Hermes damcykel
Idag fick min eminenta cykelverkstad ta in min Specialized Sirrus som snart rullat 700 mil, för byte av en smälld eker på bakhjulet.
Jag frågade om han hade någon lånecykel, då min cykel blir klar efter helgen. Jag såg att han tvekade lite, sedan trollade han fram en Hermes damcykel från 40- talet! I patinerat originalskick, allt krom är ersatt av rost. Den svarta lacken är gravt oxiderad, men intakt!
Endast sadeln och däcken och pedalerna är nya. Alla detaljer finns kvar, den vackra mässinskylten, dekormålningarna på plåtskärmarna. Fälgarna likaså, det sitter en smörjnippel vid centrum av framfälgen.
Min cykelhandlare bedyrade att allt funkar, men lyfte ett varningens finger att fotbromsen är aningens svag.
Jag var hänförd, knappt ett ljud undslapp min strupe! När jag väl grenslat hojen kunde jag bara instämma. Bromsen kräver ett bestämt tryck för att reagera, men annars, vilken kvalitetskänsla! Inget gnek, inget missljud.
Tung förstås, jag gissar på 25 kilo, två och en halv gång min 24 växlade Specialized.... Visst har det hänt saker sen 40- talet!
Jämfört med dagens cyklar är den i ärlighetens namn rätt tungtrampad. Dåtidens damer som cyklade mycket måste definitivt fått välsvarvade, muskulösa ben och allmänt snygg figur! (Gäller förstås även herrar!).
Man känner en vördnad över att en sån gammal cykel fortfarande fungerar. Innan jag lämnar tillbaka den patinerade skönheten ska jag fotografera den ordentligt. Mina tankar snurrar också kring om den möjligen är till salu....
Jag frågade om han hade någon lånecykel, då min cykel blir klar efter helgen. Jag såg att han tvekade lite, sedan trollade han fram en Hermes damcykel från 40- talet! I patinerat originalskick, allt krom är ersatt av rost. Den svarta lacken är gravt oxiderad, men intakt!
Endast sadeln och däcken och pedalerna är nya. Alla detaljer finns kvar, den vackra mässinskylten, dekormålningarna på plåtskärmarna. Fälgarna likaså, det sitter en smörjnippel vid centrum av framfälgen.
Min cykelhandlare bedyrade att allt funkar, men lyfte ett varningens finger att fotbromsen är aningens svag.
Jag var hänförd, knappt ett ljud undslapp min strupe! När jag väl grenslat hojen kunde jag bara instämma. Bromsen kräver ett bestämt tryck för att reagera, men annars, vilken kvalitetskänsla! Inget gnek, inget missljud.
Tung förstås, jag gissar på 25 kilo, två och en halv gång min 24 växlade Specialized.... Visst har det hänt saker sen 40- talet!
Jämfört med dagens cyklar är den i ärlighetens namn rätt tungtrampad. Dåtidens damer som cyklade mycket måste definitivt fått välsvarvade, muskulösa ben och allmänt snygg figur! (Gäller förstås även herrar!).
Man känner en vördnad över att en sån gammal cykel fortfarande fungerar. Innan jag lämnar tillbaka den patinerade skönheten ska jag fotografera den ordentligt. Mina tankar snurrar också kring om den möjligen är till salu....
Kommentarer
Trackback
