar som gick som ett skott på isig snö. Jag var nära bryta nacken när jag flög flera meter över ett gupp.
Märklintåget var en annan höjdare. En annan uppskattad present var från min morbror, en Lotus formel ett bil.
Den var för fin och detaljerad för att ha epitetet leksaksbil, och jag uppskattade inte när min yngre bror började leka med min fina Lotus....
Numera läser man om all stress kring julen, och astronomiska pengar som spenderas, över 60 miljarder i år, rekord igen.
Det konstiga med julen är att ingen frankt deklarerar: " Jag skiter i julen nu!" Även icke kristna och ateister firar jul.
Det intressanta är att även människor med alternativa perspektiv verkar sluka julen okritiskt.
På 70- talet firade vänsternissar "alternativ" jul. Dock var ingen så radikal att man helt enkelt sket i julen...
Idag klagar kvinnorörelsen över de ojämlika könsrollerna som råder kring julen. Däremot har jag inte hört en enda radikal kvinna deklarera att " Nu skiter jag i att köpa julklapp till svärmor och städa och laga mat. Ni får klara er själva, jag drar till Andalusien och tar in på ett spahotell".
Julen har verkligen blivit konventionernas helg, som ingen verkar utmana på allvar.
Dramatisk fredag
Fredagen den 18 december är en dag man kommer minnas: Först fiaskot i klimatkonferensen i Köpenhamn. Vissa funderingar infinner sig onekligen.
Denna konferens med några tusen deltagare och världsförbättrande demonstranter från jordens alla hörn (man får förmoda att även demonstranterna från andra sidan jordklotet knappast tog cykeln, utan flyget), släppte under dessa dagar ut lika mycket koldioxid som staden Linköping med 100.000 invånare.
Det verkar råda konsensus att CO2- utsläppen måste minska. Det finns en konflikt i att människor vill leva ett materiellt bra liv med bil, bekväm bostad, semesterresor.
Det är därför positivt att fler kineser och indier nu äntligen lyft sig från fattigdom.
Jag noterar att demonstranterna verkar vara klassiska vänsternissar som förespråkar planhushållning.
Typiskt nog är de själva medelklassungdomar som har råd att flyga över jordklotet för att demonstrera.
Det är därför förvånande att den galloperande befolkningsexplosionen inte diskuteras. En kanadensisk professor, hette hon Diane Francis(?) skrev i Expressen att Kinas ettbarnspolitik är föredömlig och om alla länder tillämpade samma politik skulle jordens befolkning om några decennier uppgå till hanterliga 3 miljarder.
Tyvärr har de stora religionerna fortfarande stor makt och motsätter sig preventivmedel och födelsekontroll.
Heder åt Kina som för en aktiv politik mot överbefolkningen!
Sedan har vi SAAB, kanske inte av samma dignitet förstås, men nog så traumatiskt för Sverige och synnerhet Västsverige.
Jag tror varenda människa med sunt förnuft för länge sedan insåg vartåt det barkade: Dit hörde uppenbarligen inte många bilanalytiker som Christer Carlsson eller motorjournalister som besserwissern Robert Collin.
Sven- Åke Jonsson kan rimligtvis inte själv trott på SAAB:s framtid, men han gav järnet och likt en kapten på skutan övergav han skeppet sist.
Visst, han får femmille i årslön, men han är ändå beundransvärd i sina försök att göra det bästa i en hopplös situation.
SAAB och Toyota grundades bägge 1947. År 1960 tillverkade SAAB och Toyota lika många bilar. Idag är Toyota världens mest framgångsrika bilföretag, SAAB sällar sig nu till döda bilmärken som Rover, MG, Panhard, Simca, Borgward och många fler.
Det finns likheter med franska Citroen: Bägge har gjort en del taffliga bilar med medioker kvalitet. Samtidigt har de bägge dyrkande märkesfanatiker.
Dessa tillverkare var länge styrda av ett fåtal egensinniga tekniker och designers som fritt fick utveckla sina idéer.
Det gav genialiska konstruktioner som Citroen DS, B11 och CV2.
SAAB- bilar med själ och karaktär är den urläckra ursaaben 92. Den är ett rent estetiskt konstverk, man blir verkligen berörd av åsynen av en sådan.
