Gnällspikar
Medelålders gubbar i min ålder är påfallande ofta gnällspikar. Jag måste vara självkritisk och medge att jag själv ofta tillhör gnällspikarnas gäng.
Givna ämnen är skatter, inkompetenta politiker, eller företag som brister i kundpolicy eller etik.
Vi gnällspikar sitter ofta på läktaren och basunerar ut vårt missnöje. Möjligen skriver vi arga insändare eller kontaktar ett misshagligt företags kundtjänst för att lufta vårt missnöje.
Att engagera sig politiskt eller i nån förening är något vi ofta skyr som pesten. För mycket slitsamt jobb, för lite utdelning.
Som tonåring var jag med några veckor i Folkpartiets ungdomsförbund, men trötttnade snabbt. De bästa kompisarna var SSU:are, en tjej jag tyckte om tillhörde VPK.
Jag hade en synnerligen sympatisk SSU kompis som jag älskade att reta på bussen på väg till skolan, som stördes enormt av Olivecronas skickliga utfrågning av Palme, ett perfekt ämne att diskutera kl 8 på morgonen.
Visst var det bättre förr, vad diskuterar dagens ungdomar på skolbussen?
Som vuxen har jag tillhört ett ordenssällskap med rötter från järnvägsfolk från 1870 talet, men lade det på hyllan efter några år.
Sedan var jag med i Lions, en vettig förening som utträttar mycket gott. Men det krävdes för mycket engagemang, så jag tackade för mig.
Numera är jag endast med i två föreningar, Skaraborgs sportvagnsklubb och en obskyr whiskyklubb, den förstnämnda för en tynande tillvaro, storhetstiden, om det nu är rätt ord, var på 60-talet, då rallylopp ordnades.
Whiskyklubben håller på att avveckla sig själv, då alla möjliga, och omöjliga, single malt redan är utforskade.
Dagens gnäll och upprördhet heter NIX, denna utmärkta spärr mot telefonförsäljare som hittils fungerat oklanderligt.
I dagens SvD stod att läsa att dessa samvetslösa telemarketingsföretag nu börjat kringå denna lag. I sann orwellsk anda kallar man nu denna krämarverksamhet för " marknadsundersökning".
Jag råkade själv ut för denna telefonterror häromdagen: En tjej med tillgjort käck röst störde mig på mobilen vid det absolut minst lämpliga tillfället, när jag tog en tupplur mitt på dagen, och hann haspla ur sig att det gällde en "marknadsundersökning" avseende rakhyvlar.
Jag avslutade samtalet utan artighetsfraser.... Dessutom använder jag rakapparat.
Nu ska jag för omväxlings skull vara positiv: Vi har fantastiska myndigheter! ( Okej, jag har lite erfarenhet av slöa poliser, men tar det en annan gång).
Min fru och jag har startat ett företag, och jag är imponerad över den smidiga byråkratin.
Kommunens miljö och hälsoförvaltning och dess inspektör har varit väldigt hjälpsamma och dessutom ringt upp för att bekräfta att allt är ok.
Hur ofta har man inte råkat för motsatsen, ingen ringer upp, ärendet bollas mellan massa olika personer, ingen har personligt ansvar.
Samma sak med skatteverket, idag ringde en dam och gav mig värdefulla upplysningar, då vi sökt F skattsedel.
Dessutom ska hon skicka ett brev med uppgifter. Hon blir vår handläggare, det är toppen att veta vem man ska prata med.
Även en gnällspik har anledning att vara positiv ibland.
Givna ämnen är skatter, inkompetenta politiker, eller företag som brister i kundpolicy eller etik.
Vi gnällspikar sitter ofta på läktaren och basunerar ut vårt missnöje. Möjligen skriver vi arga insändare eller kontaktar ett misshagligt företags kundtjänst för att lufta vårt missnöje.
Att engagera sig politiskt eller i nån förening är något vi ofta skyr som pesten. För mycket slitsamt jobb, för lite utdelning.
Som tonåring var jag med några veckor i Folkpartiets ungdomsförbund, men trötttnade snabbt. De bästa kompisarna var SSU:are, en tjej jag tyckte om tillhörde VPK.
Jag hade en synnerligen sympatisk SSU kompis som jag älskade att reta på bussen på väg till skolan, som stördes enormt av Olivecronas skickliga utfrågning av Palme, ett perfekt ämne att diskutera kl 8 på morgonen.
Visst var det bättre förr, vad diskuterar dagens ungdomar på skolbussen?
Som vuxen har jag tillhört ett ordenssällskap med rötter från järnvägsfolk från 1870 talet, men lade det på hyllan efter några år.
Sedan var jag med i Lions, en vettig förening som utträttar mycket gott. Men det krävdes för mycket engagemang, så jag tackade för mig.
Numera är jag endast med i två föreningar, Skaraborgs sportvagnsklubb och en obskyr whiskyklubb, den förstnämnda för en tynande tillvaro, storhetstiden, om det nu är rätt ord, var på 60-talet, då rallylopp ordnades.
Whiskyklubben håller på att avveckla sig själv, då alla möjliga, och omöjliga, single malt redan är utforskade.
Dagens gnäll och upprördhet heter NIX, denna utmärkta spärr mot telefonförsäljare som hittils fungerat oklanderligt.
I dagens SvD stod att läsa att dessa samvetslösa telemarketingsföretag nu börjat kringå denna lag. I sann orwellsk anda kallar man nu denna krämarverksamhet för " marknadsundersökning".
Jag råkade själv ut för denna telefonterror häromdagen: En tjej med tillgjort käck röst störde mig på mobilen vid det absolut minst lämpliga tillfället, när jag tog en tupplur mitt på dagen, och hann haspla ur sig att det gällde en "marknadsundersökning" avseende rakhyvlar.
Jag avslutade samtalet utan artighetsfraser.... Dessutom använder jag rakapparat.
Nu ska jag för omväxlings skull vara positiv: Vi har fantastiska myndigheter! ( Okej, jag har lite erfarenhet av slöa poliser, men tar det en annan gång).
Min fru och jag har startat ett företag, och jag är imponerad över den smidiga byråkratin.
Kommunens miljö och hälsoförvaltning och dess inspektör har varit väldigt hjälpsamma och dessutom ringt upp för att bekräfta att allt är ok.
Hur ofta har man inte råkat för motsatsen, ingen ringer upp, ärendet bollas mellan massa olika personer, ingen har personligt ansvar.
Samma sak med skatteverket, idag ringde en dam och gav mig värdefulla upplysningar, då vi sökt F skattsedel.
Dessutom ska hon skicka ett brev med uppgifter. Hon blir vår handläggare, det är toppen att veta vem man ska prata med.
Även en gnällspik har anledning att vara positiv ibland.
Kommentarer
Trackback
