Miatan går i ide

Imorgon förmiddag kör jag ut till en liten ort utanför min stad, där jag hyr ett kallgarage där min miata får sussa över vintern.

Som sovsällskap har hon någon husvagn och husbil, en Volvo PV som inte rullat på flera år och som väntar på renovering, samt ett par ståtliga Cadillacs från 50- talet.

Därav min hemlighetsfullhet, vi som har hobbybilar vill inte skylta för mycket över var våra dyrgripar står avställda.

Proceduren är enkel: Rejält med luft i däcken, det har jag alltid, minst 2,5 kilos tryck, jag lossar ena batterikabeln, att lyfta ur är att överarbeta, ett fulladdat batteri tål hur mycket kyla som helst.

Nästa år i april, maj börjar säsongen igen. Bara att koppla på batterikabeln och vrida på startnyckeln.

I den mån olja eller tändstift behöver bytas görs det innan avställningen, då slipper man problem när maskineriet ska startas upp igen
Fast i år gör jag ingetdera, stiften byttes förra året, oljan också och den har bara rullat 400 mil sedan dess. Vissa byter olja varje år, jag anser det vara slöseri, miatans olja är fortfarande gyllenbrun och krämig.

Många kör sin Miata på vintern. Det är förstås inga problem, värmen är av bastukaraktär och skaffar man hardtop slipper man den råa fukten under suffletten.
Själv gillar jag bakhjulsdrift även i halka, den goda balansen och att veta var man har bilen är av godo, oavsett väglag.

Men att utsätta en bil för västsvensk fukt och saltslask är fruktansvärt. Bilar rostar bort för miljarder varje år i Sverige.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0