Snäll och snällism
Snällism är ett ord som jag inte vet om det finns i svenska akademins ordlista, däremot ett effektivt skällsord mot politiskt korrekta människor som alltid har "rätt" åsikter.
Förr var det alltid roligt att använda ordet framförallt mot folkpartister, under eran när Folkpartiet var socialliberalt.
Numera är Folkpartiet ett "kravparti", så benämningen är väl inte längre relevant..
Mera gåtfullt är att även "snäll" blivit närmast ett skällsord. Nuförtiden ska man vara smart, socialt kompetent, vältränad, miljövän, klimatsmart, välutbildad, jämställd...... ja, listan kan göras lång......
Men "snäll", ja då är man mesig och lite bakom flötet.
Det är konstigt. Om jag minns rätt hörde jag för något år sedan på radion en psykolog som slog ett slag för snällhet.
Han menade att det själva verket är ytterst smart att vara snäll.
Den som är snäll får ofta godhet tillbaka och lär garanterat bli mer älskad än en elak skitstövel.
Även i vardagssituationer är snällhet befogad. Är du snäll mot expediten i affären eller mot busschauffören lär du få ett trevligare bemötande.
Även vid situationer där du kanske är missnöjd och kanske ska reklamera en vara lönar det sig att vara snäll mot personen som tar emot ditt klagomål, utan att för den skull ge efter för dina krav.
Många tycks anse att snällhet är synonymt med mesighet, vilket inte stämmer.
Jag tror de flesta reagerar som jag: möter man en arrogant, otrevlig typ som spelar översittare ger man gärna igen med något lämpligt tjuvnyp och situationen blir allt otrevligare.
En snäll människa känner man dock sympati för och vill mer än gärna hjälpa.
Naturligtvis kan en smart människa vara manipulativt snäll, utan att vara särskilt snäll egentligen. Men det är ändå mycket trevligare än att vara elak.
Det är inget fel på proffesionell snällhet eller vänlighet. Som flygvärdinnan som ler vackert och välkommnar en ombord på planet.
Självfallet är det falskt och tillgjort, hon känner förstås ingen äkta glädje att just jag kliver på planet: Men det känns ändå välkommande och trevligt.
I USA har man länge varit överlägsna på denna proffesionella vänlighet.
Sämst var det i de gamla kommunistländerna, där man ofta råkade ut för sura, otrevliga människor som skällde ut en på ett för mig obegripligt centraleuropeiskt språk.
Men nu är det andra tider, även i dessa numera EU- länder är folk oftast jättetrevliga.
Förr var det alltid roligt att använda ordet framförallt mot folkpartister, under eran när Folkpartiet var socialliberalt.
Numera är Folkpartiet ett "kravparti", så benämningen är väl inte längre relevant..
Mera gåtfullt är att även "snäll" blivit närmast ett skällsord. Nuförtiden ska man vara smart, socialt kompetent, vältränad, miljövän, klimatsmart, välutbildad, jämställd...... ja, listan kan göras lång......
Men "snäll", ja då är man mesig och lite bakom flötet.
Det är konstigt. Om jag minns rätt hörde jag för något år sedan på radion en psykolog som slog ett slag för snällhet.
Han menade att det själva verket är ytterst smart att vara snäll.
Den som är snäll får ofta godhet tillbaka och lär garanterat bli mer älskad än en elak skitstövel.
Även i vardagssituationer är snällhet befogad. Är du snäll mot expediten i affären eller mot busschauffören lär du få ett trevligare bemötande.
Även vid situationer där du kanske är missnöjd och kanske ska reklamera en vara lönar det sig att vara snäll mot personen som tar emot ditt klagomål, utan att för den skull ge efter för dina krav.
Många tycks anse att snällhet är synonymt med mesighet, vilket inte stämmer.
Jag tror de flesta reagerar som jag: möter man en arrogant, otrevlig typ som spelar översittare ger man gärna igen med något lämpligt tjuvnyp och situationen blir allt otrevligare.
En snäll människa känner man dock sympati för och vill mer än gärna hjälpa.
Naturligtvis kan en smart människa vara manipulativt snäll, utan att vara särskilt snäll egentligen. Men det är ändå mycket trevligare än att vara elak.
Det är inget fel på proffesionell snällhet eller vänlighet. Som flygvärdinnan som ler vackert och välkommnar en ombord på planet.
Självfallet är det falskt och tillgjort, hon känner förstås ingen äkta glädje att just jag kliver på planet: Men det känns ändå välkommande och trevligt.
I USA har man länge varit överlägsna på denna proffesionella vänlighet.
Sämst var det i de gamla kommunistländerna, där man ofta råkade ut för sura, otrevliga människor som skällde ut en på ett för mig obegripligt centraleuropeiskt språk.
Men nu är det andra tider, även i dessa numera EU- länder är folk oftast jättetrevliga.
Kommentarer
Trackback
