En härlig dag
Denna lördag en bit in i maj har varit riktigt lyckad. Naturen är som vackrast, solen skiner från en klarblå himmel och det råder nästan högsommarvärme.
Idag åkte jag och sonen till Göteborg och besökte ett par grossister för att komplettera lite varor som behövs nästa vecka.
Min gamla Nissankombi var fullastad när vi åkte hem, det som inte fick plats skickas med lastbil med leverans i slutet av veckan.
Eftersom jag smiter iväg några dagar på en enligt egen utsago välförtjänt semester några dagar i nästa vecka, gäller det att ha läget under kontroll med välfyllda hyllor när resten av familjen "har hand om det", som vi säger i Skaraborg.
Förutom den förunderligt vackra naturen finns mycket intressant att studera som vägfarare vid denna årstid, som intressanta bilar. Under dagen har jag spanat in en Ferrari 308, åtskilliga jänkare, en Opel Kapitän och några Miator. En läckert racing green NA, och en vinröd NC.
Jag sa till min fru att drömbilen är en mörkblå NC. Hon vill hellre ha en svart, so what, jag kan kompromissa om färgen om hon är med på en 160 hästars NC. (Jag kan tänka mig 126 hästars också, massa hästkrafter är överreklamerat.)
Vi har alla våra sjuka sidor, i mitt fall handlar det om öststatsnostalgi. Missförstå mig mig rätt, jag är antikommunist, för EU, för NATO, för Euro osv, alltså precis tvärtom miljöpartister ock vänsterpartister.
Men jag är också nostalgiker som gillar gamla miljöer och prylar. Jag blir lycklig över anblicken av ett eternithus!
Eftersom kommunismen var ett misslyckat, utvecklingsfientligt system, konserverades många gamla miljöer på andra sidan järnridån.
Allt detta håller nu på att smulas sönder i den nya tiden, med EU, demokrati och turboekonomi. Det är full fart i Polen, Tjeckien och Slovakien. Bli inte förvånad om Slovakien snart kör om Italien när det gäller BNP, levnadsstandard eller andra ekonomiska nyckeltal!
Ferrari eller 50 tals jänkare i all ära, men gladast blev jag över anblicken av en östtysk Wartburg! Jag gissar att det endast finns en handfull exemplar i trafik i Sverige, vilket gör den avsevärt mer unik än Ferrari. Något att glassa med runt Stureplan kanske?
Denna Wartburg jag mötte var intressant, den var svenskregad med ett "W" som första bokstav, alltså importerad 2004.
Jag han se att det rörde sig om en tidig nittitoalare, efter murens fall, då GM köpt fabriken. Under huven sitter alltså ingen smattrande tvåtaktare, utan en enliters opelmotor.
GM skippade Wartburg, det blev ingen success story i stil med Skoda eller rumänska Logan. Märket är dött och begravet, i Eisenach tillverkas numera Opel Corsa.
Lite sorgligt, Wartburg var förstås riktigt dåliga bilar, men ganska stilrena, 50 talarna rent av vackra.
Bildade människor associerar förstås inte i första hand till bilmärket Wartburg, utan till den vackra borgen där Martin Luther skrev sitt manifest mot katolisismen.
Avslutningsvis hann vi besöka ett multikulturellt bröllop. Maten var jättegod, men bäst av allt var den avspända atmosfären.
Inga högtravande, tråkiga tal, ledig klädsel rådde. Endast brudgummen och bruden var synnerligen elegant klädda, helt comme il faut.
Själv hade jag bekväma beiga chinos, svart pikétröja "Lacoste" made in Poland och seglarskor.
I min ålder har man passerat behovet att fjäska och vara till lags. Numera är bröllop sällan förekommande, men jag har nog bestämt mig för att tacka nej till pretentiösa, uppstyltade bröllop om en inbjudan dyker upp.
Idag åkte jag och sonen till Göteborg och besökte ett par grossister för att komplettera lite varor som behövs nästa vecka.
Min gamla Nissankombi var fullastad när vi åkte hem, det som inte fick plats skickas med lastbil med leverans i slutet av veckan.
Eftersom jag smiter iväg några dagar på en enligt egen utsago välförtjänt semester några dagar i nästa vecka, gäller det att ha läget under kontroll med välfyllda hyllor när resten av familjen "har hand om det", som vi säger i Skaraborg.
Förutom den förunderligt vackra naturen finns mycket intressant att studera som vägfarare vid denna årstid, som intressanta bilar. Under dagen har jag spanat in en Ferrari 308, åtskilliga jänkare, en Opel Kapitän och några Miator. En läckert racing green NA, och en vinröd NC.
Jag sa till min fru att drömbilen är en mörkblå NC. Hon vill hellre ha en svart, so what, jag kan kompromissa om färgen om hon är med på en 160 hästars NC. (Jag kan tänka mig 126 hästars också, massa hästkrafter är överreklamerat.)
Vi har alla våra sjuka sidor, i mitt fall handlar det om öststatsnostalgi. Missförstå mig mig rätt, jag är antikommunist, för EU, för NATO, för Euro osv, alltså precis tvärtom miljöpartister ock vänsterpartister.
Men jag är också nostalgiker som gillar gamla miljöer och prylar. Jag blir lycklig över anblicken av ett eternithus!
Eftersom kommunismen var ett misslyckat, utvecklingsfientligt system, konserverades många gamla miljöer på andra sidan järnridån.
Allt detta håller nu på att smulas sönder i den nya tiden, med EU, demokrati och turboekonomi. Det är full fart i Polen, Tjeckien och Slovakien. Bli inte förvånad om Slovakien snart kör om Italien när det gäller BNP, levnadsstandard eller andra ekonomiska nyckeltal!
Ferrari eller 50 tals jänkare i all ära, men gladast blev jag över anblicken av en östtysk Wartburg! Jag gissar att det endast finns en handfull exemplar i trafik i Sverige, vilket gör den avsevärt mer unik än Ferrari. Något att glassa med runt Stureplan kanske?
Denna Wartburg jag mötte var intressant, den var svenskregad med ett "W" som första bokstav, alltså importerad 2004.
Jag han se att det rörde sig om en tidig nittitoalare, efter murens fall, då GM köpt fabriken. Under huven sitter alltså ingen smattrande tvåtaktare, utan en enliters opelmotor.
GM skippade Wartburg, det blev ingen success story i stil med Skoda eller rumänska Logan. Märket är dött och begravet, i Eisenach tillverkas numera Opel Corsa.
Lite sorgligt, Wartburg var förstås riktigt dåliga bilar, men ganska stilrena, 50 talarna rent av vackra.
Bildade människor associerar förstås inte i första hand till bilmärket Wartburg, utan till den vackra borgen där Martin Luther skrev sitt manifest mot katolisismen.
Avslutningsvis hann vi besöka ett multikulturellt bröllop. Maten var jättegod, men bäst av allt var den avspända atmosfären.
Inga högtravande, tråkiga tal, ledig klädsel rådde. Endast brudgummen och bruden var synnerligen elegant klädda, helt comme il faut.
Själv hade jag bekväma beiga chinos, svart pikétröja "Lacoste" made in Poland och seglarskor.
I min ålder har man passerat behovet att fjäska och vara till lags. Numera är bröllop sällan förekommande, men jag har nog bestämt mig för att tacka nej till pretentiösa, uppstyltade bröllop om en inbjudan dyker upp.
Kommentarer
Trackback
