Stukad fot
Fredagen den 18 mars var det osedvanligt halt, tung blötsnö vräkte ner! Jag har klarat att köra buss, cykla utan fadäser hela denna rakt igenom avskyvärda vinter.
Men, i fredags gick jag ur bussen på den hala, sluttande planen, och halkade synnerligen snett, och olyckligt. Jag fortsatte jobba två dagar, hoppade fram på en lånad käpp.
Foten var helt klart illa stukad. Jag kollade på nätet, om inte smärtan minskar på två dagar, bör man uppsöka läkare, då ett benbrott kan befaras.
Det visade sig att jag fått två frakturer. Det kunde dock vara värre: Allt sitter som det ska, jag slipper operation och gips.
Jag har fått en " Aircast", en sko som ser ut som slalompjäxa, med fyra ventiler för uppblåsbart stöd. Med den får jag lägga fullt tryck på foten och kan lyckligtvis cykla, visserligen lite stelt och långsamt, men ändå, vilken frihetskänsla att kunna cykla!
Jag trodde jag kunde vara på banan efter ett par veckor, men läkaren har strängt uppmanat mig 6 veckors konvalescens. Möjligen kan jag dra ifrån några dagar...
Läkaren tycker inte, men ortopeden tycker att jag kan köra bil, och jag instämmer med den senare, kan jag cykla och lägga kraft på trampan, kan jag köra bil. Dock gör pjäxan att jag inte gärna trampar gasen i botten, så det blir "gubbtempo".
Imorgon ska jag hälsa på en god vän utanför Jönköping, på fredag nästa vän i Örebro, sen Sigtuna och eventuellt Uppsala.
Eftersom man behöver miljöombyte efter en sån här pärs åker jag den 12/4 till Gdansk med Wizzair. Jag stannar två nätter och ska bara vila och uppleva atmosfären i gamla stan.
Och det är billigt: Flyg 208 kr tor med busstransfer, ett charmigt pensionat 2 km från historiska stadskärnan 450 kr med frukost.
Men, i fredags gick jag ur bussen på den hala, sluttande planen, och halkade synnerligen snett, och olyckligt. Jag fortsatte jobba två dagar, hoppade fram på en lånad käpp.
Foten var helt klart illa stukad. Jag kollade på nätet, om inte smärtan minskar på två dagar, bör man uppsöka läkare, då ett benbrott kan befaras.
Det visade sig att jag fått två frakturer. Det kunde dock vara värre: Allt sitter som det ska, jag slipper operation och gips.
Jag har fått en " Aircast", en sko som ser ut som slalompjäxa, med fyra ventiler för uppblåsbart stöd. Med den får jag lägga fullt tryck på foten och kan lyckligtvis cykla, visserligen lite stelt och långsamt, men ändå, vilken frihetskänsla att kunna cykla!
Jag trodde jag kunde vara på banan efter ett par veckor, men läkaren har strängt uppmanat mig 6 veckors konvalescens. Möjligen kan jag dra ifrån några dagar...
Läkaren tycker inte, men ortopeden tycker att jag kan köra bil, och jag instämmer med den senare, kan jag cykla och lägga kraft på trampan, kan jag köra bil. Dock gör pjäxan att jag inte gärna trampar gasen i botten, så det blir "gubbtempo".
Imorgon ska jag hälsa på en god vän utanför Jönköping, på fredag nästa vän i Örebro, sen Sigtuna och eventuellt Uppsala.
Eftersom man behöver miljöombyte efter en sån här pärs åker jag den 12/4 till Gdansk med Wizzair. Jag stannar två nätter och ska bara vila och uppleva atmosfären i gamla stan.
Och det är billigt: Flyg 208 kr tor med busstransfer, ett charmigt pensionat 2 km från historiska stadskärnan 450 kr med frukost.
Såpan SAAB
Idag avgick den legendariske SAAB chefen Bengt Åke Jonsson. Elaka tungor har liknat honom vid Bagdad Bob. Ett enligt min mening taskigt tillmäle. Karlen är egentligen en hjälte, som likt Don Quiote kämpat mot väderkvarnarna.
Men nu har han fått nog, inser att spelet är förlorat, inte minst när Antonov, den skumme ryske mångmiljardären har desavouerat hela affärsplanen.
Antonov, en iskall, hård, hänsynslös affärsman har förstås ett syfte med sitt agerande. Vissa naiva människor tror fortfarande att han är en idealistisk bilentusiast som vurmar för märket SAAB.
Sanningen är nog snarare att han vill krama ur så mycket kulor ur den döende patienten som möjligt.
