Eurokrisen

Börsen rasar som en sten, mitt eget blygsamma aktieinnehav har rasat ungefär som börsen, drygt 25 % ... Inte särskilt kul, men inte tillräckligt alarmerande för att jag ska drabbas av en depression.

Jag är trots allt frisk, har jobb och inga större skulder och kan unna mig lite av livets goda. Naturligtvis kan allt bli värre, och ingen går säker ens på det personliga planet, men att deppa och begrava sig i nattsvart pessimism känns inte särskilt konstruktivt.

Skuldkrisen i Europa benämms nu som " eurokrisen". Det är väl i någon mening korrekt, även om vissa euroländer precis som Sverige har starka finanser, som Tyskland och Finland.

En annan pikant detalj är att just euron inte fallit så dramatiskt egentligen, mot andra valutor, senast står den i 9:13 mot kronan, fortfarande sämre jämfört med de 8:50 som var kursen om vi anslutit oss efter folkomröstningen.

Däremot är det ingen underdrift att påstå att hela europrojektet nu är i gungning, och att idag ropa på en euroanslutning är som att ropa ut i en tom öken... Även käcka folkpartisters röster som Carl B Hamilton och Birgitta Olsson har tystnat.. När hörde vi sist Cecilia Malmström uttala sig? Och de stolta parollerna om EU:s utvidgning?

Icke euroanslutna EU- länder ligger nu lågt och avvaktar vad som händer.

Det är onekligen ett drama som utspelar sig just nu, i Europa och USA. Det skrämmande är att ledande politiker upplevs som defensiva och rent inkompetenta.
Tyvärr finns inte ledare av den kaliber som Roosevelt, Churchill eller De Gaulle nuförtiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0