Cykeln, världens bästa uppfinning?
Något ljushuvud lär ha sagt att cykeln är världens bästa uppfinning. Det ligger ett korn av sanning i det påståendet. Med en modern, lättrampad växelcykel håller man lätt fem gånger promenadtempo. En mil avverkas under en halvtimma, utan att man behöver vara en vältränad atlet.
Under senaste veckan har det skrivits om åretruntcyklister. Några hade forskat på detta och blev förvånade över vilken kategori människor det var och motiven: Det var ofta storstadsbor och medelålders gubbar. Skälet var inte ekonomiska eller miljömässiga i första hand, även om det är en positiv bieffekt av cykling, utan därför att cykling är ett smidigt och snabbt sätt att ta sig fram, dessutom får man motion på köpet.
Själv bor jag en mindre stad och har endast några kilometer till jobb och centrum. Jag cyklar året runt och kör runt 25- 30 mil per månad, på sommaren kan det bli mer om jag klämmer in en längre tur.
Rent empiriskt har jag kommit fram till att utanpåliggande växlar och enbart fälgbroms inte håller i saltslasket. Man får byta kedja och drev och bakfälg efter några hundra mil, bromsbackarna håller som värst bara någon vecka! Det blir orimligt dyrt underhåll.
Jag köpte därför en begagnad vintercykel, en DBS med det otroligt hållbara 5 växlade Sachsnavet. Den har nu rullat 100 mil och funkar otroligt bra. Växelreglaget fick jag byta, det satt något konstigt reglage som såg ut som ett gasreglage till en motorgräsklippare. Nu sitter ett riktigt originalreglage för 500 spänn, det var det värt.
Jag har tre cyklar, förutom DBS en 80 talscrescent i nyskick i tidstypisk perlemorvit och rosa, bockstyre. Den får bara rulla i vackert väder.
Sedan har jag en racerhybrid, en Specialized Sirrus, med carbongafflar, smala högtrycksdäck och 24 växlar Shimano Sora.
Att utsätta den för saltslask är uteslutet, men grejer är till för att användas, så fort vägarna är sopade och vårsolen är tillbaka blir det premiärtur.
Några dagars cykelsemester blir det förhoppningsvis även i år.
Jag längtar!
Under senaste veckan har det skrivits om åretruntcyklister. Några hade forskat på detta och blev förvånade över vilken kategori människor det var och motiven: Det var ofta storstadsbor och medelålders gubbar. Skälet var inte ekonomiska eller miljömässiga i första hand, även om det är en positiv bieffekt av cykling, utan därför att cykling är ett smidigt och snabbt sätt att ta sig fram, dessutom får man motion på köpet.
Själv bor jag en mindre stad och har endast några kilometer till jobb och centrum. Jag cyklar året runt och kör runt 25- 30 mil per månad, på sommaren kan det bli mer om jag klämmer in en längre tur.
Rent empiriskt har jag kommit fram till att utanpåliggande växlar och enbart fälgbroms inte håller i saltslasket. Man får byta kedja och drev och bakfälg efter några hundra mil, bromsbackarna håller som värst bara någon vecka! Det blir orimligt dyrt underhåll.
Jag köpte därför en begagnad vintercykel, en DBS med det otroligt hållbara 5 växlade Sachsnavet. Den har nu rullat 100 mil och funkar otroligt bra. Växelreglaget fick jag byta, det satt något konstigt reglage som såg ut som ett gasreglage till en motorgräsklippare. Nu sitter ett riktigt originalreglage för 500 spänn, det var det värt.
Jag har tre cyklar, förutom DBS en 80 talscrescent i nyskick i tidstypisk perlemorvit och rosa, bockstyre. Den får bara rulla i vackert väder.
Sedan har jag en racerhybrid, en Specialized Sirrus, med carbongafflar, smala högtrycksdäck och 24 växlar Shimano Sora.
Att utsätta den för saltslask är uteslutet, men grejer är till för att användas, så fort vägarna är sopade och vårsolen är tillbaka blir det premiärtur.
Några dagars cykelsemester blir det förhoppningsvis även i år.
Jag längtar!
Kommentarer
Trackback
