Livet har sin gång

Jag tillhör inte de som gjort en lysande karriär. Ändå är jag nöjd med livet. Jag trivs med friheten och med att ha ett jobb som jag inte behöver ta med mig hem.
Vårt lilla företag går bra, procentuellt är vinsten riktigt skaplig, fast i kronor blir det inga enorma pengar. Mer ambitiösa människor än jag skulle förstås fundera på att expandera, men jag tror vi driver det i rätt skala.

Min fru är nog mer entreprenör än jag, vi har pratat om att starta en resebyrå på Phuket i Thailand. Sonen ska snart flytta dit och hålla i bokning och annat på Fritidsresors Blue Village.

Jag blir trött på framgångsrika människor som klagar över att livspusslet inte går ihop. De ska ha toppjobb, fin villa, göra perfekta semestrar, ha rätt inredning, rätt smak, rätta fritidsintressen och vara intellektuella, trädgårdsintresserade och sedan klagar dessa människor med sin perfekta fasad att de blir utbrända och inte hinner med sina barn, och värre, tappar sexlusten....Dags för en hjärnskrynklare.

Det givna svaret är; man måste prioritera. Är karriären viktigast och man är jätteframgångsrik, måste man delegera bort annat. Skaffa barnflicka, städhjälp, trädgårdsmästare.

Själv är jag glad över att vara före detta husägare. Jag trivs i vår onödigt stora lägenhet, nu när barnen flugit ut. Inga husdjur som inskränker friheten. Själv skulle jag gärna avstå blommorna också, men där säger min fru nej. En liten frihetsinskränkning, åker vi bort måste vi ordna någon som tar hand om blommorna.

Att bo i lägenhet innebär komfort, man slipper exempelvis klippa gräsmattor och rensa ogräs, eller skotta snö på vintern, om man nu inte bor i någon jobbig bostadsrättsförening där man förväntas ställa upp på massa tråkiga jobb av det slaget.

Därför vill jag protestera mot utplaceringen av postlådor i entrén, bara för att posten ska rationalisera. Inte så mycket  för att posten måste hämtas, däremot kommer boxen bli överfull efter några dagar om man är bortrest. Mindre frihet!

Sedan har det gått hysteri i sopsortering. Många experter hävdar att det bästa är att bränna rubbet i avancerade ugnar där avgasreningen är närmast total och låta värmen gå till fjärrvärmenätet.

Själv älskar jag HSB- uppfinningen soplucka i trappuppgången. En underbar modernistisk uppfinning som gjort livet lättare för miljoner svenskar.
Vi har fortfarande kvar sopluckan i vår förening. Det skulle inte förvåna om någon miljöfundamentalist sätter stopp för detta och inrättar en "miljöstation" på gården.
Det bor många äldre i min förening, och det gör mig ont att äldre damer och herrar som slitit hårt i hela sitt liv ska tvingas gå nerför trappan för att hämta post, och på krumma, giktbrutna ben tvingas ut på gården i snögloppet till miljöstationen med sina sopor, och dessutom riskerar de bli bötfällda av någon "sopspion" om de sorterar fel!
Rena DDR fasoner!

Kommentarer
Postat av: Nils

Grattis till din lycka!



Fast det är nog bara en ytterst liten klick av de framgångsrika ”som klagar över att livspusslet inte går ihop” De allra flesta njuter säkert av livet och trivs alldeles utmärkt i sina fina hus kanske med fin utsikt mot havet, med öppen spis, dyr malltwisky och grejer... Dessutom har de ofta förmånen att ha ett jobb som de tyker är intressant, rolikt, variationsrikt, välbetalt och utmanande, där de själva har friheten att styra över sin tid (till viss del). Alla faktorer som bidrar till att inte bli utbränd…



De utbrända och de som idag har problemet med sitt livspussel finner du oftare i gruppen offentligtanställda, ofta kvinnor. Dubbelarbetande då dom förutom ett underbetalt, omöjligt stressigt jobb får ta hand om det mesta av markarbetet därhemma. Kanske med två, tre barn och en gubbe som dubbelarbetar för att kunna betala räkningarna vid månads-slutet. Fast dessa människor ska enligt min mening inte heller klaga över att de blir utbrända, inte hinner med sina barn, och värre, tappar sexlusten. För alla är FRIA individer som kan göra sina egna livsval……









2009-02-01 @ 10:02:51
URL: http://www.storstadspojken.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0