Mysbelysning

Idag köpte jag en bordslampa med ekfot som perfekt matchar min låga nyinköpta bokhylla, också i massiv ek.

Jag valde en 25 watts lampa. Försäljaren frågade om jag ville ha en lågenergilampa. "Absolut inte", var svaret.

Jag förklarade att jag har två lågenergilampor, en i hallen och en i köket, och bägge ger ett synnerligen kallt och obehagligt sken.
Dssutom innehåller de kvicksilver och kan inte slängas i soporna, som vanliga lampor. (Ja, detta är rekommendationen för vanliga lampor.)

Förra månaden landade min elräkning på 138 kr, jag var visserligen bortrest halva månaden, men några kronor mer för behaglig belysning är ett pris jag gärna betalar, särskilt nu när den mörka tiden är i antågande.

I Sverige har diskussionen om lågenergislampors kalla och otrevliga sken varit särskilt intensiv. Nu när klåfingriga EU lägger sig i och förbjuder vanliga lampor sker hamstring i stor skala. Folk kommer garanterat åka utanför EU för att hitta "riktiga" lampor.

Vi svenskar lever i land som är rejält mörkt under vinterhalvåret, och kallt. Därför kanske vi uppskattar extra mycket varmt och behagligt ljus.
Allra trevligast är förstås levande ljus, och det säljs mycket stearinljus i Sverige.

Annat är det i Asien. Under mina resor i Thailand och Kina märker jag en helt annan attityd. Nätterna i Asien, ju närmare ekvatorn man kommer, är riktigt beckmörka.
Men mysbelysning existerar inte: Det är lysrör eller glödlampor i taket med blåaktigt ljus nära fryspunkten. Det är inte det minsta trivsamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0