Neokonservatismen är död
Under förra årets semester läste jag Naomi Kleins senaste bok Chockdoktrinen. Den var bra och spännande och innehöll mycket tänkvärt. Men kanske bör även den boken läsas med kritiska ögon.
Ingenting är sig likt efter finanskrisen. Milton Friedman ifrågasätts inte bara av vänsternissar numera, Keynes som ansågs vara roten till allt ont på den ekonomiska arenan, har nu dammats av och hyllas även bland borgerligt sinnade människor.
Neokonservativa anses allmänt vara hjärtlösa människor som är imperialister och bara vill maximera vinster åt stora transnationella koncerner.
Med den logiken handlade irakkriget bara om olja, syftet att avsätta en avskyvärd diktator viftas bort som desinformation.
Det må vara hur det vill med den saken, men det bekymmersamma med att utveckligen mot ett demokratiskt, fredligt Irak verkar misslyckas är att det gynnar diktaturer.
Det vet förstås Al Qaida och andra som slänger bomber och dödar oskyldiga, civila.
Hade Irak blivit en succé, hade mullorna i Iran, militären i Burma och kommunisterna i Nordkorea varit skitskraja.
Nu kan de sova lugnt om natten. Obama kommer tassa försiktigt.
Om något decennium kommer kanske en omprövning ske. Studerar man historien ser man att varken nazityskland eller det kejserliga Japan var mottagliga för förhandlingar.
Det var rå militär överlägsenhet som knäckte dessa ondskans axelmakter. Idag är både Tyskland och Japan demokratier med hög levnadsstandard.
Idag anses det knäppt att med skärpa hävda ideologins betydelse. Både Obama och Reinfeldt är utpräglade pragmatiker.
I Sverige, bland alla gråmelerade politiker, har vi bara ett fåtal folkpartister, med Carl B Hamilton i spetsen, som envist vältaligt pratar ideologi.
Det borde vara fler, och det kommer förhoppningsvis.
Ingenting är sig likt efter finanskrisen. Milton Friedman ifrågasätts inte bara av vänsternissar numera, Keynes som ansågs vara roten till allt ont på den ekonomiska arenan, har nu dammats av och hyllas även bland borgerligt sinnade människor.
Neokonservativa anses allmänt vara hjärtlösa människor som är imperialister och bara vill maximera vinster åt stora transnationella koncerner.
Med den logiken handlade irakkriget bara om olja, syftet att avsätta en avskyvärd diktator viftas bort som desinformation.
Det må vara hur det vill med den saken, men det bekymmersamma med att utveckligen mot ett demokratiskt, fredligt Irak verkar misslyckas är att det gynnar diktaturer.
Det vet förstås Al Qaida och andra som slänger bomber och dödar oskyldiga, civila.
Hade Irak blivit en succé, hade mullorna i Iran, militären i Burma och kommunisterna i Nordkorea varit skitskraja.
Nu kan de sova lugnt om natten. Obama kommer tassa försiktigt.
Om något decennium kommer kanske en omprövning ske. Studerar man historien ser man att varken nazityskland eller det kejserliga Japan var mottagliga för förhandlingar.
Det var rå militär överlägsenhet som knäckte dessa ondskans axelmakter. Idag är både Tyskland och Japan demokratier med hög levnadsstandard.
Idag anses det knäppt att med skärpa hävda ideologins betydelse. Både Obama och Reinfeldt är utpräglade pragmatiker.
I Sverige, bland alla gråmelerade politiker, har vi bara ett fåtal folkpartister, med Carl B Hamilton i spetsen, som envist vältaligt pratar ideologi.
Det borde vara fler, och det kommer förhoppningsvis.
Kommentarer
Trackback
