Den avskyvärda positivismen!
Äntligen tycks motreaktionen komma mot den vidriga, falska positivismen! Gubbar som Kay Pollack eller Dale Carnegie får mig att att tänka på Magnus Uggla:s, " Jag mår illa!"
På 80 och 90 talet var kurser i positivt tänkande vardagsmat hos många företag, som skulle "peppa" sin personal.
Själv slapp jag inte heller undan, på den tiden jobbade jag som bilsäljare, och det ansågs prestationsbefrämjande att gå på dessa dyra, meningslösa kurser, som bara gladde konsulterna som höll dem.
Jag minns just en Dale Carnegie kurs: En deltagare hade civilkurage. Efter första kvällen fick han nog, reste sig och sade att det var rent flum! Vi andra skruvade besvärat på oss, men i hemlighet applåderade jag och instämde!
Det finns obehagliga kopplingar till religiös fundamentalism och politisk extremism i positivismen: Religiösa sekter hyllar den eviga lyckan i himmelriket. Nazister hyllar den rena, ariska rasen. I kommunistisk estetik är arbetarna starka och atletiska, i samtliga fall befinner sig de rättrogna i lyckoriket...
I verkligen är diskrepansen avgrundslik mellan den bistra verkligheten och det tänkta lyckoriket.
Jag hörde en anekdot om den obehagliga uppsalasekten Livets Ord: Ulf Ekman hävdade att en kille i rullstol satt där han satt för att han syndat. Killen protesterade, och sade att han suttit i rullstol i hela sitt liv, och inte kunnat gjort sig förtjänt av detta elände.
"Då har dina föräldrar syndat", fastslog den slemmige pastorn!
Även fanatiska liberaler som inte ser sociala orättvisor eller strukturella problem, utan anser att allt hänger på individen, hänger sig åt positivismen. " Sikta mot stjärnorna" Alla kan lyckas, om man bara anstränger sig tillräckligt!
Hallelujah!
På 80 och 90 talet var kurser i positivt tänkande vardagsmat hos många företag, som skulle "peppa" sin personal.
Själv slapp jag inte heller undan, på den tiden jobbade jag som bilsäljare, och det ansågs prestationsbefrämjande att gå på dessa dyra, meningslösa kurser, som bara gladde konsulterna som höll dem.
Jag minns just en Dale Carnegie kurs: En deltagare hade civilkurage. Efter första kvällen fick han nog, reste sig och sade att det var rent flum! Vi andra skruvade besvärat på oss, men i hemlighet applåderade jag och instämde!
Det finns obehagliga kopplingar till religiös fundamentalism och politisk extremism i positivismen: Religiösa sekter hyllar den eviga lyckan i himmelriket. Nazister hyllar den rena, ariska rasen. I kommunistisk estetik är arbetarna starka och atletiska, i samtliga fall befinner sig de rättrogna i lyckoriket...
I verkligen är diskrepansen avgrundslik mellan den bistra verkligheten och det tänkta lyckoriket.
Jag hörde en anekdot om den obehagliga uppsalasekten Livets Ord: Ulf Ekman hävdade att en kille i rullstol satt där han satt för att han syndat. Killen protesterade, och sade att han suttit i rullstol i hela sitt liv, och inte kunnat gjort sig förtjänt av detta elände.
"Då har dina föräldrar syndat", fastslog den slemmige pastorn!
Även fanatiska liberaler som inte ser sociala orättvisor eller strukturella problem, utan anser att allt hänger på individen, hänger sig åt positivismen. " Sikta mot stjärnorna" Alla kan lyckas, om man bara anstränger sig tillräckligt!
Hallelujah!
Kommentarer
Postat av: Joakim
Har du läst Kays böcker? Jag har gjort detta och tycker de är bra och tänkvärda och jag åtminstonde lärde mig ett och annat nyttigt.
DOCK är det ju inte alltid så enkelt utan oftast betydligt mer komplicerat i verkligheten än vad som framkommer i böckerna. Exempelvis så är ju människan ingen isolerad ö utan hon ingår i ett sammanhang med andra människor och den miljö man befinner sig i.
Trackback
