miata

Jag är precis hemkommen från den kungliga huvudstaden, och det känns skönt att komma hem till den trivsamma småstaden Skövde.

Visst är det roligt att besöka Stockholm, men det är lika skönt befriande att åka därifrån. Trafiken, trängseln och avgaserna är skönt att slippa.

Jag blir inte speciellt stressad av att köra, men ratta en 15 meters Volvobuss i tät trafik, ibland i trånga gränder med felparkerade bilar kan fresta på tålamodet.

Utanför slottet blev vi stående en stund när lång poliskonvoj eskorterade Greklands premiärminister. Nu vet jag hur Greklands flagga ser ut. Väl framme vid Mynttorget hittade jag en ledig lucka och slog på varningsblinkers och lät de ivriga gymnasisterna kliva av för att besöka riksdagen.
Jag hade ett trivsamt samtal med en av lärarna om hur och när vi skulle ses inför kvällens middag.
Samtalet han dock endast fortlöpa i tjugo sekunder, därefter knackade en stressad och irriterad polisman på sidorutan, utan artighetsfraser med det glasklara budskapet att vi skulle köra vidare.
Poliser ska ju vara allmänhetens tjänare sägs det, just den polismannen verkar dock ha missuppfattat sin roll.

Förläst som jag är på Woodehouse, fick jag lust att själa hans poliskask, en impuls jag dock kvävde. Att tillbringa en natt i poliscell lockade inte.

Jag körde istället omedelbart vidare. I demokratiska länder som Sverige föreligger inte risken att bli spöad eller torterad i polisceller om man är obstinat.
Mera subtila metoder kan dock användas: Denne konstapel skulle lätt kunna visa ett överdrivet intresse för mitt färdskrivarkort och säkert kunna hitta någon förseelse att bötfälla.
Dessutom var jag osäker på om jag hade tillstånd att köra 15 metersbuss på denna plats.
Kanske hade jag för högt axeltryck....

Med detta i åtanke, löd jag under devisen, bättre fly än illa fäkta.

Vi åt en god middag på Kungsgatan 17, en japansk- koreansk restaurang. Tyvärr åt jag för mycket av buffén för att orka sushin.

Väl tillbaka till hotellet väntade nästa överaskning. Mitt rum var dubbelbokat !
Den trevliga, snygga hotellportiern fyrade av ett bländande leende när jag klev in i receptionen. Hon kom från Alingsås, så viss geografisk frändskap uppstod.

Som jag trodde helt onödigt nämnde jag att jag hade fått rum 418 tidigare av hennes kollega.

Det vackra leendet stelnade: Hennes kollega hade glömt att skriva in mig på datan ( krånglade saker mindre förr, innan datan?)

Det löste sig, någon annan fick maka sig och dela rum. Själv delar jag ogärna rum med någon annan än min fru.
Speciellt inte när jag jobbar och måste vara utsövd och alert.

Jag gladdes av att återse kvinnan från Alingsås vid utcheckningen och hon hade haft en del problem att reda ut kollegans misstag.
Jag föreslog att han borde kölhalas och hon instämde hjärtligt, fast i ärlighetens namn känner jag sympati med folk som är klantiga med datorer, jag tillhör själv detta släkte.

Resan var annars lyckad, det var ett toppengäng, såväl lärare som elever.

Till sist ett stockholmstips. Östra stationen där Roslagsbanan utgår. Nedläggningshotet som vilat som ett damoklesvärd över Roslagsbanan är nu undanröjd.
På sommaren körs gamla klassiska tåg.

Järnvägsrestaurangen är en sällsam tidsmaskin. Allt är original 30 tal. Samma familj har drivit restaurangen i decennier.
Rätterna är svensk husmanskost med grädde och smör.

Låt oss vara tacksamma att ingen sossepolitruk förblindad av social ingenjörskonst rev stället på 60- 70 talet.