Semesterminnen
Fyra veckor går fort, vi är nyss hemkommna från en underbar vistelse i Thailand.
Thailand är på många sätt ett underbart land att turista i, vilket alltfler svenskar tycks upptäcka.
Men allt är förstås inte underbart, så jag börjar med det negativa: Jag såg i någon ekonomistatistik att drygt 12% av befolkningen lever i fattigdom, vad det innebär vet jag inte, men det är säkert en tuff tillvaro.
Social trygghet saknas, istället ställer familjen upp för varandra i en utsträckning som är otänkbar i Sverige. Här låter vi gladeligen en släkting gå i konkurs, dels får han eller hon skylla sig själv, dels ställer "samhället" alltid upp.
Skatter förekommer i liten utsträckning, endast större väletablerade företag som hotellkedjor och bensinbolag betalar 7% i moms.
De obefintliga skatterna och låga lönerna gör att duktiga entreprenöner, även på ganska blygsam nivå kan tjäna bra och andelen välbärgade thailändare är långt ifrån marginell.
Jag träffade en köpman i den lilla staden Burabu som hade flott kåk och unnade sig två utlandssemestrar om året.
Han hade pondusvikt och ett jovialiskt leende och bjöd på Nixons favoritwhisky, Johny Walker black label.
Bilar kostar nästan som i Sverige, trots detta utgör bilparken av en förbluffande andel nya bilar. I likhet med många svenskar kör jag gammalt, min MX5 och min Nissan är båda drygt 15 år....
Mest förvånande är att taxibilarna är nya Toyota, samtidigt som det är svinbilligt att åka taxi. Hur går ekvationen
ihop?
Arbetslösheten är på imponerande låga 2%. Medaljens baksida är att många tycks vara undersysselsatta. Åker man buss finns förutom chauffören en värdinna som sköter biljetter och dryck, en kille som tar hand om väskorna.
I Sverige får chauffören sköta allt.
Många driver små gatukök eller säljer kläder på stranden, och har naturligtvis väldigt små marginaler.
Städerna i Thailand är fruktansvärt fula och tråkiga. Så långt från min favoritstad Prag man kan komma (även om det även där finns trista förorter från kommunisttiden).
I Vietnam och Laos finns vackra städer med fransk arkitektur, kanske den enda positiva man kan säga om kononialtiden.
Thailand kan tacka sin smala lycka att de lyckades undgå kolonial ockupation och kommunististiskt förtryck.
Det positiva är människorna: Överallt möter man vänlighet och ett lättsamt sätt. Mentaliteten passar mig perfekt.
Jag avskyr gapiga och kaxiga typer. Blir jag oförskämt bemött avstår jag ofta från den dräpande kommentaren eller ger igen. Kanske är jag aggressionshämmad. Däremot glömmer jag aldrig en oförrätt. Det finns personer jag brännmärkt för evigt, även om de inte alltid själva vet om det....
Ett råd jag vill ge alla som besöker Thailand är att alltid bete sig behärskat, även om man mot förmodan skulle bli missnöjd. Den som skäller ut någon gör bort sig för gott, bättre att lungt be att få tala med hotelldirektören om något inte stämmer.
Höjdpunkten var nog ön Koh Chang. Bästa stranden heter White Sand Beach. Vi bodde i en enkel men fräsch bungalow alldeles intill stranden och kunde njuta av solen som sjönk ner bakom havshorisonten ungefär halvsju på kvällen. Därefter väntade middag och en drink på restaurangen intill stranden.
Koh Chang är en nationalpark med stränga restriktioner på byggnation. Förutom kustremsam består ön av berg och regnskog.
Det finns hela sex vattenfall! Vi nöjde oss med att besöka den som låg närmast. Först åkte vi fem-sex km motorcykel, därefter fick vi betala inträde och promenera ett par km till själva vattenfallet, nedanför fanns en underbar lagun med svalkande bad, ca 24c. Glöm inte baddräkt!
Efter några dagar tröttnade vi på stllheten och lugnet och drog till det hektiska Pattaya. Vi bodde centralt mittemellan Hard Rock Café och " The Hops", en pub med eget bryggeri.
Pattaya är verkligen ett ställe att hatälska, där finns formligen allt i form av nöjen och shopping.
Ja, det var lite om detta, nu är det dags att ta på sig tagelskjortan och kavla upp ärmarna och jobba igen.
Fast lite roligt har man att se fram mot, i augusti blir det några dagars cykling på bärnstenskusten och i september sticker min fru och jag till Prag eller eventuellt Ungern.
