Enklavsamhälle
Jag har nyss avslutat Kapuscinskis utmärkta bok "Imperiet". I slutet av boken slog han fast begreppet "Enklavsamhälle".
Alla som i likhet med mig rest i ett gammalt östland, eller i ett tredje världen land förstår exakt vad han menar.
I välfärdsländer som Sverige eller Holland dominerar välståndet: husen är prydliga, fina parker, det är upplyst och rent och snyggt.
I exempelvis gamla sovjetrepubliker förhåller det sig annorlunda. Man kan komma till en flott, nybyggd flygplats som badar i ljus. Direkt när man lämnar flygplatsen möts man av dåliga vägar och rostiga gamla bilar som osar avgaser, samt en och annan exklusiv stadsjeep som framförs av någon affärsman långt över gällande fartgräns.
Sedan hamnar man i en mörk, ogästvänlig stad med förfallna hus. Plötsigt finns där ett elegant hotell, en lyxig galleria eller en chic boutique, mitt i slummen.
Frågan är om vi är på väg mot ökad enklavisering i Sverige som en effekt av den ekonomiska krisen. Det finns redan tendenser. För ett år sedan åkte jag runt i Dalsland och kände ett vemod jag bara känt i gamla östeuropa.
Vacker natur, men förfallna hus, avfolkade byar, igenslagna lanthandlarbutiker. En gammal, rostig bilpark, med Volvo 240 och tjugo år gamla SAAB 900 som vanligast förekommande bilmodell. Kontrasten mot exempelvis Djursholm kan inte vara större.
Nu tror många experter att 2009 blir ett skitår, sedan blir det bättre. Jag är inte så säker. Jag och alla de 92% som fortfarande har jobb får det bättre. Lönehöjningar, sänkta skatter, billigare mat, bensin och mycket annat ger mer i plånboken och gör oss till vinnare, trots krisen.
Men vad händer sedan? Kanske kommer denna oavbrutna välståndsökning sedan decennier upphöra för gott, eller för lång tid framåt.
Samhällen har gått under förr. Romarriket förföll under hundratals år, och det tog hundratals år genom den mörka medeltiden innan folk på de tidigare romerska territorierna återfick sin levnadsstandard.
Om inte vändningen kommer 2010, kommer politiker, oavsett kulör, tvingas höja skatter, samtidigt som sjukvård, skola och övrig offentlig sektor förfaller.
Om svensk bilindustri klappar igen, kommer delar av västsverige påminna om Detroit, på 50-talet modernismens högborg med skyskrapor och framtidstro, idag förfall där du kan köpa ett hus för en dollar, en skyskrapa för 10.000 dollar.
Endast GM skrapan lyser vitt bland förfallna skyskrapor och bankpalats. Snart kanske även GM skrapan slocknar för gott.
Kanske även Sverige blir ett enklavsamhälle. Om exportindustrin klappar igen. Visst finns rikedomar att exportera. Vi har skogen, järnmalmen och uran.
Men utan förädlade exportvaror räcker inte rikedomarna till ett välfärdssamhälle. Det blir ett hårt, fattigt samhälle med stora sociala klyftor.
Det finns anledning att känna pessimism.
Alla som i likhet med mig rest i ett gammalt östland, eller i ett tredje världen land förstår exakt vad han menar.
I välfärdsländer som Sverige eller Holland dominerar välståndet: husen är prydliga, fina parker, det är upplyst och rent och snyggt.
I exempelvis gamla sovjetrepubliker förhåller det sig annorlunda. Man kan komma till en flott, nybyggd flygplats som badar i ljus. Direkt när man lämnar flygplatsen möts man av dåliga vägar och rostiga gamla bilar som osar avgaser, samt en och annan exklusiv stadsjeep som framförs av någon affärsman långt över gällande fartgräns.
Sedan hamnar man i en mörk, ogästvänlig stad med förfallna hus. Plötsigt finns där ett elegant hotell, en lyxig galleria eller en chic boutique, mitt i slummen.
Frågan är om vi är på väg mot ökad enklavisering i Sverige som en effekt av den ekonomiska krisen. Det finns redan tendenser. För ett år sedan åkte jag runt i Dalsland och kände ett vemod jag bara känt i gamla östeuropa.
Vacker natur, men förfallna hus, avfolkade byar, igenslagna lanthandlarbutiker. En gammal, rostig bilpark, med Volvo 240 och tjugo år gamla SAAB 900 som vanligast förekommande bilmodell. Kontrasten mot exempelvis Djursholm kan inte vara större.
Nu tror många experter att 2009 blir ett skitår, sedan blir det bättre. Jag är inte så säker. Jag och alla de 92% som fortfarande har jobb får det bättre. Lönehöjningar, sänkta skatter, billigare mat, bensin och mycket annat ger mer i plånboken och gör oss till vinnare, trots krisen.
Men vad händer sedan? Kanske kommer denna oavbrutna välståndsökning sedan decennier upphöra för gott, eller för lång tid framåt.
Samhällen har gått under förr. Romarriket förföll under hundratals år, och det tog hundratals år genom den mörka medeltiden innan folk på de tidigare romerska territorierna återfick sin levnadsstandard.
Om inte vändningen kommer 2010, kommer politiker, oavsett kulör, tvingas höja skatter, samtidigt som sjukvård, skola och övrig offentlig sektor förfaller.
Om svensk bilindustri klappar igen, kommer delar av västsverige påminna om Detroit, på 50-talet modernismens högborg med skyskrapor och framtidstro, idag förfall där du kan köpa ett hus för en dollar, en skyskrapa för 10.000 dollar.
Endast GM skrapan lyser vitt bland förfallna skyskrapor och bankpalats. Snart kanske även GM skrapan slocknar för gott.
Kanske även Sverige blir ett enklavsamhälle. Om exportindustrin klappar igen. Visst finns rikedomar att exportera. Vi har skogen, järnmalmen och uran.
Men utan förädlade exportvaror räcker inte rikedomarna till ett välfärdssamhälle. Det blir ett hårt, fattigt samhälle med stora sociala klyftor.
Det finns anledning att känna pessimism.
Kommentarer
Trackback