Även Sasondesignade 99 är ett mästerstycke.
Man tänker förstås också på otroliga rallyframgångar på 50 och 60- talet när duktiga chaufförer som Carlsson på taket och Greta Molander vann Monte Carlorallyt och Akropolisrallyt med nästintill standardbilarbilar med vässade tvåtaktsmotorer på drygt tretti hästar som vann över mångfalt motorstarkare konkurrenter.
Senare års Saabar, precis som Citroen, berör däremot inte ett dyft känslomässigt. Kommittéutvecklade, trista standardprodukter.
Denna konferens med några tusen deltagare och världsförbättrande demonstranter från jordens alla hörn (man får förmoda att även demonstranterna från andra sidan jordklotet knappast tog cykeln, utan flyget), släppte under dessa dagar ut lika mycket koldioxid som staden Linköping med 100.000 invånare.
Det verkar råda konsensus att CO2- utsläppen måste minska. Det finns en konflikt i att människor vill leva ett materiellt bra liv med bil, bekväm bostad, semesterresor.
Det är därför positivt att fler kineser och indier nu äntligen lyft sig från fattigdom.
Jag noterar att demonstranterna verkar vara klassiska vänsternissar som förespråkar planhushållning.
Typiskt nog är de själva medelklassungdomar som har råd att flyga över jordklotet för att demonstrera.
Det är därför förvånande att den galloperande befolkningsexplosionen inte diskuteras. En kanadensisk professor, hette hon Diane Francis(?) skrev i Expressen att Kinas ettbarnspolitik är föredömlig och om alla länder tillämpade samma politik skulle jordens befolkning om några decennier uppgå till hanterliga 3 miljarder.
Tyvärr har de stora religionerna fortfarande stor makt och motsätter sig preventivmedel och födelsekontroll.
Heder åt Kina som för en aktiv politik mot överbefolkningen!
Sedan har vi SAAB, kanske inte av samma dignitet förstås, men nog så traumatiskt för Sverige och synnerhet Västsverige.
Jag tror varenda människa med sunt förnuft för länge sedan insåg vartåt det barkade: Dit hörde uppenbarligen inte många bilanalytiker som Christer Carlsson eller motorjournalister som besserwissern Robert Collin.
Sven- Åke Jonsson kan rimligtvis inte själv trott på SAAB:s framtid, men han gav järnet och likt en kapten på skutan övergav han skeppet sist.
Visst, han får femmille i årslön, men han är ändå beundransvärd i sina försök att göra det bästa i en hopplös situation.
SAAB och Toyota grundades bägge 1947. År 1960 tillverkade SAAB och Toyota lika många bilar. Idag är Toyota världens mest framgångsrika bilföretag, SAAB sällar sig nu till döda bilmärken som Rover, MG, Panhard, Simca, Borgward och många fler.
Det finns likheter med franska Citroen: Bägge har gjort en del taffliga bilar med medioker kvalitet. Samtidigt har de bägge dyrkande märkesfanatiker.
Dessa tillverkare var länge styrda av ett fåtal egensinniga tekniker och designers som fritt fick utveckla sina idéer.
Det gav genialiska konstruktioner som Citroen DS, B11 och CV2.
SAAB- bilar med själ och karaktär är den urläckra ursaaben 92. Den är ett rent estetiskt konstverk, man blir verkligen berörd av åsynen av en sådan.
Även Sasondesignade 99 är ett mästerstycke.
Man tänker förstås också på otroliga rallyframgångar på 50 och 60- talet när duktiga chaufförer som Carlsson på taket och Greta Molander vann Monte Carlorallyt och Akropolisrallyt med nästintill standardbilarbilar med vässade tvåtaktsmotorer på drygt tretti hästar som vann över mångfalt motorstarkare konkurrenter.
Senare års Saabar, precis som Citroen, berör däremot inte ett dyft känslomässigt. Kommittéutvecklade, trista standardprodukter.
Expressen eller Aftonbladet?
På bilfronten ligger jag lågt. I veckan besökte jag och en vän Örebro i en hyrd VW Golf. Den kändes komfortabel och gedigen, men otroligt tråkig.
