Dramatisk fredag
Fredagen den 18 december är en dag man kommer minnas: Först fiaskot i klimatkonferensen i Köpenhamn. Vissa funderingar infinner sig onekligen.
Denna konferens med några tusen deltagare och världsförbättrande demonstranter från jordens alla hörn (man får förmoda att även demonstranterna från andra sidan jordklotet knappast tog cykeln, utan flyget), släppte under dessa dagar ut lika mycket koldioxid som staden Linköping med 100.000 invånare.
Det verkar råda konsensus att CO2- utsläppen måste minska. Det finns en konflikt i att människor vill leva ett materiellt bra liv med bil, bekväm bostad, semesterresor.
Det är därför positivt att fler kineser och indier nu äntligen lyft sig från fattigdom.
Jag noterar att demonstranterna verkar vara klassiska vänsternissar som förespråkar planhushållning.
Typiskt nog är de själva medelklassungdomar som har råd att flyga över jordklotet för att demonstrera.
Det är därför förvånande att den galloperande befolkningsexplosionen inte diskuteras. En kanadensisk professor, hette hon Diane Francis(?) skrev i Expressen att Kinas ettbarnspolitik är föredömlig och om alla länder tillämpade samma politik skulle jordens befolkning om några decennier uppgå till hanterliga 3 miljarder.
Tyvärr har de stora religionerna fortfarande stor makt och motsätter sig preventivmedel och födelsekontroll.
Heder åt Kina som för en aktiv politik mot överbefolkningen!
Sedan har vi SAAB, kanske inte av samma dignitet förstås, men nog så traumatiskt för Sverige och synnerhet Västsverige.
Jag tror varenda människa med sunt förnuft för länge sedan insåg vartåt det barkade: Dit hörde uppenbarligen inte många bilanalytiker som Christer Carlsson eller motorjournalister som besserwissern Robert Collin.
Sven- Åke Jonsson kan rimligtvis inte själv trott på SAAB:s framtid, men han gav järnet och likt en kapten på skutan övergav han skeppet sist.
Visst, han får femmille i årslön, men han är ändå beundransvärd i sina försök att göra det bästa i en hopplös situation.
SAAB och Toyota grundades bägge 1947. År 1960 tillverkade SAAB och Toyota lika många bilar. Idag är Toyota världens mest framgångsrika bilföretag, SAAB sällar sig nu till döda bilmärken som Rover, MG, Panhard, Simca, Borgward och många fler.
Det finns likheter med franska Citroen: Bägge har gjort en del taffliga bilar med medioker kvalitet. Samtidigt har de bägge dyrkande märkesfanatiker.
Dessa tillverkare var länge styrda av ett fåtal egensinniga tekniker och designers som fritt fick utveckla sina idéer.
Det gav genialiska konstruktioner som Citroen DS, B11 och CV2.
SAAB- bilar med själ och karaktär är den urläckra ursaaben 92. Den är ett rent estetiskt konstverk, man blir verkligen berörd av åsynen av en sådan.
Även Sasondesignade 99 är ett mästerstycke.
Man tänker förstås också på otroliga rallyframgångar på 50 och 60- talet när duktiga chaufförer som Carlsson på taket och Greta Molander vann Monte Carlorallyt och Akropolisrallyt med nästintill standardbilarbilar med vässade tvåtaktsmotorer på drygt tretti hästar som vann över mångfalt motorstarkare konkurrenter.
Senare års Saabar, precis som Citroen, berör däremot inte ett dyft känslomässigt. Kommittéutvecklade, trista standardprodukter.
Denna konferens med några tusen deltagare och världsförbättrande demonstranter från jordens alla hörn (man får förmoda att även demonstranterna från andra sidan jordklotet knappast tog cykeln, utan flyget), släppte under dessa dagar ut lika mycket koldioxid som staden Linköping med 100.000 invånare.
Det verkar råda konsensus att CO2- utsläppen måste minska. Det finns en konflikt i att människor vill leva ett materiellt bra liv med bil, bekväm bostad, semesterresor.
Det är därför positivt att fler kineser och indier nu äntligen lyft sig från fattigdom.
Jag noterar att demonstranterna verkar vara klassiska vänsternissar som förespråkar planhushållning.
Typiskt nog är de själva medelklassungdomar som har råd att flyga över jordklotet för att demonstrera.
Det är därför förvånande att den galloperande befolkningsexplosionen inte diskuteras. En kanadensisk professor, hette hon Diane Francis(?) skrev i Expressen att Kinas ettbarnspolitik är föredömlig och om alla länder tillämpade samma politik skulle jordens befolkning om några decennier uppgå till hanterliga 3 miljarder.
Tyvärr har de stora religionerna fortfarande stor makt och motsätter sig preventivmedel och födelsekontroll.
Heder åt Kina som för en aktiv politik mot överbefolkningen!
Sedan har vi SAAB, kanske inte av samma dignitet förstås, men nog så traumatiskt för Sverige och synnerhet Västsverige.
Jag tror varenda människa med sunt förnuft för länge sedan insåg vartåt det barkade: Dit hörde uppenbarligen inte många bilanalytiker som Christer Carlsson eller motorjournalister som besserwissern Robert Collin.
Sven- Åke Jonsson kan rimligtvis inte själv trott på SAAB:s framtid, men han gav järnet och likt en kapten på skutan övergav han skeppet sist.
Visst, han får femmille i årslön, men han är ändå beundransvärd i sina försök att göra det bästa i en hopplös situation.
SAAB och Toyota grundades bägge 1947. År 1960 tillverkade SAAB och Toyota lika många bilar. Idag är Toyota världens mest framgångsrika bilföretag, SAAB sällar sig nu till döda bilmärken som Rover, MG, Panhard, Simca, Borgward och många fler.
Det finns likheter med franska Citroen: Bägge har gjort en del taffliga bilar med medioker kvalitet. Samtidigt har de bägge dyrkande märkesfanatiker.
Dessa tillverkare var länge styrda av ett fåtal egensinniga tekniker och designers som fritt fick utveckla sina idéer.
Det gav genialiska konstruktioner som Citroen DS, B11 och CV2.
SAAB- bilar med själ och karaktär är den urläckra ursaaben 92. Den är ett rent estetiskt konstverk, man blir verkligen berörd av åsynen av en sådan.
Även Sasondesignade 99 är ett mästerstycke.
Man tänker förstås också på otroliga rallyframgångar på 50 och 60- talet när duktiga chaufförer som Carlsson på taket och Greta Molander vann Monte Carlorallyt och Akropolisrallyt med nästintill standardbilarbilar med vässade tvåtaktsmotorer på drygt tretti hästar som vann över mångfalt motorstarkare konkurrenter.
Senare års Saabar, precis som Citroen, berör däremot inte ett dyft känslomässigt. Kommittéutvecklade, trista standardprodukter.
Kommentarer
Trackback