Vi tar då nog Miatan, som behöver luftas lite inför vintervilan.
Thailand är på många sätt ett underbart land att turista i, vilket alltfler svenskar tycks upptäcka.
Men allt är förstås inte underbart, så jag börjar med det negativa: Jag såg i någon ekonomistatistik att drygt 12% av befolkningen lever i fattigdom, vad det innebär vet jag inte, men det är säkert en tuff tillvaro.
Social trygghet saknas, istället ställer familjen upp för varandra i en utsträckning som är otänkbar i Sverige. Här låter vi gladeligen en släkting gå i konkurs, dels får han eller hon skylla sig själv, dels ställer "samhället" alltid upp.
Skatter förekommer i liten utsträckning, endast större väletablerade företag som hotellkedjor och bensinbolag betalar 7% i moms.
De obefintliga skatterna och låga lönerna gör att duktiga entreprenöner, även på ganska blygsam nivå kan tjäna bra och andelen välbärgade thailändare är långt ifrån marginell.
Jag träffade en köpman i den lilla staden Burabu som hade flott kåk och unnade sig två utlandssemestrar om året.
Han hade pondusvikt och ett jovialiskt leende och bjöd på Nixons favoritwhisky, Johny Walker black label.
Bilar kostar nästan som i Sverige, trots detta utgör bilparken av en förbluffande andel nya bilar. I likhet med många svenskar kör jag gammalt, min MX5 och min Nissan är båda drygt 15 år....
Mest förvånande är att taxibilarna är nya Toyota, samtidigt som det är svinbilligt att åka taxi. Hur går ekvationen
ihop?
Arbetslösheten är på imponerande låga 2%. Medaljens baksida är att många tycks vara undersysselsatta. Åker man buss finns förutom chauffören en värdinna som sköter biljetter och dryck, en kille som tar hand om väskorna.
I Sverige får chauffören sköta allt.
Många driver små gatukök eller säljer kläder på stranden, och har naturligtvis väldigt små marginaler.
Städerna i Thailand är fruktansvärt fula och tråkiga. Så långt från min favoritstad Prag man kan komma (även om det även där finns trista förorter från kommunisttiden).
I Vietnam och Laos finns vackra städer med fransk arkitektur, kanske den enda positiva man kan säga om kononialtiden.
Thailand kan tacka sin smala lycka att de lyckades undgå kolonial ockupation och kommunististiskt förtryck.
Det positiva är människorna: Överallt möter man vänlighet och ett lättsamt sätt. Mentaliteten passar mig perfekt.
Jag avskyr gapiga och kaxiga typer. Blir jag oförskämt bemött avstår jag ofta från den dräpande kommentaren eller ger igen. Kanske är jag aggressionshämmad. Däremot glömmer jag aldrig en oförrätt. Det finns personer jag brännmärkt för evigt, även om de inte alltid själva vet om det....
Ett råd jag vill ge alla som besöker Thailand är att alltid bete sig behärskat, även om man mot förmodan skulle bli missnöjd. Den som skäller ut någon gör bort sig för gott, bättre att lungt be att få tala med hotelldirektören om något inte stämmer.
Höjdpunkten var nog ön Koh Chang. Bästa stranden heter White Sand Beach. Vi bodde i en enkel men fräsch bungalow alldeles intill stranden och kunde njuta av solen som sjönk ner bakom havshorisonten ungefär halvsju på kvällen. Därefter väntade middag och en drink på restaurangen intill stranden.
Koh Chang är en nationalpark med stränga restriktioner på byggnation. Förutom kustremsam består ön av berg och regnskog.
Det finns hela sex vattenfall! Vi nöjde oss med att besöka den som låg närmast. Först åkte vi fem-sex km motorcykel, därefter fick vi betala inträde och promenera ett par km till själva vattenfallet, nedanför fanns en underbar lagun med svalkande bad, ca 24c. Glöm inte baddräkt!
Efter några dagar tröttnade vi på stllheten och lugnet och drog till det hektiska Pattaya. Vi bodde centralt mittemellan Hard Rock Café och " The Hops", en pub med eget bryggeri.
Pattaya är verkligen ett ställe att hatälska, där finns formligen allt i form av nöjen och shopping.
Ja, det var lite om detta, nu är det dags att ta på sig tagelskjortan och kavla upp ärmarna och jobba igen.
Fast lite roligt har man att se fram mot, i augusti blir det några dagars cykling på bärnstenskusten och i september sticker min fru och jag till Prag eller eventuellt Ungern.
Vi tar då nog Miatan, som behöver luftas lite inför vintervilan.
Kommentarer
Trackback
