Bilupplevelser under senaste veckan
Förra helgen gjorde jag och en vän en resa i en hyrd Audi A4. Som gammal bilnörd kan man inte låta bli att bli impad; Otroligt tyst, förutom lite vägljud från lågprofildäcken på den grova, svenska asfalten.
I Tyskland, med bättre asfalt är förmodligen även däcken tysta.
Otroligt kursstabil, även i farter långt norr om laglig svensk motorvägsfart. Jag tänker inte bena ut var och när dessa högfartsorgier ägde rum....
Turbomotorn var sanslöst kraftfull, men förvånansvärt snål enligt färddatorn. I svensk motorvägsfart snurrade motorn obetydligt över tomgångsvarv med högsta växeln i.
Audin kändes gedigen, som den var gjuten i ett stycke. Påkostade material, kassaskåpskänsla.
Jaha, innebär detta att jag blivit Audifanatiker och nu springer till banken och tar ett lån, så jag kan köpa en fin Audi?
Nej, och åter nej. Efter några mil sade jag till kompisen: Visst, detta är fantastiskt, men titta på designen, visst är det sterilt och tråkigt, som ett operationsrum?
Inredningen är svart, med aluminiumpaneler som ska muntra upp stämningen. Inte ens särskilt snyggt: Fyrekrad, ganska klumpig ratt, ganska tråkiga instrument.
Folk som känner mig brukar ibland beskylla mig för att vara en bakåtsträvare som hävdar att allt var bättre på 60-talet.
Visst, pratar vi bildesign kanske det ligger ett korn av sanning i påståendet. Enligt min mening är en sextiotals Jaguar svårslagen designmässigt, såväl exteriört som interiört.
Fast jag kan även gilla det moderna: Honda Civic har en spännande design och futuristisk interiör, men logisk och utan trams.
Kanske en framtida klassiker?