Detta var förstås en hundrahästars hyrgolf, och jag förstår att en Golf GTI med helt annan motor och chassi är rolig att köra, men utseendet?
Den invändiga designen känns socialistisk. Allt går i svart, och det känns bara beckmörkt trist, inte ett uns av syndighet som annars förknippas med svart....
Den lilla Toyota IQ som jag hyrde sist känns fräsch och rolig i jämförelse, med kul design och fräsch struktur på material.
Även om jag retade mig på stereon som styrdes av en liten joystick på ratten, de fåniga digitala inslagen på instrumenteringen, så fanns det mycket kul att vila blicken på.
Mini är en annan bil med rolig design: Man blandar retro med modernt, påkostade material med billiga i en salig kombination, och resultatet blir lyckat.
Även Toyota Aygo har lyckad design, exteriört som interiört. Allt är enkelt utfört, men det är snyggt och roligt.
Toyotasäljaren ringde mig häromdagen och tyckte jag ska klippa till på en Aygo. Det är lite lockande: För drygt ett par tusen i månaden kan man "prenumerera" på en sprillans ny Aygo med AC och skaplig stereo och all säkerhetsutrustning. Allt ingår, utom bensin (drar under 0,5 liter milen).
Fast jag lider av beslutångest. Jag får en skaplig begagnad Miata för mellan 50- 100.000 kr som jag kan nöta på i många år. Då blir det förstås ingen vinterkörning, för att slippa vägsaltet.
Detta var förstås en hundrahästars hyrgolf, och jag förstår att en Golf GTI med helt annan motor och chassi är rolig att köra, men utseendet?
Den invändiga designen känns socialistisk. Allt går i svart, och det känns bara beckmörkt trist, inte ett uns av syndighet som annars förknippas med svart....
Den lilla Toyota IQ som jag hyrde sist känns fräsch och rolig i jämförelse, med kul design och fräsch struktur på material.
Även om jag retade mig på stereon som styrdes av en liten joystick på ratten, de fåniga digitala inslagen på instrumenteringen, så fanns det mycket kul att vila blicken på.
Mini är en annan bil med rolig design: Man blandar retro med modernt, påkostade material med billiga i en salig kombination, och resultatet blir lyckat.
Även Toyota Aygo har lyckad design, exteriört som interiört. Allt är enkelt utfört, men det är snyggt och roligt.
Toyotasäljaren ringde mig häromdagen och tyckte jag ska klippa till på en Aygo. Det är lite lockande: För drygt ett par tusen i månaden kan man "prenumerera" på en sprillans ny Aygo med AC och skaplig stereo och all säkerhetsutrustning. Allt ingår, utom bensin (drar under 0,5 liter milen).
Fast jag lider av beslutångest. Jag får en skaplig begagnad Miata för mellan 50- 100.000 kr som jag kan nöta på i många år. Då blir det förstås ingen vinterkörning, för att slippa vägsaltet.
Biltankar
Som nämdes tidigare är jag nu billös, både Miatan och min Nissan är sålda. Rent ekonomiskt är det bingo, det är förvånansvärt billigt att hyra bil de gånger man behöver.
I veckan var jag och hälsade på en vän, körde drygt 70 mil på ett dygn. Jag hyrde en Toyota IQ för 299 kr med fria mil på Statoil.
Jag var inte helt förtjust i IQ:n när jag provkörde för ett par veckor sedan, men efter 70 mil växte den i mina ögon och kändes riktigt bra.
Den är bara knappt tre meter lång ( som original Austin Mini), men bred som en mellanklassbil. Bekväma stolar, tyst gång och känns allmänt solid.
Med trecylindrig, enliters motor, är prestandan förstås inte imponerande, men tillräcklig. Man kan ligga och marscha "momsad" motorvägsfart i 130 km/h utan vare sig hörselskydd eller tokvarv på motorn.
Den drog en dryg halvliter milen, högre än Toyota anger, men ändå klart mindre än de flesta andra bilar.
Det var ett tag sedan jag slutade sälja bilar (jag längtar absolut inte tillbaka!) och kan bara konstatera att bilsäljare knappast blir insläppta till himlen. Precis som präster och politiker är detta en yrkesgrupp med en kreativ inställning till sanningen.
