miata

Kvällspressen har under senare tid skrivit en del kritiska artiklar om dålig svensk äldrevård. Det finns säkert missförhållanden att rapportera om, men det är inte min bild.

Jag har besökt ganska många äldreboenden, både i tjänsten och privat.
Senast igår, då jag besökte en nittiofemårig släkting i en stad nära min.

Det jag sett är fint, fräsch och smakfullt möblerat och gamlingarna har undantagslöst eget rum, med personliga ägodelar.
Vi bör med tacksamhet minnas Bengt Westerberg som envist drev igenom alla gamlingars rätt till eget rum. Att i slutskedet av livet få ha lugn och ro i eget rum och slippa lyssna på rosslingar och skrik från andra i en gemensam sovsal.

Personalen, nästan undantagslöst kvinnor, ofta med invandrarbakgrund, lågbetalda, är hjältar i mina ögon. De spelar i en division för sig.
Vänliga, men samtidigt rättframma.

En thailändska på ett äldreboende som jag språkade med, berättade om en senil gubbe som absolut inte ville bli tvättad och sänglagd av en "svarting".
Hon sade vänligt , men bestämt  till gubben att hon var ensam på avdelningen och det inte fanns något val, "marsch pannkaka".
Gubben fick ge sig.

Det finns så många överbetalda gnällspikar i Sverige.

Sverige är trots allt ett mycket bra land att leva i!