Riksgäldens chef Bo Lundgren gör nog alldeles rätt i att försöka hålla i skattebetalarnas slantar så gott det går. Risken att EIB- lånet försvinner i den allmänna konkursen är påtaglig, och att skattebetalarna åker på en miljardsmäll.
Vi ska vara djävligt tacksamma att de rödgröna inte hade makten, då hade smällen för skattebetalarna blivit avsevärt högre, kanske hundra miljarder!
Det känns sorgligt att SAAB nu igen tycks stå vid vägs ände. Jag har själv aldrig ägt någon SAAB och är ingen entusiast, men precis som Citroen och Panhard har man gjort en del egensinniga och intressanta bilmodeller... Och många tråkiga och intetsägande.
En annan träkig nyhet i veckan, nu är det bekräftat att Pininfarinas saga i Uddevallafabriken definitivt är slut. Det är bara att inse att i globaliseringseran vi nu befinner oss i, är inte Frankrike eller Italien längre ledande inom bildesign, nu kommer andra aktörer som gör jobbet lika bra, eller bättre, till en lägre kostnad. Det kan lika gärna vara Sydkorea, Japan eller Indien.
Fast den särpräglade, nationella identited bilar hade förr, är sorgligt nog borta.
SAAB har ovanligt många klassiker på sin meritlista, för att vara en så liten tilverkare: Ursaab 92, 99, 900 och 9000 kommer alla bli klassiker.
Men nu har han fått nog, inser att spelet är förlorat, inte minst när Antonov, den skumme ryske mångmiljardären har desavouerat hela affärsplanen.
Antonov, en iskall, hård, hänsynslös affärsman har förstås ett syfte med sitt agerande. Vissa naiva människor tror fortfarande att han är en idealistisk bilentusiast som vurmar för märket SAAB.
Sanningen är nog snarare att han vill krama ur så mycket kulor ur den döende patienten som möjligt.
Riksgäldens chef Bo Lundgren gör nog alldeles rätt i att försöka hålla i skattebetalarnas slantar så gott det går. Risken att EIB- lånet försvinner i den allmänna konkursen är påtaglig, och att skattebetalarna åker på en miljardsmäll.
Vi ska vara djävligt tacksamma att de rödgröna inte hade makten, då hade smällen för skattebetalarna blivit avsevärt högre, kanske hundra miljarder!
Det känns sorgligt att SAAB nu igen tycks stå vid vägs ände. Jag har själv aldrig ägt någon SAAB och är ingen entusiast, men precis som Citroen och Panhard har man gjort en del egensinniga och intressanta bilmodeller... Och många tråkiga och intetsägande.
En annan träkig nyhet i veckan, nu är det bekräftat att Pininfarinas saga i Uddevallafabriken definitivt är slut. Det är bara att inse att i globaliseringseran vi nu befinner oss i, är inte Frankrike eller Italien längre ledande inom bildesign, nu kommer andra aktörer som gör jobbet lika bra, eller bättre, till en lägre kostnad. Det kan lika gärna vara Sydkorea, Japan eller Indien.
Fast den särpräglade, nationella identited bilar hade förr, är sorgligt nog borta.
SAAB har ovanligt många klassiker på sin meritlista, för att vara en så liten tilverkare: Ursaab 92, 99, 900 och 9000 kommer alla bli klassiker.
Förnuft och logik
De senaste veckorna har varit dramatiska och stora tragedier har utspelat sig. Att förhålla sig känslomässigt likgiltigt inför det som sker är omöjligt, även om vi människor är rätt bra på att koppla bort känslor, ju längre bort från nära och kära det sker, och ju mer abstrakt det blir.
Själv reagerar jag nog som många andra: När jag hör att kanske 20.000 människor mist livet i Japan, känns det bedrövligt. Inför dessa kalla siffror börjar jag dock inte gråta.
När jag däremot på TV såg en 75- årig man som gråtande letade efter sin hustru, som troligen omkommit i rasmassorna, grät även jag, vilket sällan eller aldrig händer, då jag är känslomässigt kontrollerad.
Det paradoxala i ett exceptionellt läge som detta, uppskattar jag desto mer vetenskaplig exakthet, och känner skepsis inför utstuderad känslomässig journalistik.
Fakta, levererad av experter som pedagogiskt beskriver händelseförloppet för oss lekmän.
En meningslöshet var exempelvis TV- debatten om kärnkraften mellan Jan Björklund och Maria Wetterstrand. Ingen av de besitter expertkunskaper om kärnkraft, och debatten tillförde inget.
Att däremot höra experter sakligt redogöra för radioaktiviten är mycket intressantare.
Tage Danielsson var en stor kulturpersonlighet, men visste förstås inte ett dyft mer om kärnkraft än en vanlig svensson. Han raljerade skickligt över "sannolikhetskalkyler".