För ett tag sedan träffade jag en släkting som var bekant med en kille med adligt namn som köpt en Land Rover av mig. Han berättade att killen haft saftiga reparationskostnader, runt 100.000 kr.
Jag anlade en skämtsam ton, " Det kostar att ligga på topp, Land Rover är kult och den killen är ju tät som en u- båt."
Min släkting anlade en plågad blick, och replikerade: "Det värsta är att han inte är det..."
Där fick jag för min förutfattade mening att Land Roverägare med adliga namn är täta....
Min slutreplik var: " Tja, skulle jag göra en jordenruntexpedition med bil väljer jag en Toyota Landcruiser."
Numera kan jag kosta på mig att vara brutalt ärlig, åtminstone vad bilar anbelangar.
En sjuka som vi bilnördar kan ägna timmar åt är att läsa bilannonser. Jag kollar dagligen på Blocket, trots att jag inte tänker köpa någon bil just nu.
Formuleringarna, eufemismerna och förkortningarna är fascinerende. "Endast en ägare" kan betyda att bilen varit hyrbil eller gått som skubbil på något företag.
Förkortningen "Sv såld" betyder inte "svårsåld" om någon nu trodde det, utan "svensksåld". Ett tvivelaktigt argument, instället för att objektet rullat på saltfria tyska vägar har den slitit på svenska saltdränkta vägar.
"Går bra" betyder väl egentligen bara att bilen startar.
"Ngt defekt", .... tja bilskrället är väl förmodligen helt slut. En annan variant är GDS ( gör det själv).
I veckan var jag och hälsade på en vän, körde drygt 70 mil på ett dygn. Jag hyrde en Toyota IQ för 299 kr med fria mil på Statoil.
Jag var inte helt förtjust i IQ:n när jag provkörde för ett par veckor sedan, men efter 70 mil växte den i mina ögon och kändes riktigt bra.
Den är bara knappt tre meter lång ( som original Austin Mini), men bred som en mellanklassbil. Bekväma stolar, tyst gång och känns allmänt solid.
Med trecylindrig, enliters motor, är prestandan förstås inte imponerande, men tillräcklig. Man kan ligga och marscha "momsad" motorvägsfart i 130 km/h utan vare sig hörselskydd eller tokvarv på motorn.
Den drog en dryg halvliter milen, högre än Toyota anger, men ändå klart mindre än de flesta andra bilar.
Det var ett tag sedan jag slutade sälja bilar (jag längtar absolut inte tillbaka!) och kan bara konstatera att bilsäljare knappast blir insläppta till himlen. Precis som präster och politiker är detta en yrkesgrupp med en kreativ inställning till sanningen.
För ett tag sedan träffade jag en släkting som var bekant med en kille med adligt namn som köpt en Land Rover av mig. Han berättade att killen haft saftiga reparationskostnader, runt 100.000 kr.
Jag anlade en skämtsam ton, " Det kostar att ligga på topp, Land Rover är kult och den killen är ju tät som en u- båt."
Min släkting anlade en plågad blick, och replikerade: "Det värsta är att han inte är det..."
Där fick jag för min förutfattade mening att Land Roverägare med adliga namn är täta....
Min slutreplik var: " Tja, skulle jag göra en jordenruntexpedition med bil väljer jag en Toyota Landcruiser."
Numera kan jag kosta på mig att vara brutalt ärlig, åtminstone vad bilar anbelangar.
En sjuka som vi bilnördar kan ägna timmar åt är att läsa bilannonser. Jag kollar dagligen på Blocket, trots att jag inte tänker köpa någon bil just nu.
Formuleringarna, eufemismerna och förkortningarna är fascinerende. "Endast en ägare" kan betyda att bilen varit hyrbil eller gått som skubbil på något företag.
Förkortningen "Sv såld" betyder inte "svårsåld" om någon nu trodde det, utan "svensksåld". Ett tvivelaktigt argument, instället för att objektet rullat på saltfria tyska vägar har den slitit på svenska saltdränkta vägar.
"Går bra" betyder väl egentligen bara att bilen startar.
"Ngt defekt", .... tja bilskrället är väl förmodligen helt slut. En annan variant är GDS ( gör det själv).
