Härliga tider, strålande tider!
Nej, kanske inte.... Det mesta verkar rätt deppigt, och läget i vissa europeiska länder är närmast katastrofal. Det finns inte mycket att tillägga, det är bara att läsa en tidning eller se en nyhetssändning.
Så för omväxlings skull tänkte jag försöka hitta några solglimtar i det annars kompakta mörker som nu råder.
Låt oss titta på fastighetsmarknaden och hålla oss till Sverige. Jag tror vi kommer få en kraftig prissänkning, kanske i runda slängar 50 %. Jag far runt mycket med bussen, och har aldrig sett så många " Till Salu" skyltar som nu. Även i centrala, attraktiva lägen. Det är nästan komiskt att höra desperata mäklare, som försöker hålla skenet uppe, och hävda att prisbilden är stabil, men att tiden för avslut visserligen är längre, men det är absolut ingen anledning till oro... Det låter misstänkt likt Bagdad Bob....
Nu är det en sak jag inte förstår: Varför inte glädjas åt sjunkande priser och att det råder köparens marknad. Jag förstår att läget är prekärt för de som nyligen köpt till överpris, och för de som använt huset som bancomat. Men alla andra? Lägre priser är bättre för förstagångsköparen. För den som redan äger bostad och vill byta upp eller ner sig spelar det heller ingen roll, så vad är problemet?
Krisen har även fört med sig andra fördelar: Räntan är synnerligen låg och kommer nog förbli låg ytterligare några år. Aktier har överlag blivit riktigt billiga, och där finns nu fyndchanser, även om jag tyvärr inte har kompetensen att gissa vilka som blir kommande raketer. För oss som inte är proffs eller kan spå i kaffesumpen har jag ett tips: Inte hänga upp sig på värdeutvecklingen, köp aktier med bra direktavkastning ( utdelning) och behåll länge. Ratos ger runt 8%, vilken girig bank ger det?
Bilmarknaden är intressantare än på länge. Samma som med hus, begär du normalt listpris är telefonen knäpptyst. Sedan är frågan hur lågt du är beredd att gå. Jag testade att begära 80.000 kr på Blocket, en bilhandlare ringde och bjöd 55.000 kr. Det är marknadsekonomi, men jag avstår, jag ska behålla Aygon länge och inväntar ytterligare prisfall, då ska jag skaffa en Mazda Miata igen.
När jag köpte min Miata år 2000, var utbudet minimalt och priserna uppskruvade. Jag gav 95.000 för en 91:a i brukskick. Åtta år senare såldes den för 27.000 kr, en rätt låg värdeminskning, jämförelsevis.
Men idag hittade jag en fin originalbil från 2000, som rullat 7.000 mil, för 57.000 kr. Och den senaste genarationens NC finns nu runt 120.000 kr
Så istället för att deppa, gör det bästa av läget och se möjligheterna. Europa och Sverige går nu in i en långvarig recession med fallande priser. Tråkigt och tragiskt på många sätt, men också en möjlighet till att göra klipp.
Så för omväxlings skull tänkte jag försöka hitta några solglimtar i det annars kompakta mörker som nu råder.
Låt oss titta på fastighetsmarknaden och hålla oss till Sverige. Jag tror vi kommer få en kraftig prissänkning, kanske i runda slängar 50 %. Jag far runt mycket med bussen, och har aldrig sett så många " Till Salu" skyltar som nu. Även i centrala, attraktiva lägen. Det är nästan komiskt att höra desperata mäklare, som försöker hålla skenet uppe, och hävda att prisbilden är stabil, men att tiden för avslut visserligen är längre, men det är absolut ingen anledning till oro... Det låter misstänkt likt Bagdad Bob....
Nu är det en sak jag inte förstår: Varför inte glädjas åt sjunkande priser och att det råder köparens marknad. Jag förstår att läget är prekärt för de som nyligen köpt till överpris, och för de som använt huset som bancomat. Men alla andra? Lägre priser är bättre för förstagångsköparen. För den som redan äger bostad och vill byta upp eller ner sig spelar det heller ingen roll, så vad är problemet?
Krisen har även fört med sig andra fördelar: Räntan är synnerligen låg och kommer nog förbli låg ytterligare några år. Aktier har överlag blivit riktigt billiga, och där finns nu fyndchanser, även om jag tyvärr inte har kompetensen att gissa vilka som blir kommande raketer. För oss som inte är proffs eller kan spå i kaffesumpen har jag ett tips: Inte hänga upp sig på värdeutvecklingen, köp aktier med bra direktavkastning ( utdelning) och behåll länge. Ratos ger runt 8%, vilken girig bank ger det?
Bilmarknaden är intressantare än på länge. Samma som med hus, begär du normalt listpris är telefonen knäpptyst. Sedan är frågan hur lågt du är beredd att gå. Jag testade att begära 80.000 kr på Blocket, en bilhandlare ringde och bjöd 55.000 kr. Det är marknadsekonomi, men jag avstår, jag ska behålla Aygon länge och inväntar ytterligare prisfall, då ska jag skaffa en Mazda Miata igen.
När jag köpte min Miata år 2000, var utbudet minimalt och priserna uppskruvade. Jag gav 95.000 för en 91:a i brukskick. Åtta år senare såldes den för 27.000 kr, en rätt låg värdeminskning, jämförelsevis.
Men idag hittade jag en fin originalbil från 2000, som rullat 7.000 mil, för 57.000 kr. Och den senaste genarationens NC finns nu runt 120.000 kr
Så istället för att deppa, gör det bästa av läget och se möjligheterna. Europa och Sverige går nu in i en långvarig recession med fallande priser. Tråkigt och tragiskt på många sätt, men också en möjlighet till att göra klipp.
Kommentarer
Trackback