Fast synar vi nu i sömmarma kärnkraftsolyckor kan vi konstatera följande: I Harrisburg dog ingen (fast det var nära). I Tjernobyl dog några hundra av de hjältemodiga räddningsarbetarna åren efter olyckan, många barn fick cancer. Experter har räknat ut att drygt 10.000 fler människor fått cancer sedan Tjernobyl.
Under tiden har 100 tals miljoner fått cancer, alltså syns inte Tjernobyl över huvud taget i statistiken.
Därmed inte sagt att kärnkraft är okontroversiell eller ofarlig. Men titta på siffror och håll huvudet kallt!
Min morfar var en klok och klurig man, han sade en gång angående poilitiken: " Alla har rätt, såväl vänster som höger" (nu finns även en grön dimension).
För att exemplifiera: I Sverige står kärnkraft för drygt 50 % av elförsörjningen. Att ersätta den innebär kraftigt ökade CO2 utsläpp, förstås oönskat för den globala uppvärmningen.
Anders Borg sade en gång att han har den dubbla uppfattningen att skatter om möjligt bör sänkas, samtidigt som exempelvis företag som IKEA ska stanna kvar i Sverige och betala skatt.
Jag kan bara instämma: Gärna förnybar energi, spara el hos hushåll och företag, som ofta slösar, samtidigt som vi behöver säker och billig energi.
Vi måste också fråga oss hur mycket vår bekväma, välmående livsstil får kosta, och göra en rationell avvägning.
För det är det handlar om: Att leva, äta, resa, konsumera har ett pris, och är priset acceptabelt finner vi oss i det.
Därför är det befriande när experter kan leverera saklig statisik, som politiker, beslutsfattare och vi väljare förhoppningsvis kan ta ställning till.
Själv reagerar jag nog som många andra: När jag hör att kanske 20.000 människor mist livet i Japan, känns det bedrövligt. Inför dessa kalla siffror börjar jag dock inte gråta.
När jag däremot på TV såg en 75- årig man som gråtande letade efter sin hustru, som troligen omkommit i rasmassorna, grät även jag, vilket sällan eller aldrig händer, då jag är känslomässigt kontrollerad.
Det paradoxala i ett exceptionellt läge som detta, uppskattar jag desto mer vetenskaplig exakthet, och känner skepsis inför utstuderad känslomässig journalistik.
Fakta, levererad av experter som pedagogiskt beskriver händelseförloppet för oss lekmän.
En meningslöshet var exempelvis TV- debatten om kärnkraften mellan Jan Björklund och Maria Wetterstrand. Ingen av de besitter expertkunskaper om kärnkraft, och debatten tillförde inget.
Att däremot höra experter sakligt redogöra för radioaktiviten är mycket intressantare.
Tage Danielsson var en stor kulturpersonlighet, men visste förstås inte ett dyft mer om kärnkraft än en vanlig svensson. Han raljerade skickligt över "sannolikhetskalkyler".
Fast synar vi nu i sömmarma kärnkraftsolyckor kan vi konstatera följande: I Harrisburg dog ingen (fast det var nära). I Tjernobyl dog några hundra av de hjältemodiga räddningsarbetarna åren efter olyckan, många barn fick cancer. Experter har räknat ut att drygt 10.000 fler människor fått cancer sedan Tjernobyl.
Under tiden har 100 tals miljoner fått cancer, alltså syns inte Tjernobyl över huvud taget i statistiken.
Därmed inte sagt att kärnkraft är okontroversiell eller ofarlig. Men titta på siffror och håll huvudet kallt!
Min morfar var en klok och klurig man, han sade en gång angående poilitiken: " Alla har rätt, såväl vänster som höger" (nu finns även en grön dimension).
För att exemplifiera: I Sverige står kärnkraft för drygt 50 % av elförsörjningen. Att ersätta den innebär kraftigt ökade CO2 utsläpp, förstås oönskat för den globala uppvärmningen.
Anders Borg sade en gång att han har den dubbla uppfattningen att skatter om möjligt bör sänkas, samtidigt som exempelvis företag som IKEA ska stanna kvar i Sverige och betala skatt.
Jag kan bara instämma: Gärna förnybar energi, spara el hos hushåll och företag, som ofta slösar, samtidigt som vi behöver säker och billig energi.
Vi måste också fråga oss hur mycket vår bekväma, välmående livsstil får kosta, och göra en rationell avvägning.
För det är det handlar om: Att leva, äta, resa, konsumera har ett pris, och är priset acceptabelt finner vi oss i det.
