God Jul!
Julen är för mig i många avseenden obegriplig, en gåta.
Det positiva med julen är att det är barnens högtid. Tragiskt nog gäller inte det alla barn, det förekommer alltför ofta fylla och bråk, som drabbar de oskyldiga barnen värst.
Själv har jag haft turen att ha en lycklig barndom och minns med värme jularna hos morföräldrarna med en massa släktingar och härlig stämning.
Man var exalterad över julklapparna. Jag måste vara ärlig och säga att alla julklappar inte uppskattades lika mycket: Stickade vantar och mössor var "bara" kläder, något man fick ändå....
Jag minns särskilt en kälke med vassa medar som gick som ett skott på isig snö. Jag var nära bryta nacken när jag flög flera meter över ett gupp.
Märklintåget var en annan höjdare. En annan uppskattad present var från min morbror, en Lotus formel ett bil.
Den var för fin och detaljerad för att ha epitetet leksaksbil, och jag uppskattade inte när min yngre bror började leka med min fina Lotus....
Numera läser man om all stress kring julen, och astronomiska pengar som spenderas, över 60 miljarder i år, rekord igen.
Det konstiga med julen är att ingen frankt deklarerar: " Jag skiter i julen nu!" Även icke kristna och ateister firar jul.
Det intressanta är att även människor med alternativa perspektiv verkar sluka julen okritiskt.
På 70- talet firade vänsternissar "alternativ" jul. Dock var ingen så radikal att man helt enkelt sket i julen...
Idag klagar kvinnorörelsen över de ojämlika könsrollerna som råder kring julen. Däremot har jag inte hört en enda radikal kvinna deklarera att " Nu skiter jag i att köpa julklapp till svärmor och städa och laga mat. Ni får klara er själva, jag drar till Andalusien och tar in på ett spahotell".
Julen har verkligen blivit konventionernas helg, som ingen verkar utmana på allvar.
Det positiva med julen är att det är barnens högtid. Tragiskt nog gäller inte det alla barn, det förekommer alltför ofta fylla och bråk, som drabbar de oskyldiga barnen värst.
Själv har jag haft turen att ha en lycklig barndom och minns med värme jularna hos morföräldrarna med en massa släktingar och härlig stämning.
Man var exalterad över julklapparna. Jag måste vara ärlig och säga att alla julklappar inte uppskattades lika mycket: Stickade vantar och mössor var "bara" kläder, något man fick ändå....
Jag minns särskilt en kälke med vassa medar som gick som ett skott på isig snö. Jag var nära bryta nacken när jag flög flera meter över ett gupp.
Märklintåget var en annan höjdare. En annan uppskattad present var från min morbror, en Lotus formel ett bil.
Den var för fin och detaljerad för att ha epitetet leksaksbil, och jag uppskattade inte när min yngre bror började leka med min fina Lotus....
Numera läser man om all stress kring julen, och astronomiska pengar som spenderas, över 60 miljarder i år, rekord igen.
Det konstiga med julen är att ingen frankt deklarerar: " Jag skiter i julen nu!" Även icke kristna och ateister firar jul.
Det intressanta är att även människor med alternativa perspektiv verkar sluka julen okritiskt.
På 70- talet firade vänsternissar "alternativ" jul. Dock var ingen så radikal att man helt enkelt sket i julen...
Idag klagar kvinnorörelsen över de ojämlika könsrollerna som råder kring julen. Däremot har jag inte hört en enda radikal kvinna deklarera att " Nu skiter jag i att köpa julklapp till svärmor och städa och laga mat. Ni får klara er själva, jag drar till Andalusien och tar in på ett spahotell".
Julen har verkligen blivit konventionernas helg, som ingen verkar utmana på allvar.
Kommentarer
Trackback
