miata

Att denna sommar hittils har varit ovanligt regnig har väl knappast undgått någon. Är det naturliga variationer eller klimatförändringar?

Själv påverkas jag inte mycket av väderlek, jag gillar såväl regn och rusk som sol och värme. Det enda jag inte gillar är minusgrader, även om en vacker vinterdag kan ha sin charm.
Det är en härlig grönska, och luften blir underbart fuktigt aromatiskt väldoftande syrerik i regnet.
Det är skönt att cykla i regnet och låta däcken spruta vattenkaskader.
Det går alldeles utmärkt att sitta ute, blir svalkan för påtaglig drar man på sig en skön tröja.

Jag tycker att det gnälls alldeles för mycket på vädret: Aldrig är det bra, antingen är det för varm, för kallt, för torrt eller för blött. Jag är också en gnällspik, men nöjer mig att gnälla på snö och kyla.

Sedan finns det dom som har verklig anledning att klaga: De som drabbas av naturkatastrofer, som nu den extrema hettan i sydöstra Europa, eller översvämmningsdrabbade i England.

Med tanke på att de flesta experter är ense om att jorden drabbas av klimatrubbningar är detta skrämmande, även om extremt väder och naturkatastrofer alltid funnits, men det tycks som om oväder blir allt vanligare, helt enligt klimatforskares teser.

Jag har upplevt  två kriser i mitt liv (inte personlig förutom en 40-årskris, men jag köpte en Mazda Miata och drog iväg på en lång bilresa i det nya Europa, bytte jobb och vidtog några andra åtgärder, krisen dog ut, för mig var detta roligare och bättre än att konsultera någon dyr hjärndoktor).

De kriser jag syftade på är dels oljekrisen på sjuttiotalet. Jag var bara grabb på den tiden och tyckte mest det var spännande. Jag bodde med mina föräldrar i Bryssel på och minns bensinransoneringarna.
För att spara olja var all trafik, utom nyttotrafik förbjuden. Det var riktigt pittoreskt: Man såg enstaka häst och vagnekipage och hästspill på gatorna. Äldre damer som säkert inte vågat cykla på decennier plockade fram sina gamla damcyklar. Luften var hög och klar, vilket den aldrig annars är i Bryssel.
Efter några månader var krisen över, oljan flödade igen, och alla var glada och lyckliga, även om jag tyckte det var tråkigt att inte kunna cykla obehindrat på min pojkracer.

Den andra krisen var Sveriges självförvållade finanskris i början på nittiotalet. Inkompetent politiskt styre bar skulden och Bengt Dennis och Carl Bildts försök att rädda kronan genom att höja räntan till ofattbara 500% var ett tragiskt misslyckande som kostade astronomiska 50 miljarder.
Sverige var bankrupt, men S och C lyckades i stundens allvar ena sig om ett smärtsamt, men nödvändigt besparingsprogram. Mona Sahlin var den som ansågs bäst skickad att förklara för bortskämda svenskar att Sverige blivit ett mycket fattigare land. Hon gjorde det bra.
Även den krisen gick snabbt över när besparingsåtgärderna sattes in, till priset av en kraftigt försvagad valuta, kronan är alltjämt en svag valuta.

Jag har obehaglig känsla att vi står inför en ny kris, som inte kommer blåsa över snabbt, som dramatiskt kan förändra levnadsvillkoren och som kräver ett helt annat politiskt ledarskap än vi hittils sett.
Då talar jag inte om petitesser som bolånekrasch i USA som sedan sprider sig eller ny börskrasch.
Nej, jag syftar på en ny energikris som kommer kräva helt andra lösningar än sjuttiotalets.
Såg TV programmet  "Peak oil", där experter hävdar att oljeproduktionen nått sin topp, för att snart plana ut och minska, samtidigt som Indien och Kina får högre levnadsstandard och ökar konsumtionen.

Hur duktiga teknikerna än är, är exempelvis vätgasbilar långt borta. Och även om det blir verklighet, fodras mycket elektricitet och massproduktion av billiga solceller dröjer också.
Kärnkraften måste byggas ut, det finns gott om uran bl.a i Ranstad. Pluginhybridbilar kan byggas redan idag och köras helt utan utsläpp upp till 50 km. Men då fodras rikligt med billig el!
Så Reinfelt sänk elskatten, sparka Josefsson och beordra Vattenfall att leverera billig el genom att ta bort Vattenfalls övervinster  som används till att köpa smutsiga, tyska brunkolsgruvor.
Sedan måste vi nog dessvärre utnyttja kolkraften som är väldigt användbar. Vi får nog leva ett tag till med explosionsmotorn i bilar och bussar, och det går utmärkt att framställa syntetisk diesel från kol.

Att påstå att domedagen är nära är ta i. Men kommer världen bli en ogästvänlig plats med sönderfallande stater, accelererande miljöproblem, konflikter om råvaror, samhällen som genom fattigdom får ökad kriminalitet och ökade klyftor?
Det kommer bli en turbulent tid!