Läget just nu
Nu börjar polletten trilla ner, jag är uppbokad med jobb i helgen men hoppas få lite tid över och köpa hyllor, de har extrapris på stålhyllor på Jula.
Hittils har det endast varit utgifter, visserligen blygsamma, men jag ser fram mot när vi kan dra igång och dra in pengar. Enligt plan handlar det nu om veckor.
En knapp veckas lillsemester i mitten av maj är inplanerad. Ett tag gick snacket att åka till Berlin, en fascinerande stad som jag egentligen bara gjort ett seriöst besök förut.
Jag åkte en bussresa, vi skulle egentligen bo nära Kurfurstendamm, men det var lågsäsong, så vi hamnade i Spandau i ett alldeles nybyggt hotell i ett höghus där bussföretaget Neoplan hade en elegant utställningshall i bottenvåningen.
Neoplanbussarna är snygga och det var roligt att knalla runt och titta i utställningshallen.
Spandau är en trevlig stadsdel med många restauranger och pubar, vi besökte närbelägna stadion där OS hölls 1936, man kände historiens vingslag slå.
Däremot fick jag aldrig kläm på Spandaufängelset där Hess satt i ensamt majestät till åren innan murens fall.
Av någon anledning utgör inte det någon turistattraktion.
Gamla östzonen är förstås fascinerande, Check Point Charlie, resterna av muren och Unter der Linden, för att hitta en liknande stalinistisk arkitektur måste man bege sig till Moskva.
Stasimuséet är också ett måste för varje seriös östatsintresserad.
Vi hade en engagerad och kunnig guide, som gav resan en extra kick.
Som bilintresserad kan man inte bortse från det faktum att DDR hade en bilindustri, produkter de flesta helst vill glömma, frånsett några knäppa östatsnördar.
En duglig entreprenör har insett behovet och införskaffat ett antal Trabanter för uthyrning, folkbilen som var avsedd att konkurrera med Volkswagen.
Under några decennier producerades runt 100.000 Trabanter årligen, ungefär som SAAB.
Under en dryg timme (det räckte!), stånkade vi fram i en tvåtaktosande Trabant cab med Kalasnikovfästen (utan Kalasnikov!)
Styrningen (kuggstång) var förvånansvärd exakt, den 26 hästars tvåtaktaren var rätt pigg upp till 60 km/h. I övrigt har jag inga superlativer att ösa över denna bilmodell.....
Den cab vi körde var militärgrön och användes uteslutande av gränspolisen för att skjuta individer som flydde denna arbetarnas paradisstat.
Jag valde att inte tänka på vad "vår" Trabant upplevt....
Killen som hyrde ut Trabanter var dock misslynt. Berlins myndigheter har nyligen infört stränga miljökrav, i praktiken är alla äldre bilar numera portade från city.
Den som nu vill uppleva trabantnostalgi får bege sig till Dresden, där han tillsvidare kör sin affärsverksamhet.
Vi har lagt Berlin på hyllan för denna gång, istället åker vi till Kolosbrzeg vid polska bärnstenskusten. Där finns härliga vita sandständer, en fint renoverad medeltidsstadskärna och tilltalande utbud på nöjen och restauranger.
Jag tar förstås med cykeln och kommer leta upp intressanta utflycktsmål.
Hittils har det endast varit utgifter, visserligen blygsamma, men jag ser fram mot när vi kan dra igång och dra in pengar. Enligt plan handlar det nu om veckor.
En knapp veckas lillsemester i mitten av maj är inplanerad. Ett tag gick snacket att åka till Berlin, en fascinerande stad som jag egentligen bara gjort ett seriöst besök förut.
Jag åkte en bussresa, vi skulle egentligen bo nära Kurfurstendamm, men det var lågsäsong, så vi hamnade i Spandau i ett alldeles nybyggt hotell i ett höghus där bussföretaget Neoplan hade en elegant utställningshall i bottenvåningen.
Neoplanbussarna är snygga och det var roligt att knalla runt och titta i utställningshallen.
Spandau är en trevlig stadsdel med många restauranger och pubar, vi besökte närbelägna stadion där OS hölls 1936, man kände historiens vingslag slå.
Däremot fick jag aldrig kläm på Spandaufängelset där Hess satt i ensamt majestät till åren innan murens fall.
Av någon anledning utgör inte det någon turistattraktion.
Gamla östzonen är förstås fascinerande, Check Point Charlie, resterna av muren och Unter der Linden, för att hitta en liknande stalinistisk arkitektur måste man bege sig till Moskva.
Stasimuséet är också ett måste för varje seriös östatsintresserad.
Vi hade en engagerad och kunnig guide, som gav resan en extra kick.
Som bilintresserad kan man inte bortse från det faktum att DDR hade en bilindustri, produkter de flesta helst vill glömma, frånsett några knäppa östatsnördar.
En duglig entreprenör har insett behovet och införskaffat ett antal Trabanter för uthyrning, folkbilen som var avsedd att konkurrera med Volkswagen.
Under några decennier producerades runt 100.000 Trabanter årligen, ungefär som SAAB.
Under en dryg timme (det räckte!), stånkade vi fram i en tvåtaktosande Trabant cab med Kalasnikovfästen (utan Kalasnikov!)
Styrningen (kuggstång) var förvånansvärd exakt, den 26 hästars tvåtaktaren var rätt pigg upp till 60 km/h. I övrigt har jag inga superlativer att ösa över denna bilmodell.....
Den cab vi körde var militärgrön och användes uteslutande av gränspolisen för att skjuta individer som flydde denna arbetarnas paradisstat.
Jag valde att inte tänka på vad "vår" Trabant upplevt....
Killen som hyrde ut Trabanter var dock misslynt. Berlins myndigheter har nyligen infört stränga miljökrav, i praktiken är alla äldre bilar numera portade från city.
Den som nu vill uppleva trabantnostalgi får bege sig till Dresden, där han tillsvidare kör sin affärsverksamhet.
Vi har lagt Berlin på hyllan för denna gång, istället åker vi till Kolosbrzeg vid polska bärnstenskusten. Där finns härliga vita sandständer, en fint renoverad medeltidsstadskärna och tilltalande utbud på nöjen och restauranger.
Jag tar förstås med cykeln och kommer leta upp intressanta utflycktsmål.
Kommentarer
Postat av: Joakim
Ja ha ja så det blir Kolosbrzeg.. Därifrån har jag lite olika minnen samt några inga minnen alls om man så säger...... Jag kan ha fel men jag har precis för mig att jag i Kolosbrzeg såg en färjeterminal med färjor som gick till Sverige. Karlskrona tror jag det var.. Men jag kan ha fel för vid denna tid var jag inte i balans då jag precis hade tagit ett tårfyllt och för alltid farväl..
Trackback
