miata

Dresden är en stad som ligger vackert i bergiga Sachsen i sydöstra Tyskland, nära Polen och Tjeckien.

Inte långt därifrån stod slaget vid Lutzern. Några mil därifrån i borgen Wartburg satt Martin Luther och skrev sitt protestantiska manifest.

Många associerar Dresden till det sanslösa bombandet av de allierade i krigets slutskede, och staden blev gravt skadad, först under senare år har har en kraftfull återuppbyggnad skett.
DDR- staten var fattig och resurser saknades.

Dresden blev centrum för murens fall och DDR diktaturens fall. Protesterna startade i Nicolaikyrkan. Honecker ville att militär skulle skjuta ner demonstranterna, men Modrow och andra mer vettiga i Politbyrån satte stopp för vansinnet, de förstod att spelet var förlorat.

Fortfarande saknas en ringled runt stan. Jag har aldrig stannat i Dresden, endast kört förbi på väg till Tjeckien eller Ungern.

Den gång jag särskilt minns var 2003, när jag gjorde en tur med Miatan.
Det var den sommaren det regnade kopiöst i flera veckor, med fruktansvärda översvämningar i Tyskland och Tjeckien.

Jag gled av färjan i Swinouscie, det hällregnade. Jag körde i sträck till Dresden över Berlin. Min tyska är obefintlig, jag förstod inte trafikvarningarna att man skulle undvika Dresden.

Men jag förstod väl inne i Dresden! Vattenmassor överallt, man fick köra på spårvagnsspåren för att inte få in vatten i bilen.
Miatan är dessutom låg....

Jag lyckades ta mig upp i bergen en bit, mot Tjeckien. Där väntade nästa chock: vägen var avstängd, den hade raserat.
Jag tog då beslut att ta mig igenom stan igen och ut på autobahn mot Polen.

Nu var vattenmassorna ännu värre, jag var mest rädd att få in vatten i motorn, då hade det varit kört, ingen hade haft tid att hjälpa mig, det hade bara varit att lämna bilen och ta sig därifrån till fots och sedan förklara läget för försäkringsbolaget.
Inte ens en Miata går att köra med vatten forsande in genom luftfiltret....

Till råga på eländet började jag få ont om bensin och varenda bensinmack var stängd, då elektriciteten var utslagen.

Som genom ett under nådde jag autobahn och en öppen mack. Regnet piskade över betongplattorna och trots bra mönster på Barumdäcken vågade jag inte hålla mycket över 100 km/h. Vattenplaning är inte roligt....
Jag blev omkörd av en Audi TT, som säkert höll 150km/h.
Några mil längre fram hade han satt bilen i mitträcket och en polisbil dirigerade om trafiken. Jag såg föraren prata med två konstaplar, utskällningen han fick var nog både grundlig och välförtjänt.

Till slut nådde jag äntligen Jelenia Gora, en bit upp i Tatrabergen på betryggande avstånd från allt vad översvämmade floder heter.
Jag tog in på ett mysigt pensionat, blöt och genomfrusen tog jag ett skållhett bad och en sexa Black Label. Sedan en god middag.
På natten sov jag så där gott som Karin Boye beskriver.

Dagen därpå sken solen från en klarblå himmel, jag cabbade ner och njöt av den friska bergsluften.
Prag skippade jag, där var läget prekärt, utan drog vidare till Ungern. Jag hann inte till Balaton, utan tog in på ett trevligt hotell i Papa.

Det var nog det mest äventyrliga som jag och miatan upplevt tillsammans.