Därför är det befriande när experter kan leverera saklig statisik, som politiker, beslutsfattare och vi väljare förhoppningsvis kan ta ställning till.
Budapest
Tre nätter, två hela dagar. Är man en drönare som jag, hinner man inte uträtta så mycket under ett besök i en stad.
Det var inte heller min ambition. framförallt skulle jag relaxa, äta gott, bada varma termalbad och gå långpromenader.
När Wizzairplanet landade var det skymning och stjärnorna började tindra över en mörkblå himmel. En minibuss stod och väntade. Enda passagerarna var jag och en äldre irländsk dam.
På vägen in språkade vi om den ekonomiska krisen, EU- parlamentarikers orimligt höga löner och att Guinness-öl smakar bäst på Irland, och några andra livets väsentligheter.
Minibussen stannade vid ett torg, min minimala resväska har hjul, så jag tog helt enkelt en promenad till Gellért hotel, det tog ca 25 minuter.
Vilket hotell! Byggt tidigt 1900 tal, underbar jugendstil. Sedan var det bara att plaska på i termalbaden ( 36 och 38 grader)
Förutom bad ägnades dagarna mycket åt promenader, jag fuskade lite och åkte spårvagn och tunnelbana några gånger och höll på att åka dit på biljettkontoll då jag glömt stämpla biljetten. Men kontrollanterna var hyggliga mot en turist som jag. Jag bad om ursäkt och frågade om bötesbeloppet: 6000 forint (ca 200 kr). " Ok sa jag" Kontrollanten ryckte på axlarna och sa: " Du har tur, maskinen krånglar" och rev min biljett. " Tack", sa jag.
Det blev säkert någon mil till fots varje dag, det finns mycket att se och insupa i en centraleuropeisk stad. Tack vare bra skor slapp jag skoskav, men blev rejält trött i benen, jag cyklar mycket normalt, men går väldigt lite.
På flygplatsen på väg hem hade de otroligt bra pris på JW Red Label: 1 liter för drygt 100 sek. Jag fick köpa 10 liter och "tjänade" därmed ca 2000 kr jämfört systemets priser. Anders Borg får ursäkta, men med den matematiken fick jag hotell och flyg nästan gratis.
Flygvärdinnan såg dock bister ut, och jag förtydligade att "taxfreeshopen" gett sin välsignelse..." You must put under your seat, in front of you". Inget hattande på hatthyllor....
Det var inte heller min ambition. framförallt skulle jag relaxa, äta gott, bada varma termalbad och gå långpromenader.
När Wizzairplanet landade var det skymning och stjärnorna började tindra över en mörkblå himmel. En minibuss stod och väntade. Enda passagerarna var jag och en äldre irländsk dam.
På vägen in språkade vi om den ekonomiska krisen, EU- parlamentarikers orimligt höga löner och att Guinness-öl smakar bäst på Irland, och några andra livets väsentligheter.
Minibussen stannade vid ett torg, min minimala resväska har hjul, så jag tog helt enkelt en promenad till Gellért hotel, det tog ca 25 minuter.
Vilket hotell! Byggt tidigt 1900 tal, underbar jugendstil. Sedan var det bara att plaska på i termalbaden ( 36 och 38 grader)
Förutom bad ägnades dagarna mycket åt promenader, jag fuskade lite och åkte spårvagn och tunnelbana några gånger och höll på att åka dit på biljettkontoll då jag glömt stämpla biljetten. Men kontrollanterna var hyggliga mot en turist som jag. Jag bad om ursäkt och frågade om bötesbeloppet: 6000 forint (ca 200 kr). " Ok sa jag" Kontrollanten ryckte på axlarna och sa: " Du har tur, maskinen krånglar" och rev min biljett. " Tack", sa jag.
Det blev säkert någon mil till fots varje dag, det finns mycket att se och insupa i en centraleuropeisk stad. Tack vare bra skor slapp jag skoskav, men blev rejält trött i benen, jag cyklar mycket normalt, men går väldigt lite.
På flygplatsen på väg hem hade de otroligt bra pris på JW Red Label: 1 liter för drygt 100 sek. Jag fick köpa 10 liter och "tjänade" därmed ca 2000 kr jämfört systemets priser. Anders Borg får ursäkta, men med den matematiken fick jag hotell och flyg nästan gratis.
Flygvärdinnan såg dock bister ut, och jag förtydligade att "taxfreeshopen" gett sin välsignelse..." You must put under your seat, in front of you". Inget hattande på hatthyllor....
Saluhallarna
Kaloririk chokladkaka på Gerbaud
Klassiska Gerbaud
Ölhall och bryggeri i källaren på Gerbaud
Gellért Hotel
Donau med Frihetsmonumentet
Budapest
