miata

Det har hänt mycket på bilars säkerhetsutrustning de senaste decennierna. Volvo var pionjär med säkerhetsbur och trepunktsbälten redan på 60- talet. Volvo var även först med dubbla kretsar på bromssystemet, gick ett bromsrör sönder fanns ett reservsystem. Innan dess blev man helt enkelt utan bromskraft, i bästa fall kunde situationen räddas med en klent verkande handbroms!

 

På 80-talet kom ABS bromsar och krockkudde på Mercedes S- klass.

 

Antissladdsystem kom på 90- talet. Då handlade det om enkla system som förhindrade hjulspinn. På 2000- talet utvecklades systemet ytterligare med en sorts gyrosensor som känner av g- krafter och som gå in med bromskraft på ett visst hjul för att stabilisera bilen.

 

Nu kommer även autobromsar, som reagerar om föraren missar en fotgängare som kliver ut framför bilen.

 

Allt detta är förstås bra, men överlåter man inte ibland lite väl mycket åt tekniken? Vi som anser oss vara alerta och skickliga bilförare ( Rätt eller fel!) oroas förstås över att den genuina körglädjen ska försvinna och en massa sövande system ska ta över.

 

Det är nog en oro som alltid funnits i bilismens historia. Gamla Morgan-förare ansåg att en sportbil ska vara öppen, rambyggd med stel bakaxel och såg med misstro på dekadenta komfortbilar.

 

Idag finns nog ännu enstaka stofiler som anser att antisladd är till för kärringar ( av bägge könen!) som inte kan hantera en bil...

 

På den punkten är de nog inte helt rätt ute. För att reda ut begreppen, det finns olika tillämpningar. Vissa standardbilar har antisladd som griper in brutalt och bromsar vid minsta antydan till hjulspinn. Och det går inte att koppla ur. Det är förstås trist om man vill sladda lite....

 

Sedan har vi sportbilar där systemet är kalibrerat för att tillåta hjulspinn utan att det går överstyr. För den som vill drifta går det att med ett knapptryck koppla ur helt, eller delvis, då reagerar det enbart på kraftiga g- krafter.

 

Min gamla Miata hade hederlig diffbroms som skickar ner kraften över bägge bakhjulen vid forcerad kurvtagning. Min nya har elektroniskt stabilitetssystem. Det går att koppla ur, men oftast är det bättre ( och går snabbare när det inkopplat). Jag är mycket imponerad, speciell på fuktig vägbana. Systemet medger viss sladd, men oerhört kontrollerbart.

 

Även på torr asfalt är systemet överlägset. Häromdagen närmade sig en pippigul Volvo C30, en vässad version . Säkert 250 hästar mot mina 126. Jaha, tänkte jag, nu ska vi se hur den annalkande rondellen tas.... Jag slängde i trean och drog igenom rondellen i 90 knyck. Det skrek lite om däcken, men Miatan rann igenom rondellen med endast lätt kontrollerad sladd, och vid utgången låg jag på drygt 70 km/h. C30 var långt bakom....

 

Men ska man ut och drifta på bana gäller förstås bara avstängningsknappen!