Valfebern börjar
Med snart bara ett halvår till nästa val börjar temperaturen stiga. Opinionsundersökningar duggar nu tätt. Det går upp och ner för de olika partierna, än så länge har inget av riksdagens nu rätt så många småpartier hamnat under riksdagsspärren.
Sensationen består i att SD verkar komma över spärren, men om det verkligen blir så återstår att se.
Det gullas nu enormt med MP och i synnnerhet med Maria Wetterstand. Högst förståeligt, hon är snygg (vackrast i riksdagen?), påläst och har en sympatiskt framtoning, resonerar sakligt utan fula påhopp på motståndare. Hon är ovanligt välutbildad för att vara politiker (Sahlin har väl knappt gymnasieutbildning).
Jag gillar vissa saker med miljöpartiet, som respekt för människans frihet, i kontrast till socialistiska partier. Även systemet med språkrör är genialiskt.
Framgångarna har heller inte uteblivit, opinionsundersökningar indikerar att MP nu är tredje största parti med drygt 9 procent.
Nu tror jag framgången mycket är en wetterstrandeffekt, den dagen hon träder åt sidan finns chansen/ risken (välj själv!) att Mp faller tillbaka.
Parallellen med Vänsterpartiet under Schyman kan dras....
Om Mp vill minimera risken för att så sker, ska de förstås plocka in Gustaf Fridolin som ett av språkrören. En sympatisk, kunnig och engagerad kille som kommer dra röster.
För mig är det dock uteslutet att rösta på Mp: Ett tillväxtfientligt parti som vill avveckla kärnkraften, tokhöja skatter på el och bensin. Och som säger nej till EU och euron.
Därför är jag kritisk till Alliansen nu gullar så intensivt med Mp, och pratar om Mp som ett möjligt alternativ i en framtida borgerlig regering.
Rädslan för Sd:s eventuella rikdagsdebut ligger förstås bakom.
Jag tycker inte politiker ska ägna sig åt övertaktiserande. Nu är det tid att sluta gulla med Mp och ställa kritiska frågor om partiets politik och dess förödande konsekvenser för Sverige.
Det gäller även pressen som av någon anledning inte alls granskar Mp med samma kritiska måttstockar som andra partier.
Sensationen består i att SD verkar komma över spärren, men om det verkligen blir så återstår att se.
Det gullas nu enormt med MP och i synnnerhet med Maria Wetterstand. Högst förståeligt, hon är snygg (vackrast i riksdagen?), påläst och har en sympatiskt framtoning, resonerar sakligt utan fula påhopp på motståndare. Hon är ovanligt välutbildad för att vara politiker (Sahlin har väl knappt gymnasieutbildning).
Jag gillar vissa saker med miljöpartiet, som respekt för människans frihet, i kontrast till socialistiska partier. Även systemet med språkrör är genialiskt.
Framgångarna har heller inte uteblivit, opinionsundersökningar indikerar att MP nu är tredje största parti med drygt 9 procent.
Nu tror jag framgången mycket är en wetterstrandeffekt, den dagen hon träder åt sidan finns chansen/ risken (välj själv!) att Mp faller tillbaka.
Parallellen med Vänsterpartiet under Schyman kan dras....
Om Mp vill minimera risken för att så sker, ska de förstås plocka in Gustaf Fridolin som ett av språkrören. En sympatisk, kunnig och engagerad kille som kommer dra röster.
För mig är det dock uteslutet att rösta på Mp: Ett tillväxtfientligt parti som vill avveckla kärnkraften, tokhöja skatter på el och bensin. Och som säger nej till EU och euron.
Därför är jag kritisk till Alliansen nu gullar så intensivt med Mp, och pratar om Mp som ett möjligt alternativ i en framtida borgerlig regering.
Rädslan för Sd:s eventuella rikdagsdebut ligger förstås bakom.
Jag tycker inte politiker ska ägna sig åt övertaktiserande. Nu är det tid att sluta gulla med Mp och ställa kritiska frågor om partiets politik och dess förödande konsekvenser för Sverige.
Det gäller även pressen som av någon anledning inte alls granskar Mp med samma kritiska måttstockar som andra partier.
