Kulturlandskap
Hundar är i allmänhet filantroper. En arbetskamrat tyckte jag var komisk när jag konstaterade att en cockerspaniel var en sann filantrop. Jag såg inte det jättekomiska i denna truism, denne cockerspaniel formligen älskade alla människor han stötte på. Denne hund hade förmodligen översvallande hälsat på Pol Pot eller någon annan massmördare.
Hade han stött på Hitler, hade han sannolikt blivit vänligt bemött, Hitler var stor hundvän men historiens kanske största misantrop.
Jag är nog oftast filantrop, utan att för den skull älska alla människor. Vi har alla våra mindre goda sidor, men jag tror att endast en minoritet är genuint onda.
Däremot är det sant att makt korrumperar. Robert Mugabe framstår med rätta som ytterst ond, men bilden av honom som en frihetskämpe behöver inte vara helt osann.
När jag var i Rumänien träffade jag en kille som menade att Ceacesco inte var så farlig på sextiotalet, ( han var emot invasionen av Tjeckoslovakien), men kom att gradvis spåra ur totalt.
Naturen är mäktig och vacker och vi är beroende av den för vår existens, vilket inte minst ödesfrågan med växthuseffekten aktualiserar.
Men naturen är likgiltig för ondska och orättvisor. Fåglarna kvittrade och våren var bedövande vacker i Auschwich medans gaskamrarna gick för fullt.
Jag är ingen överdriven naturromantiker. Är mer intresserad av bilar än fotosyntesen. Som grabb var jag ointresserad av scouterna eller fältbiologerna.
Jag vill härmed fastslå att jag föredrar kulturlandskap framför vildmark, Jag minns en cykeltur från Mälardalen till Västergötland: När jag kom till Tiveden tröttnade jag snabbt på den dystra urskogen och kände eufori när jag äntligen nådde Göta Kanal och öppna fält med kor.
I Töreboda tog jag in på hotell och var glad över att slippa tälta vid en liten sjö med mygg och eländigt torrfoder.
Jag älskar motorvägar som ringlar fram genom vackra landskap, speciellt på kvällen, reglerade floder och gamla medeltida städer.
Det är absolut inget fel att människan tämjer naturen, men det måste ske på ett sansat sätt. Rovdrift och hänsynslös miljöförstörelse måste förstås stoppas.
Men att likt Rousseau gå tillbaka till ett " naturens idealtillstånd" är varken önskvärt eller realistiskt. Det exkluderar mänskligheten och är ytterst misantropiskt.
Hade han stött på Hitler, hade han sannolikt blivit vänligt bemött, Hitler var stor hundvän men historiens kanske största misantrop.
Jag är nog oftast filantrop, utan att för den skull älska alla människor. Vi har alla våra mindre goda sidor, men jag tror att endast en minoritet är genuint onda.
Däremot är det sant att makt korrumperar. Robert Mugabe framstår med rätta som ytterst ond, men bilden av honom som en frihetskämpe behöver inte vara helt osann.
När jag var i Rumänien träffade jag en kille som menade att Ceacesco inte var så farlig på sextiotalet, ( han var emot invasionen av Tjeckoslovakien), men kom att gradvis spåra ur totalt.
Naturen är mäktig och vacker och vi är beroende av den för vår existens, vilket inte minst ödesfrågan med växthuseffekten aktualiserar.
Men naturen är likgiltig för ondska och orättvisor. Fåglarna kvittrade och våren var bedövande vacker i Auschwich medans gaskamrarna gick för fullt.
Jag är ingen överdriven naturromantiker. Är mer intresserad av bilar än fotosyntesen. Som grabb var jag ointresserad av scouterna eller fältbiologerna.
Jag vill härmed fastslå att jag föredrar kulturlandskap framför vildmark, Jag minns en cykeltur från Mälardalen till Västergötland: När jag kom till Tiveden tröttnade jag snabbt på den dystra urskogen och kände eufori när jag äntligen nådde Göta Kanal och öppna fält med kor.
I Töreboda tog jag in på hotell och var glad över att slippa tälta vid en liten sjö med mygg och eländigt torrfoder.
Jag älskar motorvägar som ringlar fram genom vackra landskap, speciellt på kvällen, reglerade floder och gamla medeltida städer.
Det är absolut inget fel att människan tämjer naturen, men det måste ske på ett sansat sätt. Rovdrift och hänsynslös miljöförstörelse måste förstås stoppas.
Men att likt Rousseau gå tillbaka till ett " naturens idealtillstånd" är varken önskvärt eller realistiskt. Det exkluderar mänskligheten och är ytterst misantropiskt.
Kommentarer
Trackback
