Kan man älska en spis?
Spisar tillhör bruksprylar som oftast inte väcker starka känslor. Kanske en skicklig kock faller i lätt trans inför en gasspis från AGA eller något annat sofistikerat.
Själv är jag långt ifrån någon mästerkock, men spisen används dagligen när jag är hemma. Och min Kockums från 1964 fungerar utmärkt, samma år som kåken där jag bor stod färdig för inflyttning.
Numera lever vi i en konsumtionshysteri ( ofta med lånade pengar). Jag inser också att det sker en snabb teknikutveckling och mycket blir hopplöst omodernt snabbt. Vem vill knalla runt med en 20 år gammal mobiltelefon? Eller köra en Volvo Amazon som bruksbil?
Men spisar har inte genomgått en revolutionerande förändring. Det är fortfarande en ugn och plattor som värmer. Det finns några ytterligare mer mindre nödvändiga nymodigheter som glashäll och annat trams.
Jag kan konstatera att det gjordes bra grejor förr. Min kåk är byggd i rött tegel. Idag smälls det upp hus i prefabricerade betongelement, att bygga tegelhus är numera för hantverksmässigt och dyrt.
Lustigt nog har ingen tidigare ägare bytt spis. En Kockums från 1964 och den fungerar utmärkt! Värmen kommer direkt på alla tre plattor, ugnen också. Den vita emaljen glänser lika blankt som när den lämnade fabriken.
Det skulle aldrig falla mig in att byta spis. Jag fascineras av verkliga kvalitetsprylar, som trotsar marknadsekonomins snöda vinstmaximering. I dessa slit och släng tider, när teknikutvecklingen snurrar i allt mer hysteriskt tempo, känner jag värme och tacksamhet inför dessa människor som konstruerat och byggt närmast överdrivet hållbara grejer.
Själv är jag långt ifrån någon mästerkock, men spisen används dagligen när jag är hemma. Och min Kockums från 1964 fungerar utmärkt, samma år som kåken där jag bor stod färdig för inflyttning.
Numera lever vi i en konsumtionshysteri ( ofta med lånade pengar). Jag inser också att det sker en snabb teknikutveckling och mycket blir hopplöst omodernt snabbt. Vem vill knalla runt med en 20 år gammal mobiltelefon? Eller köra en Volvo Amazon som bruksbil?
Men spisar har inte genomgått en revolutionerande förändring. Det är fortfarande en ugn och plattor som värmer. Det finns några ytterligare mer mindre nödvändiga nymodigheter som glashäll och annat trams.
Jag kan konstatera att det gjordes bra grejor förr. Min kåk är byggd i rött tegel. Idag smälls det upp hus i prefabricerade betongelement, att bygga tegelhus är numera för hantverksmässigt och dyrt.
Lustigt nog har ingen tidigare ägare bytt spis. En Kockums från 1964 och den fungerar utmärkt! Värmen kommer direkt på alla tre plattor, ugnen också. Den vita emaljen glänser lika blankt som när den lämnade fabriken.
Det skulle aldrig falla mig in att byta spis. Jag fascineras av verkliga kvalitetsprylar, som trotsar marknadsekonomins snöda vinstmaximering. I dessa slit och släng tider, när teknikutvecklingen snurrar i allt mer hysteriskt tempo, känner jag värme och tacksamhet inför dessa människor som konstruerat och byggt närmast överdrivet hållbara grejer.
Kommentarer
Postat av: Joakim
Bra skrivet med tillägget att det modernaste just nu återigen är gasspis. Häll är superute bland modenissarna.
Trackback
