miata

Hugo Chavez är fortfarande hoppet inom vänstern, nu när decennierna gått och romantiken kring den kubanska revolutionen lagt sig och den bistra sanningen är att Kuba är ett fattigt, odemokratiskt land som inte fungerar.

Kambodja är ett annat tragiskt exempel, och det är numera väldigt tyst från Birgitta Dahl och andra som stödde Pol Pot.

Kina är numera superkapitalistiskt med en imponerande ekonomisk tillväxt, fast fortfarande styrt av ett kommunistparti med politbyrå och allt, men inte särskilt demokratiskt och långt ifrån det samhälle Jan Myrdal hyllade.

Visst kan man tycka Chavez är lite häftig på en kontinent präglad av sjukt stora sociala klyftor, en man som djävlas med USA som länge betraktat latinamerika som sin egen bakgård och alltför länge stött korrupta högermilitärdiktaturer.

När Chavez stod i FN:s talarstol och teatraliskt vispade med högerhanden och på spanska utbrast: "Man känner fortfarande doften av svavel, djävulen var här och talade igår!" ( han syftade på Bush)
Visst är det kul och kanske lite träffande.

Mindre kul är att ekonomin går uruselt i Venezuela, trots oljerikedomar.
Mer allvarligt är att Chavez gradvis tycks införa diktatur. Radiostationer stängs och politiska motståndare tystas.
Är DDR förebilden?

Min gissning är att hyllningarna till Chavez gradvis kommer tystna, om fem år kommer vissa besvärat skruva på sig när saken kommer på tal.

Kanske hoppet finns hos Lula, en vänsterman som gjort mycket positivt i Brasilien, en pragmatiker med demokratiskt sinnelag.
Fast han verkar mera vara en renhårig sosse än en glödande socialist.

Den bistra sanningen verkar vara att socialism, god ekonomisk tillväxt och demokrati tycks omöjliga att förena.